Nyamko Sabuni och Leif Pagrotsky gör kulturrevolution

LÄSAREN AV TEXTEN NEDAN kan vid en första överblick ges intrycket att sidan är ett angrepp på en sekulariserad stat med en intention att återinföra kristna värderingar. DET ÄR INTE ALLS textens mening (se kommentarerna Staffan Bengtsson och den efterföljande av Dag Selander). /DSr

* * *

Kulturen den religionslösa religionen

NYAMKO SABUNI (FP) menar att kristendomen i Sverige och EU visar tecken på att gå fram mera offensivt än tidigare samtidigt som islam radikaliseras och islam kräver utrymme. Sabuni vill begränsa kristet inflytande och säger därför: "Jag vill inte att religionen får större inflytande i politiken."

LEIF PAGROTSKY (S) Kulturen är instrumentet i sekulariseringens och mångkulturens befästande. Socialdemokraternas talesperson för skriver på DN-debatt: "Det är dags att prioritera kulturen och höja ambitionerna. Sverige ska vara en kulturnation i världsklass."

Skälet till kulturrevolutionen: Mångkulturen

MAHMOUD ALDEBE (C) kräver: ”Muslimska minoriteten kritiserar den snäva definitionen av religion som ligger till grund för den svenska religionsfrihetslagstiftningen. Det behövs särlagstiftning när det gäller godkännande av muslimska minoriteten. Med ett sådant godkännande kan vi begära rättelse av svenska familjerätten för att anpassa den islam.”
Läs Aldebes alla islamiska krav i Öppet brev till riksdagspartierna inför valet 2006 (pdf 7 sidor)

EU KRUCIFIX FÖRBJUDS Krucifix i skolorna strider mot religionsfriheten, slår Europeiska människorättsdomstolen fast. En tvåbarnsmamma med finländsk bakgrund som är bosatt i Italien hade klagat till domstolen. Kvinnan som bor i norra Italien hade bett skolorna ta bort krucifixen från väggarna i klassrummen, men de hade vägrat. SE: Yle.fi: Domstol tar avstånd från krucifix i skolorna

BITTE ASSARMO skriver på sin blogg: "Det skrivs spaltmetrar om Sverigedemokraternas kritik mot islam, men hur ofta går våra riksdagspartier man ur huse för att fördöma Mohamed Omars föreläsningar med personer som förnekar Förintelsen? När såg ni sist Helle Klein kritisera Mohamed Omar? Är kampen mot islamofobin viktigare än kampen mot antisemitismen?"

PETER JACOBSSON, samhällsdebattör, mejlar idag: "'Nyamko Sabuni gav exempel på frågor där hon ansåg det är bra att kristnas inflytande begränsas, som till exempel i synen på abort, jämställdhetsområdet och HBT-frågor.' Det ska enligt våra allianspolitiker vara rätt att mota ut det gamla och ta in det nya, oavsett om det passar eller inte. Det är som Sahlin sagt: 'Vi avundas invandrarnas kultur (hedersmord bl.a.) medan vi själva bara har midsommar och sådant fjant (stackars Strindberg)'. Förnekandet av det svenska verkar vara en sjukdom som drabbar politiker, journalister och kulturarbetare. Det här verkar lite som CCP-regimen. Man inför kapitalismen på bekostnad av den stora massan invånare och deras tanke- och yttrandefrihet."

Om kulturen

Grundidén med att satsa pengar i kultursektorn är att föra folk bort från religionen. Att föra bort mänskor från traditionella värderingar, bort från Gud. Det är skälet till de ekonomiska satsningarna för att bli värlsbäst som Pagrotsky sa vid Socialdemokraternas partikongress. Man får inte inte tycka vad man vill eller säga vad man vill i Sverige. Kulturinstitutionerna är impregnerade av den här ideologin, t.ex. Svenska akademin. Kulturen är enormt politiserad. Målbilden och siktet är inställt mot religion och traditionella värderingar samt nationalism, vilket Theodor Kallifatides berörde i SR häromdagen.

För många är den journalistiska självbilden att kulturens uppgift är att vara den motkraft som ersätter religionen. Hela kultursverige genomsyras av detta. Det är en del av det socialistiska projektet. Den borgerliga kulturen från slutet av 19e århundradet motarbetas fortfarande och nu tycks slutfasen ha inletts.

Kulturen utan Gud

Ofta är kultur helt enkelt 'underhållning', entertainment. Alltifrån FC Barcelona & Zlatan till Vem Vet Mest, från Karjala Cup till Allsång på Skansen, från Idioten till Kalle Anka på julafton. Bra underhållning i Riksdag och högmässa kan vara kultur, dålig underhållning på samma ställen kvalificeras inte som sann kultur.

När de båda allianserna talar om kultur, då talar man också om entertainment på olika kulturella arenor. När allianserna talar om kultur, talar man om kulturlivet och tillgängligheten. Bättre villkor för kulturskapare pch kulturarbetare. Man talar om musiker, författare, skådespelare, konstnärer. Tillgängligheten till utställningar, teater, film, konsert, museer, litteratur, bibliotek, musik etc. Blå och röd-grön allians talar i stort om samma sak.

Men man talar också om det som inte debatteras, nämligen det yttersta syftet med kulturen. Projekten mångkultur och totalsekulariserad stat ska slutföras. Den slutliga produkten kan beskrivas med orden 'Kultur utan Gud'; detta är den totalitära svenska modellen. Oavsett vilken alliansregering, blå eller röd-grön, är instrument, medel och mål i stort desamma. Den som vill få en historisk-filosofisk samhällsanalys rekommenderas att läsa boken Kulturen utan Gud av Sven Reichmann.

¤ ¤ ¤

Läs även andra intressanta bloggar om: Nyamko Sabuni, Leif Pagrotsky, kulturrevolution, religion, kristendom, islam, judendom, Socialdemokraterna, regeringen, mångkultur, Mahmoud Aldebe, Bitte Assarmo, Mohamed Omar, Helle Klein, islamofobi, antisemitism, Peter Jacobsson, abort, jämställdhet, HBT-frågor, Mona Sahlin, hedersmord, Strindberg, Theodor Kallifatides, Sveriges Radio, Sven Reichmann, Kulturen utan Gud
Senast uppdaterad 091105 09:50 ::

Jag kan också rekommendera boken "Kulturen utan God". Den kan nog ge både en och annan tankeställare.

Vi ska ha en massa kultur för att vända oss bort från Gud. Men om nu kulturen anpassas till någon religion, så blir kulturen antingen en reklampelare för den religionen, alternativt en apologetisk röst för samma religion. För hur våra politiker än vrider och vänder kommer alltid allting att på ett eller annat sätt anpassas efter islam. Sedan får dom säga vad dom vill. Se bara på våra badhus, män stängs ute (könsapartheit), utställningar (Gud har 99 namn), delcensurerade filer (van Gogh) osv.

Jag tror att det snart kommer ett förbud mot den gamla asatron för i Valhall hade man fest varje kväll då man slaktade och åt grisen Särimner. Vissa skolor serverar ju i dag inte mat som innehåller fläsk.

Kultur ska vara, Strindberg, Lagerlöf, Liljefors, Larsson, Zorn. Inte hedersmord, stening, handamputering.

Kultur utan gud har jag haft stor behållning av. Kultur med gud har sin givna plats.

Kulturpolitik är jag däremot allegisk mot. Jag har en del "inifrånerfarenhet" av det, och kan bara säga:
Kulturpolitik har INGENTING med kultur att göra! Kulturpolitik begränsar och fördummar varje form av kulturuttryck det tar sig an. Allt det tar i blir skit.

Men jag är inte så orolig över detta. De flesta medborgarna i detta land skiter nämligen fullständigt i merparten av det som inte kallas populärkultur utan bara "kultur", och de som verkligen tillhör eliten (alltså inte "kultureliten" utan de som på egna meriter förtjänar att sorteras under elitbegreppet då det gäller kultur) gör sitt jobb oavsett vilken enfaldig kulturpolitik som för tillfället förs.
Ni som är troende behöver av samma skäl inte heller vara oroade.

**Strindberg, Lagerlöf, Liljefors, Larsson, Zorn** tillhör tillsammans med Kallifatides, Pascal, Gorkij, Twain, Mozart, Bach, Manet, Picasso kategorin 'kultur'.

Det socialistiska projektet har sedan hundra år tillbaka tagit till sig kulturen som medlet att sätta borgerlighetens (inkl kyrkans) liv och traditioner på undantag.

Projektet används idag för att öppna upp för tidens nyaste dogm, multikulturalism, tillsammans med den humanistiska världsbildens övriga dogmer. Det riktigt fascinerande är denna världsbilds kulturrelativism.

Och... för de flesta troende är detta med 'kultur' inget som ö.h.t. stör. Det är skilda världar. Den som vill tro på kulturens andliga dimensioner må göra det. Vad jag med bloggposten ovan velat beröra är de politiska partiernas strid för mångkulturen i Sverige, något som fått nästan religiös dyrkan.

Ja "Kulturen utan Gud" är en utmärkt bok...dags att plocka den ur bokhyllan igen tror jag.

Du är snäll Dag som i presentationen kallar mig samhällsdebattör. I familjen kallas jag "Tjalle Tvärvigg". Jag tycker ofta en massa, och men jag stannar inte vid det. Bombarderar bloggar, skribenter, journalister, redaktörer och insändarsidor med min frustration. Jag försöker att vara ett dåligt samvete åt alla dom som på ett eller annat sätt hyllar det felaktiga och avskyr det rätta.

Vad jag aldrig begripit i all denna mångkulturella röra och värderelativism är att våra politiker och tyckarelit, så till den grad medvetet går in för att gära svenska folket till utvecklingstörda invalider, som inte har en chans att umgås med övriga människor på jämlika villkor.

Kan vi inte vår historia och känner oss trygga och stolta i vår kultur, så kan vi heller inte med rak rygg möta de som är det.

Vi skall lyssna på,ta hänsyn till och beundra alla andras kulturer och absolut inte försvara vår egen. Det gör oss antingen försagda och ursäktande och därmed föraktade, eller så gör det oss till extrema rasister. Framförallt gör det oss okunniga!

Jag har fått lära mig hemifrån, samt genom såväl den gamla arbetarrörelsen, som kyrkan och mina ortodoxt judiska morföräldrar och den släkten att vara stolt över det som är mitt och fått tillräckliga kunskaper för att kunna vara det.Jag böjer mig inte, men jag respekterar också andra människor och diskuterar och kritiserar hejvillt med dem.

Många yngre kan numera inget om vår historia och kultur annat än att det är något att förakta och då blir de handikappade i den internationella och nationella mångkulturella världen.

Ett folk som inte kan sin historia är ett folk utan minne!

Jag föreslår en läsning av John Stuart Mill's "Om Friheten" följt av §2 i regeringsformen istället.

Gud härstammar från mellanösterns bronsålder. Vårt samhälle vilar på en idétradition som pågått i över tvåtusen år där varje århundrade, i synnerhet de sista, haft enorm påverkan på samhällsbildning och människosyn. Sverige 100 år bakåt i tiden framstår som en dystopi, ett mardrömstillstånd, i jämförelse med dagens Sverige.

Problemet med gudstro i stort är att de som har den ofta har extremt låg historiebegåvning.

Apropå "Kulturen utan Gud",
"I vår kommer författaren och komikern Jonas Gardell att göra åtta tv-program om kristen tro."
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=5812&Itemid=98
Behöver vi fundera länge på vad det kommer att handla om?

@STAFFAN BENGTSSON: **Problemet med gudstro i stort är att de som har den ofta har extremt låg historiebegåvning**

Om du behagat läsa hela texten och tagit in hela budskapet, då hade du funnit följande:

1. Både den Blå och den Röd-Gröna Alliansen använder 'kulturen' som ett medel för ett genomförande av total kulturrelativism, där man öppnar upp för mångkulturens slutfas.

2. Följden blir en islamisering och eurabisering, eftersom islam aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans kommer att låta sig integreras.

3. Frågar du en äkta muslim om vad integrationen i Sverige är värd, får du svaret: - Jag tycker inte att muslimska invandrare till Sverige ska integreras och anta de värderingar som är rådande idag. En integrering i meningen att överta Nyamko Sabunis värdering är fullständigt oacceptabelt. Islam kan inte anpassas till det mångkulturella fantasikonceptet. Mångkulturen är en lögn från början, det resulterar bara i monokultur. Att ha en svart liberal bredvid en vit liberal och kalla det mångkultur är bara förljuget.

4. Nämnandet av kristen tro ovan görs som en motbild till kulturideologernas vision och grunden i den humanistiska världsbilden. I den första underrubriken "Kulturen den religionslösa religionen" sägs att kulturen i sig är religion.

5. Underrubriken ovan "Skälet till kulturrevolutionen: Mångkulturen" (se 1-2 ovan) vars politiska syfte är flerfaldigt, t.ex. det syfte som framkommer i samband avslöjandet av Blairs talskrivare Andrew Neather. "Massinvandring var metoden som regeringen skulle använda för att göra Storbritannien verkligt mångkulturellt". Det är en politik som uppges ha förts från 2000 och framåt. Och den politiska eliten har medvetet strävat efter att demontera och omdefiniera samhällen utan medborgarnas kännedom... Detta är vad vi också vad ser hända i Sverige.

6. Boken "Kultur utan Gud" som refereras till enbart utifrån titeln är inte en apologi för kristen tro, utan i första hand en filosofisk-historisk analys av samhällsutvecklingen.

Ditt slutord "Problemet med gudstro i stort är att de som har den ofta har extremt låg historiebegåvning" säger mera om dig själv än om det svepande omdömet om en kategori människor.

Pinsamt, Staffan, med en så låg nivå i din kommentar. Läs boken av Sven Reichmann och jag lovar dig att du får ut mera av den än det mesta av vad du läst i filosofisk-historisk analys.
--

Att den mångkulturella ideologin inte bara är dödfödd utan direkt livsfarlig, är jag den förste att skriva under på.

Att den postmoderna kultursynen leder till en värde-, sannings- och kulturrelativism som hotar att sopa undan hela det fundament som vår kultur och våra viktigaste grundvärderingar* (*gäller för majoriteten av religiösa och ickereligiösa personer i västvärlden, med undantag för bla utövande muslimer, vissa typer av satanister, fascister, nazister, olika extrema sekter mfl) vilar på, att det är så är jag också helt övertygad om.

Fast nu var det väl så att postmoderniteten var en reaktion på moderniteten. Den hade ingen egen livskraft utan var mest ett uppror och ett ifrågasättande. Vi har kanske inte kommit ur det postmodern skedet ännu, men vi är på väg. Tendenserna finns och de syns lite här och där.

Att skamlösa politiker försöker använda kulturen för att skapa en förment "kulturpolitik", som egentligen har till syfte att genomföra en politisk idé (mångkulturalismen), är väl inget nytt grepp? I Hitlertyskland, i Sovjet, i Kina och på flera andra ställen har man mer eller mindre framgångsrikt tagit bildkonst och andra kulturuttryck i bruk för att manipulera folket.

Det viktiga är att det finns tillräckligt många oberoende och rakryggade kulturarbetare kvar som kan avslöja både de kulturlakejer som mutas med diverse bidrag för att genomföra politiskt korrekta "kulturprojekt", och även de politiker som ligger bakom.
Detta är jag tyvärr lite orolig över då det gäller den fårskock som för närvarande utgör kulturarbetarmajoriteten i Sverige...

@LP: ***Det viktiga är att det finns tillräckligt många oberoende och rakryggade kulturarbetare kvar som kan avslöja både de kulturlakejer som mutas med diverse bidrag för att genomföra politiskt korrekta "kulturprojekt", och även de politiker som ligger bakom. Detta är jag tyvärr lite orolig över då det gäller den fårskock som för närvarande utgör kulturarbetarmajoriteten i Sverige***

Precis, oberoende och rakryggade kulturarbetare är en minoritet.

Vilka fruktbara idéer för motaktioner kan du se med dina erfarenheter?

@Dag

"Vilka fruktbara idéer för motaktioner kan du se med dina erfarenheter?"

Krasst uttryckt - inga. Jag tror inte att bra kultur kan användas som politik över huvud taget.

Redan under min utbildning för ett antal år sedan vände jag mig mot politiseringen av konsten och kulturen. Medvetet riktade och "nyttiga" konstprojekt blir i bästa fall politik, inget annat, absolut inte konst.

Fast bra kultur- och konstuttryck kan ändå vara oerhört kraftfulla på alla möjliga plan, även på det politiska. Särskilt på lång sikt och inte minst då det gäller att påverka den enskilda individen i hans utveckling som människa. Denna utveckling som är lång, snirklig, motsägelsefull, krånglig, hopplös, hoppfull osv. Denna utveckling som i bästa fall pågår hela livet.

Missförstå mig inte, jag vurmar inte för det "galna geniet" eller det "naiva barnet", jag är en upplysningsmänniska, bla...
Men politisk konst, det blir nästan aldrig bra eftersom det alltid blir osjälvständigt, fårskocksaktigt, förr eller senare.

Men om jag måste nämna något så tror jag att vaksamhet mot politisk korrekthet alltid är viktigt, hos andra men framförallt hos sig själv.

@LP: ***Jag tror inte att bra kultur kan användas som politik över huvud taget.[...]Men om jag måste nämna något så tror jag att vaksamhet mot politisk korrekthet alltid är viktigt, hos andra men framförallt hos sig själv.***

Precis! Politiker använder - enligt många förståsigpåare - kulturen för syften som ligger bortom typ/bättre löner till s.k. 'kulturarbetare' etc. För mig är det uppenbart att fr.a. ena blocket kör spåret mångkulturalism.

Min fråga avsåg aktioner mot den illa dolda agenda bakom den s.k. 'kulturpolitiken'.

En första verksam åtgärd vore att skära budgetposten 'kultur'.

Vaksamhetens basun är det som gäller, ja.

@LP o Dag!

Skämtsamt, men dock med en allvarlig underton, vill jag berätta vad jag tog mig före på Läroverket under sextiotalets sista år.

Jag har alltid varit usel på att teckna och måla och rita. Men jag lyckades skaffa mig högsta betyg, enbart genom att kladda till lämpliga flaggor och andra symboler som stämde med vår lärares rödvinsvänsteråsikter.

Numera skäms jag över mitt tilltag, som ju var högst lismande oärligt, men säger en del om tidsandan och det är ju min generation och den där lärarens (som inte var så många år äldre) som nu sitter i ledande ställningar både här och där.

@Anneli

Mina erfarenheter från högre kulturell utbildning (finns ingen anledning att precisera mer än så) är av senare datum. Jag kan dock intyga att även om den yttre formen på uttrycket tagit nya och kompletterande tekniker i anspråk, så kladdades det "flaggor" även under min utbildning. Vad jag erfar gör det det fortfarande.

@Dag

citat
"Min fråga avsåg aktioner mot den illa dolda agenda bakom den s.k. 'kulturpolitiken'."

Kritik och undersökande journalistik är väl aldrig fel. Sen är det ju alltid uppfriskande när någon kulturutövare verkligen utmanar etablerade mönster och plötligt går rakt mot fårskocken. Det händer alltför sällan, även om man ofta talar om hur det "sprängs gränser" och "utmanas" osv. Det enda som sprängs och utmanas är hur detaljerna skall vara sammansatta i den värld av överenskommelser som kulturen existerar inom, i bästa fall. Man vill ju inte såga av den gren man sitter på.