MXp

FÖRSTA ADVENT och nytt kyrkoår. Den kommande veckans oktav präglas av Evangeliet om Jesu intåg i Jerusalem på en åsna och folkets hyllning "Hosianna David son!".

* Mera om Advent på Bibelskolan.com.
* Adventssöndagens Epistel Upp. 3:20-22 är en del av Budskapet till Laodikeia 3:14-22.

Text Upp 3:20-22

BIBEL 2000 jämförs här nedan med den nya översättningen av Nya Testamentet NTV1 beta, vilken nyss publicerats (091011) på nätet; se Ny svensk bibelöversättning.

Bibel 2000	NTV1 beta
20 ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. 21 Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron. 22 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!”	20 "Lyssna, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in till honom och vi ska äta tillsammans. 21 Den som segrar ska få sitta med mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter med min Fader på hans tron. 22 Du som har öron, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

Se jag står vid dörren och bultar

ADVENTSBERÄTTELSE
av Eskil Selander, Bälinge


"Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig..."


Någon är på gång! Det ringer på dörren! Och jag är på väg för att öppna.

Vem kan det vara?

Blir det ett långt besök?

Har jag städat?

Är maten klar?

Hur ser jag ut? Jag måste kolla i spegeln innan jag öppnar.

Äntligen kommer gästen!

Men är det förberett allt?


”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig…”


Det handlar om ett du och ett jag. En vän vill komma in till dig och äta. En som bultar på din dörr. Ett bultande kan vara både skönt och störa…

Ibland behövs det någon som stör och ibland vill vi bli störda…

Men ser de inte att jag behöver hjälp. Kan ingen ta tag i mig? Måste jag bli tydligare?

Vi kanske inte vågar visa oss sårbara, just för att vi kan bli sårade. Då är det bättre att vara på lite distans och inte säga orden… Vill du lyssna på mig en stund? Eller:

Har du tid?

Tänk om vännen inte har tid! Då skulle vi bli besvikna ju.

Då är det bättre att inte uttryckligen fråga…

Då kan det vara skönt med en som bultar på dörren…

Till och med någon som bultar innan jag riktigt hunnit formulera det jag vill…



”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig…”


Och samtidigt kan det vara jätteskönt när någon ringer på hemma…

Någon vill vara med mig! Det bultar på dörren.

Det ringer på dörren! Jag springer mot dörren! Vem kan det vara? Om vi är i fas i livet är det ofta härligt när det ringer på dörren. Kul, jag får besök! Vi ska äta lunch tillsammans – jag och Jesus!


Att äta tillsammans… Att få äta med Jesus…

Vad skulle du ta upp med Jesus om du fick en lunch med honom så här i advent?


Skulle du gräla lite?

Varför syns du så lite? Varför är du så frånvarande? Det går ju inte att tro på dig! Ett litet barn i ett stall som föds och att du är Gud själv. Jag kan det där. Men varför är det så svårt att tro? Du känns så främmande? Eller inte ens främmande! Du är bara en av flera religioner möjligtvis – en sak som religiösa människor får lite hopp av i en hopplös värld! Och varför ska vi sitta här och äta lunch förresten – du och jag – när det finns så många andra som svälter! Över 1 miljard människor är utan rent vatten och här har du mage att komma och knacka på hos mig… för att äta! Vad tjänar det till att vi sitter här och ska föreställa det att ha mysigt?

Men frågan är faktiskt vem det är som knackar på? Är det verkligen Jesus? Eller är det någon annan? Han ser inte ut att vara 33 år med långt hår och spikhål i händerna? När jag tittar efter – saken är den att jag faktiskt inte har vågat se in i gästens ansikte? Vem liknar han? När jag lyfter blicken och ser in i gästens och vännens ansikte, så ser jag…

Va? Vem är det egentligen?´


Det otroliga sker… Jag ser mig själv. Det är jag som knackar på! Jag får möta mig själv! Och genast när jag inser vem jag äter lunch med försvinner han!


”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig…”


Och nästa dag sker samma sak igen. Någon ringer på dörren och vi ska äta lunch – Jesus och jag…


Vi börjar äta lite. Jag ursäktar mig lite för att jag grälat med honom igår… Det var tydligen med mig själv jag hade grälat! Lunchen är lite mer stilla den här gången och jag är inte lika arg… Jag tänker att jag så lätt fångar Jesus i mitt sätt att tänka. ”Jesus är på det här sättet” – punkt slut!

När vi kommer till efterrätten, så¨börjar vi prata lite mer. Vi småpratar –om allt möjligt mellan himmel och jord… När jag nu lyfter blicken, så ryggar jag tillbaks – år ryser till – av välbehag – det är inte en 33-årig man med spikhål i händerna – det är personen jag delar mitt liv med, den som är min bästa vän – vi äter lunchen… Och just då försvinner Jesus.


”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig…”


Den tredje dagen så ringer det på dörren. Jag springer inte. Jag går till dörren och känner att jag ska få möta en verklig person. Stunden känns helig!


Jag öppnar och Jesus kommer in. Jag vågar bara titta på fötterna… De är barfota.

Gästen pratar ett språk jag inte känner igen.

Gästen luktar lite unket.

”Jag är hungrig”, säger gästen. Vi börjar äta. Idag märker jag att gästen äter fort – samtidigt som jag hör ett språk jag inte förstår.

Till slut vågar jag titta upp…

Det är inte en 33-årig man med spikhål i händerna jag ser framför mig. Jag ser framför mig en människa som ser utsvulten ut, som trycker i sig det sista från glassen och chokladsåsen. Gästen och vännen reser på sig, tar mig i hand, tittar mig i ögonen och säger förmodligen ”tack” på ett språk jag inte förstår. Sen plötsligt är gästen borta.


”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig…”


Läs även andra intressanta bloggar om: Första advent, advent, Hosianna, Bibel 2000, NTV1 beta, Jesus, Bibelskolan.com, evangelium, epistel Senast uppdaterad 11:10 ::