Att Ahmadinejad vann valet var det bästa som kunde ske



Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy



UTDRAG från artikel av Daniel Pipes innan valet i fredags:

Den som är Rahbar ( ' ledare', dvs. ayatollah Ali Khamenei ) kontrollerar nyckelinstitutionerna ( utrikespolitik, militären, rättsvårdande myndigheter, rättsväsendet ) i den islamiska republiken Iran. Presidenten har i första hand om mjukare områden som ekonomi och utbildning. ( En kontrast jag diskuterat 2003 i "The Iranian President's Power." )

Med två viktiga undantag liknar rahbar en president vald på livstid ( exempel Egyptens Hosni Mubarak ) eller en kung som också regerar under sin livstid ( exempel Jordanien är Abdullah II ), medan den iranska presidenten motsvarar deras lakejer premiärministrarna. Undantagen förklarar varför den iranska presidenten är mycket mer känd än hans funktionella motsvarigheter: han väljs direkt medan den som är rahbar i enlighet med sin religiösa karaktär håller sig på avstånd från  politik. Tillsammans kommer står dessa två faktorer för den anomali den iranska presidenten har i sin funktion som ansikte utåt för en regim han inte kontrollerar.

Detta innebär att den som väljs till president oavsett om det är Mahmoud Ahmadinejad eller hans främsta motståndare Mir Hossein Mousavi kommer att ha begränsat inflytande på den fråga som mest berör i världen utanför, nämligen Irans satsning på att bygga kärnvapen, vilket Khamenei förmodligen kommer att fortsätta med i snabb takt, som han har gjort under tidigare decennier.

Därför medan mitt hjärta går till de många iranier, som desperat vill att den avskyvärde Ahmadinejad blir av med makten, säger mig mitt huvud att det är bäst att han blir kvar i sitt ämbete. När Mohammed Khatami var president invaggade hans vackra ord många människor i självgodhet, trots att kärnvapenprogrammet utvecklades under hans tid. Om mönstren förblir oförändrade, är det bättre att ha en krigisk, apokalyptisk, rakt-på-sak Ahmadinejad som skrämmer världen än en vackert talande Mousavi som återigen invaggar till sömn.


Reflektion

”Om mönstren förblir oförändrade, är det bättre att ha en krigisk, apokalyptisk, rakt-på-sak Ahmadinejad som skrämmer världen än en vackert talande Mousavi som återigen invaggar till sömn.”

Valutgången kunde med andra ord inte ha kunnat bli bättre än att Ahmadinejad blev omvald. Och... det som faktiskt blev än bättre – är det som Pipes inte nämnde – att Ahmadinejad stal valet.

KÄLLA Daniel Pipes Blog: Rooting for Ahmadinejad


¤ ¤ ¤

DN: Reformledare gripna i Iran, 2 USA vill fortsätta dialog med Iran, SvD: Batonger mot protester i Teheran, 2 Irans valresultat väcker starka protester, Dagbladet.no: Folk er villige til å dø!, VG: Minst 100 iranske reformpolitikere arrestert, Politiken: Over 100 aktivister anholdt i Iran

Israel i Sverige: Obama sätter upp stridsläger i Jerusalem - men ingen ambassad, Garm: Upploppen i Teheran, Dick Erixon: Beinart: Obama försvagar väst, stärker Iran och talibaner, Carl Bildt: Fortsatt populism, Every Kinda People: Rädslan för verkligheten

Technorati Tags:

Läs även andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ::

Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
RSS 2.0