'Finland älskar Israel' skriver kolumnisten Michael Freund


JPost 090630

UNDANGÖMDA i ett avlägset hörn i norra Europa blir den lugna och resursstarka nationen Finland ofta orättvist förbisedd. Omgivna av ett skrytsamt och alltmer grälsjukt Ryssland i öster och dess större och blondare svenska granne i väster verkar finländarna få varken den uppmärksamhet eller det beaktande som de med rätta förtjänar.

Faktum är att trots att nationen präglas av hårda vintrar och brist på åkermark och åtnjutande egenskapen av att vara Europeiska unionens mest glesbefolkade land, har Finland ändå byggt ett av de mest trivsamma och fredliga samhällena på hela kontinenten.

Det finns inte mycket av brottslighet och nästan ingen politisk korruption och offentliga platser är skinande rena som vore de nya. Det liknar på många sätt Schweiz och dessutom är finländarna trevliga.

Men det finns något annat som kännetecknar Finland och urskiljer det från en stor del av resten av dagens Europa. Det är den djupa kärlek och beundran för Israel som finns bland stora delar av allmänheten.

Under en resa till landet nyligen som inkluderade en föreläsningsturné i sex städer, fann jag vad som bara kan beskrivas som en anmärkningsvärd grad av stöd för den judiska staten, något som går över alla religiösa och regionala gränser. Från huvudstaden Helsingfors till Tammerfors, Finland tredje största stad, till den lilla staden Ikalis i den västra delen av landet, kom hundratals icke-judar till varje lokal för att visa sin solidaritet.

Det finns kyrkor där den israeliska flaggan stolt visas sida vid sida med de finska nationella färgerna och där hela kristna församlingar deklamerade "Hatikva" först på hebreiska och sedan på finska.

Dussintals finländare tog kontakt med mig för att berätta hur stolta de var att ha tillbringat perioder som volontärer i Israel vid skolor och på sjukhus eller på kibbutzer. De uttryckte stor oro över Iran och dess nukleära ambitioner och många ber för Israel och dess välfärd dagligen.

I Helsingfors kom pastor Seppo Seppälä fram till mig och till min stora förvåning samtalade han på flytande hebreiska. Han har varit i Israel dussintals gånger och fortsätter att leda grupper av finska turister. Och han är inte ensam. Utan undantag efter varje anförande jag hade fanns det alltid flera icke-judar som kom fram till mig och tilltalade mig på hebreiska. Många deltar under veckorna i privata hebreiska klasser där de undervisas av andra icke-judar helt enkelt av en kärlek till språket och folket i Israel.

Google Earth SÄRSKILT ANMÄRKNINGSVÄRT är det faktum att det finländska kristna stödet för den judiska staten inte är ett verksamhetsfält i något särskilt samfund utan det omfattar så skilda grupper som baptister, pingstvänner och lutheraner. Hur mycket de än kan vara oeniga i teologiska eller läromässiga frågor, men i frågan om Israel står de enade.

Detta var mest tydligt vid ett dagslångt möte som jag deltog i den 14 juni i Heinola, en stad i södra och centrala delen av landet. Det arrangerades av den dynamiska finska grenen av International Christian Embassy Jerusalem (ICEJ) under ledning av Juha Ketola. Mötesdagen samlade dussintals pro-israel ledare från hela landet för att diskutera insatser för att främja och stödja Aliyah.

Under de senaste två decennierna har finländare varit aktivt engagerade i att hjälpa judar från det forna Sovjetunionen att flytta till Israel och Helsingfors har tjänat som en inkörsport till Sion efter kommunismens fall.

Den 10 mars 1990 inledde den outtröttlige Kaarlo och Ulla Jarvilehto - en tidigare medlem av den finska riksdagen och  som ledde ICEJ:s Finlandsgren vid den tidpunkten - ett samarbete med Jewish Agency för att hjälpa den första sovjetiska judiska familjen att resa genom Helsingfors på sin väg till Tel Aviv. Sedan dess har finländarna understött en Aliyah om drygt 17.000 ryska judar.

När jag satt och lyssnade på överläggningarna med hjälp av en översättare, avslöjades en mycket ovanlig ordväxling. Deltagarna diskuterade beredskapsplaner ifall det skulle bli en kris och ett stort antal judar tvingades avresa till Israel via Finland med ett ögonblicks varsel. Därefter började de argumentera med varandra - hövligt, förstås - om vilka finska städer som skulle välkomna judar, och där var och en ville försäkra sig om att hans eller hennes kommun inte utelämnades.

Jag kunde inte låta bli att förundras över det faktum att efter århundraden under vilka européerna ofta tävlat med varandra om att bli av med judar, så fanns här finländare som kämpade om rätten att få vara värd för dem.

Vad står detta fenomen för? Till viss del är det baserat på vissa paralleller mellan Finland och Israel, som båda är små länder som fick kämpa för självständighet och vars historiskt glupska grannar ibland har eftertraktat deras mark. Men i många fall beror det på att finländska kristna känner en djup religiös och andlig förpliktelse att stå upp för Israel på grund av Guds löfte till Abraham att "jag skall välsigna dem som välsignar dig" (Första Mosebok 12:3).

NATURLIGTVIS
är inte alla positiva i Finland. I januari till exempel publicerade De Grönas tidning Vihreä Lanka en karikatyr där Davidsstjärnan jämfördes med en svastika. Tidningens redaktör gav en märklig motivering till karikatyren som hävdar att "det är helt klart att Israels flagga framställdes i teckningen och inte bara någon Davidsstjärna", som om det på något vis skulle göra det OK.

Och finska medier i allmänhet liksom mycket av den traditionella pressen i hela Västeuropa är ofta partisk och vinklad i sin bevakning av Mellanöstern.

Det är ändå uppfriskande att se att det finns en plats i Europa där Israel verkligen är älskat. Så mycket av vårt fokus är på våra fiender och dem som hatar oss, att vi ofta inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt våra vänner.

Detta behöver förändras. Israel och världens judiskhet måste göra mer för att odla relationer med Helsingfors, där marken är bördig för fördjupning av vänskapsbanden mellan de båda länderna. Ty i en tid då antisemitiska och anti-israeliska stämningar är på uppgång, är det en tröst att veta att i åtminstone ett hörn av Europa finns det oräkneliga tusentals goda och anständiga människor som har plats i sina hjärtan för den judiska staten.

¤ ¤ ¤

Reflektion

Finland och Sverige påminns i år 2009 om det gemensamma Minnesåret 1809 och vad det betydde och betyder för de båda nationerna.

Finlands erfarenheter i historien av samhörigheten med Sverige och självständigheten 1809 gör att Finland kan relatera till Israel med sitt speciella historiska perspektiv. Sverige å sin sida har ett och annat att lära av sitt broderfolk Finland och inte minst i sitt förhållande till Israel. Michael Freunds text ovan erbjuder därför iakttagelser väl värda att ta vara på och fundera över.    


KÄLLA
Michael Freund: Fundamentally Freund: A place where Israel is loved by Michael Freund, JPost (30/6/2009) Översättning: MXp/Dag Selander

OM MICHAEL FREUND
Grundare och styrelseordförande i Shavei Israel. Kolumnist och skribent på JPost. Han har tidigare tjänstgjort som direktor för kommunikation och politisk planering vid premiärministerns kansli under Benjamin Netanyahu. Född i New York. Han har en MBA i Finance från Columbia University och en BA från Woodrow Wilson School of Public och International Affairs vid Princeton University. Se: Shavei Israel 


MERA OM ISRAEL -  Jämför andra länders yta med Israels yta (mfa.gov.il/Google Earth)

* DN: Netanyahu möter mothugg även i Europa, SvD: EU skjuter Israel-avtal på framtiden, Dagen: Stora förväntningar på Bildt i Israelfrågan, Världen idag: Israel på de anklagades bänk, Dagen: Broderskapsrörelsen litar på Carl Bildt, Hemmets Vän: "Ställ krav även på palestinier om mänskliga rättigheter"

* Fred i Mellanöstern: Araberna kräver palestinsk stat men vill inte erkänna judisk stat, 2: Lögn eller inkompetens, Helle Klein?, 3: Henning Mankell har inget folkligt stöd i Jerusalem
* Finlandsbloggar om Israel som MXp följer: Israelnyheter, SITA, Tundra Tabloids

* Technorati Tags:
* Läs även andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , Senaste uppdatering 09:30 ::

Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
RSS 2.0