MXp

Vredens dag - Krigets 7e dag - Markoffensiven in i Gaza

- KOMMER EHUD BARAK ATT GE ORDER OM MARKOFFENSIV ELLER INTE? -

OPERATION CAST LEAD - Dag nr 7 - fredag den 2 januari. Kriget mot terroristorganisationen hamas: Utvecklingen Dag för dag (från 27/12)

SENASTE NYTT med analyser och rapporter från Dick Haas (klicka på bilden t.h.)

V R E D E N S D A G
- I dag är "vredens dag". I ett budskap från Hamas uppmanas alla palestinier på Västanken och i östra Jerusalem att göra massiva protester, i ren vrede, mot Israels bombningar.

– En demonstration ska efter fredagsbönen utgå från al-Aqsa-moskén i Jerusalem och från "alla Västbankens moskéer", sade Hamas, skriver Nyheter24

ANGREPPET PÅ GAZA - Har Israel rätt att angripa? Stor tysk enkät. Med nedanstående 4 alternativ ställde Tysklands största tidning FAZ frågan (29-30/12) om Israels rätt att angripa Hamas.

Resultatet blev ett överväldigande JA-svar. Över 71 % menade att det är OK. Totalt avgavs 151.726 röster.

(1) Israel måste skydda sina medborgare mot terror – Hamas har provocerat Israel: 108.098 röster (71,25%)
(2) Israel blockerar freden i Mellanöstern – och ska nu inte förundras: 39.699 röster (26,16%)
(3) Principiellt har Israel rätt – men attackewna på Gaza går för långt: 1.904 röster (1,25%)
(4) Situationen är inte klar nog för att avgöra vem som har rätt eller fel: 2.025 röster (1,33%)

SAMTAL OM KRIGET I GAZA

Nedan återges ett samtal med initierad källa i Jerusalem.

VAD SÄGER DU OM LÄGET IDAG?
När vi går in i den sjunde dagen av strider i Gaza, blir behovet av en markoffensiv mer och mer uppenbar.

PÅ VILKET SÄTT UPPENBART?
Israel har snart slut på mål som kan angripas från luften. Det tar lång tid att identifiera sådana mål, och luftangrepp gör snabbt slut på dem. Regeringens förhalning och tvekan inför att sända in marktrupper visar på ett problem som fortsätter att förlama regeringens beslut och det visar också tydligt att man inte har lärt läxan från Andra Libanonkriget.

VILKEN ÄR DEN LÄXAN?
Om man verkligen hade lärt Libanon-läxan, så skulle marktrupper sänts in på andra eller tredje dagen av strid. Nu har man bombat och bombat Gaza och förstört en del av Hamas arsenal, men raketer fortsätter att falla över Israel och deras räckvidd blir längre för varje dag som går. Nu når de Beersheva och längre ändå. Man kommer inte att kunna stoppa rakethotet utan att gå in på marken. Israels soldater är utbildade för den uppgiften, och är beredda på att gå in. Ju längre de sitter redo att gå in, men utan att göra det, desto mer undergrävs deras vilja till seger. Man kan inte upprätthålla högsta beredskap hur länge som helst. Det kommer en tid när vaksamheten börjar avta och fruktan för striden och för fienden börjar ta över.

BEFINNER MAN SIG I EN SÅDAN SITUATION?
Israel är känt för sina soldaters mod. Segern i Sexdagarskriget och räddningsaktionen i Entebbe är klassiska exempel på militära geniala grepp, som studeras över hela världen. Nu har vi kommit till en punkt där vi förenar oss med den bedrägliga och humanistiska sjukan i västvärlden, där en soldats liv är mer värt än att en nations säkerhet.

VAD DENNA HUMANISTISKA SJUKA?
Jag ber dig att inte missförstå mig. Varje soldats liv är dyrbart, men de har ett ansvar. Det ansvaret handlar om att fysiskt stå i gapet mellan nationens fiende och den civila befolkningen, och om det krävs, ge sitt liv för dem de beskyddar. Någon har sagt: ”Vi sover tryggt i våra sängar eftersom modiga män står redo om natten för att slå till mot dem som vill skada oss.” Winston Churchill sa: ”Ge aldrig upp, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, varken i stort eller smått, ge aldrig upp förutom inför övertygelse om heder och sunt förnuft. Ge aldrig upp inför våld, ge aldrig upp inför den synbart överväldigande makten hos en fiende.” Vilka var Davids mäktiga män? De var modiga krigare. David själv, älskad av Gud, var en krigare. Vi lever fortfarande i en oförlöst värld, och att vara en krigare, kan fortfarande vara en gudlig kallelse.

HAR HAMAS FÖRBERETT SIG FÖR EN INVASION?

Vi vet att Hamas är väl förberett för en israelisk invasion och att vi kommer att få många förluster. Jag hoppas och ber att våra förluster ska vara små, men om fruktan för förluster hindrar oss från att besegra fienden, då har vi förlorat igen, så som skedde i Libanon. Om vi fortsätter på den här vägen, kommer vi att vara i djup fara. Hamas, Hizbollah och de andra islamiska terroristerna tvekar inte inför att ge sina liv för att förinta Israel. (Det är också sant beträffande Islams kamp med världen: de är villiga att dö för att se världen komma under islamiskt styre – Kalifatet.)

ÄR INTE DIPLOMATI OCH SAMTAL ATT FÖREDRA?

Det andra bedrägeriet som Israel och världen lider av är lögnen att ”det inte finns någon militär lösning på terrorism”. Det har bevisats att om viljan till seger finns, då kan militära medel segra över de mordiska terroristerna. Vi måste anta den oböjliga attityden som den Allierade hade under Andra Världskriget: våra fienders ”ovillkorliga kapitulation”. Om vi har viljan att segra, så kan det ske och det måste ske.

VAD ÄR VIKTIGAST JUST NU?
- Att Israels politiska och militära ledarskap ska ha klarhet, mod och sund bedömning, att de ska vara starka till själ och ande och vara fast beslutna att genomföra detta krig för ett korrekt slut.
- Att slutet på denna konflikt också ska inbegripa befriandet av den tillfångatagna soldaten Gilad Shalit – att det ska vara ett icke förhandlingsbart krav från Israel.
- Att Israel ska ta över ”Filadelfiavägen” (gränsen mellan Gaza och Egypten under vilken smugglingstunnlarna går) som ett absolut minimum.
- Att mod och beskydd ges Israels soldater och att soldaterna ska kunna bevara sin uppmärksamhet, sinnesklarhet, fokus och beslutsamhet.

Nedan en artikel av DORE GOLD (presentation nedan) publicerad i Middle East Strategic Information

HAR ISRAEL ANVÄNT

”OPROPORTIONERLIGT VÅLD” I GAZA?

Israeliska befolkningscentra i södra Israel har varit måltavla för mer än 4000 raketer och tusentals granater, som avfyrats av Hamas och andra organisationer sedan 2001. Raketattackerna ökade med 500 procent efter det att Israel fullständigt drog sig tillbaka från Gazaremsan i augusti 2005. Under en informell sexmånaders vapenvila avfyrades 215 reketer mot Israel.

Påståendet att Israel använder oproportionerligt våld lyfts fram så fort landet måste försvara sina invånare mot icke-statliga terroristorganisationer och de raketattacker de genomför. I ett strikt juridiskt perspektiv vilar Israels nuvarande militära operationer på solid grund. Enligt internationell lag krävs inte av Israel att beräkna det våld man tänker använda utifrån storleken och räckvidden på de vapen som används mot sig själv.

Ibrahim Barzak och Amy Teibel skrev för Associated Press den 28 december att de flesta av de 280 palestinier som rapporterats dödade tillhörde ”säkerhetsstyrkor”, och officiella palestinska talesmän sa att ”åtminstone 15 civilpersoner fanns bland de döda”. Antalen som rapporterades indikerar att det inte fanns en tydlig avsikt att orsaka oproportionerlig kollaterala civila förluster. Vad som är kritiskt från utgångspunkt i internationell lag är, att om ambitionen har varit ”att minimera de civila skadorna, så kan också en attack som orsakar mycket stora skador – men som riktas mot ett mål med mycket stort militärt värde – vara laglig.”

Luis Moreno-Ocampo, som är chefsåklagare vid den Internationella Brottmålsdomstolen, förklarade att internationell humanitär lag och Romfördraget i den Internationella Brottmålsdomsdomstolen ”tillåter krigförande makt att utföra proportionerliga attacker mot militära mål, även när man vet att vissa civila dödsfall eller skador blir följden.” Attacken blir ett krigsbrott när den riktas direkt mot civila (vilket är precis det som Hamas gör).

Efter den 11 september, när de västallierade förenades för att kollektivt störta Talibanregimen i Afghanistan, var det ingen som jämförde de afghanska dödstalen 2001 med det faktiska antalet döda i al-Qaedas attack. Uppenbarligen finns det ingen internationell förväntan att militära förluster i krig ska ha ett ett-till-ett-förhållande. Att förvänta sig att Israel ska vara återhållsam i sitt användande av riktat våld mot legitima militära mål, är att döma landet till ett mycket långt utmattningskrig med Hamas.

Existerar proportionalitet mot militära makter?

För att motverka en motattack söker de flesta arméer militär seger genom att förstöra motståndarens militära kapacitet så effektivt som möjligt. Det finns uppenbarligen ingen internationell förväntan att militära förluster i krig ska ha ett ett-till-ett-förhållande; de flesta arméer strävar efter att eliminera så många fiendestyrkor som möjligt samtidigt som man minimerar egna förluster. Det finns NATO-medlemmar som har varit kritiska mot ”Israels oproportionerliga användning av våld”, samtidigt som NATO-arméer uttrycker stolthet över hur många fler Talibaner som dödats i Afghanistan jämfört med egna soldater. Dessutom har en målmedveten militär operation mot en angripare en avskräckande effekt.

Civila förluster är alltid mycket tragiska. Israel har avbrutit många militära operationer på grund av risken för civila offer. Men om civila offer krävs trots Israels bästa ansträngningar att undvika dem, så är det ytterst inte Israels ansvar. Som den politiska filosofen Michale Walzer noterade år 2006: ”När militanta palestinier avfyrar raketer från civila områden, är de själva ansvariga – och ingen annan – för de civila dödsfall som följer av israelisk moteld.”

Israels internationella kritiker må leta efter balanserade uttalanden som fördelar skulden för den pågående konflikten på båda sidor. Men de skulle vara mer betjänta av att inte engagera sig i denna konstlade strävan utan istället urskilja vem som som är aggressorn i denna konflikt – Hamas – och vem som försöker slå ner den aggressionen – Israel.

---

Dr. Dore Gold, Israels FN-ambassadör 1997-1999, är President i Jerusalem Center for Public Affairs och författare av Hatred's Kingdom: How Saudi Arabia Supports the New Global Terrorism (Regnery, 2003) och The Fight for Jerusalem: Radical Islam, the West, and the Future of the Holy City (Regnery, 2007).

KÄLLA 29/12/2008 Dore Gold i MESI Middle East Strategic Information

Översättning: Magnus Hansson EEF