MXp

DAGEN EFTER VAPENVILAN (23/1)

... ges en skildring av livet bland Gazas befolkning av Ulrike Putz i Spiegel Online. Plats: Beit Lahia, Gaza. (Se texten VEM HAR VUNNIT HÄR? här nedan.)

Det är en skildring som är ett nödvändigt korrelat till några riksdagsledamöters ”urskillningslösa” uttalanden mot Israel och ”urskillningslöst” för Hamas i dagens riksdagsdebatt (28/1) om situationen i Gaza.

DAGENS RIKSDAGSDEBATT

... var delvis en propaganda för Hamas, där man pekade på 411 dödade barn och nu över 1400 (sic!) dödade i gazakriget samt de ”urskillningslösa” bombningarna av FN-byggnader, parlamentet, läroanstalter, skolor, sjukhus, moskéer, ambulanser dessutom med vit fosfor, ja, denna propaganda tycks oemotständlig och oomkullrunkelig...

Sanningen är bara den ursprunget till att antalet dödade är Hamas propagandamaskin med hjälp av Pallywoods bildfejks. Att de nämnda byggnaderna är bombade är korrekt. Alla civila hade dessförinnan förvarnats om respektive bombning. Att de bombades har sin grund i att Hamas använde alla dessa bygnader som lager, baser och uppkjutningsramper.

Hans Linde (v) och hans anföranden var av en karaktär som varken Per Gahrton, Khaled Mash'al eller Ismail Haniyeh från Hamas skulle kunnat göra det bättre. Ren och skär betald svensk folkvald propaganda inför riksdagen och landets TV-publik.

Ansvaret för antalet dödade är tvivelsutan Hamas på grund av strategin med de mänskliga sköldarna. Medieanalys av Gilead Ini i CAMERA talar också om Hamas palestinska offer: De mänskliga sköldarna.

Befolkningen är trött på Hamas, men vågar inget säga.

Vad säger Mohammed Sadala, 52, Abu Abed, 60, och Hail i 30-årsåldern om Hamas?
Se artikeln nedan...

VEM HAR VUNNIT HÄR?

I Gazaremsan återvänder människor hem - eller till spillrorna som en gång var deras hem. Många skyller på Hamas för ödeläggelsen eftersom terroristerna gömde sig bland civilbefolkningen och drog till sig israelisk eld. Men ingen vågar tala öppet om detta.

Vad blir kvar när en person träffas av stridsvagnseld? Blod, vävnad, benflisor, splitter på väggen.

OCH ILSKA

Mohammed Sadalas ilska riktas mot den man, vars kvarlevor han hittade i sitt sovrum: en Hamassoldat. Han och en kamrat bröt sig in i hans hem som länge stått tom efter att familjen Sadala flytt. Hamasmännen skjöt från balkongen mot israeler som närmade sig. Soldaterna besvarade beskjutningen och dödade terroristerna samt förstörde huset för familjen om 10 personer.

När Sadala kom tillbaka för att undersöka sitt hem hittade sin egendom i ruiner: de yngre barnens sovrum var utbränt, medan vardagsrummet och hallen var full av kulhål och svart av sot efter branden. I sovrummet låg liken: en hade förblött till döds, den andre blev träffad av en tankgranat.

Vid sidan av kropparna låg vapenutrustningen de hade använt för att försöka stoppa tankvagnarna.

"Jag brukade stödja Hamas för att de kämpade för vårt land, för Palestina”, säger Sadala. ”Hamas stod för en nystart, för ett slut på korruption, som spreds som cancer under det moderata Fatah. I 2006 års val vann Hamas majoritet med sitt budskap om förändring”, sade Sadala, som tjänade sitt levebröd i byggbranschen. Vilt gestikulerande går den 52-årige mannen igenom resterna av sovrummet: "Detta är den förändring som de åstadkommit. Vi har sprängts 2000 år tilbaka."

Genom hålet i väggen i sitt hus ser Sadala ett landskap i grått och brunt. Det är här en stadsdel hade stått, hans grannskap. Nu återstår en ringlande sandslinga runt bombkratern. Det är omöjligt att säga var gatorna en gång stod. Familjehus har förvandlats till högar av skräp. Människor har byggt utrymmen av tyg och spillror. De står vid sidan av döda åsnor och får, vars magar sväller upp. Ingen här har tid att ta bort ruttnande lik.

Folket från Beit Lahia börjar från noll igen: Barn lastar virke från brutna träd på sin rygg. Deras mödrar böjer sig över eldar och bakar bröd. Unga kvinnor bära vatten i bensindunkar. Endast männen står och hänger stelt och röker med uttryckslösa ansikten. Många människor här precis som Sandala hade satt sitt hopp till Hamas – nu står de och strirrar ut i tomma intet ideologiskt såväl som materiellt.

ALLT ÄR NU FÖRLORAT

Och det är inte bara byggnader som ligger i spillror i Gaza, det är levebrödet för tusentals människor. I de arabiska samhällena är ett hem oftast allt en familj har. Ofta bygger flera bröder ett hus för hela familjen. Att leva på nära håll har sina fördelar när kostnaderna för att bygga huset har lönat sig. Då finns det mer pengar över för att föda dussintals familjemedlemmar.

"När Hamas kom till makten, kom de till vår hjälp med förpackningar av livsmedel,” säger Abu Abed. Den 60-årige mannens söner som alla är utbildade sjuksköterskor har varit utan arbete i flera år. Det är sant om många i Gazaremsan. Nu står Abu Abed framför huset där han bodde med fyra generationer av sin familj. Det enda som återstår är bottenvåningens pelare. Den israeliska flottan fick korn på byggnaden i början av kriget. När allt kommer omkring med sin utsikt mot Gaza City och havet skulle huset ha blivit en bra bas för Hamas.

"Jag har ändrat mig om Hamas," säger Abu Abed. "Jag kan inte stödja något parti som går i krig som förstör våra liv." Han är särskilt plågad av det faktum att Hamas fortfarande beskriver  vapenvilan som en seger.

"Vem har vunnit här?" frågar han och pekar på skräpet som en gång var hans hem.

En av hans grannar bryter in: "Många människor är nu mot Hamas, men det kommer inte att ändra något,” säger han. "Eftersom alla som står upp emot dem dödas." Sedan de tog makten har Hamas använt brutalt våld mot alla oliktänkande i Gazaremsan. Det fanns nyhetsrapporter under kriget som påstår att misstänkta kollaboratörer med Israel avrättades. Terrorregimen kommer att fortsätta en tid, säger grannen som inte vill uppge sitt namn. "Det kommer aldrig att bli uppror mot Hamas. Det skulle vara självmord."

Andra svälja sin ilska. Hails hus ligger bara några gator bort och har bara lätta skador. Det finns några kulhål i vardagsrummets väggar och alla fönsterrutor är trasiga. Hail upptäckte efter vapenvilan att milisen hade använt hans hus som bas för sin verksamhet. Dörren till hans hus stod öppen och det fanns elektriska kablar liggande i hallen. När Hail följde kablarna ledde de till grannens hus, vilket Hamas hade försåtsminerat.

När Hail, en man i 30-årsåldern, satt på sin veranda och funderade på vad man skall göra kom en man förbi: Han var från Hamas och hade lämnat kvar något i Hails hem. Han lät honom komma in och mannen kom sedan med en skyddsväst, en raketramp och ett ammunitionsbälte. En timme senare knackade en soldat från Islamiska Jihad på dörren och försvann ut på taket och återkom med en låda ammunition. "De utnyttjade civila hem för sina egna syften. Det är inte rätt," säger Hail med avsmak och försöker vara hövlig.


I motsats till många av sina grannar går det jämförelsevis bra för Sadalas familj. De har alla överlevt och huset kan teoretiskt fortfarande repareras. Mohammed Sadala är av en annan åsikt: "Det finns ingen möjlighet,” säger han. Vad som hände i sovrummet kan tas bort bara med rengöring. Det värsta är att han nu vet vem som dött i rummet. Det var Bilal Haj Ali. Sadala vet detta eftersom den unge mannens bröder kom på besök för några dagar sedan. De ville se den plats där Bilal blev martyr. "Jag lät dem komma in men jag talade knappt ett ord med dem,” säger han.

De unga männen tog bilder av resterna av sin bror med sina mobiltelefoner. "Men de ville inte göra rent efter sin bror," säger Sadala. "Jag sa till dem att inte visa sig här igen."


KÄLLA: Spiegel Online  (01/23/2009) 'Who Has Won Here?' av Ulrike Putz i Beit Lahia, Gaza (Sv.övers. Dag Selander)


PRESS: DN, SvD, 2, 3, 4, 5, Syd, AB, 2, Dagen, 2 - BLOGGAR: Ilya Meyer, FiM, 2, 3, MidEast Aktualia m.m., Muslimska Friskolan, 2, Sapere, Rabnor, Tundra Tabloid, Bildt, 2, Everykindapeople, Svansbo, Ted, Gudmundson, 2 - Technorati tags: Hamas Gaza Palestina Israel Fatah - Läs även andra intressanta bloggar om: Hamas, Gaza, Fatah, Israel, Palestina ::