MXp

Hatet behöver ett motiv . . .

VARIFRÅN kommer hatet mot judar? . . . HERMAN M. van PRAAG undersöker historien om ett ihållande fenomen och drar en linje till impopulariteten gentemot den judiska staten. Han säger: "Den rabiata kritiken av Israel saknar i många fall rationella motiv." Hatet behöver ett motiv . . .

Professor emer. Herman M. van Praag skriver i den holländska tidningen TROUW en artikel  Haat behoeft een motie - De aanvankelijke lieveling (3 april 2009) där han bearbetar frågan om judehatet. - Nedan ett utdrag med urval och översättning av Karin Rebel.

HERMAN M. van PRAAG:

Haat behoeft een motie - De aanvankelijke lieveling

VARIFRÅN KOMMER JUDEHATET? Det längsta hatet i världen. Det abnorma hatet som saknar rationellt motiv. Van Praag talar explicit om judehat, inte om antisemitismen. Det har inget att göra med semiter, allt med judar.

FRÅN DEN KLASSISKA forntiden till våra dagar finns detta hat.Irrationella motiv växlar med historien. Vid tiden för det andra templet bosatte sig stora grupper judar i Rom och Alexandria, kallade sig inte judéer utan judar, bad till en Gud och betraktade det grekisk-romerska pantheon som avgudalära. Det väckte avsky liksom deras moralkod. De levde i en sluten gemenskap, typiska utomstående som vägrade assimilera sig, vilket lätt leder till hat.

I den kristna världen antog judehatet destruktiva former. Judarna hade förlorat sitt land, levde som minoriteter spridda i världen. Fysiskt var de värnlösa men psykiskt höll de fast vid sin egen livsövertygelse. Gud är evigt en. De kristna ansåg att Gud brutit Förbundet med judarna. Kyrkan var det nya Israel. Judarna var djävulens hantlangare som borde hatas.
 
Illvilliga rykten spreds. Judarna korrumperade världen, spred sjukdomar, mördade kristna barn. De uteslöts från de flesta yrken utom pengahandel.

Mestadels despotiska härskare fruktade judarnas demokratiska former av självstyre, individens rättigheter, hjälp till dem som behövde vård.

De var lojala mot överheten för att överleva men höll fast vid sin gudstjänst, kultur och traditioner.
Upplysningstiden satte förnuftet centralt och ifrågasatte kyrkan. Man kunde tro att judehatet skulle utplånas, men så skedde inte. Det teologiska fundamentet ersattes av vetenskapliga argument. Fördärvliga karaktärsegenskaper som judarna skulle ha sades nu vara ärftligt bestämda, inristade i själen. Inte längre en gudsmördare, men en född illgärningsman. Judar sades vara en ras underlägsen den ariska superrasen.
 
Juden konspirerade bakom skärmarna för världsdominans, underblåst av ett falskt dokument utgivet i Ryssland slutet av 1800-talet  "Sion de vises protokoll". En modern version av denna komplott är den om den judiska lobbyn. De behärskar börsen, media, spelar bakom kulisserna en dominant roll i internationell politik.
 
1800-talet medförde social oro, liberalismen strävade för frihet för varje individ, adeln förlorade makt, kyrkan inflytande, familjestrukturen förändrades. Man behövde en syndabock och den evigt vandrande juden fanns till hands. Tidigare kunde judar omvända sig till kristendomen men i upplysningstider försvann den möjligheten. Juden blev en listig, opålitlig typ, förpackningen ändrades men innehållet var detsamma.
 
Det rasistiska judehatet utmynnade i det värsta missdådet någonsin. Det systematiska fabriksmässiga mördandet av sex miljoner oskyldiga. Därefter var begreppet ras inte mer 'bon ton'. Det blev inkorrekt att tala om en judisk ras. Men hat behöver ett motiv och snart fann man ett.
 

1948 bildades staten Israel. I början betraktade Västvärlden landet med förvåning och beundran. En ny jude tycktes framträda, självsäker, som kunde försvara sig, lantarbetare och soldat samtidigt. Men det var ingen långvarig kärlek. Israel blev föremål för en mängd  beskyllningar: kolonialism, rasism, expansionism, nazism och vad inte.
 
Primus motor var arabiska myndigheter i omgivande länder och på Västbanken. Judarna sågs som avkomlingar till tidigare koloniala härskare. Israels utveckling inom alla områden trots integrationen av miljoner till största delen utblottade flyktingar väckte avund. Och detta av ett folk med en inferiör religion, av individer som i den arabiska världen bara tolererats som dhimmis,  andra klassens medborgare.
 
Arafat visste att uppväcka starka nationalistiska känslor. Före honom fanns ingen rörelse som strävade efter en självständig arabisk stat, Palestina. Han krävde Västbanken och Gaza, Jerusalem helt eller delvis som huvudstad jämte rätt för ättlingar till flyktingars återvändo.  Målet var Israels förgörande.

 
Slutligen var det religionen, den viktigaste källan, att generera hatet. För troende muslimer är islam överlägsen judendom och kristendom.  Idealet är Ummah: en internationell gemenskap för muslimer, centraltstyrd enligt teokratiska riktlinjer. Ummah skall utbredas om möjligt fredligt längs demografisk väg, annars med våld. En judisk stat måste till varje pris stötas bort.
 
Arabstaterna och palestinierna strider med militära och psykologiska medel. Militärt misslyckat men psykologiskt med framgång. Metoden är att systematiskt sprida desinformation, ämnat att skada Israel.

Ett enkelt exempel: Västbanken kallas ockuperat område och Israel en ockupant. Judiska bosättningar är illegala, invånarna kolonister.

Fördraget i San Remo 1920 reglerade områdena som tillhört Ottomanska riket. England fick tillsyn över det Judiska Nationalhemmet. Besluten verifierades av Nationernas Förbund 1922.
Det judiska hemlandet omfattade områdena det nuvarande Israel, Västbanken och Jordanien. Under arabiskt tryck placerade England egenmäktigt 1923 området öster om floden Jordan under arabiskt styre kallat Transjordanien. Inga judar fick bosätta sig där. Det judiska nationalhemmet begränsades till väster  om Jordanfloden, en tredjedel av det ursprungliga området.

När Israel utropat sig självständigt 1948 överfölls det av fem arabiska stater. Dessa förlorade och i vapenvilan 1949 drogs en helt tillfällig gräns - gröna linjen - mellan det som kallas Västbanken och Israel.

Transjordanien ockuperade Västbanken och Jerusalem, Egypten Gaza. Alla spår av judisk närvaro utplånades, bosättningar förstördes, det judiska kvarteret i Jerusalem jämnades med marken. Gravstenarna på den gamla judiska gravplatsen användes till vägbygge. Tillträde för judar förbjudet.
 
1967 hotades Israels existens ånyo av Egypten, Syrien och Jordanien. I försvarskriget intar Israel Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza.

Området erövrades inte, det återerövrades! Israel hade i motsats till araberna godtagit FN´s för Israel ogynnsamma delningsplan. Västbanken hade utgjort hjärtat i det gamla Juda rike. Området var en del av det av Nationernas Förbund erkända Judiska Hemlandet. Åtminstone borde judar ha rätt att bosätta sig i detta område. Van Praag menar att bosättningarna på Västbanken inte är illegala och dess invånare inga  kolonister. De är invånare på Västbanken likaväl som där boende araber.
 
I Israel bor nära två miljoner araber med israeliska pass och medborgarrätter. Arabiska är andraspråk i Israel. Varför skulle inte 220 000 judar kunna bo på Västbanken, även om det skulle bli en arabisk stat?
 
I den arabiska världen är hat mot Israel och judehat siamesiska tvillingar. Men inte heller västvärlden är immun för propagandan.

Aversion mot Israel kallar van Praag hat mot Sion, inte Israelhat. Sion står för såväl nuvarande Israel som för det utlovade landet. Efter förstörelsen av det andra templet år 70 blev Sion symbol för hoppet om förlossning ur det elände som det judiska folket under århundraden levde i. Sion var det land dit man skulle återvända. Följande år i Jerusalem. Hatet mot Sion döljs med: ”Jag måste väl få kritisera Israel”.

Ja, men då saklig kritik baserad på fakta. Inte historieförfalskning. Inte medvetet förvanska fakta, ta dem ur sitt samband. Selektiv indignation - se flisan i Israels öga men inte bjälken i andra nationers - är inte saklig kritik utan laster som retar upp människor mot ett folk.  Det är just detta som sker mot Israel. Den rabiata kritiken på Israel saknar ofta rationell grund, hatet lyser igenom.
 
Israel är varken kolonialistiskt, eller expansionistiskt, varken rasistiskt eller terroristiskt. Det är ett land som sedan sin tillkomst hotas med utplåning, vars befolkning sedan uppkomsten av ett judiskt nationalhem är utsatt för organiserad terror, ett land som av otaliga stater inte erkänns som legitimt,  som av FN i åratal som bäst behandlas som en outsider och det av en kristen värld, vars vagga det är men inte stöds av - tänk på hur Vatikanen och Kyrkans Världsråd beter sig.

Efter omständigheterna visar Israel beundransvärt lugn och självbehärskning. Men det håller fast vid sin rätt att bestå som en judisk stat, som det formulerats i oavhängighetsförklaringen 1948, att bestå där dess vagga ligger.
 
Vad driver hatet mot det moderna Sion. Det faller inte ur luften. Det behövs en tändmekanism som sätter igång det.  Något som fanns innan Sion återuppstod och som skulle bestått även om Sion inte återuppstått, ett slags magkänsla.

För mig, skriver van Praag, gäller inte hatet Sion den abstrakta staten utan invånarna, som identifierar sig som judar.
* Judehat är grundhållningen som sätter igång de förvrängda processerna.
* Inte Israel hatas, judarnas stat hatas.
* Judehat och hat mot Sion kan särskiljas men inte skiljas.
* Intuitivt judehat uttrycker sig i hat mot Sion.
* Hat mot Sion inkluderar judehat.

Judehatet kulminerade slutligen i genocide utfört av en stat som stod på toppen av europeisk kultur. Andra stater i detta kulturområde samarbetade, såg på eller vände sig bort.

Effekten av hatet mot Sion kan - om det får fria tyglar - leda till samma utplåning.
 

KÄLLA Herman van Praag, Haat behoeft een motie - De aanvankelijke lieveling; Trouw. Utdraget ovan i urval och översättning av Karin Rebel.

FOTNOT Herman M. Prag är emeritus professor i psykiatri vid universiteten i Groningen, Utrecht och Maastricht och Albert Einstein College of Medicine i New York. Han för närvarande konsult i ett forskningsprojekt vid institutionen för psykiatri och neuropsykologi vid universitetet i Maastricht. Han har bl.a. utgivit boken: "Joden- haat en Zion’s-haat. Een drama in vijf bedrijven".(Aspekte, Soesterberg, ISBN 9789059117952).