MXp

Kineser använder el-batong

för att tortera kristna

BOB FU president för China Aid Association, CAA, sparkas ut från FN när han demonstrerar el-batong som används av kinesisk polis mot kristna. Obs Lägg märke till hur polisen i FN uppträder som om händelsen utspelades i Beijing!




BOB FU, CAA, intervjuas av Stacy L. Harp: se YouTube (03:15)

Anm. Stacy L. Harp är en av mina Facebook Friends och Stacy bloggar på Persecution Blog som inte sällan skriver om Kina.

Kineserna använder tortyr för att tvinga

fram bekännelse, sedan avrättning

SkyNews video om bl.a. avrättningsvagnar och intervju med Gao Zhisheng.

QI ZHIYONG överlevande

från Tiananmen-massakern 1989

"Tiananmen 20 years later: A survivor's story" är rubriken för en artikel från AP och deras korrespondent Audra ANG.  Den 4 juni 1989 ägde Tiananmen-massakern rum. Idag, annandagpåsk, är det 52 dagar kvar till torsdagen den 4 juni. Hur kommer 20-årsdagen av massakern att märkas i Beijing och Tiananmen? Över hela världen kommer dagen att minnas på många olika sätt.

En som minns är QI ZHIYONG  - 1989 en 33-årig byggnadsarbetare - som har intervjuats av Associated Press (AP) och Audra Ang.


PEKING - Tjugo år efter att Kina militärt krossade oliktänkande runt Himmelska fridens torg finns  detaljerna fortfarande i färskt minne hos Qi Zhiyong. Den fräna lukten av tårgas. Personerna som körs över av tankvagnar. Den svindlande smärtan när en kula går genom hans vänstra ben.

De studentledda protesterna i hjärtat av den kinesiska huvudstaden har pågått i flera veckor, ett ovanligt krav på politisk frihet och ett slut på regeringens korruption. Den tändande gnistan var den 15 april då en avhållen kommunistpartichef avsattes av hökar. Protesterna var mestadels fredliga även efter att undantagstillståndet förklarades den 20 maj.

Men sent den 3 juni 1989 förlorade regeringen sitt tålamod.

"Jag såg människor köras över. Blod sprutade överallt", säger Qi, då en 33-årig byggnadsarbetare. "Tanksen höll i gång som om människor inte var där. Jag var helt paralyserad. Jag ryste ända in i märgen."

Efter att ha bevittnat händelserna och förlorat ett ben förvandlade Qi från en lojal kommunistpartianhängare till en aktivist med ett klart mål: Att tala ut om de händelser som Kinas ledning gjort allt för att utplåna ur historien.

Hans insatser kostar honom hans jobb, hans fru och hans frihet. Men en nyfunnen kristen tro och ren envishet har hållit honom uppe.

"Den unga generationen äter hamburgare och bär kända varumärken. Men när den 4 juni nämns har de har bara en mycket vag uppfattning om vad som hände," säger Qi. "Demokrati är för alla människor och vi behöver prata med folk och föra den tanken till dem."

Regeringen har aldrig erbjudit en fullständig redovisning och har i praktiken bannlyst all offentlig diskussion. Den talar om regeringens undertryckande av "kontrarevolutionära" upplopp som bevarade social stabilitet och banade vägen för ekonomisk framgång.

"Kommunistpartiet påstår sig vara räddaren för människor och det mest ärorika i världen. Man säger att man älskar människorna och bryr sig om mänskliga rättigheter," säger Qi. "Men man  öppnade eld mot människor och 20 år senare har man fortfarande inte medgett det."

De som bryter tystnaden stoppas av myndigheterna. Zhang Shijun en före detta soldat som deltog i massakern 1989 och begärde en omprövning av blodsutgjutelsen satt fängslad i förra månaden efter att ha gett en intervju till The Associated Press. Hans situation är okänd.

Under årens lopp har Qi - en stilig talför man som går med hjälp av metallkryckor -  givit intervjuer till utländska medier och utomeuropeiska människorättsgrupper. Han har fängslats flera gånger. Säkerhetspersonal följer honom och vakar över det (12,6-kvadratmeter) hemmet han delar med sin andra fru, deras 12-åriga dotter och en annan familj i sydvästra Peking.

"Många som har förföljts sedan 1989 har försökt att tala ut, men Qi är en av de mest uthålliga,” säger Renee Xia, internationell direktor för människorättsgruppen Chinese Human Rights Defenders. "Han inte bara försöker få rättvisa för sin egen förlust, men talar för andra. ... För detta har myndigheterna honom som måltavla för trakasserier och repressalier."


Qi säger att han och hans familj tvingats för rikets säkerhet att lämna huvudstaden under känsliga perioder som förra årets Beijing-OS, då regeringen ville visa endast landets goda sida. Förra månaden, säger Qi, blev hans frihet redan begränsad inför protesterna av Tiananmens 20-årsdag. Säkerhetspersonal varnade: "Uppför dig. ... Förr eller senare kommer du att bli fängslad i år, även om du har funktionshinder."
Direkt efter att hans ben amputerades, säger Qi, bar han ofta shorts för att visa upp sina ärr och berättade sin historia för var och en som frågade. Han säger att hans statligt drivna företag, som sade upp honom på grund av sin skada erbjöd honom 100,000 yuan ($ 27000 år 1989) i utbyte mot att han var tyst om hur han förlorade sitt ben - ett förslag han vägrade.

"Jag sa till dem att jag skulle berätta historien under resten av mitt liv. Det är inte bara min egen historia. Jag skulle bli galen om jag tagit emot detta erbjudande," säger Qi. "Jag har ett ansvar inför denna nation, inför denna värld."

Qi, son till en arbetare vid en sedelpressfabrik, växte upp i Peking och avslutade högstadiet, där han gick den kommunistiska linjen. "Partiet var den enda tanken och syftet med våra liv,” säger han.

Av genomsnittlig höjd och kroppsbyggnad utstrålar han närvaro av en större människa. Hans tal avbryts av smuttandet på grönt te och cigarettblossen.

Han är en entusiastisk berättare som gör konstpauser för vissa avsnitt och lägger till ljudeffekter i andra. "Dongdong”, säger han och imiterar den tråkiga klangen av tårgasdosorna som slår ner i  marken 1989. "Tatatatatata," spottar han fram ljudet av skottlossning.

Hans röst är djup, orden utdragna. Vid en punkt avbryter han i tårar.

Demonstrationerna började när studenterna satte upp affischer som berömde den avsatte chefen Hu Yaobang och indirekt hårt kritiserade hökarna som tvingade fram hans avskedsansökan. Tusentals marscherade i Peking och Shanghai och ropade "Länge leve Hu Yaobang! Länge leve demokratin!"

Inom några dagar bröt tiotusentals studenter igenom polisens linjer och fyllde Himmelska fridens torg. Protesterna spred sig snart till andra städer.

I mitten av maj inledde studenter en hungerstrejk på Himmelska fridens torg och tvingar regeringen att flytta en välkomstceremoni för den besökande Sovjetpresidenten Michail S. Gorbatjov till flygplatsen. Antalet folk på torget och kringliggande gator - inklusive arbetare och bönder – översteg på flera punkter 1 miljon.

Eftermiddagen den 3 juni kom Qi på sin cykel på väg till sitt arbete söder om Himmelska fridens torg när han såg folk springa och det luktade tårgas.

Han såg två manliga studenter som bar en skadad kvinnlig student, som skrek av smärta. Människor på cyklar lämnade meddelanden till demonstranterna om tankvagnar och beväpnade transportfordon som var på väg mot torget.

Omkring kl 23, säger Qi, följde han sina medarbetare tillbaka till Himmelska fridens torg för att seden 33-fots höga "Demokratins gudinna,” en staty lik Frihetsgudinnan som avtäckts dagarna innan av demonstranterna.

Scenen hade förändrats.

Tält, som hade inhyst tusentals demonstranter i veckor, var tomma eller hade kollapsat. En ung man som kom körande på en cykel, hans kropp täcktes av blod, sade att soldater hade öppnat eld och dödat människor i Muxididistriktet, väster om Himmelska fridens torg.

Qi, nervös och plötslig kall, sa att han ville åka hem, men hans vänner var inriktade på att se statyn.

"Jag insåg att det fanns soldater runtomkring med gevär, hjälmar och mörka glasögon," säger Qi. "Jag var rädd för att jag hade enbart sett sådana scener på TV, i filmer om tyska fascister".

Tankvagnarna var på väg ned mot Eviga fridens Aveny, Pekings viktigaste genomfartsplats, och jämnade skyddsräcken med marken "som de var nudlar," säger Qi. Qi sprang genom ett gytter av gränder i närheten av torget för att försöka hitta någonstans att gömma sig. Kravallpolis med hjälmar och stövlar och som bar sköldar så höga som en man marscherade i grupper.

Nära Zhongnanhai där Kinas ledare bor och arbetar, såg Qi grupper av soldater som står vakt. I en makaber dans, de obeväpnade männen i främre raden sitter hopkrupna, bakom dem de som avfyrar sina gevär och den främre raden kastas med en smäll bakåt.

En lastbil täckt med presenning kom in i synfältet. Soldater, i sina svett-fuktiga mörkgröna uniformer, hoppade ned från lastbilen och avancerade tre i rad. Människor flydde i skräck ner längs en gränd.

"Nästa sak jag såg var människor som faller en efter en. Sedan föll jag," säger Qi och grimaserar som han erinrade sig yrseln och smärtan efter att ha blivit skjuten. "'Hjälp mig!' ropade jag."

Han beskriver hur han knuffade åt sidan den person som hade fallit på honom, när blodet från hans vänstra ben målat hans shorts röda och blivit till blodpöl på marken. Skriken från andra människor var öronbedövande för honom.

"Jag minns inte vad jag tänkte. Hela världen verkade som om den hade försvunnit,” säger han. "Även när jag använde min hand för att täcka såret tänkte jag för mig själv: 'Det är slut nu.'"

En förbipasserande la om Qis sår med sin vita skjorta medan en kvinna bröt loss trädörren för sitt
hem för att använda den som bår. "Hej, du se bra ut! Är du gift?" återberättar Qi om kvinnan som tydligen skämtade i ett försök att distrahera honom från smärtan.

När de kom till närmaste sjukhus några miles (kilometer) borta, var det stängt. En gammal man som öppnade dörren sa att de hade fått order att stänga dagen innan.

Vid en annan räddningscentral skickade upptagna läkare iväg honom.

Qi placerades slutligen på en liten buss som går till Xuanwu-sjukhuset, dit han kom fem timmar efter det att han blev skjuten. Volontärer började flytta honom bårhuset när de såg omfattningen av hans skada. "Jag är inte död, än!" ropade Qi.

I en blodigt operationsrum arbetade läkare i timmar. Hans ben amputerades först upp till knäet, sedan halvvägs upp hans lår 10 dagar senare.

Nu överlever hans familj utom de månatliga 340 yuan ($ 50) som hans gamla byggföretag skickar honom och 800 yuan ($ 120) som hans fru tjänar på sitt deltidsarbete. Han säger att han har högt blodtryck, diabetes och hjärtproblem.

Han har funnit Gud i ett land som styrs av en officiellt ateistisk regering. Han pepprar sitt tal med "Amen!" och "prisa Gud!" och deltar i katolska gudstjänster i en underjordisk kyrka.

"Jag vill tacka Kommunistpartiet. Därför att i början litade jag på dem. ... Sedan blev jag skjuten, mitt ben amputerades och ett nytt jag föddes,” säger Qi. "Mitt sinne har rengjorts från de gamla maoistiska tankarna."

Det finns dagar säger Qi då det känns som om benet är kvar, oavsett om det är något som kliar eller värker. Vid en resa nyligen till Himmelska fridens torg blir han fundersam. Några kinesiska turister poserar för foton.

Han stirrar ut genom fönstret, hans ögon är ledsna när han tänker på det kommande jubileet.

"Fastän i dag är en bra dag, kan det i morgon vara sämre," säger Qi. "Jag har börjat känna smärta i mitt ben igen."


AP: Tiananmen 20 years later: A survivor's story, Audra ANG, AP (090411)
Översättning: DSr MXp

R E F L E K T I O N

Diktaturen Kina och Demokratin Israel

OS i Kina Beijing 2008 ligger snart ett år tillbaka i tiden. Har något utvecklats till det bättre på området MR-frågor, mänskliga rättigheter, yttrande- och åsiktsfrihet för Kinas 1,321,851,888 invånare? Media i allmänhet har dragit ned på bevakningen och rapporterna från Kina efter Olympiska spelen 2008. Svaret på frågan om dissidenter har kunnat skönja någon positiv utveckling är: Nej, inte alls, Snarare kan tvärtom skönjas en än hårdare situation.

Diktaturen Kina med dess CCP-regim har nån slags frikort att hantera sina invånare som de vill utan någon större kritik från Västvärlden. Hur kommer det sig att Kina tillåts förtrycka sitt folk, medan en demokrati som Israel har utsetts till hela världens syndabock, som ständigt och dagligen utsätts för världssamfundets angrepp?

I Kina får du inte tänka fritt eller ha vilken åsikt eller religion som du vill. I Israel får du tänka fritt och ha vilken åsikt eller religion du vill. I Kina åker avrättningsvagnarna omkring, torterar dissidenter, somliga utsätts för organoperationer till organindustrin, varefter de gripna avrättas på plats.  

Qi Zhiyong säger i intervjun: "Kommunistpartiet påstår sig vara räddaren för människor och det mest ärorika i världen. Man säger att man älskar människorna och bryr sig om mänskliga rättigheter. Men man  öppnade eld mot människor och 20 år senare har man fortfarande inte medgett det." People's Liberation Front påstår att 2.600 dödades i massakern. CCP-regimen säger 240.

Varför denna skillnad i omvärldens syn på Kina och Israel? Svaret kan inte vara annat än att värdet av marknadens vinstbegär och girighet väger tyngre än värdet av människor. Kina är den stora ekonomiska tillväxtmarknaden. Arabstaterna har oljan och islam, vilket tillsammans gör att demokratin Israel inte tillåts att försvara sin existens för det ständigt pågående ideologiska-islamistiska kriget via Hamas, PLO/Fatah, Hizbollah och Iran m.fl.      

SENSE MORAL: Omvärldsmedia pruducerar den sanning som mest och bäst gynnar den rådande världsbilden. Det betyder tystnad visavi Kinas diktatur och tortyr för marknadernas skull. Det betyder ständiga angrepp på demokratin Israel som kämpar för sin nationella existens i rent självförsvar emot terrorns attacker.
 

PRESS: AB En idé om solidaritet är en idé om gemenskap, Expressen Rätten att häda, Dagen Ryssland köper vapen av Israel, 2 Pojköverskott efter aborter i Kina

BLOGGAR: White House (Islamobama-tip): Meet Bo, the First Dog, Ilya Meyer: Mänsklighet, rättighet och förakt för medmänniskor, FIM: Egypten redo efterlysa Hizbollahs ‘apshejk’ via Interpol, Israel i Sverige: Sååå mycket svammel, Bitte!, Sapere aude!: Israel lämnade konferens där Hamas deltog - Sverige stannade kvar, Israelnyheter: Hizzbollah i Egypten, Vakna: Kairo: Interpol bör häkta Nasrallah, Dick Erixon: Dagens citat om Bush, FN och islam, Every Kinda People: Kulturkrig på tre fronter, Kulturvänster: Två presidenter och två hälsningar, Svansbo: Hamas gömde bombfabrik i moské, Är sanning viktig?: Israel och deras grannar, Dagens verklighet: Demokrati har en prislapp, 2 Religiösa ledarskapsfloppar II, 3 Religiösa ledarskapsfloppar, In the end we´re all debt: Radetzki provocerar om sanningen och framtiden, Min Svenska Själ: Censur - Jag trodde inte det var sant


Läs även andra intressanta bloggar om: Kina, dissidenter, Bob Fu, Gao Zhisheng, Stacy Harp, tortyr, el-batong, Qi Zhiyong, Tiananmen, Tiananmen-massakern 1989, Kinas Kommunistparti, CCP, Zhongnanhai, Israel, FN, UN, MR, Arabstaterna, Hamas, Hizbollah, Iran, islam Senaste uppdatering: 090414 08:17 ::