MXp

OBAMA – McCAIN debatterade mest ekonomi men också utrikespolitik igår kväll. Frågan om vilken presidentkandidat som är bäst för konflikten mellan Israel / Palestina beror på vilken part i Mellanöstern som står en närmast. Majoriteten av betraktare i Sverige vill se Obama som president. Fredrik Reinfeldt, Göran Persson, Mona Sahlin, ja, de flesta i den politiska eliten föredrar Obama. Han passar bäst för det politiskt religiöst korrekta Sverige och Europa.

COMMENTARY MAGAZINE publicerade under veckan artikeln ”Obama’s 'Talking' Cure” av Joshua Muravchik. Ett sammandrag och en personlig kommentar följer nedan från vår ”utsände på plats” i USA.

Bloggen MXp ser McCain som det enda alternativet för Mellanöstern och för Israels skull.

27 september 2008
MXp / Dag Sr




BARACK OBAMA har sagt sig vilja inleda samtal med bl.a. Iran och Syrien i Mellanösternkonflikten under sitt första ämbetsår, om han väljs till president.

Joshua Muravchik på Commentary Magazine skriver att Obama har förordat diplomatiska förbindelser med ledare av Iran, Syrien, Venezuela, Kuba och Nord Korea. Joshua Muravchik undersöker historiskt huruvida diplomati är värdefull för att överbygga missförstånd med diktatorer om det inte föreligger motivation för dem. I stället för att förbättra relationerna kan Västs demokratiska ledare uppfattas som tanklösa och misstag kan bli kostliga.

Han vidhåller att bättre förbindelser mellan USA och Kina kom till stånd inte direkt beroende på att Nixon reste till Kina 1972 utan därför att Kina uttryckte sitt intresse. Kinas förhållande till Sovjet hade ändrats. Ryssland hade byggt upp stora styrkor längs Kinas gräns. Kina önskade desperat att expandera sin inhemska oljeproduktion. Förberedelserna för mötet var ytterst detaljerade och förberedda från båda sidor.

Analogt hade Sadat motivation att söka fred med Israel när han reste till Jerusalem 1977. Han hade ändrat förhållandena i Egypten som rådde under Nasser, som ledde till att ryska militära styrkor kördes ut och Egypten vände sig mot Väst. Ingående överläggningar under Carters ledning föregick sedan fredsfördraget. Sadat hade redan beslutat och annonserat att han önskade  söka fred innan han talade med Begin.

Michail Gorbatjov hade redan beslutat att han ville modernisera och återupprätta Ryssland innan han hade en serie samtal med Regan.

Joshua Muravchik säger att det är svårt att finna något fall där diplomati med en nation som är aggressiv och fientligt inställd har lett till ett närmande mellan länderna.

Inte långt efter att Nikita Chrusjtjov uppenbarade sig vid ett diplomatiskt möte i Geneve i juli 1955 rullade ryska tanks in i Ungern och Chrusjtjov hotade London och Paris med attack över Suez.
Nikita Chrusjtjovs möten med Eisenhower vid Camp David 1959 och med Kennedy i Wien ledde ingenstans. Två månader efter mötet i Wien inledde Ryssland konstruktionen av Berlinmuren. Mötet med Lyndon B Johnson 1967 följdes av invasionen i Prag.     

Nixon mötte med hjälp av Kissinger Leonid Brezjnev1972 och skrev under en Deklaration om grundläggande principer och det s.k. Salt-avtalet. Året efter försåg Sovjet Egypten och Syrien med vapen för deras attack mot Israel under Yom Kippur. President Ford förbjöd att använda frasen ”avspänning” (”Detente”) eftersom han ansåg att det inte låg något bakom uttrycket. Efter att Carter förnyat avspänningspolitiken med större eftergifter och ett nytt Salt invaderade Ryssland  Afghanistan.

1973 delade Kissinger och Nordvietnams förhandlare Nobels fredspris för att båda dra tillbaka sina trupper från Sydvietnam. Amerika drog tillbaka sina trupper, inte Nordvietnam.

Carter agerade som förhandlare med Nordkorea 1994. Kim II Sung gav sken åt att lägga ner vapen samtidigt som han ökade takten att bygga Pyongyang.     

Efter andra världskriget poängterade Roosevelt och Churchill sina personliga relationer med Stalin och lät honom manipulera för Sovjet att dominera Östeuropa.

I en serie av diplomatiska möten över ett antal år försökte Chamberlain och andra med eftergift undvika krig med Tyskland.  Det togs som en svaghet både av Hitler och Mussolini. I stället för att undvika konfrontation möttes demokratierna med krig från ett svagare utgångsläge.

Studiegruppen om Irak förordade diplomati med Iran och Syrien, länder som skulle ha intresse i att undvika en humanitär katastrof och regional destabilisering. 1980 förintade Syrien 20.000 av sina egna medborgare för att kväsa islamiskt uppror. Iran använde i kriget mot Irak vågor av människor som minsvepare.

Joshua Muravchik vidhåller att det är värdefullt att tala med fiender, men att undvika att försöka att manipulera dem att bli vänner. Om de har undergått förändring och önskar att ändra sina relationer finns det möjlighet att signalera nya intentioner. Han säger att dessa regimer ligger i krig med sina egna undersåtar och varje mått av legitimering regimen får utifrån verkar för att underminera hopp om frihet och motstånd. Samtal med fiender bör inte ske enbart på deras villkor.  

Om Obama blir president bör han betänka vad han gör innan han intar sitt nya ämbete och ger sig in på diplomati med diktatorer.

OBAMA presenterar sig själv som personlighet och inte kring sakfrågor. Han uttalar sig efter publik och situation. En av orsaken är att han saknar erfarenhet, men det är också hans stil. I sin egenskap som senator presenterade han ingenting, förutom ett för honom politiskt korrekt engagemang i Katrina, och röstade alltid med partiet. Som det påpekats har han skrivit två självbiografier, trots att han inte åstadkommit någonting. Han anser tydligen själv att hans största merit är hans presidentkampanj. 
 
HAN HAR INGEN erfarenhet av utrikespolitik och har ett stort antal rådgivare. Frågan är om han kan samla dessa till en stabil linje eller kommer han liksom nu att ändra sig från dag till dag. Brezinski och ett flertal andra  är definitivt anti-Israel. Gissningsvis blir hans politik mer i stil med Europa, tal och eftergift. Blir han president är sannolikheten större än nu att USA blir testat.

Jag läste eller hörde något förra veckan om att i debatten mellan Kennedy och Nixon kom frågan om eftergift och styrka upp. Kennedy var inspirerad av boken Medan England sov, som handlade om hur försöken till diplomati inte ledde någonstans mer än till större förödelse under andra världskriget. 

En illustration till artiklarna är Ahmadenijads besök till FN. Han ges status som en legitim ledare. I går hyllades han med middag.

Den första debatten blir om utrikespolitik, vilket väl är tur för McCain.

KÄLLA: Joshua Muravchik i Commentary Magazine: Obama’s “Talking” Cure


R E F L E K T I O N  Joshua Muravchik varnar för ”diplomati med diktatorer”. Vår "korrespondent" Eva i USA säger: ”Gissningsvis blir hans politik mer i stil med Europa, tal och eftergift. Blir han president är sannolikheten större än nu att USA blir testat.”

Från MXp:s perspektiv sett är det glädjande att kunna konstatera att en svensk bosatt i USA ger stöd för en icke-politiskt korrekt hållning i presidentvalet, vilket är nog så viktigt också för Sverige. Detta sagt med tanke på hoten från Israels grannar, inte minst med det hot mot världsfreden som kommer från öst och Iran.
 

SvD641, SvD492, SvD489, DN216, AB292, SdS867, SdS794, HD, -- Technorati tags: Barack Obama John McCain John McCain Ahmadinejad Barack Obama Ahmadinejad -- Läs även andra intressanta bloggar om: Barack Obama, John McCain, Obama Ahmadinejad, McCain Ahmadinejad ::