Bertil 4 år: "Mamma, jag ramlade i. Men en ängel..."
BERTIL E. GÄRTNER, 83, berättar om vad som hände vid bryggan nere vid sjön Mjörn för nästan 80 år sen på sin blogg Bertil bloggar:
För mig är inte änglarna bara sådant som man inte ser eller märker. När jag var 4 år bodde jag med min familj tillsammans med några morbröder. De var fisketokiga och jag blev väldigt intresserad av att följa med dem ut i båten på sjön Mjörn. De var snälla men ibland ville de inte ta mig med. Det tog mig hårt. Vi bodde vid strandkanten med egen brygga som gick ut på djupt vatten. Jag älskade att ligga på magen på bryggan och titta på alla småfiskar som sam under den.
En gång fick jag stanna på land och blev strängt tillsagd när de rodde ut för fisket att genast gå stigen upp till huset och till mamma. Det var djupt vatten vid träbryggan som vilade på stora pålar som slagits ner i sjöbottnen. Den morgonen minns jag fortfarande efter snart 80 år. Det var kyligt och jag hade en liten rock på mig, den finns på ett fotografi som jag har kvar. Den hade ett skärp med knäppknappar. Trots stränga tillsägelser gick jag inte hem utan la mig på bryggan och tittade på fiskarna. Jag vet inte hur det gick till. Men jag glömmer inte det jag upplevde. Plötsligt var jag i vattnet. Ensam och ingen att ropa på hjälp till. Jag har ett bestämt synintryck av det egendomliga ljus som det blev under vattnet när huvudet kom under vattnet och jag såg ovanför mig vattenytan som var solbelyst. Jag minns att jag instinktivt slog armarna om en av pålarna som höll upp bryggan. På något sätt lyckades jag hasa mig uppför pålen och upp på bryggan. Fortfarande ofattbart för mig hur det gick till. Men skärpet hade fastnat på någon av de grova spikarna på pålen under vattnet. En mor har känningar när hennes barn är i fara sägs det. Min mamma har berättat hur orolig hon plötsligt blev och rusade ner mot bryggan. På stigen mötte hon en dyblöt pojke och hon frågade näturligtvis “Vad har du gjort? Du är ju dyblöt!” Hon mindes så väl vad jag svarade: “Mamma, jag ramlade i. Men en ängel hängde mig på en spik så att jag kunde klättra upp”. Efter ytterligare frågor stod det klart för henne att skärpet på den lilla kappan hade fastnat på en av spikarna på pålen. Det var inte ett svar jag räknat ut. Det kom helt spontant. - Källa: Änglar finns dom?
R E F L E K T I O N Biskopsberättelsen kan användas som jämförande illustration när vi samtalar om evangeliernas texter och den muntliga traditionen. Till det judiska nytestamentliga vardagslivet hörde att minnas vad som sagts och att kunna referera det efter många årtionden. I judisk praxis fanns den uppövade förmågan att muntligt referera texter ungefär som nutidens ljudinspelningar via bandspelare. . .
Tillbaka till vad Bertil Gärtners mor berättade om vad 4-åringen sagt den där gången: "Mamma, jag ramlade i. Men en ängel hängde mig på en spik så att jag kunde klättra upp."
En ängel; det var 4-åringens spontana svar. Barn ser faktiskt inte sällan - vet vi - vad vi vuxna inte alls observerar.
Egna erfarenheter eller funderingar kring detta fantastiska med skapelsens underbara Änglar och deras tjänst i himmel och på jord?
