Lissabonfördraget: Sveriges och Riksdagens dödsattest
DET ÄR verkligen ironiskt att precis när länder som Sovjetunionen, som försökte att styra allting från centrum, lär läxan att receptet för framgång är att sprida ut makten och besluten, finns det de inom Unionen som vill gå Sovjetunionens väg. (Margret Thatcher)
RIKSDAGEN innehöll igår (081120) bl.a. följande avskedsord av Anne-Marie Pålsson (m):
/.../ Vi står i dag i beredskap att godkänna Lissabonfördraget och med det överlåta en substantiell del av riksdagens makt till EU. Vi kan tycka vad vi vill om detta. Men vi måste också enas kring att med detta beslut förändras situationen för Sveriges riksdag. En diskussion om Lissabonfördraget handlar därför lika mycket om Sveriges riksdag, herr talman. /.../
Väljarnas frustration över EU handlar nog många gånger om att de inte känner sig delaktiga i processen. De uppfattar att vi i den här kammaren överlåter makt och befogenheter utan att vi någonsin hör väljarna om deras uppfattning. Genom att låta väljarna säga sitt i ett allmänt val har vi också bejakat väljarna. Vi har bjudit in väljarna att vara delaktiga i vårt EU-projekt. Det, fru talman, tror jag skulle öka legitimiteten på ett oerhört positivt sätt.
REFLEKTION Resultatet Lissabonfördraget: 243 röster för. 39 röstade nej, 39 avstod från att rösta. (Var fanns de saknade 28?)
Sverige är upplöst som självständig stat efter ett millennium. Nu är Sverige en fullvärdig Brysselsatellit styrt av 40.000 byråkrater.
Problemet med Riksdagen och dess maktfullkomliga förhållande till folkviljan kan därför nu sägas vara ett avslutat kapitel. Folket får nu finna nya vägar att agera för demokratins återupprättelse.
KÄLLA * Kurt Lundgren Dagen före Sveriges upphörande som nation * Anförande Anf. 146 Anne-Marie Pålsson (m). I detta anförande instämde Annelie Enochson (kd), Eva Selin Lindgren, Sven Bergström och Per Lodenius (alla c).
TA, DN, SvD, HD, AB, Technorati tags:
