MXp - Ikonen Arafat och Per Gahrtons 736-sidiga Palestinabok

Ikonen Arafat och Per Gahrtons 736-sidiga Palestinabok

FRANZ T. COHN - redaktör och författare av boken ”Politiskt inkorrekt – tio år för Israel i motvind” - recenserar Per Gahrtons bok ”Palestinas frihetskamp” på Carlsson Bokförlag.

”När det gäller politisk historia - enligt Franz T Cohn - finns det oftast mer än en sanning. Om man vill göra anspråk på att vara historiker men undanhåller alternativa tolkningar riskerar man i vetenskapliga sammanhang att uppfattas som ovederhäftig /.../

Det mesta i innehållet har kammats åt samma håll och friserats att passa författarens politiska syften. Som självbiografi kan boken intressera, som historia och analys är den nog alltför tendentiös.

Gahrton har försökt ge sin skildring, som börjar i biblisk tid, en aura av vederhäftighet genom att referera olika judiska författare och israeliska journalister på yttersta vänsterkanten. Han citerar bl.a. Norman Finkelstein, Ilan Pappé, Avi Shlaim och Uri Avnery, men dessa tillhör med sina alster knappast de mest vederhäftiga skribenterna.”

Franz T Cohn konstaterar att mycket av ”Gahrtons berättelser kommer från arabiska sagesmän och egna resor och reportage. Bokens många problematiska avsnitt skulle kräva en större avhandling så jag nöjer mig med att dra fram några av de luckor som finns. Dessa är troligtvis avsiktliga, eftersom deras ifyllande skulle störa den bild av palestinierna som enbart offer, som Gahrton vill skapa.”

Boken innehåller, skriver Cohn, minnesluckor, vilka påpekas i alla massakrar som skett mot det judiska folket; exempel från 1834, 1929, 1948. Cohn påpekar att Gahrton summariskt berör junikriget 1967, vilket igångsattes av Nasser och där segern innebar intagandet av Gaza och Västbanken. Michael B. Oren och hans studier i Six Days of War rekommenderas av Cohn som bredvidläsning.

”Arafat förekommer upprepade gånger i Gahrtons bok i text och på bild tillsammans med författaren och andra Palestinavänner. Hans tal på arabiska ingår dock inte. I dessa var det knappast frågan om någon verklig fredsvilja utan de kunde inte tolkas annat än att han nog med tiden skulle erövra även Haifa och Jaffa i enlighet med den fasplan som antagits av det palestinska nationella rådet – PNC – som sammanträdde i Kairo 1974.

Arafats förskingring av miljarder i biståndsmedel och hans ekonomiska stöd till terrorgrupper samt underhållet till en lyxhustru boende i en dyr hotellsvit i Paris saknas i boken. Enligt förra amerikanska utrikesministern Madeleine Albright, som intervjuades i TV härom året var det entydigt Arafat som stjälpte Camp David förhandlingarna sommaren 2000 med President Clinton och premiärminister Ehud Barak genom ett kategoriskt nej till alla deras förslag. Sedan utlöste han den andra intifadan som bland annat kostade palestinierna minst 120 000 jobb i Israel och orsakade ekonomisk misär på PA:s områden.

Cohn avslutar med konstaterandet ”Gahrton har förstått att vad som behövs på den palestinska sidan är en fungerande hederlig administration, stora investeringar och jobb. I en efterskrift jämför han Israels höga BNP per capita med palestiniernas skrämmande låga. Han beskriver behoven men fortsätter ändå med sin retorik mot Israel.

Det är svårt att se hur Palestinagrupperna under hans ledning uträttar någonting positivt som kan hjälpa palestinierna ur deras misär. Palestinierna har förlorat 60 år genom sin interna oenighet och tack vare sina egna och arabstaternas inkompetenta, korrupta eller krigiska ledare. Att som Gahrton kasta det mesta av skulden på Israel leder inte framåt.”

KÄLLA: Recensionen återfinns på Svensk Israel-Information, Franz T. Cohn: En politisk frisérsalong.

FAKTA
OM PLANERNA
ATT UTPLÅNA ISRAEL:

PLO har i sina stadgar inskrivet att dess målsättning är att utplåna staten Israel;

se PLO:s Stadgar (sv.) och PLO:s Fasplan.
HAMAS har likaså tydligt angett att Israel ska utplånas;
se Hamas Stadgar (sv.) liksom Hizbollah i sina Stadgar (sv.).
Se också Avalon Project The Middle East 1916-2001 A Documentary Record

Osloavtalet från 1993 innebar att PLO lovade att ändra stadgarna om att utplåna Israel. Inga ändringar gjordes. . . Oslo II några år senare upprepade löftet. Inga ändringar gjordes. . . När Arafat senare också fick Hebron upprepades löftet. Inga ändringar gjordes. . . PLO:s målsättning är således - enligt alla nu gällande Stadgar - att utplåna Israel. Löftena om ändringar i Stadgarnas text blev aldrig av. Varför försöker alla donatorer i väst dölja detta faktum, eller låtsa som om stadgarna inte finns? - Se: PLO Charter not amended.