Att erkänna judarnas "Nakba"
PÅVEN möblerar om i Jerusalem med en ny patriark efter den avgående palestinske ärkebiskopen Michael Sabbah.
PALMECENTRET har möblerat om med ny generalsekreterare från i höst, Jens Orback, som efterträder Viola Furebjelke och hennes extrema Hamasrelation. Båda efterträdarna fortsätter i sina föregångares spår. Patriarken i Jerusalem intar kanske en mera moderat hållning, medan Palmecentrets nye man kommer att betecknas dels som en patriark av missnöjda feminister efter Tamimibesöket dels uppfattas som en markering från (s) om en radikalare svensk PLO- och Hamashållning.
GUARDIAN.co.uk och Lyn Julius skriver: - Erkännandet av den svåra situationen för judiska flyktingar från arabiska länder - skriven av historien - kan vara nyckeln till fred i Mellanöstern.
SABBAH & PALMECENTRET erkänner bara ett "nakba". Lyn Julius skriver att ett erkännande av judarnas "Nakba" är en nyckel till fred i Mellanöstern.
Artikeln Att erkänna judarnas "Nakba" återges in extenso nedan, eftersom dess budskap borde reflekteras av alla som är intresserade av MÖ-politik, av politiker i Riksdag och regering samt inte minst av hela vänstern med tanke på dess enögda perspektiv.
ATT ERKÄNNA JUDARNAS "NAKBA"
av Lyn Julius, Guardian.co.uk
2008-06-25
DENNA VECKA berättade en 80-årig judisk flykting som heter SARAH historien om sina traumatiska erfarenheter från 1956 i kölvattnet av Suezkrisen. Publiken som hon berättade för var i samma ålder och parlamentsledamöter. Hennes make hade förlorat sitt jobb. Blir sjuk. Hon i Egypten med deras nya baby samtidigt som han lämnade henne för att söka arbete i Europa. Hon lämnades med ingenting - tillsammans med 25.000 andra judar utvisade av Nasser och tvingade att underteckna ett dokument med löfte att aldrig återvända. Tulltjänstemännen sökte i en sista akt av förnedring igenom hennes resväska och även hennes barns bärkassar.
Sarah talade vid en presskonferens i Överhuset som del i en konferens arrangerad av Justice for Jews from Arab Countries. JJAC är en internationell koalition av 77 organisationer som håller sin konstituerande kongress i London och syftar till att lyfta fram försummade rättigheter (enligt obestridliga siffror från FN) för 856.000 judiska flyktingar.
Exodus började för 60 år sedan när de arabiska staterna var fast beslutna att krossa den nya staten Israel militärt, även riktat mot fredliga judiska samhällen. Gatuvåldet dödade mer än 150 judar. Inom 10 år hade mer än hälften av judarna flytt eller utvisats, enligt diskriminerande lagstiftning, med utpressning, gripanden, internering och avrättningar. De som stannade blev underkuvade och en slags politisk gisslan i den arabisk-israeliska konflikten.
Idag är 99,5% - alla utom 4.500 - utrensade [från arabstaterna]. Som historikern Nathan Weinstock har påpekat, var inte ens judarna i Tyskland 1939 så grundligt etniskt utrensade.
Tvångsförflyttningen av judar från arabländerna var inte bara en motreaktion till skapandet av Israel och en arabernas förödmjukande seger. Utstötningsmekanismerna var redan på plats. Arabförbundets stater utarbetade en lag i november 1947 för att brännmärka judarna som ett fientligt folk. Men icke-muslimska minoriteter, historiskt föraktade, var redan förtryckta som dhimmis utan rättigheter av den nazi-inspirerade panarabismen och islamismen. Dessa faktorer orsakade konflikten med sionismen och gäller fortfarande.
Den judiska "Nakba" - arabiska för "katastrof" - tömde inte bara städer som Bagdad, den slet också sönder den kulturella, sociala och ekonomiska strukturen i de arabiska länderna. Judarna förlorade hem, synagogor, sjukhus, skolor och rättsligt innehav av mark fem gånger större än Israel. Deras antika arv - före islam genom 1000 år - förstördes.
Den judiska staten, som kämpade för att ta emot 600.000, av vilka många var statslösa, är både en reaktion på den arabiska antisemitismen och det legitima politiska uttrycket för en urbefolkning i Mellanöstern. Hälften av Israels judiska befolkning har kommit som flyktingar från arabiska och muslimska länder.
Arabiska regeringar har aldrig erkänt att de begått ett stort antal brott mot judiska mänskliga och medborgerliga rättigheter, än mindre gett ursäkter eller erbjudit återupprättelse. Över 120 FN-resolutioner hanterar 711.000 palestinska flyktingar; inte en enda om det större antalet judiska flyktingar. Även om fredsinitiativ har formulerat hänvisningar allmänt till "flyktingproblemet", judiska och arabiska, har Israel varit ovilliga att politisera den judiska flyktingfrågan. Att framgångsrikt ha integrerat dem som fullvärdiga medborgare: Ett arabiskt förnekande har således samverkat med den israeliska tystnaden för att utplåna de judiska flyktingarna från agendan, vilket lett till att saken svartmålats, förvanskats och placerats utanför sitt sammanhang.
JJAC hade en stor framgång i april när USA: s Representanthus antog sin första resolution (pdf) om judiska flyktingar; framtida resolutioner som handlar om palestinska flyktingar skall uttryckligen också hänvisa till judiska flyktingar från arabiska länder.
Resolutionen handlar om erkännande, inte återlämnande, trots att judiska förluster har beräknats till två gånger större än palestinska förluster. Sådana resolutioner kan leda till en fredlig lösning genom att erkänna att det fanns offer på båda sidor. Således är rättvisa för judar inte bara ett moraliskt imperativ, utan nyckeln till försoning.
Ett avgörande hinder för fred skulle dessutom kunna tas bort om den palestinska s.k. "rätten att återvända" kunde balanseras mot den judiska rätten att inte återvända till de arabiska tyrannierna och de facto erkänna ett befolkningsutbyte med ungefär i antal lika många.
De judiska flyktingarna som levde upp till 12 år i israeliska ma'abarot (transit-läger), skulle också kunna tjäna som bosättningsmodell (i arabiska värdländer eller en eventuell palestinsk stat) för arabiska flyktingar som försmäktar i lägren.
Samtidigt som medvetenheten om denna "judiska Nakba" växer: En libyisk judinna som flydde med fruktan för sitt liv har vänt sig till UNHRC. Judiska flyktingar nämndes i Westminster och diskuterades på BBC radio. I USA, Kanada och i Europaparlamentet förs kampanjen för rättvisa vidare.
Vid tisdagens informationsmöte kommer Sarah att ge sitt vittnesmål om det faktum att det är två grupper av flyktingar som kommit ur den arabisk-israeliska konflikten. Storbritannien kommer att uppmanas att titta på vilken roll de kan spela för att försöka lösa frågor som påverkar alla Mellansösterns flyktingar. För femtiotvå år sedan återförenades Sarah med sin man i England. De återuppbyggde sina liv och lämnade Egypten sig. Detta betyder inte att hon skulle förnekas rättvisa.
(Övers. Dag Selander)
Källa: Lyn Julius, Recognising the Jewish 'Nakba' (25/06/2008) i Guardian.co.uk
AB, Dagen -- Technorati tags:
Jewish "nakba" 
nakba nakba -- Läs även andra intressanta bloggar om: nakba, Jewish Nakba, judarnas Nakba ::
PALMECENTRET har möblerat om med ny generalsekreterare från i höst, Jens Orback, som efterträder Viola Furebjelke och hennes extrema Hamasrelation. Båda efterträdarna fortsätter i sina föregångares spår. Patriarken i Jerusalem intar kanske en mera moderat hållning, medan Palmecentrets nye man kommer att betecknas dels som en patriark av missnöjda feminister efter Tamimibesöket dels uppfattas som en markering från (s) om en radikalare svensk PLO- och Hamashållning.
GUARDIAN.co.uk och Lyn Julius skriver: - Erkännandet av den svåra situationen för judiska flyktingar från arabiska länder - skriven av historien - kan vara nyckeln till fred i Mellanöstern.
SABBAH & PALMECENTRET erkänner bara ett "nakba". Lyn Julius skriver att ett erkännande av judarnas "Nakba" är en nyckel till fred i Mellanöstern.
Artikeln Att erkänna judarnas "Nakba" återges in extenso nedan, eftersom dess budskap borde reflekteras av alla som är intresserade av MÖ-politik, av politiker i Riksdag och regering samt inte minst av hela vänstern med tanke på dess enögda perspektiv.
ATT ERKÄNNA JUDARNAS "NAKBA"
av Lyn Julius, Guardian.co.uk
2008-06-25
DENNA VECKA berättade en 80-årig judisk flykting som heter SARAH historien om sina traumatiska erfarenheter från 1956 i kölvattnet av Suezkrisen. Publiken som hon berättade för var i samma ålder och parlamentsledamöter. Hennes make hade förlorat sitt jobb. Blir sjuk. Hon i Egypten med deras nya baby samtidigt som han lämnade henne för att söka arbete i Europa. Hon lämnades med ingenting - tillsammans med 25.000 andra judar utvisade av Nasser och tvingade att underteckna ett dokument med löfte att aldrig återvända. Tulltjänstemännen sökte i en sista akt av förnedring igenom hennes resväska och även hennes barns bärkassar.
Sarah talade vid en presskonferens i Överhuset som del i en konferens arrangerad av Justice for Jews from Arab Countries. JJAC är en internationell koalition av 77 organisationer som håller sin konstituerande kongress i London och syftar till att lyfta fram försummade rättigheter (enligt obestridliga siffror från FN) för 856.000 judiska flyktingar.
Exodus började för 60 år sedan när de arabiska staterna var fast beslutna att krossa den nya staten Israel militärt, även riktat mot fredliga judiska samhällen. Gatuvåldet dödade mer än 150 judar. Inom 10 år hade mer än hälften av judarna flytt eller utvisats, enligt diskriminerande lagstiftning, med utpressning, gripanden, internering och avrättningar. De som stannade blev underkuvade och en slags politisk gisslan i den arabisk-israeliska konflikten.
Idag är 99,5% - alla utom 4.500 - utrensade [från arabstaterna]. Som historikern Nathan Weinstock har påpekat, var inte ens judarna i Tyskland 1939 så grundligt etniskt utrensade.
Tvångsförflyttningen av judar från arabländerna var inte bara en motreaktion till skapandet av Israel och en arabernas förödmjukande seger. Utstötningsmekanismerna var redan på plats. Arabförbundets stater utarbetade en lag i november 1947 för att brännmärka judarna som ett fientligt folk. Men icke-muslimska minoriteter, historiskt föraktade, var redan förtryckta som dhimmis utan rättigheter av den nazi-inspirerade panarabismen och islamismen. Dessa faktorer orsakade konflikten med sionismen och gäller fortfarande.
Den judiska "Nakba" - arabiska för "katastrof" - tömde inte bara städer som Bagdad, den slet också sönder den kulturella, sociala och ekonomiska strukturen i de arabiska länderna. Judarna förlorade hem, synagogor, sjukhus, skolor och rättsligt innehav av mark fem gånger större än Israel. Deras antika arv - före islam genom 1000 år - förstördes.
Den judiska staten, som kämpade för att ta emot 600.000, av vilka många var statslösa, är både en reaktion på den arabiska antisemitismen och det legitima politiska uttrycket för en urbefolkning i Mellanöstern. Hälften av Israels judiska befolkning har kommit som flyktingar från arabiska och muslimska länder.
Arabiska regeringar har aldrig erkänt att de begått ett stort antal brott mot judiska mänskliga och medborgerliga rättigheter, än mindre gett ursäkter eller erbjudit återupprättelse. Över 120 FN-resolutioner hanterar 711.000 palestinska flyktingar; inte en enda om det större antalet judiska flyktingar. Även om fredsinitiativ har formulerat hänvisningar allmänt till "flyktingproblemet", judiska och arabiska, har Israel varit ovilliga att politisera den judiska flyktingfrågan. Att framgångsrikt ha integrerat dem som fullvärdiga medborgare: Ett arabiskt förnekande har således samverkat med den israeliska tystnaden för att utplåna de judiska flyktingarna från agendan, vilket lett till att saken svartmålats, förvanskats och placerats utanför sitt sammanhang.
JJAC hade en stor framgång i april när USA: s Representanthus antog sin första resolution (pdf) om judiska flyktingar; framtida resolutioner som handlar om palestinska flyktingar skall uttryckligen också hänvisa till judiska flyktingar från arabiska länder.
Resolutionen handlar om erkännande, inte återlämnande, trots att judiska förluster har beräknats till två gånger större än palestinska förluster. Sådana resolutioner kan leda till en fredlig lösning genom att erkänna att det fanns offer på båda sidor. Således är rättvisa för judar inte bara ett moraliskt imperativ, utan nyckeln till försoning.
Ett avgörande hinder för fred skulle dessutom kunna tas bort om den palestinska s.k. "rätten att återvända" kunde balanseras mot den judiska rätten att inte återvända till de arabiska tyrannierna och de facto erkänna ett befolkningsutbyte med ungefär i antal lika många.
De judiska flyktingarna som levde upp till 12 år i israeliska ma'abarot (transit-läger), skulle också kunna tjäna som bosättningsmodell (i arabiska värdländer eller en eventuell palestinsk stat) för arabiska flyktingar som försmäktar i lägren.
Samtidigt som medvetenheten om denna "judiska Nakba" växer: En libyisk judinna som flydde med fruktan för sitt liv har vänt sig till UNHRC. Judiska flyktingar nämndes i Westminster och diskuterades på BBC radio. I USA, Kanada och i Europaparlamentet förs kampanjen för rättvisa vidare.
Vid tisdagens informationsmöte kommer Sarah att ge sitt vittnesmål om det faktum att det är två grupper av flyktingar som kommit ur den arabisk-israeliska konflikten. Storbritannien kommer att uppmanas att titta på vilken roll de kan spela för att försöka lösa frågor som påverkar alla Mellansösterns flyktingar. För femtiotvå år sedan återförenades Sarah med sin man i England. De återuppbyggde sina liv och lämnade Egypten sig. Detta betyder inte att hon skulle förnekas rättvisa.
(Övers. Dag Selander)
Källa: Lyn Julius, Recognising the Jewish 'Nakba' (25/06/2008) i Guardian.co.ukAB, Dagen -- Technorati tags:
Jewish "nakba" nakba nakba -- Läs även andra intressanta bloggar om: nakba, Jewish Nakba, judarnas Nakba ::Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
