MXp

SAMTALET OM "ATT VARA KYRKA" (att vara församling, att vara ekklesia) startar nu på nytt med det nya året.
Vi skriver nu Kapitel 2 i samtalet som började förra året under kategorin 'Att vara kyrka'. Det inledande samtalet innehöll många tankar och bidrag. Vi sonderade terrängen. Vi kände på varann och varandras sätt att tänka. Avståndet mellan autonoma icke hierarkiska uppfattningar och de traditionellt kyrkliga närmade sig inte varandra. Både katoliker och svensk-kyrkliga kastade in handduken och lämnade ringen på grund av avståndet.

TILLSAMMANS utgör vi dock Den svenska kristenheten (resp. nordiska enheter). Vi behöver varandra som kristenhet mer än någonsin. Min bön är att vi i detta nya Kapitel 2 av samtalet kunde få se bidrag från hela Den svenska kristenheten. Som inledning för nya samtal med nya perspektiv är artikeln nedan av Victor Sunnliden.

/Dag Sr


***

SMÅGRUPPERNA MÅSTE TA HÄNSYN TILL DE KRISTNAS ENHET

Rubriken kan tyckas trivial men låt mig först få ge en mycket kort tillbakablick av hur jag upplevt samtalen om ekklesia. Efter att ha författat några artiklar om cellkyrkan och dess tankar så påbörjades en diskussion på webben om hur pass autonoma är egentligen smågrupperna?

Cellkyrkotanken har traditionellt sett en benägenhet att vilja se till det större sammanhangen och prioriterar detta i sin teologi. Detta gör man i sin strävan, att bejaka ekklesia samt i största mån undvika sekterism. Dock finns det ett annat spår som föreställer sig att grupperna är helt och hållet autonoma samt att man i största mån skall undvika roller och hierarkier inom gruppen för att endast på det viset kan vi leva kristet på riktigt. Utan restriktioner, maktmissbruk och hierarkier. Var och en ansvarar för sin vandring med Herren och tillsammans kommer vi för att fira gemenskap.

Ingen av dessa "grupperingar" har i sak fel bara olika infallsvinklar på samma fråga. I debatten var företrädarna för cellkyrkan inte tillräckligt tydliga med att vandringen med Herren är helt och hållet individens ansvar inom gruppen samt att vi absolut ser varje cellgrupp som fullständigt autonom och en fullgod Kyrka.

Vidare vill jag inte tro om mina syskon i tron att de hävdade att gruppen är helt friställd övriga kristna på orten/världen och att det endast är deras grupp som är något värt i efterföljelsen. Naturligtvis är det inte på det sättet.

Efter att ha åtnjutit time-outen i samtalet vill jag nu bryta tystnaden efter det att Herren talat till mig genom Efesiebrevet. Stora delar ägnar Paulus åt de kristnas enhet. Ja, han går till och med så långt att han inte ens bryr sig om motiven hos predikanterna. "Kristus blir ju i alla fall predikad"?. Plötsligt så inser jag hur debatten om Ekklesian började bli farlig då den såg ut som att signalera så kraftiga motsättningar att en utomstående skulle kunna tolka det som oenighet. En stor eloge till webmaster som genom begåvad vishet kallade till timeout.

Den teologiska frågan om Ekklesia i relation till den lilla gruppen är en oerhört intressant diskussion fortsatt, men den ligger på skapelsens plan och INTE på frälsningens. Vi måste vårda vår debatt och omfamna våra olikheter så att vi inte framstår som splittrade. De kristnas enhet är en huvudkallelse för oss här på jorden.

Med detta sagt önskar jag öppna upp diskussionen från ett annat perspektiv. Ett perspektiv där kärleken och enheten får råda så att vi tillsammans kan representera de troende här i vår fallna skapelse. Amen

Broder Victor
Victor Sunnliden, ordförande Cellkyrkan.nu

Technorati tags: church house church small groups church cell church - Andra bloggare: ekklesia, husförsamling, cellkyrka, autonom husförsamling, frikyrkosamfund, Svenska kyrkan, Katolska kyrkan ::