Funderingar av en traumatiserad jude
:: IDAG DEN 27 JANUARI är det minnesdagen för befrielsen från koncentrationslägret Auschwitz. Jag kom nyss hem från mötet i Göteborgs universitets aula. 250 personer hade samlats där meningen var att vi skulle minnas vad som drabbade våra far- och morföräldrar för 63 år sedan.I Göteborg är mötet organiserat av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och riksdagspartierna i samarbete med Göteborg universitet, Göteborgs stad och Judiska församlingen i Göteborg.
Samling för demokrati kallar arrangörerna denna minnesdag som egentligen borde manifesteras på FN-dagen för att demonstrera att det är viktigt att majoriteten av FN:s medlemmar som är diktaturer bör adoptera demokratin.
Vad är det för fel med rubriken "Förintelsens minnesdag". Rubriken är egentligen inte så viktig. Men vad var innehållet i manifestationen?
Öppningstalet hölls av en känd antiisraelisk professor från Göteborgs universitet. Vi träffade henne när två palestinska kvinnor visade och kommenterade en film om en påstådd israelisk massaker i Jenin. Hon var moderator. I för sig måste jag erkänna att under sista tiden har hennes anförande om Israel modererats betydligt.
Av programmet på två timmar behandlades Förintelsen under 40 minuter. "Kan man minnas Förintelsen genom konsten" var rubriken kring ett samtal mellan Lena Einhorn och Ingrid Elam.
Slutanförandet hölls av den nye landshövdingen Lars Bäckström, f.d. riksdagsman för Vänsterpartiet. Han tillhör förnyarna i vänsterpartiet men ändå med rötterna i kommunismen i det förflutna och medlem av ett parti som ett av Israels stora vedersakare i Sverige.Jag förstår att vi är en del av svenska samhället och större delen av politikerna har sitt ursprung i denna tillhörighet. Men varför kan inte arrangörerna ägna en dag om året för att minnas den katastrof som drabbade det judiska folket i Europa med syfte att förhindra liknande folkmord. Varför kan man inte välja talare med hänsyn till våra känslor?
Ikväll skall vi samlas i synagogan för en liknande minnestund.
REFLEKTION För 16.000 judar i landet är Förintelsens minnesdag den 27 januari en mycket speciell dag. Reaktionerna likt det som skildras ovan under kvällen torde delas av många i Göteborg och i hela Sverige. Varför? Sverige som nation är idag så nymornat mångkulturellt att någon enstaka etnisk grupp inte får favoriseras, eftersom det skulle betyda kränkning av många andra etniska grupper. Det finns inte längre skator, gråsparvar, lärkor eller domherrar. Idag får bara fåglar finnas. Att tala om lärkor skulle kränka domherrarna. Man tar sig för pannan, skulle Hagge Geigert ha sagt. Min gode vän i Göteborg får ännu en natt av vånda och föundran över varför det ska vara så svårt att bara få vara en vanlig jude i Sverige och Göteborg.
Technorati tags:
Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
