MXp - Enhetens omgivande kontext

Enhetens omgivande kontext

:: FÖRSTÅELSEN AV 'ENHET' och vad den innefattar för oss i kristenheten är inte så enkelt. Skriftens undervisning om denna 'enhet' har vidare sammanhang än vi riktigt kan ta till oss. Det gör också att vi som enskilda kristna både kan missförstå varandra och missa innebörden av våra samtal i ämnet.

När vi samtalar vidare om enheten kan det vara på sin plats att erinra oss några av perspektiven som vi hittar i Skriften:

- Inbördes kärlek låter omvärlden se att vi är Herrens lärjungar (Joh 13:34-35)
- Lärjungarnas inbördes kärlek är ett juridiskt imperativ (Joh 13:34, 15:12)
- Uppdraget att lärjungagöra alla folk (Matt 28)
- Bruden färdigsmyckas inför mötet med Brudgummen (Upp 21:2)
- Enheten och den inbördes kärleken har en personlig dimension (Se A.W. Tozer nedan)

DEN SVENSKA KRISTENHETEN - en del av den globala kyrkan och församlingen - har en kallelse och ett uppdrag i tiden inför evigheten. Vi må ha vår tillhörighet i Katolska kyrkan, Anabaptismen, Svenska kyrkan, Trosrörelsen, Missionskyrkan, Ortodoxa kyrkan, EFK, Allianskyrkan - eller vad nu namnet är på vårt samfund - så är Herren Kristus huvudet för sin kyrka, vi hans lärjungar, hans familj och barn samt varandras syskon.

EN VARIATION på temat 'enheten' kunde längtan efter förnyelse eller väckelse helt kort få vara. Den svenska kristenheten är förtrogen med begreppen 'förnyelse' (de traditionella kyrkorna) och 'väckelse' (de evangelikala). Begreppen står för ungefär samma betydelse.

LÅT OSS tematisera 'enheten' för en kort stund med A. W. Tozers fråga i texten nedan om 'väckelse' ( eller 'förnyelse' som vi i de traditionella kyrkorna hellre talar om). Frågan om en vidare förståelse av begreppet och innedbörden av 'enhet' och dess kontext kan vi ha med i läsningen av texten.

***

HUR GÅR DET MED VÄCKELSEN?
Väckelse på det personliga planet.

Väckelser sker och upplevs på tre plan, på individuell nivå, i församlingen och sedan i samhället i stort.

Det är omöjligt att nå väckelse i ett samhälle om inte församlingen upplever en sådan, och om inte åtminstone några få individer söker sig fram till en andlig omvandling i sina egna hjärtan finns det inget hopp för deras församling - därför att församlingen är sammansatt av enskilda kristna.

Det hör till kristen sedvänja att sjunga eller bedja "Herre, sänd din eld, sänd väckelse och börja om i mitt liv". Var skulle annars det andliga uppvaknandet äga rum om inte i hjärtat hos den enskilde? Det existerar ingen abstrakt kyrka som skulle kunna bli berörd vid sidan av de män och kvinnor av vilka församlingen består. Denna vaga känsla av att det finns en närmast mystisk Kristi kropp vars lemmar är okända, en osynlig samling personer över vilka den Helige Ande kan verka som svar på bön framgår ur ett oansvarigt synsätt.

Att tänka sig att det existerar en sådan odefinierad superkyrka vid sidan av alla dessa högst ordinära människor som vi möter i våra samlingar vecka efter vecka, tjänar som ett gömsle undan verkligheten. Vi måste helt sonika se sanningen sådan den är. Kristna är människor och människor har identitet. De har namn och ansikten, hem och vänner och arbeten. De sköter sitt hushåll, går i skola, kör bil, köper och säljer, äter och duschar och sover precis som andra människor gör. Guds utsäde vilar i dem och deras namn står skrivna i Livets bok - men de är inte osynliga. Världen vet vilka de kristna är.

Dessa fromma, dessa utvalda få över vilka den Helige Ande föll på pingstens dag var inte några andevarelser, inte hellre var de en särskilt utvald elit som placerats på högre nivå. De var människor. Några av deras namn har bevarats åt oss. Även om det inte passade Guds syften att förse oss med en komplett lista namn, talar dessa få högt och tydligt om deras vardaglighet. När Anden kom denna minnesvärda dag, kunde han endast röra vid dem som var på plats, dessa som väntade och förväntade, dessa som kände varandra och var kända i staden. Det fanns inget annat sammanhang för honom att använda. Han rörde vid kropp och själ, vid dessa män och kvinnor som fanns på plats i detta bönemöte.

Ingen församling är bättre eller sämre än de kristna individer som den är sammansatt av. Att sträcka sig bortom dessa enskilda medlemmar för att försöka båda upp ett tänkt sammanhang vilket är redo för väckelse är att fela grovt på ett område där misstagen kostar för mycket.

En konsekvens av att vi inte klart ser väckelsens sanna natur är att vi väntar år ut och år in på någon övernaturlig manifestation som aldrig dyker upp, detta därför att vi helt och hållet bortser från vår egen roll i den förväntade väckelsen. Vadhelst Gud kan tänkas vilja göra i en församling måste göras i individen, i en enskild man eller kvinna. Somliga ting kan endast verkas fram i och upplevas av en enskild människa, de kan inte fångas in och tas in i grupp.

Statistik kanske kan säga oss att etthundra barn förds i en särskild stad under en särskild dag. Ändå är varje enskilt barns födelse unik för just det barnet, en strikt avgränsad personlig upplevelse. Femtio människor dör i en flygolycka. De dör alla tillsammans, men de dör alla sin egen död, en efter en, var och en av dem genomgår döendet i fullständig isolering så som om han eller hon varit alldeles ensam ombord. Både födelse och död upplevs i ensamhet så fullständig som om denne ene vore den enda att någonsin genomgå detta.

Tretusen personer vände sig till Gud på Pingstdagen, men var och en stod ensam inför sin synd och inför sin frälsare. Den andliga döden, så som den fysiska, är en unik avgränsad upplevelse som ingen kan dela. Så är det också med den ström av liv som vi kallar väckelse. Den kan endast upplevas individuellt. Än om sjuttio personer övermannas av gudomligt liv vid samma tillfälle, kommer detta liv till var och en enskilt. Det existerar inte något kollektiv som kan väckas och beröras utom genom de lemmar, de individer som konstituerar detta kollektiv.

Om vi fattar och förstår detta på rätt sätt är detta synsätt mättat med hopp och understöd. Inget kan hindra oss från att uppleva den väckelse vi alla så väl behöver. Det står mellan Gud och det enskilda hjärtat. Inget kan hindra en andlig vitalisering av den själ som söker en sådan. Även om en sådan person måste bo bland och vistas tillsammans med dessa som fortfar att vara andligen döda, kan han genomgå en andlig omvandling så visst som om han befann sig i den mest andliga församlingen på jorden.

Den människa som söker Guds fullhet blir genast mål för den Helige Andes uppmärksamhet. En sådan människa kommer inte att tvingas vänta på att den övriga församlingen ska väckas till liv. Hon kommer inte att straffas för sina medkristnas synd och misslyckanden. Inte heller kommer han att bes att vänta med att leva i fullheten tills hans sömndruckna bröder kommer ikapp. Gud verkar med det enskilda hjärtat som om endast detta hjärta existerar.

Om detta uppfattas som en alltför individualistisk inställning till väckandet och väckelsen, kom då ihåg att tron måste omfattas personligt innan den kan ha återverkan i ett socialt sammanhang. Varje profet, varje reformator, varje evangelist måste möta Gud i ensamhet innan han kan förmedla något till de många. Dessa män som sändes för att vända de tusende till Kristus var tvungna att börja samman med Gud i sina egna hjärtan. Den kristne måste genomgå ett personligt uppvaknande innan han kan hoppas på att föra in förnyat andligt liv i församlingen.

-- -- --

A.W. Tozer Hur går det med väckelsen? Avsnitt 02 Väckelse på det personliga planet - Avsnitt 1 finns att erhållas via e-post från Intercessors Network. Ange om du vill ha dem som text via e-post, eller som MS Word-fil via e-post.