MXp - Vart bar det av?. . . undrar Sigrid

Vart bar det av?. . . undrar Sigrid

:: VART bar det av? Hela det fina och viktiga samtalet och Guds folks enhet? Det verkar som om vi hamnat i ett dike igen. Hörde berättas om en pastor som lär ha fällt yttrandet: - Den enda gången vi håller oss på vägen är när vi byter dike. Det värsta (sedan skrattet lagt sig) är att han nog har rätt.

Hur hamnade vi nu snett? Vi talade om enhet, om att vi faktiskt är ett redan, att vi för världens skull ska vara ett. Och så hamnade vi, om än inte på just den här bloggen kanske, i en väldig debatt om vi är på väg till Rom.

STOPP nu innan ni börjar skriva, det är INTE om det jag vill tala, och inte om det ni ska skriva heller.

Men hur var det nu? - Ett för att världen ska tro och förstå. . . Är enhet för stort och för svårt?

Pratar vi om olika sorts enhet? Den organisatoriska ekumeniken uppifrån brukar vara svår att hålla kvar när mötesveckan är slut. Dessutom är vi alla uppbunda i verksamhet, så tiden att träffas om ha enhet är ytterst begränsad. (Varje tänkande läsare förstår nog att jag lite ironiserar över såväl mig själv som andra.)

Men fenomenet oroar mig. Är det så svårt att vara ett? En enklare form av enhet, som består i att vi träffas, ber, läser Bibeln, brukar vara betydligt mindre komplicerade att hålla liv i.

Dessutom verkar det som om bön förändrar bedjare minst lika mycket som dem han/hon ber för.

När Johannes tar bilden av vinstocken och grenarna, förstår vi rätt väl vad det betyder, och vi inser att vi är ett i Kristus. Sedan börjar Johannes tala om praktiska saker. De är alltid svårare. Älska varandra! "Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." Joh 13:35

Det fanns ett sätt till att visa världen, kärlek! Om nu det är lättare än enhet. Det KAN vara det, eftersom enhet lätt kan tolkas som ekumenik, organisation, större sammanhang, samfund och kyrkor.

KÄRLEK kan stavas människor, och är mera handgripligt praktisk. Johannes fortsätter undervisa om kärlek i sina brev. Här är han riktigt obehagligt praktisk. Läs så ser ni själva.

Kärlek kräver ingen gudstjänstplanering, inga kyrkbyggen, inte ens en husförsamling. Kärlek kräver som minst två människor; du och jag. Kärlek kan vara att vinka till varandra på morgonen, att ge varandra ett ord, en kram, ett Guds ord, förbön, och snart har utvecklingen fört oss dit jag tror Herren vill ha oss . . . två (och kanske fler) människor i bön och förbön och bibelläsning.

Är detta en enklare väg att gå?

Funderingar söndagkväll 10 februari 2008
Sigrid Lundqvist

Fortsättning följer, det måste det göra.