Undrens tid mellan skepticism och fanatism
MATTIAS AGNESUND skriver på sin blogg om en situation när Georg Gustafsson...
...uppsöktes av Einar Ekberg, som nyligen insjuknat i cancer. Man kan svårligen tänka sig någon som trodde lika mycket och genuint som dessa herrar, så helandet borde väl varit en ren formsak i det fallet?
Nej, för hälsa är aldrig en formsak, det är en dyrbar gåva, och dyrbar just för att den alltid har begränsad varaktighet. Ser man det så har helande alltid en plats i vår erfarenhet som församling, och i en själavårdande, kärleksfull atmosfär kan de stora undren finna en väg som tränger sig emellan rationalistisk skepticism och religiös fanatism.
Var och en med egna erfarenheter av helanden vet oavsett om vi lever under 1930-, 1960- eller 2000-talet att Herrens nåd kan gripa in. Till upprättelse, helande och glädje påminns vi om att Guds rike på ett övernaturligt sätt är närvarande.
Tidens dimension bryts för evighetens genombrott av speciell kärlek i ett evigt ögonblick av öppen himmel i helandets under med gudomlig kraft. Mattias skriver välgörande om att "de stora undren finner en väg som tränger sig emellan rationalistisk skepticism och religiös fanatism."
KÄLLA: Mattias Agnesund Har vi slutat tro på helande?
Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
