MXp

:: DEN SVENSKA KRISTENHETEN består av ett stort antal kyrkor och samfund och församlingar, alltifrån Adventistsamfundet till Österns Apostoliska kyrka med en utbredning i landets samtliga kommuner från Ale till Övertorneå. Tidvis kan samtalet i denna Den svenska kristenheten upplevas minst sagt turbulent. Svenska kyrkan är väl den enhet som stått för de flesta ramaskrien under senare decennier.

Sedan sommaren 2007 har debatten om den messianska rörelsen fått igång sektdebatterna så att vi kan känna igen oss från Livets ords första tid på arenan. Nu är det Jesusmanifestationen i Stockholm som upprör somliga och skapar nya exkluderande sektuttalanden på bästa bannlysningsmanér. Sekter och skökor var rubriken på ett blogginlägg 15 januari 2007; här nedan följer den något uppdaterad. //Dag Sr

***

SEKT- OCH SKÖKOVÄSENDET är ett kristenhetens SOS; (S)ekt (O)ch (S)kökoväsendet . Begreppen sekt och sköka används inte så sällan om andra församlingars och kyrkors avfällighet på trons områden. Begreppen är larmsignaler som talar om Emergency. Det är en varningssignal om Fara å färde. Det är likaså begrepp som internt i en gruppering signalerar underkännande och förkastelse av en slags parakristen företeelse.

MXp har en vision om Den svenska kristenheten. Här finner vi gamla och nya kyrkor, inhemska och invandrade, med olika kulturer och traditioner. MXp har lyft fram rikedomen i mångfalden. Men också svagheterna och en myckenhet av synd och förfall. Den svenska kristenheten har på bloggen fått inkludera alla kyrkor och församlingar. Samtidigt har det varit viktigt att lyfta fram den verklighet som i nytestamentliga texter handlar om ogräset och vetet. Hela kristenhetens åker med god skörd, men där det också finns död i form av ogräs, tistlar och stenhjärtan.

Oavsett var vi i kristenheten har vår tillhörighet kan vi finna levande lärjungaskap, det som MXp ibland benämner 'Body of Christ', Kristi kropp, i Den svenska kristenheten. Det kan bidra till att se på varandra med acceptans, erkännande och kärlek. Sekt- och skökobegreppen är SOS-signaler som larmar om fara å färde. Det är inte uppbyggande med sekt- och skökoförklaringar. Å andra sidan må varken det profetiska prövandet eller läroinnehåll ignoreras. Likaså må vi uppmuntra varandra till att se behovet av profetiska tilltal och varningar. Herrens Ande är Nådens och Sanningens Ande.

LÅT OSS efter denna SOS-inledning gå till kyrkohistorien...

Apostolisk tid, Påven i Rom och Reformationens Wittenberg: Dessa tre kyrkohistoriska hållpunkter är det samband kyrkan och kristenheten aldrig kommer ifrån.

Grundläggandet skedde i det judiska folket i Israel med Betlehem och Jerusalem som några av det gudomliga nedslagets välsignelser. Som kristenhet idag 2008 A.D. har vi ett samband med det judiska folket, Israel och källorna för vårt ursprung som kyrka och församling.

SIN KATOLSKA BAKGRUND som t.ex. Johannes Facius, Danmark, på 80-talet berättade om har bevarats i minne och hjärta. Församlingen Fristaden i Bohuslän gästades av nämnde dansk. Johannes Facius talade om förnyelse och den helige Andes nåd i hans eget liv. Han talade om den karismatiska förnyelsen som han mött i en pingstförsamling där han varit pastor. Han hade mött flera unga karismatiskt förnyade troende, som kunde ge uttryck för att den helige Ande var något helt nytt "i vår tid"; något helt okänt för andra kristna i de traditionella församlingarna, menade man. Det var i denna kontext Johannes Facius berättade att hans egen släkt var katolsk och tysk samt att de också tagit del av Andens nåd och välsignelser på sitt sätt under århundraden.

Från en förbönskonferens i Jerusalem senare minns jag samme Johannes Facius - då f.d. pingstpastorn och nu ledare för en internationell förbönsrörelse - skämtsamt berätta om sin reformerta teologi och att "Guds församling är underbar - om det inte vore för människorna!" (Den som kan danska och inom sig kan lyssna på Facius ´ danska uttalande kan höra vilken underbar sanning som ligger i uttrycket.)

KRISTENHETEN har i sin historia en rikedom att förvalta, men också begränsningar att beakta. Editors egen beskrivning om sig rymmer både-och givetvis i den bärare av "Gammel-Adam" jag är: "Jag definierar mig som en lärjunge på väg, med evangelisk-luthersk grund och med stor kärlek och frändskap till allt Guds folk - oavsett dessa trossyskons tillhörighet. Därför är jag en missionell, ortodox, bekännelsetrogen, svenskkyrklig, evangelikal, trosrörelse-, fri-, lågkyrklig, katolsk, pentekostal, karismatisk, gammal- & högkyrklig lärjunge på min Journey framemot Härligheten".

Johannes Facius och andras erfarenhet av Guds folk som bärare av arvet från apostolisk tid får inte hindra oss att se på varandra i kristenheten med kärlek och visa acceptans.

KATOLIKER, anabaptister, lutheraner, protestanter eller ortodoxa eller vad vi nu än är ur ett kyrkohistoriskt arvegods, så är allas vår grund i Betlehem och Jerusalem. För att återgå till Johannes Facius och hans erfarenheter behöver vi i kristenheten av allt hjärta att söka nåd och sanning för egen och vandras del. Själv kan jag absolut inte acceptera synsätt i kristenheten där somliga sektförkastas och andra skökoförklaras. Även där sekterism och skökoväsende faktiskt föreligger strukturmässigt, så kvarstår faktum att du kan finna andliga bröder och systrar i alla sammanhang. Sedan får vi med kärlekens humor acceptera sanningen att "Guds församling är underbar, om det inte vore för människorna!" (Glöm inte det danska uttalet.)

FÖRSAMLINGENS GRUND Jesu grundläggande undervisning och uppdrag fördes ut och kristenheten spred sig under de första århundradena. De första församlingsbyggarna visste vilken väg och strategi de bl.a. skulle använda. Den strukturmodell som angetts och gällde var husförsamlingen. Det aktuella i modellen påminner några norska vänner om; se Plan: Bygge Mennnesker.

JESUS KRISTUS tillsammans med Paulus, Petrus och Johannes lade en grunden i apostolisk tid. Professor Peter Beyerhaus har i tidskriften tidskriften Diakrisis (2005:4) en intressant artikel om de tre apostoliska gestalterna.

* PAULUS - Den Evangeliska traditionen med sin förkärlek till Paulus analyseras med tacksamhet och självkritik. Förbindelsen från Paulus till Luther och betoning av Ordet är här primärt, Sola Scriptura-principen. Här intar Långfredagen en central del i traditionen.

* PETRUS - För den Romersk-Katolska kyrkan framstår Petrus som den främste av apostlar. Här är det Kyrkan som är konstituerande med Petrus och den hierarkiska apostoliska principen. Julens inkarnation kopplar samman Petrus med Maria och Mariologin.

* JOHANNES - Den Ortodoxa kyrkan har som sitt ledmotiv det Johanneiska " ... och vi såg hans härlighet... Av hans fullhet har vi alla fått - nåd och åter nåd". Påsken är här den liturgiska närvaron av Kristi Uppståndelse. Ikonerna och liturgin har sin Johanneiska kolorit. Se tidigare bloggposten: En Kyrka - tre Konfessioner.

:: FÖRSAMLINGEN OCH ISRAEL Sambandet med Israel - Betlehem och Jerusalem - och judafolket ges av Bengt Malmgren, läkare, medlem i Katolska Domkyrkoförsamlingen Stockholm. I sin bok "Strömmar av liv" som nu kommit ut i sin andra upplaga behandlar Lillemor Hallin särskilt judarna i ett nyskrivet kapitel, skriver Bengt Malmgren och fortsätter.

JUDAR OCH HEDNAKRISTNA var kallade att höra samman i Kristi kropp. "Tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi (judar), tillhör samma kropp som vi och har del i samma löften som vi", skriver Paulus i Ef 3:6. Men på ett tidigt stadium uppstod splittring mellan judar och hednakristna, och den judekristna delen av kyrkan försvann.

På 100-talet började ersättningsteologin växa fram, som hävdade att Gud hade förkastat Israels folk och att den kristna kyrkan nu är "det sanna Israel". Ersättningsteologin bredde under århundradenas lopp ut sig inom kristenheten, och i dess namn har judarna förtryckts genom alla tider.

Men Gud har inte förskjutit sitt folk (se Paulus brev till Romarna kap 11:1 ff). Om oss "hednakristna" skriver Paulus: "Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd." (Rom 11:24). De "äkta grenarna" är Israels folk.

Angående förhållningssättet gentemot Judafolket och Israel refererar Bengt Malmgren till artikeln Att göra bot för historiens synder av Peter Hocken. Källa: Bengt Malmgren.

R E F L E K T I O N E R
* Fundera vidare på visheten och djupet i Johannes Facius utsaga: "Guds församling är underbar, om det inte vore för människorna!"

* Församlingens rötter har vi i Betlehem, Jerusalem och judafolket. Hur ofta möter vi acceptansen av detta i kristenhetens kyrkor och församlingar så som vi kan göra genom Bengt Malmgrens blogg ovan och i Lillemor Hallins Strömmar av liv?

* Evangeliets och Jesu ord om åkern, vetet, ogräset och den goda jorden har ett och annat att påminna om i synnerhet när vi hör om sekter och skökan och hur orden används, vad som ligger bakom och vad som är drivkraften till användandet av det språkbruket.

* Var vi än har vår tillhörighet i kristenheten må vi be HERREN om nådens och sanningens Ande att erkänna, acceptera och älska varandra som bröder och systrar, även om det kan ta emot på grund av olikheter i tro och lära. Här finns ett stort behov av omvändelse från synd som har sin grund i samfundsväsende och andlig osundhet av skilda slag.

Psalt. 103:8-13

Technorati tags: Luther Wittenberg Pope Benedict Vatican The Harlot Christian Sects - Andra bloggare om: Påven, Vatikanen, Den stora skökan, sekter, kristen debatt ::