MXp - Bön under jord och Förföljelse ovan jord

Bön under jord och Förföljelse ovan jord

DE FÖRSTA KRISTNA var kända för två saker: Bön ovan jord och förföljelse ovan jord. Hela den kända världen var emot de kristna i det romerska imperiet. Marcus Aurelius Antonius undertecknade ett dekret år 162 som stadgade att "Var och en som bekänner sig vara kristen har att se fram emot den mest smärtfyllda död!" En period av nästan fyra århundraden av extrem tystlåtenhet började för kristenheten. Församlingen gick bokstavligen under jord och skapade Roms katakomber.

Ett vidsträckt nätverk av rum och korridorer konstruerades under Rom för att begrava de döda. Detta blev den tidiga församlingens hemliga katedraler. De troende kunde finna en plats där de utan att hindras och obevakat kunde be och ha sina gudstjänst.

:: KATAKOMBERNA visar på hängivenheten hos de första troende att finna en plats att tillbe Kristus. De brutna och brända benresterna i deras gravkamrar visar intensiteten av de förföljelser som de led. Kanske mest utmärkande är de hemliga anteckningar om seger och frid som är skrivna på väggarna. Trots grymheten som visades dem ovan jord kunde de dekorera väggarna med symboler om deras tro och frid genom korset.

Det är inte ovanligt att se kryptiska inskriptioner som de följande på gravarna: "Segerrik i frid och Kristus" eller "Kallad bort, gick han i frid" eller "Här ligger Maria lagd att vila i en dsröm av frid". Nyckeln till deras seger är inte hemlig: fullkomlig frid i Kristus Jesus.

REFLEKTION Många behåller sin tro i hemlighet hela livet. De hävdar att religion är en privat sak - någonting enbart mellan Gud och dem. Så var det inte i den tidiga församlingen. Troende var så öppna i sin tro att det var lätt att identifiera dem och förfölja dem. De romerska katakomberna fungerade som en privat plats för tillbedjan; ovan jord var deras tro ingen hemlighet. Detta är grunden till varför så många av dem led martyrdöden för sin tro. Den uthålliga och öppna bönen under jord gav dem den frid de upplevde i förföljelsen ovan jord.

Utan hänsyn till konsekvenserna hemlighölls inte den kristna tron under de första århundradena, vilket vi också möter hos bröder och systrar som förföljs världen över. Är det så att trons liv kan bli "underjordisk" i våra liv? Varför? Vad kan vara skälen? Vad har vi att lära av den tidiga församlingen? Och av förföljda trons syskon i våra dagar? Är det dags att låta trons liv och praxis att se dagens ljus?