MXp - J'Accuse Riksdagen: Samhällsupplösningen!

J'Accuse Riksdagen: Samhällsupplösningen!

:: RIKSDAGENS ANSVAR för ett samhälle i upplösning är oomkullrunkeligt. Ansvar är att utkräva hos de folkvalda åren 1934-2007. Riksdagens ledamöter kommer att påminnas på många sätt kommande dagar och nätter. Mardrömmar blir kaotisk verklighet.

DEBATTERNA Debatten om friskolor och våldet är till synes två disparata ämnen, men går in i varandra vid närmare analyser. All debatt har som effekt bl.a. att fragmentera verkligheten, att isolera skilda företeelser i ett samhälle och få deltagare och lyssnare att om och om igen glömma och se bort från helhetsperspektivet. Debatterna om friskolorna och ungdomsvåldet är två sådana tydliga exempel. Allt fokus och ljus på ett enskilt uttalande. Så till debattens polarisering, tes och antites. Sen syntesen... Var finns helhetsperspektiven? De finns, men det är inte gott om dem. Här ett exempel:

MORDEN I RÖDEBY och Kungsholmen är bara två exempel på den upplösning som drabbat landet. Carin Stenström skriver:

VÅGAR MAN SE SANNINGEN: att årtiondens nedmontering av en sund normöverföring och av en trygg uppväxt för barn har lett fram till ett tillstånd av förvildning, där tidigare självklara och nödvändiga gränser för mänskligt beteende raserats.

Kanske borde de som sätter agendan i politik och media göra några näraliggande reflektioner. Har vi något att lära av de kristna familjer och av de kristna skolor som i praktisk handling försöker skapa ett konstruktivt alternativ till mobbning, kaos och våld? Borde de inte uppmuntras i stället för att förföljas? Med vilken rätt kritiserar vi välfungerande skolor, när våra egna skolor inte klarar elementära krav på arbetsmiljö och social trygghet? Kan det vara så att den ständiga nedvärderingen av familj och familjevärden lett ut i det moras där samhället nu hotar att gå ner sig?

Plymouthgruppens självvalda isolering och stränga livsföring kan naturligtvis framstå som egenartad och speciell. Flera av deras regler, till exempel det på 60-talet införda förbudet mot måltidsgemenskap med andra än gruppens medlemmar, kan kritiseras också från kristen utgångspunkt. Men det är samtidigt odiskutabelt att denna grupp inte orsakar samhället några problem i form av missbruk, brottslighet, socialbidrag eller arbetslöshet. De fostrar sina barn till välfungerande medborgare, de driver företag och arbetar hårt. Och de har startat en mycket bra skola. Låt dem vara ifred! Låt dem slippa bli ett redskap för vissa personers behov av mediala utspel.

MARIE GRANLUND (s) vice ordförande i utbildningsutskottet: - Det finns skolor som vi inte tycker ska få lov att starta. Det handlar bland annat om sådana som drivs av sekter som tycker att mannen är överordnad kvinnan, att homosexualitet är synd och att man till exempel inte får äta tillsammans med andra barn som inte ingår i sekten, säger hon till Ekot.

SKOLMINISTER JAN BJÖRKLUND säger: "Eleverna måste skyddas från varje form av fundamentalism", säger skolminister Jan Björklund (fp). Regeringen sätter nu in ett nytt artilleri mot de religiösa friskolorna. Den största förändringen blir att all undervisning ska vara rensad från konfessionella beståndsdelar.

PER GUDMUNDSON skriver:

EKOT rapporterar: "Skolverket håller nu på med en fördjupad studie av dom senaste årens inspektioner av 470 friskolor, varav 44 är konfessionella. Den visar att de konfessionella friskolorna är ungefär lika bra eller dåliga och har ungefär lika många och liknande brister som andra skolor har. Nästan hälften, 20 av de 44 konfessionella skolorna, hade ingen brist alls, enligt Skolverkets inspektörer."

Även de religiösa friskolorna fungerar alltså vettigt. Som sagt, nära hälften hade ingen brist alls, och påverkan i religiös riktning är mycket ovanliga, enligt Skolverket. Varför då dessa kraftuttryck från Jan Björklund?

RÄTTEN TILL UPPFOSTRAN är enligt Carin Stenström ett negligerat barnperspektiv. Ansvaret är återigen riksdagsledamöternas.

BROTTSUTVECKLINGEN löper parallellt med nedmonteringen av familjen som uppfostrare och normöverförare, med familjen som social gemenskap och värdeskapare. Under decennier har uppfostran av barn setts som något klandervärt och skadligt. Normer och värderingar har framställts som hämmande. Barn skulle befrias från regler och bli fria och trygga individer med självförtroende och kunskap om den egna förmågan. [...]

En generation som gått miste om normöverföring och träning i medmänsklighet kommer att ha berövats också möjligheten att bli normöverförare till sina egna barn. Därför är det bråttom, därför krävs ett markerat samhälleligt omtänkande. Barns rätt till uppfostran och en god och stabil värdegrund måste betonas. Föräldrarnas uppgift som vårdare och fostrare måste värderas och stödjas.

MONICA OLSSON-KOLKMAN i Gouda:

IGÅR KVÄLL träffade jag en kvinna som berättade att hon var lågstadielärare på en kristen skola där 20% av eleverna kom från marockanska (muslimska) familjer. Jag blev naturligtvis intresserad och frågade varför de familjerna valde just deras skola. Enbart för att den höll hög kvalitet på undervisningen?

Nej, sade hon, hade intrycket av att många ville hellre ha en skola med en kristen profil därför att de tyckte att de hade mer gemensamt med vad den lärde ut än den kommunala.

REFLEKTION J'Accuse - Jag anklagar - Riksdagens ledamöter för det brott mot det svenska folket som sker och som fråntagit medborgarna deras individuella ansvar för sig själva och sina barn. Statens ansvarsstöld av ansvar vilar tungt på alla enskilda ledamöter i riksdag och regering. Justitiemordet på Alfred Dreyfus var en bagatell jämfört med det brott som den svenska staten begått mot ett folk; en statsstöld från ett helt folks enskilda medborgare. J'Accuse är orden som förföljer de ansvariga till dess ett omtänkande och en korrigering inleds.

KÄLLOR:
* Carin Stenström Lägg ner förföljelsen -- * Per Gudmundson SvD -- * Jan Björklund DN -- * Marie Granlund (s) Dagen -- * Carin Stenström: Rätten till uppfostran -- * Monica Olsson-Kolkman: Muslimer i kristna friskolor -- BILD: Debatt