Den Post-traditionella kyrkan (6)
:: SERIEN Den post-traditionella kyrkan om att vara kyrka i Den svenska kristenheten fortsätter med VICTOR SUNNLIDEN och artikeln: CELLGRUPPENS SAMMANSÄTTNING OCH AGENDA ::
Jag tycker att det är lite märkligt och en smula oroande att inte samtalen (och ev. diskussionerna)om husförsamlingar och cellkyrka går höga på den här sidan. Är det ett så stort ointresse eller är motståndet kompakt eller vad är det fråga om? Borde inte det här kännas väldigt angeläget och spännande att samtala om?
Att vara kyrka kan man vara på många sätt i bara Den svenska kristenheten, eller hur? Om det handlar om kompakt motstånd mot "husförsamlingen", vad skulle det isåfall kunna bero på?
Sigrids kommentar skulle kunna ha varit min. Jag har samma fråga. Vi kan spekulera om ointresset, men varför inte försöka väcka ett intresse kring: Vad kan vi göra idag för att det ska bli bättre i morgon?
Jag kan inte tänka mig att det finns någon framtid för kyrkan annat än att den börjar i mitt eget hjäörta, i mitt eget hem och tillsammans med dem jag nätverkar med.
Instämmer! Men, som sagt, hur går vi vidare? Följer lite resonemangen i Finland och även där lämnar läsningen samma svar; är månne cellgrupper/husförsamlingar det enda som återstår? I de små sammanhang där jag finns känns det verkligen som en väg att gå. Även som ekumeniskt arbete.
Ni som är positiva - skriv att ni är positiva! Ge exempel och erfarenheter! Tänd ljus!
@SIGRID: Fortfarande efter fyra dygn i svallvågorna efter en datorkrasch är det synnerligen uppmuntrande med eldsjälekommentarer som dina! Du brinner för Guds församling i och genom urkyrkans 'husförsamlingen'.
Under dagen hoppas jag kunna återkomma med en bloggpost i ämnet... //Dag Sr
