MXp - Adrian Plass: När jag blev en kristen

Adrian Plass: När jag blev en kristen

:: HERRE, UPPFYLL MEJ, sa jag när jag blev en kristen, Säj mej vad jag måste lida i denna värld av skam och synd. - Din kropp, sa han, kanske kommer att dödas; lämnad att ruttna och stinka; vill du fortfarande följa mej?
- Amen - tror jag, sa jag. Jag tänker Amen, Amen tror jag, jag tror jag säjer Amen. Jag är inte helt säker; kan du inte upprepa vad du sa? Du säjer att min kropp kan dödas och lämnas att ruttna och stinka. Ja, ja, det låter fruktansvärt, Herre, jag säjer Amen - tror jag.

- MEN, HERRE, det måste finnas andra sätt att följa dej, sa jag. Jag skulle hellre föredra att sluta genom att bara få dö i min säng.
- Nå välan, sa han, du skulle kunna stå ut med hånflin, förakt och bli spottad på. Vill du fortfarande följa mej?
- Amen - lite grann, sa jag. Lite grann Amen, Amen lite grann, lite grann säjer jag Amen. Jag är inte helt säker, kan vi gå igenom det en gång till? Du säjer att jag kunde stå ut med hånflin, och förakt och spott. Nå välan, jag har beslutat mej, och jag säjer Amen - lite grann.

NU SATTE JAG mej med armarna i kors och tänkte en stund, sen försökte jag en annan grej.
- Nu, Herre, sa jag, Bibeln säjer att kristna lever i glädje.
- Det är sant, sa han, du behöver glädjen för att orka med pina och sorg. Såå, vill du följa mej? - Amen - imorron, sa jag. Imorron, Herre, ska jag säja det, då ska jag säja att jag vill säja Amen. Jag behöver bli klar över det. Kan jag bara få ta frågan en gång till? Du säjer att jag behöver glädjen för att orka med plåga och sorg. Nå, ja, jag tror det är klart. Jag kommer att säja Amen - imorron.

- SE HÄR, sa han, jag ber dej inte att tillbringa en timma med mej. En snabb sandwich med frälsning och en bägare med helighet. Kostnaden är din, inte halva du, utan varenda del av dej. Berätta nu för mej, Vill du följa mej?
- Amen - jag avstår, sa jag. Jag är verkligen mycke lessen, Herre, sa jag, jag hade önskat att följa dej. Men jag tror inte religion är en manlig sak att ägna sej åt.
- Glöm religion, sa han, och tänk bara på min Son. Och berätta för mej om du är karl nog att göra vad han gjort. Är du karl nog att se nöden och karl nog att göra nåt åt det. Karl nog att bry dig om dem som ingen annan vill veta av, Man nog att säga vad som folk hatar att höra, Att gå genom Getsemane i övergivenhet och fruktan. Och. . . lyssna här! Är du karl nog att stå ut med det tills slutet, ögonblicket av förräderi genom en väns kyssar. Är du karl nog att tygla din tunga och karl nog att ropa? När spikar går genom din kropp - är du då karl nog att dö? Karl nog att älska världen och vända upp och ned på den, Är du karl nog att följa mej, ber jag dej än en gång?
- Åh, Herre, sa jag, jag är så rädd, men jag sa ändå: Amen. Amen, Amen, Amen, Amen; Amen, Amen, Amen, sa jag, Åh, Herre, jag är så rädd, men jag sa ändå: Amen.

ANDREAS PLASS
(Svensk översättning: Dag Selander)