MXp - Vårt uppdrag - Sigrid Lundqvist

Vårt uppdrag - Sigrid Lundqvist

:: Texten VÅRT UPPDRAG nedan kommer från dagens Gästbloggare. Välkommen Sigrid Lundqvist. Många känner henne som signaturen "Sigrid L". Hon förekommer i den svenska och finska bloggosfären med kommentarer och beskriver sig som en "EFS:are med vision om enhet och väckelse". Sigrids text handlar om mycket av det som skrivs om att vara kyrka och församling i dagens värld. Texten riktar sig till dem som skriver bloggarna, men också till alla "vanliga" läsare, gräsrötterna. Det finns en allvarlig profetisk ton i texten. Reflektionerna är så pass viktiga att jag skulle vilja be läsare och bloggrannar att läsa texten minst två gånger.

//Dag Sr

***

V Å R T
U P P D R A G
av Sigrid Lundqvist

I FÖRRGÅR KVÄLL samlades vår lilla ekumeniska bönegrupp. Den är sprungen ur ens längtan och en annans vision. Vi har hållit på ett år ungefär, och det känns som vi "bott in oss" nu. Vi hade en god stund tillsammans. Även tid för samtal. Vi hade mycket att tala och be om. Regering, riksdag, de som sköter flyktingpolitik och asylärenden. Föreståndare för tillfällig flyktingförläggning och anställda där. Vår församling och kommun. De människor vi har runt omkring oss. Barn och ungdomar på vår ort. För våra trossyskon i Kina.

Vi bad enträget och innerligt. Vi samtalade allvarligt och engagerat.

Kom hem och läste din blogg. Läste om förföljelser av oliktänkande i Kina. Om oro för vår svenska kristenhet. Om vårt svenska folk.

Och då blir jag så trött. Alltså inte just på det jag läser i din blogg. Jag har nu varit runt i flera månader på bloggar och hemsidor. Läst inlägg och kommentarer. Och undrar nu - Vad är det vi håller på med????

Det skrivs och kommenteras på alla möjliga ställen. Man kommer med fina, fyndiga och intelligenta inlägg. Man diskuterar ordval och hakar upp sig på fina formuleringar och gräver ner sig i teologiskt trams. Kallar det trams för att man dänger varann i huvudet med allsköns bråte från den teologiska världen. Egentligen är jag rätt intresserad av teologi. Men inte när man fäktas med den. Ofta handlar det här om vana tyckare, deras namn dyker upp här och var.

Vad har detta med vårt uppdrag att göra? Att vända och vrida på varandras argument och formuleringar? Att djuploda i teologins Marianergrav?

Var finns fotfolket? Finns de kanske inte i bloggvärlden? De kanske är ute bland människor på gator och gränder. Nödgar människor att komma till Guds rike. Jag saknar dem i bloggosfären. Dessa med handfasta råd, uppmuntrande vittnesbörd. Trosstärkande berättelser.

Eller är det bara så att vi inte skriver om det? Var är bedjarna? Varför finns det så sällan inlägg från och upprop med maningar till bön? Var skriver de som brinner för människors frälsning? De som dag och natt ropar till Herren för vårt land? Vad gör de? Ja, de ber naturligtvis. Men varför märks de inte i bloggarna? Var är nöden?

Cyberspace är så stort. Vi försvinner, drunknar, når inte varandra. Vi tror vi är ensamma. Som jag nu. Men så illa är det ju inte. Det borde vara lättare att samla oss så klart.

Snälla läsare! Ni som läst ända hit... Kom ihåg att jag inte känner er. Att jag inte har en aning om, om ni faktiskt redan gör allt detta. Ni kanske redan är fotfolket. Förlåt i så fall. Men varför märks det inte? Varför skriver vi inte om detta det viktigaste? Borde vi inte faktiskt gå samman och hitta varann åtminstone på nätet och uppbygga och uppmuntra varann. Kanske skapa en eller två sajter där vi kan samlas för att gemensamt föra vårt svenska folk fram till Herren.

-- -- -- -- -- -- --

K O M M E N T A R
Sigrid Lundqvist delar i texten VÅRT UPPDRAG sin nöd. Själv tror jag att det är många som känner en hjärtats nöd efter tonen från Himlen som hörs i texten.

Vad behöver vi som Guds folk från Höjden för att vara kyrka, församling, ekklesia? Vilka idéer och tankar får vi? De många frågorna som ställs i texten kan (och borde) vi också dela med varann i svar och kommentarer nedan . . .

//Dag Sr

BILD: Slottsträdgårdsmästaren -- Technorati tags: