MXp

OM NI FÖRUTSÄTTER ATT TRÄDET ÄR BRA, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas. (Matteus 12:33-37)

BIBELPASSUSEN OM MUNNENS BEKÄNNELSE i Matteus 12 skapar ofta en känsla av fördömelse hos oss eftersom vi alla är väl medvetna om att vi, gång efter annan, faller på just denna punkt. Det handlar om Hur du och jag talar, Vad du och jag talar och Varför vi talar det vi talar. Jakob skriver i sitt brev, att om någon kan tygla sin mun så är han en fullkomlig man (Jak 3:2). Det betyder alltså att det finns en fullkomlighet som vi kan sträva efter. Men för att komma in i den så måste man tygla sin mun.

Människan är unik och skiljer sig från resten av skapelsen genom just detta att vi talar, att vi kan kommunicera och verbalt förmedla tankar, känslor och funderingar och - mer än vi kanske ibland förstår - även skapa med våra ord. Alla har ett förråd på insidan och Bibeln säger att det hjärtat är fullt av talar munnen. Vid ett annat tillfälle, i Markus 7, säger Jesus att det inte är det vi äter som orenar oss, inte det som går utifrån och in, utan snarare det som kommer inifrån och går ut, det vill säga våra ord. Onda tankar blir till onda ord och så småningom onda handlingar. Därför är det viktigt att fylla sitt förråd med rätt saker.

”Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst”, säger Romarbrevet 10:10. Det var så du och jag kom till Jesus Kristus. Oberoende av omständigheter, tidpunkt, om vi var ensamma eller med andra, om vi läst en traktat eller varit på möte, så började vi vid något tillfälle tro med vårt hjärta. Man kan säga att vårt hjärta blev fullt av någon form av förvissning. Vi började ana, tänka, förstå och uppleva med vårt inre, vårt hjärta, att Jesus verkligen är Messias, vår Herre. Och då, vid någon punkt, bekände vi med vår mun att Jesus är Herre. Där skedde något. Förrådet i vårt hjärta blev så fullt att det började rinna ut genom vår mun.

Trons ande ser Goliat på ett helt annat sätt än vad de israelitiska soldaterna gjorde. De såg Goliat och blev förlamade av rädsla för att han var så stor. David som hade trons ande såg Goliat och tänkte: ”Han är så stor att jag inte kan missa honom.” Det är samme Goliat, men en helt annan inställning. Och det är denna, vår inställning, som avgör vårt tal. Vi kan observera det som är negativt, men vi behöver inte kritisera. Vi ska inte förneka det som pågår, men vilken inställning har vi till det? Där avslöjas om det som finns i vårt hjärta är tro eller någonting annat.

Trons ande hjälper oss att få rätt inställning, för tron förlöser mirakler i våra liv. ”Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar vi” (2 Kor 4:13). När tron fyller ditt hjärta kommer du till en punkt när du börjar tala utifrån det du tror. Bibeln säger att vi ska tala i enlighet med Guds ord.

Det är en sak att försöka tala rätt hela tiden, att som Jakob säger sätta betsel i sin mun; det kan bli mekaniskt och svårt. Det är en helt annan sak att fylla på förrådet så att det till slut flödar ut ur ditt hjärta. Det är dit Jesus vill föra oss. Då blir det inte bara ett yttre beteende utan en livsstil. […]

NÄR GUD TALAR TILL OSS är vinden, den helige Ande, där för att skjutsa på. Men rodret som styr är du, genom din tunga. Det finns kanske ingen vanesynd som vi ursäktar så ofta som just slarv med vårt tal. Vi lever i en verbal kultur och det är så lätt att bara låta munnen gå. Men det får konsekvenser, kanske större än man anar… Vårt tal behöver renas så att vi kan prisa Gud, vandra i auktoritet och välsigna vår nästa.

OM DET ÄR NÅGON BIBELBOK som talar ofta och mycket om vårt tal, så är det Ordspråksboken… […]

Min son, tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord. Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp. Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet. (Ords 4)

Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom. (Kol 3)  

Källa: Vad hjärtat är fullt av TALAR MUNNEN - Ulf Ekman, MM 2/2006 s. 10ff

REFLEKTION Gå gärna på upptäcktsfärd i Ordspråksboken med följande sökord: tal, mun, tunga, läppar, tala och ord.