MXp

Bara lugn… Du kan slappna av. Det här handlar inte om bön. Det här handlar om vår tro…

FÖR EN TID SEDAN besökte vårt team en ungdomsvårdsskola i en närliggande stad. De ville försöka visa Jesusfilmen där. Det fanns alla möjliga sorters killar där, som antingen rymt hemifrån eller begått någon sorts mindre brott. Medan teamledaren talade med skolans föreståndare lekte några av pojkarna i närheten. Plötsligt fick en av dem ett anfall och föll medvetslös till marken. Alla började springa runt. Panik utbröt eftersom det inte fanns någon sjukstuga i närheten och skolan inte hade någon bil som fungerade så att de kunde ta honom till sjukhus snabbt. Vårt team visste inte heller hur de skulle kunna hjälpa till, så de gick till föreståndaren och frågade: ”Kan vi be?” Desperat som han var sa han att det gick bra.

TEAMET SAMLADES RUNT POJKEN medan alla såg på och började att be. Pojken vaknade till medvetande och reste sig upp. Alla blev glada. Men medan alla skingrades föll pojken ihop igen. Föreståndaren ropade tillbaka teamet. De fick be en gång till och pojken reste sig igen. Vid det här laget hade teamet vunnit förtroende att de kunde hjälpa nödställda pojkar. Detta öppnade möjligheten för dem att komma varje vecka och ha möten på skolan.

FÖRRA ÅRET, efter ett möte i USA frågade någon mig varför Gud gör under i Indien som de aldrig får se hända i sin församling. Jag hade inget svar. Faktiskt är det så att inte alla team i Indien får se under heller. Jag undrar om det är så att Jesus väntar på att hans folk ska ta risker som ofta fattas i våra böner.

DET SOM VI VÄLJER ATT BE för visar på vad vi tror Gud om. I många fall kommer vi bara till Gud när vi är hjälplösa, med saker som vi inte kan fixa själva med hjälp av pengar, inflytande, vishet eller kontakter. Under den första Love Europé-kampanjen 1989 var mitt uppdrag att besöka fem team i norra Polen. När jag undervisade ett team om tro i bönen var det en team-medlem från ett västland som sa att hon i sitt liv aldrig behövt be om någonting. Hennes familj såg till att hon hade allt hon kunde önska sig och hon hade aldrig kommit på tanken att be Gud om något. Eftersom jag kommer från en annan del av världen kunde jag inte alls föreställa mig ett sådant liv. Jag tänkte att hon antingen var väldigt förnöjsam med vad hon hade eller att hon hittills i livet inte behövt någonting som inte kunde köpas för pengar. Vad kan man be Gud om när man redan har allt man behöver eller kan önska sig? Eller varför ska man be när det finns enklare sätt att få det man behöver än att be och vänta?

 

OFFENTLIGA BÖNER KAN VARA ännu svårare. Jag hamnar ofta i situationer då jag känner en stark maning att be för någon som har det väldigt svårt. Många gånger ber jag ändå inte, för att jag känner mig osäker på hur de som finns runtomkring ska reagera. Tänk om Gud inte gör något? I vissa fall har människor pressat oss till att be för något som vi annars inte skulle ha bett för. För några år sedan var det ett OM-team som visade den indiska Jesusfilmen Dayasagar i en by nära Lucknow. En kvinna kom fram till teamet efter filmen och berättade att hon lidit av en hudsjukdom i tolv år. Hon hade satsat alla sina pengar utan att finna något botemedel. Därför gick hon aldrig hemifrån under dagtid. Det vara bara för att filmen visats på kvällen då det var mörkt som hon hade kunnat komma och se den. Nu ville hon att teamet skulle komma hem till henne och be om Guds helande precis som hon sett Jesus hela en kvinna i filmen. Teamledaren var väldigt rädd. Han hade aldrig bett för sjuka förut och trodde sig inte ha kraften att kunna hela någon. De följde i alla fall med henne hem och de bad för henne. Efter att de bett vågade ingen av dem titta på henne för att se ifall något hänt. De bara sa adjö och lämnade snabbt huset. Nästa dag sökte kvinnan upp teamet och berättade att deras Jesus hade helat henne. Det blev en chock för teamet. Ryktet spred sig i byn och teamet fick flera inbjudningar att be för människor. Sedan kom inbjudningar från närliggande byar och så småningom grundades en församling i området, därför att teamet varit frimodiga och bett för denna kvinna.

NÅGOT SOM ÄR INTRESSANT i sammanhanget är att många av ”hjältarna” i dessa situationer är unga teamdeltagare som nyss kommit med i teamet för att få träning. Det är ofta de som får vara med om dessa äventyr som ”utbildade” ledare aldrig vågar ge sig in på. I teorin tror vi att för Gud är allting möjligt (Matt 19:26). Men ändå verkar det som att när tillfällena kommer att visa detta för världen är det ganska få som är villiga att ta den risken.
Varje dag möter vi människor i vars liv Gud skulle kunna ha en stor påverkan.
Jag undrar om vi har modet att fråga:
”Kan vi be?” 

Källa: Omega 2005:3