Guds Ords förkunnelse oavkortat, rent och klart...

Jerusalem
INFÖR DEN FÖRSTA PINGSTEN står det om Jesus att ”Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ’Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.’"

Församlingen som väntar ”på vad Fadern har utlovat” är en liten hängiven skara om 120 personer. De har också fått del av det Jesus talat till apostlarna om Guds rike under de 40 dagarna fram till himmelsfärdsdagen.   

PINGSTDAGEN innebär sedan att församlingen förvandlas efter de himmelska manifestationerna och Petrus förkunnelse; frälsning och omvändelse, synd och nåd. Den lilla skaran mångfaldigas från 120 personer till 3000 personer denna dag. Vad betyder det i praktiken för skaran om 120? Vi tänker att denna mängd av nya kristna innebär att de etthundratjugo var och en får tjugofem nyomvända att ta hand om. Vi fylls av både glädje över denna väckelse och bekymrade funderingar över hur kunde de klara av att ta hand om alla dessa nya…

HUR FUNGERADE det i fortsättningen i denna den första pingstens väckelse? 120 nya husförsamlingar eller celler med nytt ledarskapsansvar att undervisa, hålla i lovsången och inspirera i den sociala delen för tjugofem nykristnade? Första åtgärden måste bli att dela dessa grupper om 25 i vardera till två-tre nya husförsamlingar? Vilka skulle vara ledare i de nya cellerna?
Våra erfarenheter och våra kunskaper säger oss: ”Nej, detta fungerar inte alls. Detta går bara inte!” Men verkligheten då innebar tydligen något helt annat! Vi behöver bara konstatera att versarna 41-42 i pingstkapitlet (Apg 2) följer på varandra som mjöl, jäst och vatten är ett i det nybakade brödet.          

41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. 42 De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.

ÖVER EN NATT var de 3000 nyomvända förvandlade så att man levde det nya livet utan krusiduller och konstigheter. Alla förvandlades in i det nya livet. Alla är förvandlade att ”troget hålla fast” vid den apostoliska läran, gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Nuförtiden ser vi inte alls denna själsliga förvandling att vara i detta mogna andliga tillstånd.  
Vår erfarenhet är att detta kommer först efter ett långt mognande i lärjungaträning. Dessutom tycks tillväxten fortsätta: ”Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.”

VAD ÄR NYCKELN till förvandlingen? Kan det vara så att Petrus (Apg 2) och Filippus (Apg 8) förkunnade Kristus annorlunda än vad vi gör? Och vad är det i så fall som skiljer? Församlingen i Thessaloniki är en förunderlig församling där våra referensramar om tid för andlig mognad och tillväxt inte alls stämmer med vad aposteln Paulus är med om. Under tre korta veckor undervisade han en församling som kom till under hans besök. Guds ords och frälsningens förvandling tycks oss också här minst sagt förvånande. Efter tre veckor är de nyomvända förvandlade att klara sig själva som församling. Redan efter tre veckor har dessutom den helt nya församlingen drabbats av förföljelse, så att Paulus tvingas fly staden.  Tala om starkt Program för Församlingsplantering! Paulus skriver från Korint till församlingen Thessaloniki: ”Vårt evangelium kom inte till er bara som ord utan också med kraft och helig Ande, i fullt mått.” (1 Thess 1:5)

INDICIER OCH SPÅR - vilka är de i vårt sökande efter den förvandlande hemligheten? - En ledtråd vi finner är att Petrus, Filippus och Paulus predikade Kristus och Guds rike utifrån Gamla testamentets texter. Då fanns ju NT inte tillgängligt. Nu däremot används GT:s texter inte alltid på grund av skilda skäl. Förkunnelsen av hela Bibeln förutsätter att frälsning och förvandling all ska kunna ske. - En annan ledtråd är att Petrus, Filippus och Paulus förkunnade omvändelsens nödvändighet och sambandet mellan synd och nåd. Här är en andra ledtråd. Lag och evangelium saknas i mycken nutida förkunnelse. - En tredje ledtråd är att evangelium och frälsningen förkunnas ”i fullt mått”. Vad detta innebär och är behöver församlingen och dess förkunnare få klart för sig. Vad innebär en förkunnelse av frälsning och evangelium ”i fullt mått”?

MED UNDRAN OCH FÖRUNDRAN skulle vi kanske våga fråga oss om definitionen av rätt förkunnelse är att ’förkunna Guds Ord oavkortat, rent och klart’? Finns det måhända behov av att lägga till orden ”i fullt mått”? Det tycks verka så... Uttrycket – oavsett hur det översättes – är ett spännande ord som på grekiska heter ’plaerophoría’. (Ordet förekommer endast fyra gånger i NT: Kol 2:2, 1 Thess 1:5, Hebr 6:11, 10:22.) - Vad både unga och gamla förkunnare kan vara överens om är att vi längtar efter det Ordets och frälsningens förkunnelse vi ser hos bl.a. Petrus, Filippus och Paulus, vilken skapar förvandlade människor.

DS

Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
RSS 2.0