Det kan vara väldigt negativt att vara positiv!
Rosemary Hack, OM, besökte nyligen de fem länderna Swaziland, Botswana, Zambia, Zimbabwe och Sydafrika. Syftet var att studera vad som görs i den svåra situationen med AIDS/HIV. Har du någonsin varit ombord på en jumbojet? Jag kommer ihåg första gången jag var det – det var svårt att tro att man kunde få in 420 människor och ändå kunna lyfta. Det är sällan det blir några stora rubriker om jumbojetplan… dvs. om de inte kraschar förstås. Tänk dig att ett plan om dagen kraschade! Det skulle bli full panik och man skulle stoppa att dessa plan någonsin fick lyfta igen. Tänk om två kraschade varje dag… tre… fyra. Tänk dig att tjugo (20) fullsatta plan kraschade varje dag. Då skulle dödssiffran börja närma sig det antal människor som varje dag dör i AIDS (8.400/dag, eller 3.070.000/år).
Afrika är den kontinent som drabbats hårdast av denna pandemi. Efter sitt studiebesök i Södra Afrika började Rosemary Hack fundera över om det fanns något hopp för Afrika eller om det helt enkelt gått alldeles för långt? Behoven är helt överväldigande och situationen helt desperat; HIV/AIDS håller på att fullständigt skövla södra Afrika och konsekvenserna är förödande.
Den nakna sanningen är att närmare 40 % av människorna i de länder hon besökte kommer att vara döda inom tio år. Det handlar om en mänsklig tragedi vi inte ens kan föreställa oss, för att inte tala om de ekonomiska konsekvenserna när större delen av ett lands arbetskraft (en hel generation) sveps bort. Hon berättar: - Vi gav lift till två gamla mormödrar, som tillsammans begravt 7 av sina barn. Deras berättelse upprepades gång på gång när vi på vår resa träffade fler mor- och farföräldrar som tog hand om sina barnbarn efter det att föräldrarna dött i AIDS. Vi hörde också talas om hushåll som sköttes av barn. Det är inte ovanligt att 13-åringar har ansvar för ett hushåll där de tar hand om sina yngre syskon.
MÅNGA MODIGA
FINNS DET HOPP?
Listan kan göras lång. Det finns så många jag kunde skriva om; en äldre Zulu-pastor som tagit hand om 31 föräldralösa barn, en sjuksköterska som bor i en husvagn bortom all civilisation och dagligen erbjuder vård och omsorg, organisationer och enskilda som proaktivt erbjuder AIDS-utbildning, går emot strömmen, undervisar om moral och värderingar, tror på möjligheten av en AIDS-fri generation. Jag började med att ställa frågan: Finns det hopp för Afrika? Statistiskt sett blir svaret nej. Men när man tänker på alla dem vi mött på resan så måste det finnas hopp. Slutsatsen blir, som alltid i livet, att evangeliet är svaret. Vi ska alla dö, en del tidigare än andra. Många av dem vi träffade vittnar om att evangeliet förändrar liv, fyller oss med barmhärtighet och ger hopp till dem som redan drabbats.
Ett arbete som vi besökte delade ut mat till 1700 föräldralösa barn varje dag. De har ett speciellt projekt där de försöker hjälpa barn att med stöd och hjälp kunna fortsätta bo i sina hem. Volontärarbetarna vakar över dessa hem där det bor bara barn, ser till att de får mat och kan fortsätta gå i skolan.
Övergreppen är alldeles ofattbara. En katolsk arbetare i Zimbabwe berättade att de flesta av barnen som hon tog hand om (9 år och yngre) led redan av sexuellt överförbara sjukdomar. Häxdoktorer säger till de sjuka männen att de ska bli botade från AIDS ifall de har sex med en oskuld. Det är inte ovanligt att höra om män som våldtagit sina tre-åriga döttrar på grund av detta.
Trots allt, möter man mitt i denna desperata situation några otroligt modiga och överlåtna människor. I Zimbabwe träffade vi hälsoarbetare som utan att få någon lön gick flera mil varje dag från by till by för att besöka de sjuka. De har ingen eller väldigt lite medicin att erbjuda, men de tvättar patienterna, talar ett vänligt ord och ber för dem.
Listan kan göras lång. Det finns så många jag kunde skriva om; en äldre Zulu-pastor som tagit hand om 31 föräldralösa barn, en sjuksköterska som bor i en husvagn bortom all civilisation och dagligen erbjuder vård och omsorg, organisationer och enskilda som proaktivt erbjuder AIDS-utbildning, går emot strömmen, undervisar om moral och värderingar, tror på möjligheten av en AIDS-fri generation. Jag började med att ställa frågan: Finns det hopp för Afrika? Statistiskt sett blir svaret nej. Men när man tänker på alla dem vi mött på resan så måste det finnas hopp. Slutsatsen blir, som alltid i livet, att evangeliet är svaret. Vi ska alla dö, en del tidigare än andra. Många av dem vi träffade vittnar om att evangeliet förändrar liv, fyller oss med barmhärtighet och ger hopp till dem som redan drabbats.
REFLEKTION Det är många i Den svenska kristenheten som bär dessa frågor nära sitt hjärta och ger ut av kärlek och omsorg på många olika sätt till HIV/AIDS-drabbade, också i södra Afrika.
Källa:
Det kan vara väldigt negativt att vara positiv! av Rosemary Hack övers. Lena Magnusson Omega 2006:2
Det kan vara väldigt negativt att vara positiv! av Rosemary Hack övers. Lena Magnusson Omega 2006:2
Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
