MXp

MED ALLA SAMFUND står jag samman eftersom de flesta av dem är "familjer" som Gud rest upp och som han verkar genom som med lerkärl i all deras dårskap och misslyckande. MEN VAD SOM får mitt hjärta att sörja är trångsynt samfundstro, som uppstår när kyrkor och hela samfund inte kan se gemenskap med andra delar av Kristi kropp. Vilken tragedi! 

REFLEKTION Finns denna "Denominationalism" i Den svenska kristenheten? Ja, tyvärr. Mitt hjärta sörjer över arenor i svensk kristenhet från höger till vänster som fortfarande lever i den alldeles egna inhägnaden, vilket ingenting annat är än sekterism som i sin tur ingenting annat är än synd.  
EN HELT ANNAN SAK i detta sammanhang är att vi visst och sannerligen har behov av andebedömandets nådegåva och värnandet av den apostoliska allra heligaste tron när det handlar om lära och liv. Men det är ju en helt annan historia som Kipling sa...
Källa:  George Verwer