MXp

I EN TID SOM DENNA tycks ett utmärkande drag och skeende vara – också i kristenheten – att allt omvärderas.

Ett par korta artiklar om TJÄNANDET i Guds rike av T. Austin-Sparks och Lars Widerberg berör detta tidstecken.

/Dag Sr

 
ÄNDAMÅLET MED DET KRISTNA TJÄNANDET
T. Austin-Sparks
 
Hur har Herren tänkt sig det kristna tjänandet?
Denna fråga besvaras inte med ett fullt program, med aktiviteter med kristet förtecken.
Det innebär inte att vi alltid är strängt upptagna med sådant som vi tycker hör till Herrens sak.
Detta innefattar inte måttet på vårt engagemang eller antalet sysslor, inte heller graden av ansträngning eller entusiasm för Guds rike.
Det sammanfattar inte något av alla dessa planer och företag – allt detta som vi så gärna gör för Herren.
 
Mina kära, prövostenen i allt tjänande är denna: motiv och utgångspunkt. Det handlar enbart om motivet, från början till slut, detta att Herren i varje sak ska ha främsta plats, detta att Kristus ska vara allt i alla.

Ni känner alla väl till fascinationen med och frestelserna i den kristna tjänsten, spänningen i att vara upptagen. . . att få synas som den som är verksam i många uppgifter. . . planer, företag, fulltecknad almanacka. . . att vara mitt uppe i något, ständigt verksam.
Här gömmer sig en stor fara, en effektiv fälla som har fångat så många av Herrens manskap och tjänare. Dessa företag och denna verksamhet ger dem ställning och lyfter fram dem i strålkastarljuset. De ser arbetet som deras eget, det har blivit deras plattform; att värna det ligger helt i deras intresse och de finner allt större tillfredställelse ju mer de har att styra över och ju större inflytande de har.
 
Skillnaden är vital, fundamental, mellan att ägna all tid åt kristet tjänande för att kunna glädjas över att vara sysselsatt och inflytelserik, för att kunna samla bonus och fördelar, för att njuta av sin duglighet – skillnaden är vital mellan dessa ting och ”Kristus allt i alla”.
Detta särskilda mål når Herren alltsomoftast genom att ställa oss vid sidan av all denna verksamhet, och det innebär en djupgående prövning för oss huruvida vi tolererar och är nöjda med att stå åt sidan för att Herrens härlighet ska få så mycket större utrymme.
Inget av allt detta betyder något om bara han får den plats han verkligen ska ha. Man har ändå, inom ramen för Guds nåd, kommit någon vart när man nöjer sig med en plats vid sidan av, när man är till freds med att inte längre synas, när ingen lägger märke till en – om Herren Jesus genom detta når fram i sin sak.
 
Vi har förlorat proportionerna i detta och vi tror att Herren Jesus inte klarar sin sak utan att vi står som hans verktyg och medhjälpare. Rivaliteten, plattformsrivaliteten, talarstolsrivaliteten, alla dessa bitande, upprivande reaktioner därför att en ställs framom en annan, därför att den enes predikande uppmärksammas mera än den andres, uppmärksamhet och positiva kommentarer går i en riktning men inte i en annan, och så vidare. . . Vad är det du egentligen är ute efter? Fånga och utöka åhörarskaran, skaffa berömmelse genom ditt predikande, eller att tjäna din Herre och Mästare? I detta ligger all skillnad.
 
Ibland får Herren ut mera av de perioder då vi är ute ur leken än vi kan föreställa oss. Och då vi känner oss i gott trim har han kanske inte särskilt stor nytta av oss. I detta finner vi förklaringen till att vi måste kliva åt sidan, till att vi måste ödmjukas hållas ödmjuka – han måste ha första plats, främsta utrymme.
 
Motivet förklarar och ger kraft till ett tjänande inför Gud. Motivet förklarar och ger kraft till ett tjänande efter hans sinne. Varför har du tagit dig an denna uppgift? Tycker du om att vara verksam, tycker du om att vara främst? Eller är du med i detta för att han ska kunna nå sitt främsta, för att hans mål med oss ska förverkligas?
Om vårt liv och vår död ska betyda något i detta verk för att han ska bli ”allt i alla”, måste vi då inte verkligen låta detta driva oss: ”Att jag med min kropp skall få vittna till Kristi ära, med all frimodighet, nu som alltid förr, det må sedan ske genom liv eller död.” Fil 1:20, (Giertz).
Detta förklarar tjänandet utifrån Guds sätt att se.
 
-----
 

Att be om ett återtagande av Guds tjänande
Lars Widerberg
 
Guds hus, det hus som heter bönehus, står där bland allt folk för att skaffa fram ett vittnesbörd om Herrens avsikt att låta Kristus ha främsta plats och allt utrymme. Härligheten beror därav. Där Jesus framträder, där han klart kan identifieras som återlösare och var mans frälsare, där lyser härligheten. Detta är bönemänniskans främsta mål. Detta är bönemötets stående punkt. Når vi inte fram i denna sak är varje annan sak förlorad. Finner vi oss tillrätta i denna sak, låter sig varje annat dilemma inordnas därunder.
 
Vårt bedjande måste ordnas efter Herrens syften. Hans sak, med all dess ensidighet och påträngande målmedvetenhet, måste bli vår. Det som i sanning hör Herren till har omvärderats i våra uppteckningar och på våra bönelistor till att heta utmarker och fjärran, okänt land.
 
Bedjandet är arbetet, bedjande är att kliva åt sidan, bedjandet ger rätt proportioner åt människor och deras sak. Bedjandet håller oss kvar i Guds hand. Bedjandet håller oss kvar i Guds rullor. Bedjandet håller oss kvar i Guds verk. Gud släpper inte sin sak, han omprioriterar inte, särskilt inte där hans verk ställts åt sidan för sådant som ser ut att hålla mera härlighet.
Herren må föra oss åter till bönen. Herren må ge oss sin tanke för tjänandet och verkandet.
Herren give att vår tro inte blir om intet, då allt tycks omvärderas.

Källa:
Bönehus Norden, utg. Intercessors Network Linköping 

REFLEKTION
Den svenska kristenheten med dess kallelse och uppdrag – på skilda fronter och i en mångfald av tradition och kyrkor – har fått sig given nådens medel och kraftverk Bönen för sitt tjänande av Gud och betjänande av människor i tiden inför evigheten…

-- -- -- -- --

Fotnot
Lars Widerberg Intercessors Network Address: Storskiftesgatan 87, 583 34 Linköping, Sverige, Mobil: 0709 349850 - Kontakt epost: Lars Widerberg Intercessors Network