'Utbrändhet' & Den urgamla stigen

Den gamla stigen
NI ÄR VÄRLDENS LJUS

...Det lilla ljus jag har… hörs Barnkören sjunga. Barnen är så ljuvliga att se och höra sjungande med sina härliga barnaröster och gester om det lilla ”Ljuset som ska brinna klart…”

Lyssnande till Barnkörens sång är det mer än en som med tårar i ögonen tänkt på den egna situationen: det är som det lilla ljuset som en gång också var mitt är så långt, långt borta! Tårarna trillar. Tankarna oroar: ”Åh, tänk en gång hade jag också en tro om vilken det kunde sägas: ’Det lilla ljus jag har, det ska få brinna klart…’”

Paulus uppmanar Guds folk
att vara ”brinnande i Anden”. Jesus säger om sig själv: ”Jag är världens ljus” och om sitt folk: ”Ni är världens ljus”. Lärjungarna uttryckte denna upplevda verklighet efter Emmaus med orden: ”Var inte våra hjärtan brinnande i oss, när han [Jesus] talade med oss på vägen och uttydde
Skrifterna för oss?”

Men brinnande – och... utmattad & kraftlös?

BRINNANDE KRISTNA
För att beskriva radikalt kristet liv används ibland uttryck som ”brinnande kristna” och ”väckelsebärare”. Man talar om ”eldsjälar”. Ibland kan det kristna normaltillståndet uppfattas som ”eld och lågor”. Man hör också ibland en omvändelseförkunnelse som predikar ”dopet i Ande och eld”, där elden enbart är lika med hängivet brinnande för Jesus. Inte fel alls, men det är inte hela sanningen. Det kan bli onödiga brandskador av den sortens förenklade förkunnelse. Ty den eld det rör sig om i sammanhanget är domens eld över synden. Anledningen till denna eld är att Herren är Helig. Inför Hans helighet är det som elden hör hemma. Den eld som Jesaja mötte i templet. Mötet med Den helige förutsätter reningens försoning i Korsets eld. På Golgata finns grunden för det liv som innebär att vara ”brinnande i Anden”, det vill säga att vara ”världens ljus”, där Jesus fått göra ”våra hjärtan brinnande i oss”.
Men brinnande – och... utmattad & kraftlös?

Under rubriken Den urgamla stigen skriver David Keller som är bibellärare och med erfarenhet av det som kallats ’utbrändhet’

Dag Selander

***

D E N... U R G A M L A... S T I G E N
av David Keller

Så mycket att göra och så lite tid!
Känner du det så ibland? Det är lätt att känna så. Utbränning och stress-relaterade sjukdomar är ett växande problem i vårt samhälle. Utbränning kan definieras som ”en gradvis process genom vilken personen, som resultat av en längre tid av stress och fysisk, mental och emotionell ansträngning, tar avstånd från arbete och andra meningsfulla aktiviteter. Resultatet är sänkt produktivitet, cynism, förvirring… en känsla av att vara utmattad och inte ha något mer att ge.”

Året 1996 upplevde jag en utbränning. Stigen tillbaka till hälsa har varit lång och långsam. Efter nästan fem år upplevde jag mig fortfarande på den stigen och är fortfarande på väg på den stigen och jag tänker färdas där resten av mitt liv. Den stigen som jag talar om finns beskriven i Jeremia 6:16.

Så säger HERREN:
"Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna.
Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar."
Men de svarade:
"Vi vill inte vandra på den."

Före min utbränning färdades jag på samhällets motorväg. Jag försökte komma till så många platser som möjligt så snabbt som möjligt. Men i utbränningen körde jag av vägen. Allt stannade. Bilen var totalkvaddad. Jag kunde inte ta mig någonstans eller göra någonting.

Efter den upplevelsen talade Gud till mig genom den här versen och jag började försöka göra som den sa. Det är fyra saker vi uppmanas göra:

STÄLL ER VID VÄGARNA (1)
Om du kämpar med att hålla hastigheten på en stressig motorväg, så behöver du stanna och köra åt sidan. Om du som jag har blivit kastad av vägen genom en utbränning, så res dig och ställ dig vid vägkanten.

SPANA (2)
Se noga på vägen du hittills färdats på. Är det verkligen den vägen du vill vara på?

FRÅGA (3)
Var är ’forntidens stigar’ (KB1917)? Var är ’den goda vägen’? Bed och sök Guds ledning. Gud vet!

VANDRA PÅ DEN (4)
När du hittar ’den goda vägen’, så gå upp på den och följ den.

Vad är ’de urgamla stigarna’? Jag tror det är de stigar gudsmän och gudskvinnor i Bibeln vandrade – när de vandrade med Gud. Det är inte motorvägarna som tar oss till så många platser som möjligt på kortast möjliga tid. Det är stigen där man vandrar i gemenskap och harmoni med levande Gud. Det är stigen som Enok och Mose vandrade (1 Mos 5:24, 6:9), som Abraham och Mose, David och profeterna vandrade. Det är inte vägen med hög hastighet och massor med sysselsättning, utan snarare med relationer. Vägen att vandra med Gud. Det är stigen som leder till vila. Vila för våra själar.

Färdas du på vägen som utmärkes av ”För mycket att göra och för lite tid”?
Du kanske skulle titta på Jer. 6:16.
Det finns andra vägar. Jag vet det. Jag har varit på båda.
Jag rekommenderar den ”urgamla stigen”.

Källa: Omega 2001:8
-- -- -- -- --

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har många ”brinnande kristna” och ”väckelsebärare” och ”eldsjälar”. Ibland tycks det kristna normaltillståndet uppfattas som ”eld och lågor”. Evangelium och boten för själen är orden ”Jag skall skänka er vila - ta på er mitt ok - så skall ni finna vila för er själ”.

Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
RSS 2.0