MXp

***
 

Bönehus Norden
 
 
ATT FÖRA VÄCKELSEN PÅ TAL 
 
Hur tar man upp ett kontroversiellt ämne utan att genast hamna på kollisionskurs? Hur skaffar man än en gång rum för en sak som avfärdats och avförts från dagordningen? Hur hanterar man en sak som vållar en känsla av fördömelse och, enligt många, borde rendera budbäraren en stor och tydlig etikett på vilken det står ”dömande och högfärdig”?

Väckelse och dess nödvändighet är ett sådant ämne. Begreppet innehåller från första början ett fördömande av det som är. Ordet hotar den trygghet vi har uppnått och diskvalificerar våra personliga eller gemensamma ansträngningar. Begreppet pekar hän mot något som man kanske gärna ville vara med om, men som endast nås på vägar som få vill färdas på – ansträngningen och kostnaden är för omfattande. Så många har sagt så mycket i ärendet och anvisat den ena metoden efter den andra men inget har burit frukt – därför har många förlorat modet och ännu fler har förlorat intresset.
 
Väckelse talar om offer, bekvämlighet och rutiner utmanas. Väckelse talar om förändring, det vi tryggat oss med, det vi identifierar oss med märks ut som odugligt. Ordet väckelse säger oss att vi i vår moderna vakenhet ännu sover och bär på en okänslighet för de ting som ingen kan beskriva, dessa ting som hör Himlen till. Vem vill höra om sådant? Vem vill avfärdas av någon som inte går med i gänget, utan menar sig ha färdats utefter stråk som har annan kvalité?
Gnällspik, jämmerpelle, komma här och komma. . . Kom med något som uppmuntrar och lyfter upp i denna mörka tid. Lär dig tala ljuvligt till oss. . .
Gud talar med oss om väckelsens nödvändighet och om luttringsugnen som eldats för att hans folk ska kunna ta del av hans helighet, den helighet utan vilken det inte går att se Gud. Heb 12:10, 14. Gud talar till oss. . .
 
Kanske vi finner begynnelsen till väckelsen i friheten att kunna tala om Guds sak och Guds gärning utan att ideligen finna att någon blir stött i kanten, att någon sätter upp en avvisande attityd och yttrar sitt ”Varför duger inte jag? Jag tycker att vi kan vara nöjda med det som är”. Herrens maning, hans utmaning ligger gömd i hans eget sinnelag. ’Var så till sinnes. . .’, säger apostel. ”Andens sinne är liv och frid.” Vem räcker till inför detta.
Anden borde få utrymme för att verka fram denna fullhet i Kristus, lägga den i var och enskild kristen och sedan låta den komma till uttryck i kristen gemenskap till vittnesbörd om Himlens verklighet – detta andra som stör de många men som enstaka vägfarande funnit vara vägen självt.
 
De som vandrar den vägen hör till de mest mjuka och ickekonfrontativa varelser som bebor denna jord, men de väcker en egendomlig aversion bland de många. Hur kan det vara att fridens evangelium väcker sådan gensägelse? Hur kan det vara att prästfolket som utvalts och satts att förmedla frid avvisas som orsaken till att rutiner och vana ruckas och behandlas som störande, ovälkomna element? ”Den helgade personlighetens insats i väckelsearbetet är det, som för människor skall levandegöra den sanning, vilken för de flesta är blott och bart en död bokstav”, sa Josef Roth. Varför avvisar vi helgelsen och väckandet? Varför kallar vi dem dömande, vilka är redo att visa oss väg till den grundligaste frälsning? Vi behöver alla en djupt gående frälsning för att klara trycket av denna tid.
 
Det vållar kontrovers att tala om ett återvändande till Sion för att bygga altare. Det vållar kontrovers att nämna sådant för dem som bosatt sig i ett modernt Babel och anpassat sig till dess kulturella uttryck, tagit med dessa uttryck in i församlingens verkstad för att fila bort dess vassaste udd för att sedan visa upp dem som kristet ideal. Herren säger något om Babel i ändtid. Hans ord tappar inte udd, eller perspektiv. Hans ord är som svärdsegg, vilken skiljer det själiska från det andliga. Ingen kan blanda och räkna med att kunna undgå Herrens åtskiljande och hans dom.
Att föra väckelsen på tal är som att tala om seendet med en som är född blind. Vi sitter nöjda i skumrasket. Att beskriva nödvändigheten av omvändelsen för den som inte kan förstå syndens och skuldens förödande dimensioner vållar kontrovers, löje och smärta. Man tar det lätt med helandet av folket. Att tala om ett återvändande till en stad om vilken åhöraren endast hört sägner vållar inte mycket annat än en gäspning hos den som gjort sig bekväm och slagit sig till ro i det moderna livet. Väckelsen utmanar. Väckelsen har mod att konfrontera.
 
Herren har svärd i mun. Hans sak ligger ogjord. Hans tempel ligger förött. Hans folk sitter ödelagt i samma utsträckning som hans sak ligger ogjord. Låt oss begynna tala om denna sak, om innehållet i och utgestaltningen av det liv som bär hans märke. Låt oss bedja tillsammans om ett sinne, en hållning som inte går i baklås när Herrens sak kommer på tal.
Altaren måste nödvändigt resas i hem och i församling. Dessa altaren talar främst om lyssnandets nödvändighet. Kan vi höra Herrens ord? Kan vi tåla att höra vännernas röst när de vill beskriva sin hjärtenöd? Kan vi ta till oss ord som i förstone bara verkar attackera vår ståndpunkt? Kan predikanten stanna upp för att lyssna till de hungriga fårens bräkande utan att yrkesstoltheten reser sig till försvar?
Att föra väckelsen och dess nya nödvändighet på tal är att ställa upp ett altare mitt bland all bråte, dessa ting som vi håller för heliga. Att föra väckelsens ’måste’ på tal väcker anstöt. Talet om uppvaknandets nödvändighet är en stötesten som man ofelbart snubblar över. Den är till fall för många, men till upprättelse för dem som skaffar hörande öron och kännande hjärta. Tänk om det är Herrens tilltal som hörs bakom de skrivna raderna.
 
Ordet om korset är Guds kraft till frälsning. Korset deklarerar människans absoluta misslyckande, om hennes absoluta oanvändbarhet i Guds rike i det skick hon är, men samma kors annonserar samtidigt väg till försoning och fullhet. Väckelsens maning för oss alla till detta Kristi kors, till hans korsfästelse och vår egen. Korset slår fast omvandlingens nödvändighet och förklarar genom sin existens att livet i Gud inte nås på annan väg än genom död och uppståndelse. Väckandet för till insikt om denna oundvikliga väg, om det pågående bärandet av korset, om det återupprepade luttrandet, om de återkommande ugnsupplevelserna, om vetekornets oundvikliga lag.
 
Att bagatellisera synd och frälsning motverkar korsets verk, får det att stanna av och för oss på avvägar där väckelsens behov skriker oss i ansiktet.
Låt oss begynna söka efter ett hörande vilket öppnar för Herrens sak bland oss. Låt oss gemensamt begynna lyssna på den röst som manar till eftertanke och omvändelse. Ett sådant lyssnande är begynnelsen till väckandet och livgivandet.
Herren bor i det höga och heliga, men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
Låt oss därför bedja med lyssnade hjärtan och sinnen.
 
Lars Widerberg
 
 -- -- -- --
 
ETT VÄCKELSENS MANIFEST
Lars Widerberg
 
Väckelse innebär ett återvändande till källan, till ursprunget, ett vändande åter till avsikt och begynnelsepunkt. Allt som är verkligt nytt, det som i sanning är levande och fyllt av liv, är alltid säkert förankrat i det ursprungliga, i det som Gud har ställt upp som orubbligt och absolut. Fadern för in liv och förnyelse, ett nytt väsende, genom att föra sitt folk tillbaka till begynnelserna. Den som tar sig an uppgiften att återigen föra fram och säkra Guds syften och ordning står inför en oerhörd uppgift. Ingen räcker verkligen till för detta. Mänsklig entusiasm och ansträngning når inte fram i Himlens sak, har varken resurser eller insikt nog att nå upp till Himlens standard. Gud initierar sökandet efter de urgamla lederna, han leder pilgrimen på vandring mot Sions helig berg.
 
Åtta sidor om detta brännande ämne, sänds på förfrågan. . .
Intercessors.Network@Comhem.se
 
----------
 
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor.
 
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
 
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i 120 nationer.
 
***********
 
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
 
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se