MXp

Efter ett "självklart OK" från Peter, om vilken artikeln nedan handlar, publiceras berättelsen nedan som är ett både märkligt och mäktigt vittnesbörd om "När livet vände..."

Dag Selander
editor 

***

NYÅRSAFTON 2004. Peter började dricka redan på dagen. Strax före 12-slaget hade han hunnit få i sig en del del. Då stack hunden. Peter fick lite panik över att hon var lös ute bland alla smällare och raketer.

- Jag satte mig i bilen för att leta reda på henne, dum som jag var.

Livet hade varit tufft för lanthandlare Peter Fransson i Hok en tid, Han hade precis startat upp butiken i samhället. Han hade nyligen genomgått en skilsmässa och ytterligare en separation. På nyårsnatten vändes allt upp och ner.

- Jag förstår om det låter som hokus pokus, men jag har aldrig varit med om något verkligare i hela mitt liv.

Flera gånger blir han tårögd när han i dag, ett drygt år senare, berättar om sin upplevelse.

HAN KÖRDE en vända i det lilla samhället. Träffade på ett gäng ungdomar som märkte att han hade druckit.

- Du ska inte köra bil, hit med nycklarna.

Det blev gruff och till slut sa det pang, minns Peter. Han fick sig en rejäl smäll, ställde bilen och gick hem och la sig.

- Jag skämdes som en hund.

I dag kan Peter se hur det som hände var närmast oundvikligt. Åtminstone att något skulle hända.

- Jag hade haft det rätt kämpigt privat. Och det hade varit mycket brännvin ett tag.

Livssituationen med uppbrott och att plötsligt befinna sig ensam, stress och press över arbetssituationen som egenföretagare. Frågorna om meningen med allt snurrade på högvarv i huvudet.

Efter skilsmässan bor barnen mestadels hos sin mamma. Peter kom hem till ett tyst och tomt hus på kvällarna.

- Det blev att man slog sig ner med en öl eller två framför tv:n. Jag hittade lite tröst i alkoholen. Allt kändes lite lättare.

Peter har länge varit lite av en centralfigur i Hok, även om han inte är född och uppvuxen i samhället. Han flyttade runt en del som liten men kom till Hok som 12-åring. Efter gymnasiet flyttade han till Jönköping och hade hus i Bankeryd ett tag, innan han återvände till Hok för åtta år sedan.

Han har snabbt kommit in i samhället genom att engagera sig i det mesta som försiggår. Som lanthandlare har han träffat de flesta, men också som aktiv i Hoks intresseförening, i Folkets hus och i Bastuföreningen.

- I bastun var vi en blandad kompott som brukade träffas. Allt från bönder till avdankade pastorer.

I bastun tog Peter ofta upp frågor om livet, helst efter ett par öl.

- Spärrarna släpper ju då. Blygheten försvann och det lite skämmiga gick an.

Strax före nyår går han till pastorn, Erik, mitt i natten och inte helt nykter.

- Vi pratade om alkoholen och jag lovade att jag inte skulle dricka på ett tag. Fast det kunde ju inte gälla förrän efter nyårsafton, då ville man ju festa till det.

HAN VAKNADE på den första dagen 2005 med en otrolig ångest. Att gå upp ur sängen kändes som en omöjlighet. Han tänkte aldrig i livet gå och hämta bilen.

- Jag köper en ny. Han får behålla nycklarna, jag tänker inte gå dit.

En gammal flickvän fanns hos honom i huset. Hon har en bakgrund i kyrkan och Peter sa spontant åt henne att be för honom.

- Det var som att allt plötsligt rann av mig. En oerhört märklig och stark känsla.

Peter ser den dagen som dagen då han blev frälst. Upplevelsen är något som präglar Peters liv väldigt starkt i dag. Men han tror samtidigt att det hände för att han i grund och botten ville förändra sitt liv.

- Jag var mottaglig eftersom jag sökte efter ett svar.

Han tycker att den kristna tron har fyllt ett tomrum som han alltid har upplevt. Ett tomrum som han är övertygad om att alla har.

- Sedan är det väl olika vad man vill fylla det med. Om det är pengar, sex, yoga eller religion, alla letar vi väl efter något.

Själv hade han inte trott att han skulle fylla sitt tomrum med religion. Tvärtom tyckte han att det var ganska töntigt.

- Jag skulle väl aldrig ha sökt upp en kyrka och satt mig på en lördag kväll.

Han är heller inte uppvuxen i ett troende hem. Men sedan han blev kristen har hans mamma berättat om ett löfte han gav henne när han var liten, ett som han själv hade glömt, men ändå lyckades hålla, tydligen.

- Om jag bara slapp söndagsskolan lovade jag att jag skulle bli religiös när jag blev stor.

Han upplever själv att han har förändrats mycket som människa det sista året. Relationen till exfrun har blivit bättre, mest på grund av att han har slutat dricka, tror han.

- Men man förändras ju successivt. Jag har inte blivit en helt ny människa över en natt, jag har kvar många av mina gamla värderingar. Annars skulle man väl bli knäpp.

Han har inte druckit en droppe under det senaste året. Oftast har det varit problemfritt. Ett välbekant pys från en ölburk på en grillkväll väckte ett sug, men det gick över efter en tur in till köket, säger han.

Inom de närmaste veckorna stänger P Franssons Lanthandel för gott. På ett sätt är det en personlig besvikelse för Peter att tvingas stänga, att de 640 invånarna i samhället ska ha en butik är fortfarande en viktig fråga för honom. Men i slutändan gick det inte ihop sig ekonomiskt.

- Det är klart att det känns skittrist att behöva stänga, men det är inget jag ligger och grubblar över på nätterna.

Han är inte ett dugg orolig över framtiden. Vad han ska göra framöver är inte riktigt klart, men arbetslös tänker han inte gå. Något blir det, säger han bestämt.

Han har hittat en inre trygghet även om han poängterar att allt inte går av sig själv.

- Livet går fortfarande upp och ner, även som kristen. Vissa dagar känns det lättare, andra svårare.

NÄR HAN HADE stigit upp ur sängen på nyårsdagen gick han hem till killen som hade slagit honom kvällen innan. Peter bad om ursäkt och det slutade med att de stod och kramades på trappan.

- I dag kan jag bara tacka honom för det han gjorde.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten innehåller många märkliga och mäktiga ingripanden, där livet som varit snett vänts rätt och där livet varit hopplöst men vänts till nya möjligheter och nytt liv. Exemplet med Peter är uppmuntrande och trosstärkande för oss alla alltifrån Alliansmissionen till Österns Assyriska kyrka.
+ Gloria Deo 

Källa:
Intervju av Sandra Lindén, artikeln publicerad i Jönköpings-Posten lördag 21 januari 2006, s.21.