MXp

Karin Långström Vinge skriver följande Kommentar till Öppet brev Nr 3:

Ekumeniken har väl utvecklats i enlighet med Jesu ord om enhet. Det finns väl också någon grundläggande känsla av att vi berikas av att ta del av varandras tankar och sätt att fira gudstjänst.

Jag tror att Gud inspirerar även kyrkopolitiker. Sen är ju det evigt intressanta - hur Gud kan påverka till så olika åsikter. Därför tror var och en att "jag själv" har rätt, eftersom "jag" är inspirerad av Gud. Olika uppfattningar har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Tänk på det första kyrkomötet i Apg., där man skulle komma överens om huruvida man behöver omskära sig vid övergång till kristendomen eller inte. Kyrkomöten har alltid funnits!

Jag är inte säker på att din uppgift om att en minoritet troende delar Svenska kyrkans officiella troslära:

"Den kristna kyrkan bekänner en enda Gud - Fadern, sonen och den heliga Anden - som skapar, frälser och ger liv. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och delar den kristna bekännelsen och lovsången till en treenig Gud. Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln... Tron uttrycks i bekännelsen i ord och handling. Under kyrkans historia har tron uttryckts i nya formulerade bekännelser när situationen har krävt det... Kyrkans lära formuleras genom den teologiska reflektionen över vad tron och bekännelsen innebär. Det är en uppgift för enskilda kristna och kyrkan att i varje tid på nytt leva sig in i trons djup och klargöra dess innebörd...." (: Ur kyrkoordningen).

Verkar ändå inte som att du känner igen Svenska kyrkan i det här?

Högaktningsfullt
Karin

SVAR Dag Selander

Jönköping den 17 januari 2006

Tack för dina rappa och snara kommentarer. Dina tankar och dina värderingar har jag förstått enligt följande summering:

1. Ekumeniken drar du förbi i två meningar. Du tycks i princip dela min uppfattning.

2. Demokratin låter du smart kyrkopolitiker få representera. Ordet i sig vågar du dig inte på alls.

3. Åsikter/uppfattningar berör du med den postmoderna individualismens och pluralismens idé om jagets sanning.

4. Kyrkoordningen i Svenska kyrkan citerar du omfångsrikt – med visst innehållsutelämnande – så att KO utgör nästan 60 % av texten.

Ämnena ’Ekumenik’ och ’Demokrati’ nappar du inte på. Inte en susning om att jag borde bålbrännas, då jag ju mot all kyrklig konvenans inte håller de begreppen särskilt högt, vilket ju oftast är fallet i Svenska kyrkan, ja, rent av som vore de religiösa. Det var det jag ville belysa. Men nej, elegant undanglidande rör Karin Långström sig som ishockeyns kvinnliga Tre Kronor. Stilpoäng till henne!

Tre ämnen har jag berört alltifrån utropet från f. Hilarius i Grönköping vid Vätterns västra strand: ”Habemus Mamam!”

1. Frågan om var och hur Svenska kyrkan hanterar alla dem som i Den svenska kristenheten delar viktiga tros- och lärofrågor med majoriteten av de globala kristtrogna – den frågan har det inte funnits plats för...

2. Frågan om ekumeniken som kommit att få allt vidare betydelse av interreligiositet med totalt uppgivande av den kristna trons särart så som faktiskt Evangeliets och Kyrkans Herre Jesus lär i sin undervisning – den frågan glids undan med några ord som ”väl” och ”känsla”…

3. Frågan om demokratin och dess totalitära tak över och för folket till skydd mot gudomlig närvaro och Guds vilja uppifrån – den frågans inneboende antievangeliska innebörd, det berörs med enkel fint om att även kyrkopolitiker kan användas och att kyrkomöte fanns redan i Urkyrkan. Ja, visst. Men ingen klarsynthet i den fara som folkstyret faktiskt också kan innebära…

4. Frågan om tro och kyrkans lära läggs till agendan dagens inlägg.

TRON & LÄRAN
Du skriver: ”Jag är inte säker på att din uppgift om att en minoritet troende delar Svenska kyrkans officiella troslära”. Du är inte säker. Det låter ödmjukt och, Karin, så positivt! Du är enastående i din elegans. Du är inte säker… 

Men jag säger mig indirekt vara säker i min utsaga: ”Svenska kyrkans avvikande och modernistiska troslära omfattas ju av en minoritet svenska troende och någon tusendels promille globalt sett.” Jag tror faktiskt du har fel i din osäkerhet. Det kan faktiskt, som statsminister Göran Persson använder uttrycket, det kan ”faktiskt” vara så att du har fel och jag har rätt, trots att vi lever i ett pluralistiskt tänkande som innebär total relativism på livets alla sektorer. Men det är också här Jesus kommer in i bilden. Han säger Jag är Vägen, Sanningen … Guds Ord vittnar om sig självt att vara sanning. Bibeln vittnar om församlingens kallelse att vara sanningens pelare och grund. 

Vi är överens om att vi kan varandras argument och behöver inte repetera våra positioner. Trons lära och verklighet har jag kort berört. Slutligen vill jag säga att det är med tacksamhet jag noterar din villighet att kommunicera de olika ståndpunkter som finns hos oss, kanske man kunde tala om skilda världar, den gamla och nya trons världar.

Det hade varit mycket att säga om de delar av Kyrkoordningen som du klippte bort i ditt citat ovan, inte minst följande urklipp: 

”De tre äldsta trosbekännelserna har en särställning som allmänkyrkliga uttryck för trons och kyrkans kontinuitet genom tiderna. Svenska kyrkan tillhör den evangelisk-lutherska traditionen med den augsburgska bekännelsen från 1530 som förenande bekännelsedokument. Bekännelseskrifterna från reformationstiden är vägledande vittnesbörd om hur tron utlades som svar på den tidens frågeställningar” 

”Läran uttrycks i trosbekännelser, i skrifter från kyrkans historia, i gudstjänstböcker och andra nutida dokument som kyrkan har bejakat.”

Inte minst denna sista mening är själva spiken i kistan för den gamla tron. Dessa ”andra nutida dokument som kyrkan har bejakat” rycker undan hela kyrkans fundamentala grund i Guds Ord. Men detta ser du med ditt postmoderna och pluralistiskt begränsade tänkande som helt OK och riktigt. Det är här själva trons innehåll och autenticitet bara strömmar ut och försvinner. Formerna och termerna är kvar i den s.k. kyrkan och tron, men innehållet är helt och hållet perverterat.

Pax et gratia tibi  
Broderligen
Dag