MXp

(3) Karin Långström Vinge - Öppet brev

Svar från Karin Långström Vinge 060115:

---

mmmm. Jag önskar att jag hade svar. Ekumeniken går på vissa håll framåt, och på vissa håll bakåt. Risken är att det blir en tävling, om vilka grupper som är mest utstötta och marginaliserade.

För en folkkyrka som Svenska kyrkan tror jag ändå på demokratin - Frimodig kyrka hade förmodligen varit större om stödet för deras idéer hade varit så utbrett som en del påstår.

Jag har för min del inga problem med att stå vid samma altare som missionsprovinsare, laestadianer och syriska präster. Men de har stora svårigheter att dela altare med mig.

Säg mig, vem har då ansvar för att räcka ut handen?

Eller ska jag, i enhetens förljugna namn, avsäga mig mitt ämbete och därmed svika min Kristi kallelse?

Med varm hälsning
Karin

---

S V A R 
Dag Selander

Jönköping den 15 januari 2006

Bästa Karin

Tack för dina rader om ekumenik, folkkyrkan, demokrati, missionsprovinsare, laestadianer, syriska präster, uträckt hand och enhet. … och ”jag hör vad du säger”, som man brukar säga…

Låt mig få dela några tankar om ett par områden du berör, Karin, nämligen ’ekumenik’ och ’demokrati’.

Med risk för att bli bränd på bål påstår jag att dessa båda begrepp (’ekumenik’ och ’demokrati’) dels har blivit heliga kor i den del av Den svenska kristenheten som primärt vill kategoriseras under den officiella Svenska kyrkan och hennes trosbekännelse idag, dels inte på något sätt har specifik kristen dignitet eller stöd i det som är kristenhetens grunddokument - Den heliga Skrift, Bibeln.
   
Ekumenik är en benämning för den världsvida kyrkan utifrån det grekiska ordet oikumene = ’hela den bebodda världen’. Begreppet har använts om kyrkornas och de kristna samfundens
arbete för enhet. Enhetstanken finns i Skriften, men inte begreppet ekumenik. Begreppet har nu kommit att användas i så vid bemärkelse att man talar om ekumenik mellan alla religioner. När kristendomen fråntas sin enastående ställning tvärtemot Jesu egen undervisning om sin exklusivitet, ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet”, har ’ekumenik’ som företeelse och begrepp inget längre gemensamt med det som Bibeln talar om i frågan om ’enhet’.

Demokrati har kommit att bli något ’religiöst’ i samhälle och den officiella Svenska kyrkan. Men begreppet har ju människan och folket i centrum och exkluderar i sig som begrepp allt vad tro och kristendom heter. Men Svenska kyrkan har i en lång process under århundraden kommit att samköra demokratin (= folkstyret) med livsåskådning och det i sin egen organisation att de storheterna lever i symbios beroende av varandra, demokratin och livsåskådningen. Demokratins väsen och närvaro i kyrkans organisation innebär ju att Gud om han vill framföra sina tankar och idéer måste inkomma med dessa skriftligt till kyrkoråd och kyrkomöte för behandling där vid nästa sammanträde. Hans vilja brukar mycket sällan få genomslag vid omröstning i kyrkorådet eller kyrkomötet.

Bästa Karin, min undran från första brevet kvarstår och är obesvarad: Vad och Hur – enligt din mening – ska man anse om alla de kristna från Ale till Övertorneå som inte kan dela den modernistiska kyrkliga trosläran, som avviker på så många punkter i den allmänneliga kristna tron som delas med katolska, pentekostala och ortodoxa kristna världen över och i Den svenska kristenheten. Svenska kyrkans avvikande och modernistiska troslära omfattas ju av en minoritet svenska troende och någon tusendels promille globalt sett. 

God fortsättning i oktaven II p. Epifania
tecknar broderligen
Dag Selander

Ekumeniken har väl utvecklats i enlighet med Jesu ord om enhet. Det finns väl också någon grundläggande känsla av att vi berikas av att ta del av varandras tankar och sätt att fira gudstjänst.
Jag tror att Gud inspirerar även kyrkopolitiker. Sen är ju det evigt intressanta - hur Gud kan påverka till så olika åsikter. Därför tror var och en att "jag själv" har rätt, eftersom "jag" är inspirerad av Gud.

Olika uppfattningar har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Tänk på det första kyrkomötet i Apg, där man skulle komma överens om huruvida man behöver omskära sig vid övergång till kristendomen eller inte.

Kyrkomöten har alltid funnits!

Jag är inte säker på att din uppgift om att en minoritet troende delar Svenska kyrkans officiella troslära:

"Den kristna kyrkan bekänner en enda Gud - Fadern, sonen och den heliga Anden - som skapar, frälser och ger liv. Svenska kyrkan är en del av den världsvidaa kyrkan och delar den kristna bekännelsen och lovsången till en treenig Gud.

Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln...

Tron uttrycks i bekännelsen i ord och handling. Under kyrkans historia har tron utttyckts i nya formulerade bekännelser när situationen har krävt det...

Kyrkans lära formuleras genom den teologiska reflektionen över vad tron och bekännelsen innebär. Det är en uppgift för enskilda kristna och kyrkan att i varje tid på nytt leva sig in i trons djup och klargöra dess innebörd...."

Ur kyrkoordningen. Verkar ändå inte som att du känner igen Svenska kyrkan i det här?

Högaktningsfullt!

Karin

Tack för ditt svar, Karin. Återkommer med Kommentaren inlagd i ny artikel:
(4) Karin Långström Vinge - Öppet brev

(4) Karin Långström Vinge - Öppet brev. Se webbadressen nedan