MXp

Jönköping 2006-01-11

”Habemus Mamam“ utropade kyrkoherde Hilarius Boklund i artikeln Fram för en Luthersk påve! Du, Karin, har uttalat dig om att en biskopskandidat bör ha doktorerat, vilket du inte gjort och menar dig vara okvalificerad. Varför inte pröva på ändå. Alla har inte promoverats. Kyrkoherde Hilarius Boklund har vad jag vet inte doktorerat och han har i en intervju inför Ärkebiskopsvalet gett sina svar på de frågor som det är viktigt att ha rätta svar på.

Här är ett urval av hans svar, politiskt/kyrkligt korrekta, representativa för Svenska kyrkans ganska luddiga profil:
 
Om kvinnliga prästinnor: Det finns såväl för- som nackdelar med både manliga och kvinnliga prästinnor. Å precis samma sätt förhåller det sig f.ö. med manliga resp. kvinnliga icke-prästinnor. Huvudsaken är ändå att prästämbetet ska vara förbehållet präster.

Om h-m-s-xu-litet: Jag har slitit med den frågan i så många år att den i dag dessvärre är helt utsliten. Det är nog bättre om jag får en annan fråga.

Om bojkott av israeliska varor: Det är oerhört viktigt att man som konsument är medveten om de val man gör. Oavsett om man väljer att bojkotta israeliska varor eller inte, bör man alltså vara fullt medveten om det.

Om livet efter döden: Vi få väl se!

Om äktenskapet: Ingen, oavsett k-n, har någon självklar rätt att exempelvis gifta sig med sin häst. Man får helt enkelt göra en prövning från fall till fall.

Se hela artikeln Talför herde sjunger ut! (Grönköpings Veckoblad nr 8.05)

MINA SVAR
När jag svarar på dessa frågor, så har mina svar sin grund och gräns i en annan tradition, en annan generation, en annan grund än de svar jag kan tänka mig du, Karin, skulle ge.
Två frågor som jag söker ge svar på nedan skulle jag vilja be dig att du kommenterade. Det vore riktigt intressant att få hjälp med det ”tänk” du har och som skiljer sig från mitt ”tänk”.

PRÄSTINNEFRÅGAN. Jag har svårt att ärligt säga att jag kan finna exegetiskt bibliskt stöd för kvinnligt ledarskap i pastors- och prästrollen utifrån mina studier i ämnet.

Men mitt kanske verkligen stora problem är: Var har Missionsprovinsen, Högkyrkligt, Kyrklig Samling, SSB, Kyrklig Förnyelse, Koinoniorna, Linköpingsmötet, BV, Laestadianerna m.fl sin hemortsrätt om inte i Den svenska kristenheten? Hur ska alla dessa och vi kunna få acceptans från er? På vilket sätt kan ni bidra med att från ert håll låta oss vara inkluderade i svensk kristenhet? Kan ni bidra på något sätt? Det enda jag upplevt hittills från den officiella kyrkan är utstötning, underkännande och fråntagande av s.m.s. nu för tiden ”vigningsrätten”.

ÄKTENSKAPSFRÅGAN. Likaså har jag svårt att ta in det nya tänkandet kring s.k. samkönade äktenskap. Hur vill du – som väl försvarar Svenska kyrkans offentliga lära – förklara för mig att det är förenligt med Guds vilja att kyrkan välsignar synden som består i att kyrkan avviker från det som Gud själv stadgar om äktenskapet i Bibelns ord, att det handlar om en man och en kvinna? Hur ska majoriteten av svenska folket kunna ta en kyrka på allvar som lämnat vanligt bondförnuft? Har du sett homofilt beteende bland hästar och kor, frågar jag dig apropå Hilarius Boklunds svar ovan? Jag har det inte.

Mina svårigheter består i att jag funderar på bl.a. hemortsrätten för en hel del kristna minoriteter i dag. Var hör de hemma? I svensk kristenhet eller ska de konvertera till Rom? Vad gör dagens Svenska kyrka med avvikare som har ett tänkande och en teologi som skiljer sig från den modernistiska kyrkan i bl.a. de två berörda frågorna ovan?

Karin Långström Vinge, det hade varit bra att få höra nåt från den kyrka som du representerar eftersom vi tillhör samma Svenska kristenhet, även om vi skiljer oss åt teologiskt och generationsmässigt. Och, Karin, givetvis riktar jag mig inte till dig och förväntar att du ska fungera i en ärkebiskops ställe som svenska kyrkans talesman. Men jag vänder mig till dig för att jag tycker att du är en frisk fläkt på blogosfären, där jag inte kan komma till tals med en biskop som du kanske vet och förstår…Men du är här! Och mina frågor är många. De härrör sig också från det faktum att jag känner ett broderskap till alla kristna i Den svenska kristenheten från Alliansmissionen till Österns assyriska kyrka, från Ale till Övertorneå.

Bästa hälsningar!
Dag Selander