MXp

* Through the blessing of the upright a city is exalted, but by the mouth of the wicked it is destroyed.
* Benedictione iustorum exaltabitur civitas et ore impiorum subvertetur

* ‘n Valse weegskaal is vir die HERE ‘n gruwel, maar in ‘n volle gewig het Hy behae.

* Die verstandelose verag sy naaste, maar ‘n verstandige man bly stil.
* La ville s'élève par la bénédiction des hommes droits, Mais elle est renversée par la bouche des méchants.

* Durch den Segen der Aufrichtigen kommt eine Stadt empor, aber durch den Mund der Gesetzlosen wird sie niedergerissen.

* Con la benedizione dei giusti si costruisce una città, ma con la bocca degli empi essa viene diroccata.

* Ved de opriktiges velsignelse blir en by ophøiet, men de ugudeliges munn bryter den ned.

* Por la bendición de los rectos la ciudad será engrandecida: Mas por la boca de los impíos ella será trastornada.

* Dürüstlerin kutsamasýyla kent geliþir, Ama kötülerin aðzý kenti yerle bir eder.

* Genom de redbaras välsignelse blir en stad upphöjd, genom de ogudaktigas mun rivs den ner.


The 1111-Meditation above by Andrew Jones is a little wonderful Sermon!
It´s from his blog TallSkinnyKiwi.

REFLECTION
The Swedish (and Global) Christianity has a mission that has its foundation in Prayer, because that´s the message in Proverbs 11:11 in 11 languages. From Alliance Mission to Österns Assyric Church let´s pray for our cities.

W e l c o m e
to see
some 
Sweden photos
from
100 years
in a little
slide show
by
My Flickr


Photo: Bill Paid
Editor´s Photographer

Picture: BiblePictureGallery.com

Adult Children of Swedes and Norwegians: Left Alone with Our Sins Interesting post, Jon. Exciting Raeding from Beggers All.

We certainly can learn something from Dr. Viktor Frankl, who endured unspeakable horrors in Nazi concentration camps and survived the Holocaust. He has developed logotherapy, and the concept of “tragic optimism”, defined as optimism in the face of tragedy”. Different from positive illusions, tragic optimism refers to “the capacity to hope in spite of and because of tragic experiences.” - An extract from an article "When terror hits home: A case for tragic optimism by Paul Wong, Ph.D.

REFLECTION
The Swedish Christianity should sometimes in between join seminars in Frankl´s logotherapy learning about Tragic Optimism. To come out in its global Mission in stead of the outspread navel inspection... 

***


Man – continually diminishing
By Lars Widerberg
 

Do you know the ordinances of the heavens?
Can you set up their rulership on the earth?
Job 38:33
 
This is the mystery of Zion. This is the prophet’s revelation. This is a maturing man’s view of the central part of reality. This view of true rulership shapes man into what he ought to be.
Man maturing diminishes, he vanishes from the stages arranged by those who invest ambition and hope in what is mere man. A man on his way to prophetic maturity will come to a point where the matter of the throne and of rulership will be provokingly and devastatingly addressed.
God does confront man at the focal point of his ambition; God confronts the prophetic man at the very central point of ambition – and He does so by an overwhelming display of the throne. God, the Father has set His king upon His holy hill of Zion – His Son permanently, irrevocably positioned in authority.
And the proper, mature, prophetic reaction: “Woe is me! for I am undone; because I am a man of unclean lips, and I dwell in the midst of a people of unclean lips: for mine eyes have seen the King, the LORD of hosts.”
 
Isaiah, the friend of the Royal Household, the practicing prophet, finds himself confronted by the issue of rulership, by the mystery of Zion, and finds himself utterly devastated.
He solemnly declares that he will never be able to address the nation and the royal household on behalf of the One who sits on the throne of the Universe. He solemnly declares that he knows nothing worth knowing regarding rulership. In the year of mourning for king Ussiah, the king whose strength is the Lord; in that dreadful time when the last flickering light of hope in the nation was quenched by the king’s death, the prophet was confronted by the issue of the throne.
Yet, this prophet was by this radical new outlook restored to bear forth words, the many words from the Refiner’s fire, regarding Zion, its position, its role, its throne and its Redeemer. The prophet – and his people - ought to come to nought in relation to power and hope for the sake of submitting to, joyful submission to the throne of Zion.
 
The prophetic man is, after being called and handed over to the Refiners fire, no longer on his own. He is no longer his own, his body as well as his personality, is a temple of the Holy Spirit which is in him, he is not his own. There is no room for a second throne, no room even for the tiniest, most insignificant marker of position and pre-eminence.
A man living on the edge of the revelation of Zion, how can such a man even consider the possibility of a second throne? A man living on the edge of reality of Zion, in which God holds authority - every fragment of it - is at any given moment confronted by these questions: “Do you know the ordinances of the heavens? Can you set up their rulership on the earth?”
The prophetic man living in the realisation of Zion worships; such a man is silenced by the reality of the throne.
But the heathen rage, kings set themselves in opposition, men zealously aspiring for position are angrily embittered when the matter of the throne of Zion is brought forth. The prophetic man has come to, the believer has come to, the Church has arrived at Zion. This is our place of gathering, of security and of glory. “A glorious high throne from the beginning is the place of our sanctuary.” Jer 17:12.
 
The prophet is a man of marvellous worship. The Church is brought into existence for the sake of worship. The master key to worship, to the bowing down on bended knees, with silent minds and hearts bleeding in superbly honest self-sacrifice is a revelation of God in all His all-encompassing majesty, His utterly refined holiness, His absoluteness and His remarkably honest cross-marked love.
 
The prophet’s role is to remind his people of the necessity of guarding the presence of the blessed element of spiritual fascination in true worship. The prophet’s aim is at all times to teach the wonder of being filled with moral excitement, an aspiration for that which is perfect, this which constitutes true worship. The prophet’s hope is to be able to help to lead men into a true experience of sacred astonishment which the nearness to the Throne alone can induce. The prophet is himself a man who carries a mark of encountering the inconceivable elevation and magnitude and splendour of Almighty God.
 
Worship is music of a different quality – rare in modern times, behaviour of a kind which overwhelms in its refinement, emotions lofty and clear as Heaven itself. Few are the men who have entered into these realms of dignity and majesty. Fewer have come back forever changed. A minority of these who truly went through the change have words enough to describe what they saw and encountered, words by which men might be provoked to enter a similar quest.
 
Do we dare to think of and ponder the implications of the Throne? Do we dare to stop to consider; “Do you know the ordinances of the heavens?” Do we have courage enough to come to rest at the feet of Him who reveals our nothingness – “Can you set up their rulership on the earth?” The prophet speaks on behalf of Him who alone have power to conduct heavenly affairs on earth. The prophet alone is able to speak of the life to come after the devastation of our personal, petty thrones. The prophet is a prophet because his own agenda and his personal ambition are shattered by the realities of the throne of God. The prophet is a man continually diminishing.
 
Zion, the House of the Lord, the gathering of the saints in splendid worship contains and reveals the Throne.
The House of the Lord assembles the priests of the Most High to sanctified ministry, a service which reflects the Glory of the Most High.
The House of the Lord is a place of prayer aiming at the setting up of the ordinances of Heaven on Earth. “Thy Kingdom come”. The prayers of the House find multiple variations on one, single theme: “Establish Zion as the very mountain out from which law shall go forth to the nations and unto which every nation shall gather for the sake of the eternal rulership of the Son.
The House of the Lord represents Life governed by the Throne.
At the House of the Lord, in Zion, at its center one will find an altar which displays true rulership.
 
 
*******************
 

The European Prophetic College
EPC@Comhem.se

Lars Widerberg
The European Prophetic College
Storskiftesgatan 87
S-58334 Linkoping, Sweden

***


I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

Läsestycken:
Joh 8:31-36, Joh 8:44, Joh 8:55, Joh 14:6, Joh 14:17, Joh 15:26, Rom 1:18, Rom 1:25,
Ef 4:21, Ef 4:24, Upp 3:7, Upp 3:14.

Under vår första samling talade vi tillsammans om Kristi skola, och vi nämnde att varje sannskyldigt Guds barn förs in i denna Kristi fostran under den Helige Andes hand – han som är smörjelsens Ande. Vi sa att den första delen i denna fostran består i att den Helige Ande presenterar Kristus för våra hjärtan som Guds mål för allt som den Helige Ande kommer att föra oss igenom. Sålunda förs Kristus fram och får vittnesbörd av Gud som den som är ämnet för hans glädje och välbehag. Sedan låter den Helige Ande det bli känt att Guds syfte med denna inre uppenbarelse av Herren Jesus Kristus är att vi ska formas i överensstämmelse med Guds Sons avbild.

Därefter sa vi något om ett par grundläggande lektioner i denna skola, saker som vår fostran vilar på. Den Helige Ande gör först stora ansträngningar för att se till att alla som ställts under denna disciplin – detta är innebörden av ordet lärjunge – för att dessa ska förstå genom erfarenhet, på ett inre sätt i sina hjärtan, den fullständiga väsensolikhet som existerar mellan dem och Kristus. Han arbetar också på att föra oss till en position där vi inser hur omöjlig situationen är, undantaget Guds ingripande, i fråga om att i egen kraft bli lika Kristus. Den enda tänkbara möjligheten är att detta kommer till oss utifrån genom Guds eget handlande.

Nå, allt detta hör nu till begynnelserna i Kristi skola, än om det tycks mig som om dessa stycken av fostrandet fortsätter till våra dagars slut. Det ser i alla fall ut att vara utspritt över stora delar av våra liv. Men man förs tveklöst fram till en punkt vilken representerar en definitiv kris i denna sak, vid vilken en grund läggs och då dessa tre ting erkänns och accepteras och vi kommer inte särskilt långt utan denna särskilda erfarenhet.

Den person som verkligen kommer i rörelse är den person som har genomgått ett slutgiltigt, med förtvivlan mättat, tillkortakommande ifråga om sig själv och som nu ser klart genom den Helige Andes upplysning att det ”inte längre är jag, men Kristus” – ’inte vad jag är, Herre, men vad du är, det, och endast det kan vara min själs sanna vila’: Din kärlek, inte min; Din frid, inte min; Din vila, inte min; Ditt allt, inget av mitt; Du själv! Detta är i allt väsentligt grunden för andlig växt och mognad, andlig insikt, andlig fostran.

”Jag är sanningen”
Vi ska nu se lite närmare på Herren Jesus som den som är Guds mål och mall för den Helige Andes verk i oss, detta väsen och denna hållning vilka han representerar, han som är så helt annorlunda. Vi har läst en rad stycken som alla, vilket du ser, säger något om sanningen. Med all visshet spelade dessa stycken i evangelierna en särskild roll i lärjungarnas fostran. Först står en deklaration, ett uttalande gjort inför judarna – oerhörda ord uttalade i lärjungarnas närvaro.
Där fanns judar som hade bekänt sin tro. Herren Jesus lade fram frågan om lärjungaskap inför dem. Till dessa judar som trodde honom sa Jesus: ”Om ni förblir i mitt ord, så är ni verkligen mina lärjungar, och ni kommer då att förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” De svarade omedelbart med ett motpåstående: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon.”
Han fortsatte med frågan om sanningen, sanning satt i relation till honom själv. ”Om nu Sonen gör er fria, så blir ni verkligen fria.” ”Ni kommer då att förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Frågan om vilkens avkomlingar de var uppstod och sammanlänkat med det följde dessa ord: ”Om nu Sonen gör er fria, så blir ni verkligen fria.” Följer du mig här? Att känna sanningen är att känna Sonen. Den frihet som sanningen åstadkommer följer av att man känner honom.
Han tilltalade sedan de judar som kanske tillhörde den mera hårdföra sorten med följande ord, vilka som inga andra bär på en oerhörd styrka: ”Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.” Förfärande kraftfullt sagt, och allt detta sagt i förhållande till frågan om sanningen, och sanning som varande oavvisligt bunden till honom själv.

När vi sedan kommer till kapitel 14 finner vi honom ensam med sina lärjungar och Filippus som säger: ”Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss.” Jesu svar lyder: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern.” Ytterligare en fråga i skolan: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” ”Jag är vägen och sanningen…” Jag är sanningen.” Sanning är inte ett fristående föremål, sanningen är en person. Allt detta finns att lära i denna Kristi skola, när det gäller Kristus som sanningen.

Jag vet inte vad du känner inför dessa saker, men vårt mål är att se till att vi alla ska kunna bära på ett starkt medvetande om dessa ting. Hur uppfattar du nödvändigheten av att äga ett sant fundament? När allt kommer omkring är ju sanningen den förnämsta faktorn i en fast och stabil grund, för att fundamentet ska vara välgjort, för att det ska vara välgrundat och säkert.
Denna grund bär ett solitt och tungt ansvar – detta ansvar omfattar inget mindre än vår eviga destination och välgång, och än mer: den berör Guds egen ställning. Därför måste den vara fullkomligt sann, ja, själv vara sanningen och det höves oss sannerligen att se till att vi vet var vi befinner oss i denna sak. Med andra ord, vi måste ha gjort upp med all osanning och brist på verklighetsförankring, vi måste ha gjort slut på allt som inte hör till det genuina och sanningsenliga i vår hållning. Det är just detta som vi kommer att driva och analysera nu. Konsekvenserna är så påtagliga och så stora att vi inte har råd att bära med oss något tvivelaktigt i vår hållning.

Så här står saken. Du och jag kommer att stå inför Guds ansikte en dag. Vi kommer bokstavligen att ställas ansikte mot ansikte med Gud i evigheten och då kommer frågan att resas: Har Herren vid något enda tillfälle svikit oss? Kommer vi att kunna hitta ens en liten historia, vilken vi skulle kunna använda för att säga ”Herre, du svek”. ”Du stod inte sann mot ditt ord.”

En sådan situation är otänkbar i vilken någon enda varelse skulle finna möjlighet att föra sak mot Herren
och kunna ifrågasätta hans sanning, hans trofasthet, hans verklighet. Den Helige Ande har sänts till oss som Sanningens Ande med mål att leda oss in i hela sanningen för att det inte ska finnas någon tillstymmelse till skugga mellan oss och Gud i fråga om hans absoluta trofasthet, i fråga om hans sannfärdighet i relation till sig själv och till allt sitt ord.
Den Helige Ande är här för denna sak. Om detta är sant kommer den Helige Ande att ta itu med alla lärjungar i Kristi skola för att skära bort allt som inte är genuint och se till att varje sådan lärjunge står på en grund som kan bestå inför Gud på rättens och reningens dag, den dag då han slutgiltigt kommer att bevisas vara sann, den dag då Gud får rätt.

Behovet av en sann grund
För att nå fram till dessa ting måste du och jag mycket noggrant tas itu med under den Helige Andes skolning för att kunna nå fram till en hållning utifrån vilken vi fullt ut kan böjas och formas så som Gud vill. Denna hållning innebär ett fullständigt gensvar till den Helige Ande där allt motstånd mot och avvisande av honom har upphört, där vi är helt och hållet öppna och redo för de vidaste konsekvenser då den Helige Ande sätter sitt finger på någon punkt i våra liv där förändring är nödvändig. Han har kommit för att utföra detta.
Alternativet till att vi tillåter att ett sådant Andens arbete blir utfört i våra liv är att vi finner oss stå i en falsk position och det är oerhört kostsamt att befinna sig i en sådan ställning även om det bara är på en eller två enkla punkter. Den värld vi lever i är falsk, den bärs upp av lögner. Hela dess konstitution är en lögn, och den är skriven i människans natur. De flesta förstår inte det, men tror sig vara sanna. De arbetar med att bygga denna värld på falsk grund. Guds rike är fullständigt annorlunda. Det är grundat på Jesus Kristus, Sanningen.

Betoningen ligger för ögonblicket på behovet av en sann grund för oss att stå på. Vi längtar och söker intensivt efter män och kvinnor i vilka Kristi sanning har formats och vilka kommer att fortsätta samman med Gud utan att bry sig om vad det kommer att kosta. ”Vem får bo på ditt heliga berg?” ”Den som talar sanning av hjärtat.” ”Den som inte bryter sin ed, om än det blir till egen skada.” Ps 15. Detta tecknar en person som intar en position i sannfärdighet, även om det kostar honom mycket.
Vi är influerade av alla sorters falska föreställningar och hänsynstagande, påverkade av vad andra kommer att tänka och säga - särskilt sådana som tillhör våra egna religiösa kretsar, vår tradition. Det är inget annat än snedvriden påverkan och falska hänsynstaganden. De binder och håller många män och kvinnor borta från att vandra vidare med Gud på ljusets väg. Det hela handlar sist och slutligen om en ställning grundad på falska premisser.

Kommer du att hålla med mig när jag säger att det inte bor någon sanning i oss? Detta är en av de saker som vi kommer att upptäcka under den Helige Andes hand – det finns ingen sanning i vårt sinne utifrån det naturliga. Vi må bära på de starkaste övertygelser och vara redo att lägga ner våra liv för dessa övertygelser, sätta allt på spel ifråga om vad vi med hela vår varelse tror vara sant och ändå just på denna ena punkt vara helt och hållet vilsegången.

Så förhöll det sig med Saulus från Tarsus – ”Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn.” Apg 26:9. Så ock, ”Den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud.” Joh 16:2, Så brinnande för en övertygelse – Detta är Guds vilja, Guds vilja, ingen tvekan om vad som är Guds vilja. Somliga är redo att ge sina egna liv för vad de håller som sanning, somliga är redo att röja andras liv ur vägen för saken och övertygelsen.

Man kan gå långt, mycket långt för en saks skull och trots allt ha fel, grundligt fel, ha fel i lika stort mått som man kan mäta sin ärlighet och uppriktighet. En felaktig övertygelse, och det finns inte en enda som inte kan hamna i en sådan situation. Fröet till detta vilar i den mänskliga naturen, i var och en av oss, i våra sinnen beträffande övertygelsen, i våra hjärtan med dess öppning för begärelsen. Vi må tro att vår längtan, våra ambitioner och vår åtrå är av renaste slag och ändå finner man att allt är falskt. Likadant förhåller det sig med vår vilja och beslutsamhet. Det finns inget sant hos oss utifrån det naturliga.

Att leva genom sanningen
Jag tänker ge mig in på insidan av denna sak. Vem är kristen? En kristen är en person som bar på ett obalanserat temperament, men som nu är välbalanserad. Tidigare var han inte särskilt vänlig och varm, men nu har hans sinnelag ändrats. Han var inte särskilt engagerad, men nu arbetar han ivrigt. Kort sagt har hans disposition förändrats i förhållande till hur den såg ut tidigare. Är detta en sann definition av en kristen?

Ge mig ett medicinkabinett. Plocka fram en ångestfylld och irritabel person. Vi ger honom en dos av något lugnande medel och får en lugn och balanserad individ efter en stund. Är han plötsligen en kristen? Vi kan stoppa i honom något annat och skruva upp honom till att vara hyperkänslig. Var han kristen i ena läget och avfälling i det andra? Med hjälp av droger kan man ändra en individs temperament på en kort stund. Från att vara en slö, likgiltig, liknöjd person kan man förändras till att vara livfylld, energisk och aktiv, från att vara olycklig, missnöjd, butter, melankolisk, vresig och irriterad förvandlas man till att vara vänskaplig och trevlig, fri från all den nervösa spänning som verkade fram denna negativa attityd, och fri från den matsmältning i olag vilken skapade tölpen som ingen kunde bo samman med. Det tog ingen tid att skaffa fram en kristen med hjälp av medicinering. Du förstår poängen.

Var finner man sanningen? Om sanningen om min frälsning vilar inom ramen för mina känslor, eller med förankring i mitt matsmältningssystem eller i nervbanornas vindlingar kommer jag att vara oduglig som kristen därför att dessa system ger olika utslag från dag till dag med vädrets ändringar och all annan påverkan. Detta håller inte. Sanningen, var finns sanningen? ”Inte vad jag är, men det du är.” Där finner man sanningen. ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Friade från vad? Träldomens bojor. Vad för slags träldom? Satan slår dig i sin fördömelses kedjor därför att du inte känner dig på topp idag. Du mår inte alldeles bra, känner dig ur slag, känner dig deprimerad, irriterad, döden pressar på och själafienden kommer in och talar om för dig att du inte kan vara kristen sådan du är. ”Just en fin kristen.” Och du lyssnar och tar in det. Är detta en sanning? Lögn är vad det är.

Det enda svaret som för till befrielse och frihet är: ”Inte vad jag är, men vad du är; Kristus är alltid den samme.” Han är inte som jag är, föränderlig från timme till timme och från dag till dag liksom allt mänskligt liv. Han är annorlunda. Förlåt mig för att jag lägger så stor vikt vid detta, men jag tror att det här är det enda sättet på vilket man blir verkligt frälst. Jesus säger ju som du vet: ”Jag är sanningen.” Vad är sanning? Det är allt sådant som håller när fienden kommer med sina argument, han är en lögnare, ja, lögnens fader. Det är allt sådant som befriar oss från detta falska jag som vi alla bär på, som vi alla är. Vi är alla fulla av motsägelser. Vi kan aldrig vara säkra på att vi kommer att ha samma gemensamma hållning och inställning särskilt länge, eller att vår övertygelse inte kommer att göra en u-sväng. Det står inte om oss, det är Kristus det handlar om. Du inser vilken vrång och falsk ställning vi hamnar i om vi blev kvar på det naturligas plan. Vilket spel fienden kunde bedriva med oss.

Jag använder dessa illustrationer för att försöka komma till kärnan i dessa ting. Vad är sanningen? Vad är sant? Den finns inte i oss. Vi är inte sanna i någon del av vår varelse. Endast Kristus är sann och du och jag måste lära oss hur man lever utifrån honom. Inte förrän vi har lärt oss det kan den Helige Ande gå till nästa steg. Kanske du säger: ”Har inte en sann kristen ett mindre obalanserat temperament? Finns det ingen skillnad? Har en kristen rätt att vara irriterad med allt som följer därav?” Det är inte det jag pratar om. Mitt resonemang ger dig inte sådan frihet.

Vad jag säger är att i denna skola har inte den Helige Ande någon stadig grund för sitt arbete med att forma oss till likhet med Kristus tills vi har lärt oss att hålla fast vid Kristus i tro. Om vi fortsätter våra liv på den falska grund som vi själva utgör, lämnar den Helige Ande oss ensamma. När vi på allvar börjar leva i tro på Kristus kan den Helige Ande gå in och göra Kristus till en verklig faktor i våra liv, gå in och lära oss vad segern och herraväldet innebär, gå in och genom befrielsen lära oss hur man undviker att falla offer för känslolivets förändringar och hur man kan leva på en fullständigt annorlunda nivå. Jag menar att mycket förändras och frigörs när man låter Kristus vara bas och fundament.

Låt oss ta irritation som exempel. En del av er har inga bekymmer med sådant, men andra vet mycket väl vad den kampen innebär. Låt oss ta ett sådant fall. Vi känner oss på det sättet idag, allt verkar enerverande, man är spänd, kärv och kort. Vad ska man göra med det? Ska vi låta detta bestämma om vi är kristna eller ej. Om vi ger oss ut på den grunden är fienden alltid kvick att göra mesta möjliga av det och föra oss in i ett förfärligt slavande för att snart nog ta död på allt andligt liv. Men om vi intar en annan hållning: ”Ja, så mår jag just nu. Detta är min svaghet just nu, men du Herre är olik mig och annorlunda. Jag tar till mig av din vila, tar tag i dig och gör dig till mitt liv.” – du ser genast vad vi har gjort. Vi har ryckt undan fiendens fotfäste, och du kommer att finna att det finns frid längs detta spår, och vila, och fastän du kanske fortfarande inte mår så bra i det yttre har vilan infunnit sig i ditt inre. Fienden är utestängd från ditt inre, han har inget utrymme där. Guds frid står som vakttorn över hjärta och sinne genom Kristus Jesus, borgen står säkrad och trygg.

Fienden försöker alltid komma åt anden, den inre människan, via kroppen eller sinnet för att belägra och belägga den med fångenskapens fjättrar. Men vi kan förbli fria i vårt inre även om vi mår aldrig så illa i det yttre. Detta är den frihet som sanningen ger. Detta är sanningen! Inte ett ting, inte en fråga om bekännelseteknik, men en person. Det handlar om vad Kristus är, och han är fullständigt annorlunda i jämförelse med vad vi är. Den Helige Ande lär oss detta som Sanningens Ande, detta att förblivandet i Kristus betyder allt. Alternativen är att ge oss in i oss själva eller söka hos andra människor, söka ute i världen, på sinnets plan. Bliv kvar hos, förbliv i Kristus där vilan, friden och befrielsen är ett faktum.
Men kom ihåg detta att om vi menar allvar inför Anden, kommer han inte att tillåta att vi blir bedragna. Jag menar att den Helige Ande kommer att röja och blotta vårt verkliga jag. Han kommer att klä av oss och grundligt visa oss att det inte finns något verkligt sunt i oss, inget som man kan lita på, bara för att på samma distinkta sätt göra klart att det endast i Kristus, Guds Son, finns trygghet och liv.

Det känns som om jag inte riktigt lyckas meddela er vad som egentligen finns i mitt hjärta. Så många människor tror att det andliga livet, livet som Guds barn, handlar om ting och saker. Det finns en sak som kallas ”korsets budskap”. En annan sak kallas ”helgelse”. Det finns en tingest som kallas ”befrielse”. Man hittar en företeelse som kallas ”att dö med Kristus” – alltid någon-”ting”. Man försöker få tag på det, lägga beslag på det, men det finns ingen frihet alls på den vägen. Det fungerar inte. Dessa ”Det” fungerar inte. Allt handlar om personen, Herren Jesus, och den Helige Ande kommer aldrig att frälsa oss genom en sak, ett ”det”. Han kommer alltid att föra oss till Personen, och göra Kristus till bas för våra liv, för vår befrielse, för vårt allt. Ordet är ”Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning”. 1 Kor 1:30.

Det ständiga behovet av tro
Jag måste strax avsluta. Den Helige Andes arbete har som mål att göra oss lika Kristus, att forma oss efter Kristus, att forma Kristus i oss. Men Kristus kommer alltid att förbli annorlunda i jämförelse med oss, vilket innebär att det aldrig kommer att upphöra att finnas en maning till tro. Förväntar du att nå en punkt i pilgrimsvandringen här på denna jord då du kan göra dig av med tron. Det är en allt igenom falsk förhoppning. Tro är något som kommer att behövas intill de sista ögonblicken av ditt liv, om inte mera då än vid någon annan tidpunkt. Tro är en förblivande nödvändighet genom hela livet. Om detta är sant, omintetgör det varje slags hopp om att vi skulle finna något av detta inom oss själva. Detta var Adams begynnelsesynd, detta val att inte ha allting i Gud men att ha det i sig själv i oberoende och därmed omintetgöra trons princip. Så begick han synd genom otro och all synd som har vältrat in sedan dess kan spåras till detta ena – otro.
Tro är den verkliga faktorn i återlösning, i frälsning, i helgelse, i förhärligandet – allt kommer av tro. Den gör omintet fiendens verk. Och tron innebär helt enkelt att vi placeras i den ställning där vi inte finner något av allt detta i oss själva. Vi äger det bara i den Andre, och kan bara komma till kännedom om det och ta del av det genom tro på den Andre. Således kommer Gal 2:20 alltid in här med förnyad styrka – ”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.” Mitt liv, det jag nu lever i min kropp, lever jag i tro på Guds son.
Må Herren tolka sitt ord för oss.

Picture: ace-clipart.com

INFÖR DEN 23 JANUARI FÖRELÅG en profetia med en mycket, mycket allvarlig varning för ett  exceptionellt skeende mot USA. Inför det faktum att profetian inte blev förverkligad – prisad vare Herren – har Sven-Åke Bredmar skrivit en mycket viktig kommentar. Artikelns innehåll hjälper oss till både ödmjukhet, tacksamhet och vaksamhet inför profetiska budskap. Bara för att ett budskap inte ”slår in” förlorar den profetiska dimensionen varken i funktionalitet eller aktualitet.  

Därför är artikeln nyttig undervisning för både den som är tveksam inför profetians aktualitet i vår tid och för den som kanske lätt avfärdar både avsändare och innehåll vid ett tillfälle som detta konkreta inför den 23 januari 2006

/Dag Selander

***

K O M M E N T A R
TILL PROFETIAN OM DEN 23 JANUARI 2006
 
Många har hört av sig och undrat om kvaliteten på profetian jag skickade ut nyligen eftersom den inte inträffade. Jag vill kommentera några av de vanligaste invändningarna.
 
1. Ännu en falsk profet har skapat kaos
Ändens tid ska kännetecknas av många falska profetiska budskap, Matt 24:11, Mark 13:22. Det gäller för oss att ha kunskap och insikt i Guds Ord så att vi kan avslöja det falska, 2 Tess 2:9-12. Många tilltal är också riktiga i dessa dagar, för i ändens tid skall även Guds helige Ande utgjutas över människor i sådant antal att det äkta ökar dramatiskt.

Självsäkra påståenden om falska budskap avslöjar stor okunnighet hos den som uttalar sig obetänksamt.
 
2. Pröva allt profetiskt tal
Jag fick detta tilltal från flera olika håll från kristna som jag respekterar. En av dem som granskade budskapet var Peter Wagner vilket fanns med i texten.
 
3. Varför skicka ut tilltalet över huvud taget?
Enkelt! Läs Hes 33:5-6.
 
4. Varför be om det inte kan upphävas?
Det är riktigt att det i texten stod att domen inte kunde upphävas men det utesluter inte möjligheten att den kan fördröjas.

Jag tänker på Mose och Aron. Herren hade tröttnat på Israels barn i öknen och uppmanade Mose att flytta på sig ”så skall jag i ett ögonblick förgöra dem.” 4 Mos 16:21, 45. Men Mose var olydig och satte sig ner! Trots att domen över israels barn börjat kunde Mose med sin förbön stoppa domens verkningar. Herren valde att genomföra domen på ett annat sätt. De olydiga dog i öknen under en 40-år period.

Jag tänker också på profeten Jona. Folket ångrade sin onda livsstil och omvände sig efter profetens förkunnelse c:a år 770 f.Kr, Jona 3:10, och Gud fördröjde domen. Nineve utplånades 612 f.Kr, jfr Nahum 2 och 3, efter det att man återvänt till ett liv i synd.

Profeten Amos beskriver situationer då Gud ändrar sina domar på grund av profetens bön, Amos 7.
Jag tänker också på vårt land och Birger Olssons profetiska tilltal Dom över Sverige i början av 1950-talet. Tilltalet beskrev detaljrikt en sovjetisk invasion av Sverige. Guds folk väcktes till insikt om landets utsatta läge och började bedja. Det resulterade bland annat i att Stalin dog. Han hade långt framskridna planer att invadera Sverige skrev DN 1956. Dessutom bröt det ut en väckelse i landet.

Herren har alltsedan dess varnat sitt folk och profeterna i landet. Gensvaret blir svagare och svagare. Det verkar som om man blivit blasé på domsprofetior i vårt land!?
 
5. Profetian andas bara makt straffdom och död. Sådan är inte Gud!
Du som tänker så bör göra en ordstudie i Skriften på Guds vrede. Det finns nämligen en annan sida hos Gud än den gulliga, vämjeliga bilden av den snälle lille guden som tolererar allt och tycker nog ändå till sist att allt är OK och släpper in alla i himmelen.

Jag varnar dej min vän! Har du en sådan falsk bild av Gud och inbillar dej att det är inte så noga med att ta Bibelns bud på allvar, för den är ju trots allt ett människoverk, då är du ute på farliga vägar, jfr Hebr 10:19-31.

Någon skrev: Det var knappast kärlekens Gud som låg bakom uttalanden som "massakern av de oskuldsfulla har börjat"… Hur ska man då ställa sig till tsunamikatastrofen och jordbävningen i Pakistan, för att nämna några? Fanns det några oskyldiga där? Eller var det ett Herrens olycksfall i arbetet? Knappast! Hur ska man uppfatta Jer 7:16, Rom 1:18, 2:6-12?
 
6. Profetian är inte från Gud för den gick inte i uppfyllelse
Ett påstående med citat från 5 Mos 18:21-22. Men när det gäller att pröva profetiska budskap finns det ingen automatik. Att i ödmjukhet inse sin egen begränsning är ett nödvändigt rekvisit. Det är den helige Ande som ska leda oss fram till sanningen. För att detta ska ske måste vi erkänna för oss själva att vi är sorgligt okunniga och att vi behöver Andens ledning så att vi ser vad Ordet säger och väga det mot budskapets innehåll.

Själafienden kan också få folk att profetera i syfte att förvilla dem, jfr 5 Mos 13:2. Jfr även vad jag sagt ovan under punkten 4. Att ett profetiskt budskap uppfylls innebär alltså inte med nödvändighet att det är den helige Ande som ligger bakom.
 
Min personliga slutsats
Jag har sedan den 23 januari 2006 fått flera kommentarer från de böneledare som skickade ut budskapet till förebedjarna på sina listor. Det var på så sätt ett mycket stort antal förebedjare i många nationer som tog det här på allvar och bad uppriktigt till Gud om nåd och förbarmande.
Den samlade uppfattningen bland bedjarna är den att budskapet var helt rätt och riktigt och att Gud svarade på bön och förflyttade domen framåt i tiden.
 
Låt oss ta denna varning på allvar och bedja ännu ivrigare för vårt land!
Gud svarar på uppriktig bön, Ps 145:18-19.
 
Sten-Åke Bredmar
Tidningen BED, H Gads väg 3, 392 46  Kalmar, Tel. 0480 - 159 93. www.bed.nu

Taggade Bygdeå-bor, Västerbotten. Fr.v. handl. Karl Karlsson, Åkullsjön, handl. Helmer Abramsson, Överklinten samt hem.äg. Albert Andersson, N. Stortjärn. Bild: BygdaNet BildDataBas

T a g g a d ... 

Syster Karin har taggat mig...
Se Långström.

Med viss tvekan hakar jag på den taggande utmaningen, trots att det är lite kedjebrevs-stuk. Funderar ett bra tag... och ser det som ett tillfälle att låta 5 av mina favoriter få en måndagshälsning. Därför: Tack, Karin, och tack, ni fem namngivna nedan, för era taggade poster! Jag lär mig hela tiden...

Så OK, då kör vi detta Chain Race: - "Du anmodas härmed göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. De ska även bifoga de här korta reglerna i sina inlägg. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade."

Här är fem mindre goda egenskaper av mina 149 begränsningar & svagheter:

1. Psss, lägg örat på texten. Nå? Visst hör du min röst? Jaså, inte. Trodde jag för nästan alla brukar hoppa till när jag tar till orda. Beror på min alltför höga röstvolum. Som beror bl.a. på halv dövhet. Som beror på... 
2. Min höga röst tar dessutom sån plats, "jag tar P-l-a-t-s..." Väldigt jobbigt för feminister. "Sån plats han alltid ska ta!" Inte det vanliga manschauvinistiska stuket här inte...
3. ZZzzzzzzzzzzzz snarkar, så att min fru fått:
4. ... både ischias och ryggskott, dvs. sms. s.k. psykosomatiska reaktioner, ajajajjaaaaajjjjj
5. Om broder X och jag sagt kl 17.oo för ett samtal och möte och den andre inte är där senast kl 17.05, väntar jag inte en minut till, utan går hem (lite mycke tidsfascist, alltså).

Följande fem är "de nominerade" -just nu - mina taggade bloggfavoriter:

- Daniel (för IT & Evangelisation)

- Dixon (för spännande journalism & Father´s house)

- Fredrik (för the Journey & EC)

- Manns (för OM/TeenStreet & YoHo)

- Pelle (för profetisk samhällsanalys bl.a.)

REFLEKTIONER
Den svenska kristenheten har ovan ett exempel på svagheter och tillgångar.
- Svagheterna plus 144 till står jag själv och personligen  för (norrlandssvensk som jag är). 
+ Tillgångarna får Daniel i Sydeuropa, Dixon från Österrike, Fredrik från Finland, Manns från USA och Pelle från Sverige stå för i Den svenska kristenheten. Så ser det ut. Tack vare global Outsource är Den svenska kristenheten ett fullgott team som Body of Christ in Sweden...

Picture: TrueU.org  - A Place to Discober the Truth

Tänk om teologi är mer process än svar?
Det är rubriken som möter under Kategorin 'Tro & kyrka' på portalen Crossnet. Professor Michael Bauman talar om detta i artikeln 'A Backpack, Not a Fort: Theology for the Journey of Life'.

What if theology is a process rather than an answer? Are we, as Christians, seekers of truth or custodians of truth? Michael Bauman's article will challenge what you "know" to be "true."

Hela artikeln av Michael Bauman.

Undersökningsfrågan:
Vilket av följande beskriver bäst din kyrka, tradition och religiöst perspektiv?

Enkel analys i början av M'Xp:s undersökning av besökarnas hemvist i Den svenska kristenheten visar att det finns tre jämnstora grupperingar, nämligen Bekännelsetrogna, Frikyrkan, Svenska kyrkan och en fjärde stor grupp med Katolker och Ortoxa.

samt röster på NT Church, Messiansk, ateist, ingen religiös tradition

29/01/2006
/DS

Picture: HolyLandPhotos.org

LÄNGTAN EFTER ANDLIGT NYTT LIV
Över 32.000 människor har kontaktat BCC under de senaste tre åren. Genom en intensiv uppföljning har många kommit till tro på Jesus. Faktum är att ett stort antal församlingar utanför storstäderna består mestadels av BCC-kontakter.

”Jag är i en andlig ödemark och jag längtar efter att få läsa Bibeln, så jag beslöt att skriva detta brev. Jag skulle vilja komma och möta er personligen, men jag har inte råd att komma, så jag skulle vilja inbjuda er att komma hem till mig. Det finns många vänner här som är attraherade av den kristna tron.” Så skriver Erdem.

”Jag läser den lilla boken ni sände och jag skickar nu mina kurs-svar. Jag delar med mig av kunskapen och ljuset jag har fått ta emot, med alla dem runt om mig. Efter att jag kom i kontakt med er tror jag att jag kan få tomheten inom mig fylld. Jag har alltid med mig det Nya testamente ni sände till mig i min jackficka vart jag än går och läser ur det så snart jag får tid. Med förväntan ser jag fram emot nästa boksändning från er och också videon om Jesu liv.” Ur brev från Ali.

Läs mera om BCC Turkey

REFLEKTION
I en miljö där det kan vara direkt riskabelt att leva som öppet kristna på grund av starka fientliga krafter lever ändå mängder av invånare ett liv, där man har en längtan efter levande gud. Man lyssnar på kristna radiosändningar och unga läser om kristen tro på Internet. Man vill få vägledning och hjälp att få lära känna Jesus Kristus.
Den svenska kristenheten får av material som ovan såväl hämta inspiration som anta utmaningen att dela evangelium; här hemma men också se över resurserna lokalt för att bistå alla de folk som ännu inte lärt känna Jesus Kristus som är Vägen, Sanningen och Livet.

Källa: I long to read the Bible, On the Silkroad Issue 1 2005-2006

 

Vilket av följande beskriver bäst din kyrka, tradition och religiöst perspektiv?  
 Svenska kyrkan   25.3%
 Bibel & Bekännelse   8.4%
 EFK   8.4%
 Romersk katolsk    7.2%
 SAM   7.2%
 Högkyrklig   6.0%
 EFS   6.0%
 Lutheran    6.0%
 Pentecostal-/Charismatic    3.6%
 Evangelikal    3.6%
 Ortodoxa kyrkan    2.4%
 Missionskyrkan   2.4%
 Restkatolicism (se Kommentar)   2.4%
 Pingst   2.4%
 Ingen rel. tradition   1.2%
 Livets Ord   1.2%
 Vineyard   1.2%
 New Test Church   1.2%
 Ateist   1.2%
 Brethren - NT Church   1.2%
 Messiansk   1.2%

Rapport 28 januari ang Undersökning svenska kristenheten - M'Xp 2006:1/SSC

Vilket beskriver bäst din kyrka, tradition och religiöst perspektiv?   Delta i undersökningen här - Se menyn till höger på Startsidan under M'Xp-logo

-- -- --

Bild: The World Map Global Mapping International

V  E  M
Ä  R
B  i  l  l
P  a  i  d ?

Är det Bill Paid som står och samtalar vid Buss 1 från Huskvarna? 

... eller är det Bill Paid som just är på väg från Råslätt med 1:ans buss ner mot Centrum? 

 ... eller kan det vara Bill Paid som vattnar den ståtliga Kamelian?

 ... eller kan detta rentav vara Bill Paid? 

När jag som svensk ser och hör orden uttalas "Bill Paid" blir den första associationen:
- Bill Paid, vem är det?

Bill... Paid...Nä, men, det är ju engelska 'bill paid' - och kan ju betyda 'räkning betald'! Konstigt det är med språk, egentligen.

Anders som är hyfsat bra på engelska skriver i ett e-mail: 
Sent: Saturday, January 28, 2006 1:20 PM
Subject: SV: [Flickr] Bill Paid has invited you to join!

Hej Dag,

Är det du som har skickat det här meddelandet?
(Bara kollar, eftersom jag inte känner någon Bill Paid...)

/anders 

Ja, visst, ett antal vänner runt om i Sverige har fått en hälsning från mitt Flickr som jag gav namnet Bill Paid. För jag tänkte: - Varför inte låta min Fotograf få en och annan att fundera... (@)

Bill Paid - det är alltså min Photographer som sköter om ett särskilt FotoGalleri på företaget Flickr.
Man kan enkelt komma in på detta FotoGalleri som sköts av (hmhmm...) Bill Paid.

VÄGBESKRIVNING TILL BILL PAID/Flickr:
Gå till:  L ä n k a r (därunder finns det två länkar enligt nedan)
.::. NEWS BILL .::.
.:::::. Flickr.:::::.
:: VOTE & POLL :: 
 
Klicka på .:::::.Flickr.:::::.  V Ä L K O M M E N  in, gå till menyn ute till höger och scrolla nedåt till Länkar.


REFLEKTIONER
(@)  Den svenska kristenheten delar gärna med sig av bilder, evangeliepedagogiskt som det är. Dessutom vet hon att på Golgata är 'räkningen betald'... ('bill paid') Paulus skriver till Kolosse:
- Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.

Ernst Åström  (t.v) växlar över till Uno Isberg (t.h) Foto: BygdeBildDataBas

År 1949 ERNST VÄXLAR ÖVER TILL UNO ISBERG
Det är friidrottstävlingar sommaren 1949 med OS-mästaren in tresteg i London 1948 och Uno springer sista sträckan på 4x100 och BGoIF vinner den stafetten. Bland åskådarna är två andraklassare som börja i 3:an. Plats: Stenmyrvallen i Bygdeå. För närmare rapport från Stenmyrvallen.

År 2006 BENFICA-SPELARE TILL BYGDEÅ GoIF:s FORTBOLLSLAG
Benficaspelare till GoIF! Det är On-line News 27 januari 2006. 

Från Sveriges Jerusalem skickas hälsningar till Bygdeå från Selander´s pajken av flera skäl. Stenmyrvallen - där Bygdeås Fotbollslag spelar för nya segrar - var nästan min lekplats under barnaåren, eftersom idrottsplatsen låg alldeles intill Mejeriet där jag levde mina första arton år. Dessutom betydde Uno Isberg kanske allra mest för min andliga utveckling på trons område. Några år efter OS-medaljören Arne Åhmans 15-metershopp på Stenmyrvallen i samma tävling 1949 fick jag en liten blå andaktsbok som jag läste flera år. Den fick jag av Uno Isberg och hans Ann-Mari när jag konfirmerades.

Fotnot
Bilden på stafetten finns i Bygdealbumet BildDataBas på BygdaNet

B O O K M A R K S
  
Anders Arborelius 
Biblicum 
Brogren 
Cellkyrkan 
Dagen 
EFK 
EFS 
Folk & Språk 
Frälsningsarmén 
Intercessors Network 
Kyrka & Folk 
Ljus i Öster 
Missionskyrkan 
Oas-rörelsen 
OM 
Ortodoxa kyrkan 
Pingst 
SAM 
Svenska kyrkan 
Tidens tecken 
Ulf Ekman 
Världen idag 
 
DE ÄR MYCKET OLIKA, dvs. ”Mina favoriter”, som vi kan ha som minnesadresser för vår IT-användning. Vilka de är beror på vilka vi själva är. Exemplet ovan är bara ett exempel. Min "riktiga" lista på "Mina favoriter" är redovisade nedan.

När det gäller DEN SVENSKA KRISTENHETEN har jag just ”Mina favoriter”. Som människor har vi nog alla våra favoriter. Fast det anses ibland inte riktigt fint eller acceptabelt av olika skäl.

”Gud har inga favoriter” brukar man höra från vissa fromma håll. Själv har jag kanske använt uttrycket en (1) gång i min förkunnelse under trettio år i Svenska kyrkan. Det är nog riktigt att han inte har det, ty han gör ju inte skillnad på folk… och Hans kärlek är ju till - tack & lov - för oss a.l.l.a.

Jag hör nån ropa på mig.....
- Hallå!

- Ja, vad är det? säger jag
- Ska du inte komma till skott nån gång, Dag! Hur är det nu? ”Mina favoriter” vad och vilka handlar det om?

- OK.

Här är 'Mina favoriter' i Den svenska kristenheten – en 30-i-topp-lista med korta kommentarer – i bokstavsordning:

1. ANDERS ARBORELIUS – för hans lågmälda brobyggande och själavårdande förkunnelse
2. BED.NU – för dess bönenätverk
3. BIBELSKOLAN.COM – för dess bibelskoleresurs på nätet
4. BIBLICUM – och dess artikelindex
5. BROGREN.NU, ANDERS – för den uppgradering av kyrkliga utveckling som pågår
6. CROSSNET – för dess betjänande av stora delar i svensk kristenhet
7. DIAKRISIS – för den resurs den är i kyrkans, missionens och lärans tjänst
8. EKMAN, ULF – för hans bidrag av Salt och ljus i det svenska samhället
9. FOLK & SPRÅK – för dess översättningsarbete bland de onådda folken
10. FÖRSAMLINGSFAKULTETEN – för den bibliska teologiska undervisning som erbjuds
11. GÄRTNER BERTIL – för hans trogna tjänst i den gamla tron
12. HALLDORF PETER – för hans delande av förkunnelse från patristikens källor
13. HÖGKYRKLIG.NU – för dess Forum med tankeutbyten och analyser kring den apostoliska tron
14. INTERCESSORS NETWORK – för dess internationella bönenätverk (utan Internet, enbart via E-mail)
15. KATOLSK OBSERVATÖR – för det nya nätmediets friskhet
16. KYRKA & FOLK – för dess rena och klara kommentarer i det som sker kyrka och samhälle
17. LARSSON ROGER – för hans trogna tjänande i svensk kristenhet
18. LJUS I ÖSTER – för dess mission bland onådda i Öster
19. LOGOS-MAPPEN – för dess innehållsresurser
20. LUTHERSKA NÄTBIBELSKOLAN – för dessa rejäla studier
21. OAS-RÖRELSEN – en resurs och tillgång för Svenska kyrkan, EFS, Pingst, Katolska vänner, Missionare, SAM, EFK m.fl
22. OLSON, J GUNNAR – för det pionjärskap och inspiration han varit och är i ICCC
23. OPERATION MISSION – för dess kompetens att inspirera unga till mission och att inkarnera Evangelium
24. OPERATION MOBILISATION – för dess globala nätverk att praktisera evangelium
25. PROFETISKT & AKTUELLT – för dess uppgradering av händelser och profetiska analys
26. RADIO HCJB – för den Royal Air Force som den är i den andliga striden
27. REICHMANN SVEN – för hans breda författarskap kring tro, församling och Israel
28. THE ENCOUNTER.NU – för webbsajtens bredd och djup
29. TIDENS TECKEN – för den profetiska väktartjänsten på nätet
30. VÄRLDEN IDAG – för den journalistiska bredden i kristenhet och samhälle

KOMMENTAR
Valet av Mina favoriter grundar sig på i vilken grad de betjänar hela kristenheten, och utan att vara samfundsbegränsat; det gäller organisationer såväl som personer. Listan omfattar inte alla Mina favoriter utan har begränsats till trettio. Det är anledningen till att en och annan besökare saknar just den eller den egna favoriten. Detta var just - ”Mina” - Mina favoriter. Inte allas. Och - Gud har inga favoriter. Alla ses...

//Dag Selander

---

Fotnot Längst upp på sidan ett exempel på "Mina favoriter" som illustration. - Bookmarks är skapat med hjälp av Netvibes, med vilken man gör en hyfsat enkel och mycket bra mobil Homepage.
- M'Xp återkommer inom kort med en annan Lista/Mina favoriter utifrån ett något annat perspektiv...

DEN SVENSKA KRISTENHETEN har många rika resurser och tillgångar i form av organisationer, personer och rörelser. Alla dessa är vi oändligt tacksamma för, ty mer än en gång behöver vi få inspiration, mentorskap och vägledning... 



Mission Xp [M'Xp] vill därför ge Oas-rörelsen en uppmuntran i form av utmärkelsen :: M'Xp Worthy Award Resource of 2006 :: Det är M'Xp:s sätt att för mycket stora delar av Den svenska kristenheten få säga vårt tack till Er alla medarbetare i ledningen och utöver landet för Ert arbete och för Er nit att ge ut av kraft och vision till oss i Den svenska kristenheten. I Sveriges kristenhet finns det delar av tradition och tänkande som kanske tycker att Oas-rörelsen är för karismatisk och måhända oluthersk. Men samma folk som kanske har svårt med hög och mycken lovsång och lyfta händer, samma folk delar grunden och gränserna i Oas-rörelsens bekännelse.



M'Xp motivering är redan berört; Oas-rörelsen är en inspiration, en resurs och tillgång, för hela Sverige från Ale till Övertorneå och för många olika kyrkor, grupperingar, organisationer och samfund på ett unikt sätt.

M'Xp vill uttrycka sin tacksamhet och glädje över vad Oas-rörelsen har betytt alltsedan 1983 i svensk kristenhet, samtidigt som vi också sörjer att en av dess grundare nyligen lämnade vår jordiska gemenskap, nämligen Carl Gustaf Stenbäck.

Oas-rörelsens webbsajt är uppgraderad med ny läcker design av Mikael Jervelind, 2005. 
Inne på sidan rör man sig lätt och enkelt mellan alla resurser på Oasrörelse-Menyn om:

* Presentation
* Aktuellt
* Oasbladet
* Inspiration
* Oasprodukter
* Ljudarkiv

Vi vill gärna flagga lite för Ljudarkivet, som låter oss lyssna till mängder av filer där vi får möta namn och förkunnare som Anders Arborelius, Berit Simonsson, Birger Skoglund, biskop Thomas, Bjarne Skog, Bo Brander, Håkan Sunnliden, Magnus Lind, Elisabeth Sandlund, Erling Ivarsson, Göran Åberg, Hans Weiuchbrodt, PO Olsson, Paulina & Daniel Brolin, Stina Nilsson, Anders Sjöberg, Bertil Gärtner, Stanley Sjöberg.

Oas sommarmöte 2006 i Skövde den 26-29 juli erbjuder en rikedom av kraftkällor under temat "Mura igen sprickor, återställ stigar, bo i landet" (Jes 58:12).
Titta in och se och reflektera över alla möten och seminarier som erbjuds av Oas sommarmötet 26-29/7 i Skövde. Det är dags att titta i almanackan och se över möjligheten att vara med. Det brukar bli fullt på Sommarmötenas alternativa bra billiga sommarboende.
Boka in dagarna så snart som möjligt på Oas-webbsajten. Härnedan namnen på Sommarmötets deltagarlista:



Deltagarlista: Paul Anderson LA, Torsten Josaephsson, Jan Sköld, Hakon Långström, PO Olsson, Anders Arborelius, Leif Nordlander, Björn Gusmark, Annika & Bengt Pliejel, Elisabeth Sandlund, Erik Johansson, Göran Skytte, Magnus & Maria WIdholm, Anders O Johansson, Inger Gustafsson, Rolf Nordblom, Björn Fyrlund, Anna Ehde Malmberg, Hans Weichbrodt, Hans & Ragnhild Simonsson, Mattias Olsson, Karin "Linus" Malmström, Angelica Olausson, Hans Wolfbrandt, Lisa Lerman m.fl

Till Oas-rörelsen hör också en egen webbsida för Generation X, typ/18-29 år.
Titta in på sidan. Läs och gå omkring i en rikedom av resurser för var och en på Journey.
Kolla: >>> Barn-Oas <<<

Antalet väckelsekristna torde nu uppgå till 400–500 miljoner. I Kina går nu flera människor i kyrkan en söndag än i hela västra Europa tillsammans! År 1990–2000 grundades en miljon nya församlingar och planerna för de kommande åren är att grunda 2,4 miljoner nya församlingar.

Vid besök i olika delar av världen har jag försökt analysera vad som händer just nu och gör i det följande en personlig analys av ”livets kännetecken” och ”dödens kännetecken”. Det bör påpekas att dessa kännetecken går rakt igenom alla kyrkor och samfund och att de inte på något sätt är relaterade till yttre former t.ex. mötesstil eller liturgi.

DÖDENS KÄNNETECKEN

1. Församlingen menar att Bibeln främst är en historisk bok, som endast delvis kan vara relevant i dag.
2. Ordet ”väckelse” är ett främmande ord och används mycket sällan.
3. Församlingens längtan är att vara populär, demokratisk och att ”alla skall tala väl om församlingen”.
4. Församlingens verksamhet kretsar inte kring Gudsrikestanken. Den vill i stället stöda all slags andlighet (även icke kristen).
5. Församlingen manar att Jesus kan vara en väg till frälsning men undviker ordet ”frälsning” och talar om ”mening”.
6. För församlingen är den kristna tron åsikt.
7. Församlingen undviker allt tal om dom, nåd och förtappelse eftersom människor då kan bli irriterade och arga.
8. Församlingen har ingen evangelisation och gör missionen enbart till ”dialog”.
9. Församlingen leds av människor som inte har en personlig tro på Jesus.
10. Församlingen är ganska rädd för att Gud skall börja göra ”stora ting” utan att fråga församlings-/kyrkorådet först.


REFLEKTION
Den svenska kristenheten kan med fördel använda de två listorna ovan som speglar (t.o.m. såsom biktspeglar för den det kan vara naturligt). De två listorna typ/hall-mark fungerar utmärkt under en församlings-, planerings- eller visionsdag likväl som enskilt för herdar, ledare, äldste och enskilda församlingsmedlemmar.

Listornas tjugo kännemärken är inte bara en checklista, utan de kan med sin inneboende fråga ”Vilken församling tillhör du?” hjälpa oss att stanna upp och söka himmelsk analys inför vad vi är och vill… 

Källa: Oasrörelsen Sverige.
* Författare till texten är den lutherske prosten Johan Candelin, som är ordförande för Martyrkyrkans Vänner rf, Goodwill Ambassadör för Evangeliska Världsalliansen (World Evangelical Alliance) och ordf för IDOP.

***

 

I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

Kapitel 1 forts. (1b)
Grunden för andlig fostran

-- -- --

Kristus är annorlunda
Då nu detta är sant – och om det inte är det, behöver du kanske vara stilla tills du har bearbetat detta samman med Herren – då nu detta är sant, begynner den Helige Ande verka här, som jag sa, för att låta två eller tre ting bli verkliga för oss. Den första av dessa är detta att Kristus är helt och hållet annorlunda. Så totalt annorlunda han är i jämförelse med oss. Se på lärjungarna som kom under hans fostran – det var inte den Helige Andes skola sådan vi upplever den, men resultatet av deras umgänge med Herren Jesus under dessa tre och ett halvt år var likadant. Det första de fick lära sig rörde skillnaden mellan dem och honom. De var tvungna att lära sig det. Jag tror inte att det gick upp för dem meddetsamma. Det var medan de levde samman och vandrade samman som de fann att de ideligen hamnade på kollisionskurs med hans tankar, hans sinne och hans sätt. De försökte få honom att ta en viss riktning, göra si eller så, besöka någon plats, de försökte påverka honom med sina bedömningar, sina känslor och sina idéer. Men han lät sig inte påverkas.

På bröllopsfesten i Kana talade hans egen mor med honom och ville att han skulle hjälpa dem med vin. Hans svar var: ”Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.” Vad har jag med det att göra? Översättningen är för svag. Det borde heta: ”Kvinna, våra tankar tillhör helt olika områden. Vi har inget gemensamt i detta”. På detta sätt försökte de åter och åter igen att tränga sig på och få honom att böja sig för deras mentalitet. Men, nej, han avvisade dem och visade hur annorlunda hans tankar, hans vägar, hans sätt, hans bedömningar var – helt igenom annorlunda. Jag tror att de till slut gav upp i misströstan. Han skulle kanske ha gett upp om han inte vetat att det var just detta som han måste göra med dem. Försök få tag om detta, så har du fått något som verkligen är till hjälp.
”Herre, varför är det alltid så att jag kommer till korta, alltid gör bort mig? På något sätt lyckas jag alltid säga fel eller göra fel. Jag hamnar alltid på fel sida. Det verkar som om jag aldrig ligger i fas med vad du gör och är. Jag har tappat tron på att någonsin kunna vara rätt.”

Och Herren säger: ”Jag håller på att fostra dig, det är det hela. Det är överlagt och avsiktligt. Detta är just precis det som jag vill att du ska se. Om du inte lär dig denna läxa, kan vi inte komma någonstans alls. Men när du grundligt har lärt in denna lektion, kan vi börja på det konstruktiva arbetet. Men för närvarande är det nödvändigt att du når den punkt där du inser att jag är fullt ut annorlunda i förhållande till vad du är. Skillnaden är sådan att vi rör oss i två helt skilda världar.”

Detta den vanliga människans sinne, är i bästa fall ett annat sinne. Denna den vanliga människans vilja är i bästa fall en annan vilja. Du vet aldrig vad som finns bakom dina motiv förrän den Helige Ande snittar långt ner i djupet av din varelse för att visa dig. Du formulerar kanske dina känslor och behov i de mest fromma termer. Som Petrus reagerar du kanske på ett gudomligt tilltal ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig” och säger ”Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!” Men det är bara självlivet som dyker upp igen för att få en välsignelse. ”Jag vill ha välsignelsen,” säger man, och missar det som Mästaren försöker lära oss. ”Jag försöker lära dig något om självuttömmandet” säger han, ”och du tar tag i allt jag säger för att fylla upp ditt liv, bara för att få, och jag försöker säga ’Ge, släpp taget’”. Själviskheten visar sig i de mest andliga utstyrslar. Självlivet dyker upp för att skaffa sig välsignelser. Vi vet inte vad som är verksamt i bakgrunden.

Vi måste föras in i en intensiv Andens fostran, avsedd att resultera i att vi upptäcker att också våra bästa intentioner är fläckade, att våra renaste motiv är orena inför hans ögon. Sådant som vi menade skulle gagna Gud har sin verkliga källa i självlivet. Vi kan inte producera något utifrån denna natur som Gud kan finna behag i. Det enda som kan bäras fram inför Gud finns i Kristus, inte i oss. Det kommer aldrig att finnas i oss, i detta liv, som vore det från oss. Detta kommer alltid att vara skillnaden mellan Kristus och oss. Fast han bor i oss, är det över honom och endast över honom som det gudomliga välbehaget och tillfredställelsen vilar. Denna ena lektion som du och jag måste lära oss under den Helige Andes ledning, uppenbarelse och disciplin är att han är något annat än det vi är, och detta annorlundaskap är allomfattande till sin karaktär. Denna läxa är den verkligt svåra att lära.

Det är tveklöst en lektion som världen vägrar att lyssna till. Den tar inte emot något av detta. Denna lektion löper tvärs emot hela det humanistiska systemet – den storartade företeelse som människan anses vara. Nej, när du har nått fram till det bästa som du kan nå, finns det fortfarande ett gigantiskt gap mellan det du är och begynnelsen av Kristus, ett gap som inte kan överbryggas. Om du når fram till det bästa som du kan vara i dig själv, har du inte nått början av Kristus. Detta är det yttersta, men vi kanske inte behöver stryka under det ytterligare. De flesta har ändå lärt något av detta.

Men, låt oss nu när vi nu har tagit del av sådana erfarenheter tröstas något genom att ta fasta på beskrivningen av vad som verkligen händer med oss. Vad gör Herren, vad gör den Helige Ande med oss? För att lägga grund låter han oss förstå att vi är sådana vi är och att Kristus är något helt annat. Detta är den viktigaste läxan att lära, därför att det kan inte läggas ner något av konstruktiv karaktär i våra liv förrän den lektionen är inlärd. Det första är den fullständiga olikheten mellan Kristus och det som vi är.

Den Helige Ande för oss sedan ansikte mot ansikte med insikten om att det är fullständigt omöjligt att
åstadkomma detta utifrån oss själva. Du förstår, Gud har definierat sin standard, Gud har ställt fram sin mall, Gud har gett oss sitt mönster att formas efter och det vi då upptäcker är att det är helt och hållet omöjligt att vara sådana. Ja, detta kan man inte nå fram till med egna resurser. Har du inte lärt dig denna hopplöshetens läxa än? Blir det nödvändigt för den Helige Ande att föra dig till ett förtvivlans läge igen? Varför inte låta den läxan rota sig ordentligt en gång för alla för att sedan gå vidare? Varför dyker denna hopplöshet upp gång efter annan? Bara därför att du fortfarande håller på att jaga efter något någonstans, något lite godhet eller duglighet att presentera inför Gud för att behaga honom, tillfredställa honom och för att försöka svara upp mot hans krav. Du kommer aldrig att hitta något sådant. Finn dig i att vår rättfärdighet är såsom en fläckad klädnad. Jes 64:6. Vår rättfärdighet, alla våra försök att vara rättskaffens – Herren kallar det en fläckad klädnad. Låt oss slå fast detta för gott.

Om du ser en bit framåt kommer du att upptäcka vad det hela leder till. Det resulterar i den mest härlighetsmättade position. Det kommer att leda till denna sällsamma erfarenhet som Herren Jesus talade om på följande sätt i de dagar då man ännu väntade på den inre verkligheten: ”Lär av mig, så ska ni finna ro.” Detta är slutpunkten. Men vi kommer inte att finna den vilan förrän vi först har lärt oss något om den absoluta skillnaden mellan Kristus och oss. Och sedan det fullständigt omöjliga i att någonsin bli lik honom genom något som vi kan finna inom oss själva, något som vi kan producera eller göra. Det finns inte inom oss på det sättet. Det är lika gott att ge upp en sista gång om oss själva. Dessa två ting är grundläggande.

Ett slutord och en förmaning
Den Helige Ande fortsätter sedan med att visa oss hur allt detta kommer att utföras. Vi ska inte ta upp den tråden just nu, vi dröjer vid det faktum att den Helige Ande inte kan föra oss vidare förrän dessa två ting är ordnade. Gud vakar svartsjukt över Sonen. Hans son har gått genom eld för denna sak i det att han tog en människas gestalt och levde ett liv i beroendets ställning. Han tömde sig frivilligt på allt vad det kunde innebära att han när som helst kunde agera utifrån sin gudomliga ställning för sin egen befrielse och frälsning, sitt eget välbefinnande och bevarande. Han lade ner dessa rättigheter och deklarerade: ”Jag lägger mina rättigheter åt sidan för en tid, mina förmåner och min styrka som Gud, och jag tar människors position i fullständigt beroende av Gud som min Fader. Jag kommer att möta och bära allt som människor måste möta på deras sätt och nivå”.

F O T N O T
Detta betyder inte att han lät tömma sig på detta faktum att han verkligen fortfarande var Gud, men att han avsade sig dess rättigheter till en tid.

Han mötte det på varje område i dess koncentrerade form och kraft och gick rakt igenom utan den minsta fläck som människa för människor, för att sedan återvända till tronen på basis av en fullständig triumf över varje makt som människor någonsin måste konfronteras med för att tillfredställa Gud. Tror du att Gud någonsin skulle förbigå eller åsidosätta Sonen och allt det som han åstadkom å människors vägnar och säga: ”Gör bara så gott du kan, så är jag nöjd.”? Vilken förblindelse dagens kristendom innebär i förhållande till Kristus, i förhållande till Gud! Nej, det finns bara en enda i detta universum om vilken Gud av hela sitt hjärta säger: ”I vilken jag har funnit behag”, och det är Herren Jesus Kristus. Om du och jag någonsin ska omfattas av detta välbehag måste det vara ”i Kristus”, aldrig i oss själva.

När detta är inlärt, eller när denna del av fostran tas på allvar då kan den Helige Ande påbörja sitt arbete med att lägga ner och forma Kristi avbild. Vi har sett lektion ett och två sådana de tedde sig för lärjungarna. Allteftersom månaderna och åren rann förbi förstod de hur annorlunda han var och fördes sedan till förtvivlan i fråga om denna sak, just som han önskade. Han förutsåg det. Han kunde inte hindra det, han kunde inte frita dem. Han var tvungen att låta dem gå den vägen.

Alldeles vid slutet när de gjorde sina mest högljudda trohetsförklaringar, när de deklarerade sin lojalitet och uthållighet och hur de skulle bete sig när prövningarna kom sa han till dem alla: ”Nu tror ni. Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam”. Joh 16:31-32. Till en av dem sa han: ”Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.” Joh 13:38. Vad tror du att dessa män kände när han korsfästes och de alla sprang därifrån och lämnade honom ensam och då en av dem förnekade honom? Tror du inte att hopplöshetens mörker lägrade sig i deras inre, inte bara över förlusten av förväntningar och framtidsutsikter men en förtvivlan inför vad de själva var. Han var tvungen att tillåta detta. Han kunde inte företa något för att förhindra det. Det var nödvändigt. Du och jag måste ta samma väg om vi befinner oss i samma skola. Det är oundgängligt. Inget konstruktivt arbete kan göras förrän detta har fått utrymme i oss.

Allt detta låter förfärligt, men det borde ingjuta mod. När allt kommer omkring är det på sitt sätt konstruktivt. Vad är det Herren gör med mig? Han håller på att bereda väg för sin Son. Han rensar mark för att kunna föra fram Kristi fullhet. Detta är vad han sysslar med. Han gjorde det med dem, och pingstdagen och tiden därefter var hans svar på det som ägde rum under den dag då han utlämnades till att dö, och hans svar på allt det som hände med dem.

Du förstår, det var då han begynte sitt konstruktiva arbete. Efter korset och efter pingstdagen inleddes den tid då förändringen började äga rum i deras inre, och från den tidpunkten ser vi hur Kristus utgestaltas i allt högre grad i dessa män. De hade kanske lång väg att gå, men man kan inte undgå att se att grunden hade lagts, arbetet hade påbörjats. Det finns en påtaglig skillnad där. Den innebär inte nödvändigtvis att dessa män har förändrats så mycket, men att Kristus nu bor i dem och gör sitt långt utöver vad de var i sig själva. Det innebär inte att de har blivit mycket dugligare, men att Kristus boende i deras inre blir så mycket verkligare med sin kraft.

Detta är allt för denna stund. Låt oss böja våra hjärtan, och överlämna oss till detta. Detta är Kristi skola. Jag är medveten om hur utmanande det kan vara, en utmaning till denna gamla människa som inte låter sig dödas så lätt, som inte ger sig så lätt. All vår skolning och utbildning har kanske varit något annat än detta. Vi har hamnat mitt i detta hemska humanistiska arvegods – att göra så bra ifrån sig som möjligt, att vara så duktig som man bara kan.

Du måste ta det jag säger på det sätt jag säger det. Ingen ska tro att man kan vara likgiltig och vårdslös, att man kan låta bli att bry sig och inte göra det man kan på grund av det jag har sagt. Du vet vad jag talar om. Inte ens på toppen av ditt bästa kan du överbrygga gapet mellan det som är av människa och av Jesus Kristus. Det gapet består, och det enda sättet att passera är att dö och bli uppväckt från de döda. Men detta är något annat, vilket vi för stunden lämnar därhän.

***

 

I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

Det prästerliga betjänande som denna lilla bok innehåller har formats utifrån Guds djupa och drastiska handlande med kärlet. Den bär inte med sig enbart lära, den förmedlar en erfarenhet. Endast de som tar sin relation till Gud på allvar kommer att lägga ner den energi och offra det som krävs för att läsa den. För dessa kommer följande två råd att vara till hjälp.
För det första, försök hålla i minnet att den språkliga form som upprätthålls hela boken igenom är talets form. Dessa stycken förmedlades på konferens, och läsaren behöver försöka ta sig lyssnarens attityd och ande. Den som talar har hela tiden ansikten att läsa framför sig och kan se när repetition, emfas och ytterligare klargöranden behövs. Detta förklarar en hel del av det som inte hör till den litterära produktionens karaktär. Detta ställer till en del besvär för läsaren men har samtidigt fördelar.
Sedan är mitt råd att inte läsa, att absolut inte läsa mycket åt gången. Nästan varje sida kräver eftertanke, och resultatet blir bara trötthet om man läser stora stycken utan att stilla sig för att tänka efter.
Bland alla de böcker som har sprungit fram ur denna källa anser jag att den här är den som går djupast till rötterna när det gäller vårt liv i Kristus med Gud.
Må han verka så att läsandet resulterar i en rikare förståelse av Kristus, av hans roll.
T. Austin-Sparks
London,
Juli 1964

Läsning: Hes 40:2-4, 43:10-11, Matt 3:17, 11:25-30, Joh 1:51, Luk9:23, Ef 4:20-21.

Det ord som vi ska använda som grund bland de vi just har läst är Matt 11:29 – ”Ta på er mitt ok och lär av mig”.
Lär av mig. Aposteln Paulus använder en sats som är annorlunda formulerad för att förmedla till oss vad Herren Jesus verkligen sade. ”Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är.” Ef 4:20.

Engelskan har ”Ni har lärt er Kristus” vilket betyder ”Ni har lärt in Kristus”.
Genom att utelämna ett enda litet ord markerar han den stora skillnaden och lyfter fram den verkliga meningen. Lär av mig. Lär mig - lär in mig. Medan Herren Jesus var här kunde han endast formulera detta på objektivt sätt eftersom det tidsavsnitt då allt skulle kunna erfaras som inre verklighet ännu inte var inne, därför var han tvungen att säga: ”Lär av mig”. När tiden för det subjektiva erfarandet var inne, ledde den helige Ande aposteln att utelämna ordet ”av” och skriva ”lära Kristus” – lära in Kristus.

Jag är ganska övertygad om att ni omedelbart förstår att detta är just det som fattas i den största delen av dagens populärkristendom – man sysselsätter sig med ett utvärtes imiterande av Jesus vilket man inte egentligen når någon vart med, i stället för att skaffa en inre insikt om Jesus genom vilken allt vore vunnet.
Vi ska låta oss sysselsättas ett tag med Kristi skola, med det formande som han lät de tolv gå igenom, de som han hade valt för att ”de skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika” – Mark 3:14. De kallades först lärjungar, vilket innebar att de gick i lära och lät sig disciplineras. Innan någon alls kan vara apostel, vilket betyder att vara utskickad, måste man sitta under disciplin, sitta ner för att lära och låta detta ske i sin inre varelse. Det är till detta formande som var och en som är född ovanifrån förs, och det är av största vikt att vi lär känna formandets själva natur, vad vi är på väg att lära oss och § de principer som hör till denna andliga fostran.

Först en klar presentation av målet för vår fostran
Det första som den Helige Ande, vår lärare och tolk, gör för oss när vi kommer in i denna skola – om det nu är så att vi verkligen förs in under hans hand – är att på ett begripligt och sammanfattande sätt visa oss vad vi har att lära, att presentera målet för vår fostran för oss. Vi läste passagerna i Hesekiels bok, vilka jag finner vara bärande i denna sak. I en tid då det sanna uttrycket för Guds tanke mitt bland hans folk hade gått förlorat och folket inte hade någon omedelbar närhet till gudomlig ståndpunkt och utblick långt där borta i ett främmande land, lade Gud sin hand på profeten och förde honom i Anden, i en vision till Jerusalem. Han placerade honom på ett högt berg och gav honom en presentation av ett nytt tempel ut ur vilket en livets flod skulle flyta ända till jordens ändar. Sedan fyllde han på med att ge en minutiöst detaljerad beskrivning och instruerade därefter profeten att visa detta hus för Israels hus. Detta för att frambringa ett tillfrisknande i det andliga livet i enlighet med denna övergripande och detaljerade uppenbarelse av Guds tanke, med begynnelse i att se till att de skämdes.

Man tvistar om huruvida Hesekiels tempel verkligen kommer att byggas här på jord. Vi ger oss inte in i den diskussionen, men man kan vara alldeles säker på att allt det som Hesekiel såg finner sin andliga motsvarighet och uppfyllelse i församlingen som är hans kropp; allt återfinns andligen i Kristus. Och Guds sätt att handskas med sitt folk för att säkra ett fullständigt uttryck för sin tanke börjar med att föra fram och presentera det perfekta Objektet. Det gjorde han vid Jordan, när han klöv himlen och sade: ”Detta är min Son, den älskade. På honom vilar mitt välbehag.”

Han förde fram denne och bekräftade att detta var den fulla, detaljerade och fullständiga sammanfattningen av hans tanke för sitt folk. Aposteln Paulus ger i ord som är välkända för oss distinkt röst åt detta faktum – ”Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild”. Rom 8:29.

”Detta är min Son, den älskade. På honom vilar mitt välbehag.” – ”Att formas efter hans Sons bild”. Detta är presentationen av, bekräftelsen på och deklarationen av det gudomliga syftet som var fastställt för honom. Jag upprepar att den Helige Andes första mål är att se till att vi blir bekanta med ändamålet med vår andliga fostran vilket är att han kommer att uppenbara Kristus i oss för att sedan forma oss efter Kristus. För att lära Kristus måste vi först se Kristus.

Det förnämsta särmärket för ett liv styrt av Anden
Det utmärkande för det liv som leds och styrs av den Helige Ande är att det hela tiden och allt mer låter sig upptas av Kristus, att Kristus blir allt större och större allt eftersom tiden löper. Den Helige Andes verk i oss resulterar i att vi förs till stranden av den väldiga ocean som når långt, så långt bortom vår räckvidd och inför vilken vi brister ut i ett: ”Oh dessa djup, vilken fullhet i Kristus.” Om vi levde så länge som människor existerat, skulle vi ändå bara röra vid ytterkanten av denna fullhet som är Kristus.
Detta blir genast till en utmaning för oss. Här är det inte fråga om ord. Detta är inte retorik, här finns sanningen. Låt oss ställa frågan till våra hjärtan meddetsamma. Är detta sant om oss? Är detta det slags liv som vi är bekanta med? Eller kommer vi till korta i denna sak? Saken ställer sig så här, då vi har fått en glimt av allt det som Kristus innefattar förstår vi då att vi är slagna, att vi saknar all förmåga, att vi aldrig kan omfatta allt som finns här? Det ligger bortom oss, mycket långt bortom oss och ändå dras vi vidare, förda allt längre bortom. Är detta din erfarenhet? Här har vi tecknet på att ett liv är styrt av den Helige Ande. Kristus blir allt större ju längre vi färdas. Om detta är sant, är det livets väg. Om det bleve så att du och jag kom till en punkt där vi tror att vi vet, att vi har allt, att vi har nått fram, skulle allt bli statiskt och stillastående. Vi skulle då förstå att den Helige Ande hade slutat att verka och att livet har blivit sin egen motsägelse.

Låt oss ta det exempel på en bland människor som jag tror är given till oss just för detta speciella syfte att visa Guds vägar, aposteln Paulus. De ord som han använder för att uttrycka och definiera vad som hände honom i begynnelsen är dessa: ”Men så behagade det Gud… att uppenbara sin Son i mig.” Gal 1:16. Denne man var intensivt sysselsatt med att predika och undervisa. Han förmedlade mycket. Han levde länge och rikt, inte bara genom det han åstadkom men genom den koncentrerade mättnad som har besegrat varje försök som gjorts för att förstå och hantera den.

Vid slutet av detta långa och rika liv, som börjat enligt hans egna ord med att ”så behagade det Gud… att uppenbara sin Son i mig”, ropar han från djupet av sitt hjärta ”jag vill lära känna honom”, Fil 3:10. Med detta visar han med skärpa att trots den väldiga begynnelseuppenbarelsen och de därpå följande, inklusive att bli tagen upp till den tredje himlen och där ha blivit visad sådant som inte går att tala om, så finner han att vid slutpunkten vet han ändå inget i jämförelse med allt det som finns att veta. Att jag fick möjlighet att lära känna honom!

Detta är den koncentrerade mättnaden, det innersta väsendet i ett liv lett och styrt av den Helige Ande, och det är detta som kan befria oss från död, från stagnation, från att hamna i ett stillastående. Det är den Helige Andes arbete i Kristi skola att visa fram Kristus och att se till att han fortfar att vara i fokus i allt sitt majestät. Det är här Gud begynner, begynner med att lyfta fram Kristus, presenterar och visar fram honom, lämnar sin bekräftelse, och säger att detta är vad jag vill forma er till, detta är förebilden.
Ja, och sedan, efter att ha gjort denna presentation, börjar de första grundläggande lektionerna. Den Helige Ande nöjer sig alls icke med att ge oss en storartad förevisning. Han ger sig i kast med det verkliga arbetet i relation till denna presentation och vi förs under hans hand in i två eller tre grundläggande saker i den andliga fostran.

Utmaningen i och meningen med en öppen himmel
Min målsättning i samverkan med Herren är att se till att allt först och främst blir praktiskt. Därför skjuter vi fram utmaningen med en gång och jag frågar dig: Visar den Helige Ande Guds fullhet i sin Son för ditt inre i ständigt växande grad? Är detta ditt andliga livs erfarenhet? Om det inte är så, måste du arbeta med det alldeles särskilt inför Herren. Något har blivit fel. Detta är innebörden av begreppet smörjelse, och om inte detta är kärnpunkten i ditt andliga liv har något gått snett med avseende på smörjelsen. Herren Jesus sa till Natanael: ”Härefter, (många begår ett misstag genom att tro att ordet syftar på livet efter detta), ska ni få se himmelen stå öppen och Guds änglar som stiger upp och ned över Människosonen.” Härefter var naturligtvis det omedelbara härefter, den Helige Andes dagar som var i antågande. Med en öppen himmel ser du, och du ser Guds syfte med Sonen.

För Herren Jesus innebar denna öppna himmel smörjelse. Den Helige Ande kom och sänkte sig ner över honom. Detta var smörjelse och det förhåller sig på samma sätt för oss. Den öppna himlen är Andens smörjelse, ända från den första pingstdagen och framåt, över Kristus i oss. Denna öppna himmel innebär en ständigt växande uppenbarelse av Kristus.

Jag måste få stryka under detta. Jag stannar upp för att hävda detta: Vi får inte stapla upp och lägga till en mängd andra saker allt för snart, men måste vara förvissade om att vi förhåller oss rätt i detta. Den öppna himlen för omedelbart fram Guds uppenbarelse av Kristus till din dörr och gör den tillgänglig för dig så att du inte i första hand behöver vara beroende av bibliotek och böcker, föreläsningar och predikningar eller annat sådant. Det finns där redo för dig. Oavsett om Herren låter använda sig av dessa andra verktyg till din hjälp och ditt berikande så har du din egen öppna himmel, din egen banade väg, det ligger inget lock på. Herren Jesus blir mer och mer underbar för ditt hjärta därför att ”Gud som sade: ’Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.” 2 Kor 4:6.

***

Power Through Prayer
by E. M. Bounds

 
5 Prayer, the Great Essential
 
You know the value of prayer: it is precious beyond all price. Never, never neglect it.
Sir Thomas Buxton
 
Prayer is the first thing, the second thing, the third thing necessary to a minister. Pray, then, my dear brother: pray, pray, pray.
Edward Payson
 

P R A Y E R, in the preacher’s life, in the preacher’s study, in the preacher’s pulpit, must be a conspicuous and an all-impregnating force and an all-coloring ingredient. It must play no secondary part, be no mere coating. To him it is given to be with his Lord “all night in prayer.”
The preacher, to train himself in self-denying prayer, is charged to look to his Master, who, “rising up a great while before day, went out, and departed into a solitary place, and there prayed.”
The preacher’s study ought to be a closet, a Bethel, an altar, a vision, and a ladder, that every thought might ascend heavenward ere it went manward; that every part of the sermon might be scented by the air of heaven and made serious, because God was in the study.
 
As the engine never moves until the fire is kindled, so preaching, with all its machinery, perfection, and polish, is at a dead standstill, as far as spiritual results are concerned, till prayer has kindled and created the steam. The texture, fineness, and strength of the sermon is as so much rubbish unless the mighty impulse of prayer is in it, through it, and behind it.
The preacher must, by prayer, put God in the sermon. The preacher must, by prayer, move God toward the people before he can move the people to God by his words. The preacher must have had audience and ready access to God before he can have access to the people. An open way to God for the preacher is the surest pledge of an open way to the people.
 
It is necessary to iterate and reiterate that prayer, as a mere habit, as a performance gone through by routine or in a professional way, is a dead and rotten thing. Such praying has no connection with the praying for which we plead.
We are stressing true praying, which engages and sets on fire every high element of the preacher’s being—prayer which is born of vital oneness with Christ and the fullness of the Holy Ghost, which springs from the deep, overflowing fountains of tender compassion, deathless solicitude for man’s eternal good; a consuming zeal for the glory of God; a thorough conviction of the preacher’s difficult and delicate work and of the imperative need of God’s mightiest help.
Praying grounded on these solemn and profound convictions is the only true praying. Preaching backed by such praying is the only preaching which sows the seeds of eternal life in human hearts and builds men up for heaven.
 
It is true that there may be popular preaching, pleasant preaching, taking preaching, preaching of much intellectual, literary, and brainy force, with its measure and form of good, with little or no praying; but the preaching which secures God’s end in preaching must be born of prayer from text to exordium, delivered with the energy and spirit of prayer, followed and made to germinate, and kept in vital force in the hearts of the hearers by the preacher’s prayers, long after the occasion has past.
 
We may excuse the spiritual poverty of our preaching in many ways, but the true secret will be found in the lack of urgent prayer for God’s presence in the power of the Holy Spirit. There are preachers innumerable who can deliver masterful sermons after their order; but the effects are short-lived and do not enter as a factor at all into the regions of the spirit where the fearful war between God and Satan, heaven and hell, is being waged because they are not made powerfully militant and spiritually victorious by prayer.
 
The preachers who gain mighty results for God are the men who have prevailed in their pleadings with God ere venturing to plead with men. The preachers who are the mightiest in their closets with God are the mightiest in their pulpits with men.
 
Preachers are human folks, and are exposed to and often caught by the strong driftings of human currents. Praying is spiritual work; and human nature does not like taxing, spiritual work. Human nature wants to sail to heaven under a favoring breeze, a full, smooth sea.
Prayer is humbling work. It abases intellect and pride, crucifies vainglory, and signs our spiritual bankruptcy, and all these are hard for flesh and blood to bear.
It is easier not to pray than to bear them. So we come to one of the crying evils of these times, maybe of all times—little or no praying. Of these two evils, perhaps little praying is worse than no praying. Little praying is a kind of make-believe, a salvo for the conscience, a farce and a delusion.
 
The little estimate we put on prayer is evident from the little time we give to it. The time given to prayer by the average preacher scarcely counts in the sum of the daily aggregate. Not infrequently the preacher’s only praying is by his bedside in his nightdress, ready for bed and soon in it, with, perchance the addition of a few hasty snatches of prayer ere he is dressed in the morning.
How feeble, vain, and little is such praying compared with the time and energy devoted to praying by holy men in and out of the Bible! How poor and mean our petty, childish praying is beside the habits of the true men of God in all ages! To men who think praying their main business and devote time to it according to this high estimate of its importance does God commit the keys of his kingdom, and by them does he work his spiritual wonders in this world. Great praying is the sign and seal of God’s great leaders and the earnest of the conquering forces with which God will crown their labors.
 
The preacher is commissioned to pray as well as to preach. His mission is incomplete if he does not do both well. The preacher may speak with all the eloquence of men and of angels; but unless he can pray with a faith which draws all heaven to his aid, his preaching will be “as sounding brass or a tinkling cymbal” for permanent God-honoring, soul-saving uses.

***

 

Power Through Prayer
by E. M. Bounds

 
4 Tendencies to Be Avoided
 
Let us often look at Brainerd in the woods of America pouring out his very soul before God for the perishing heathen without whose salvation nothing could make him happy. Prayer—secret fervent believing prayer—lies at the root of all personal godliness. A competent knowledge of the language where a missionary lives, a mild and winning temper, a heart given up to God in closet religion—these, these are the attainments which, more than all knowledge, or all other gifts, will fit us to become the instruments of God in the great work of human redemption.
Carrey’s Brotherhood, Serampore
 
There are two extreme tendencies in the ministry. The one is to shut itself out from intercourse with the people. The monk, the hermit were illustrations of this; they shut themselves out from men to be more with God. They failed, of course. Our being with God is of use only as we expend its priceless benefits on men. This age, neither with preacher nor with people, is much intent on God. Our hankering is not that way. We shut ourselves to our study, we become students, bookworms, Bible worms, sermon makers, noted for literature, thought, and sermons; but the people and God, where are they? Out of heart, out of mind. Preachers who are great thinkers, great students must be the greatest of prayers, or else they will be the greatest of backsliders, heartless professionals, rationalistic, less than the least of preachers in God’s estimate.
 
The other tendency is to thoroughly popularize the ministry. He is no longer God’s man, but a man of affairs, of the people. He prays not, because his mission is to the people. If he can move the people, create an interest, a sensation in favor of religion, an interest in Church work—he is satisfied. His personal relation to God is no factor in his work. Prayer has little or no place in his plans. The disaster and ruin of such a ministry cannot be computed by earthly arithmetic. What the preacher is in prayer to God, for himself, for his people, so is his power for real good to men, so is his true fruitfulness, his true fidelity to God, to man, for time, for eternity.
 
It is impossible for the preacher to keep his spirit in harmony with the divine nature of his high calling without much prayer. That the preacher by dint of duty and laborious fidelity to the work and routine of the ministry can keep himself in trim and fitness is a serious mistake. Even sermon-making, incessant and taxing as an art, as a duty, as a work, or as a pleasure, will engross and harden, will estrange the heart, by neglect of prayer, from God. The scientist loses God in nature. The preacher may lose God in his sermon.
Prayer freshens the heart of the preacher, keeps it in tune with God and in sympathy with the people, lifts his ministry out of the chilly air of a profession, fructifies routine and moves every wheel with the facility and power of a divine unction.
 
Mr. Spurgeon says: “Of course the preacher is above all others distinguished as a man of prayer. He prays as an ordinary Christian, else he were a hypocrite. He prays more than ordinary Christians, else he were disqualified for the office he has undertaken. If you as ministers are not very prayerful, you are to be pitied. If you become lax in sacred devotion, not only will you need to be pitied but your people also, and the day cometh in which you shall be ashamed and confounded. All our libraries and studies are mere emptiness compared with our closets. Our seasons of fasting and prayer at the Tabernacle have been high days indeed; never has heaven’s gate stood wider; never have our hearts been nearer the central Glory.”
 
The praying which makes a prayerful ministry is not a little praying put in as we put flavor to give it a pleasant smack, but the praying must be in the body, and form the blood and bones. Prayer is no petty duty, put into a corner; no piecemeal performance made out of the fragments of time which have been snatched from business and other engagements of life; but it means that the best of our time, the heart of our time and strength must be given. It does not mean the closet absorbed in the study or swallowed up in the activities of ministerial duties; but it means the closet first, the study and activities second, both study and activities freshened and made efficient by the closet.
 
Prayer that affects one’s ministry must give tone to one’s life. The praying which gives color and bent to character is no pleasant, hurried pastime. It must enter as strongly into the heart and life as Christ’s “strong crying and tears” did; must draw out the soul into an agony of desire as Paul’s did; must be an inwrought fire and force like the “effectual, fervent prayer” of James; must be of that quality which, when put into the golden censer and incensed before God, works mighty spiritual throes and revolutions.
 
Prayer is not a little habit pinned on to us while we were tied to our mother’s apron strings; neither is it a little decent quarter of a minute’s grace said over an hour’s dinner, but it is a most serious work of our most serious years. It engages more of time and appetite than our longest dinings or richest feasts. The prayer that makes much of our preaching must be made much of. The character of our praying will determine the character of our preaching. Light praying will make light preaching. Prayer makes preaching strong, gives it unction, and makes it stick. In every ministry weighty for good, prayer has always been a serious business.
 
The preacher must be pre-eminently a man of prayer. His heart must graduate in the school of prayer. In the school of prayer only can the heart learn to preach. No learning can make up for the failure to pray. No earnestness, no diligence, no study, no gifts will supply its lack.
Talking to men for God is a great thing, but talking to God for men is greater still. He will never talk well and with real success to men for God who has not learned well how to talk to God for men. More than this, prayerless words in the pulpit and out of it are deadening words. 

Bilden ovan föreställer Inseglingsfyren Ledskär vid inseglingsrännan i Ratan. Teckningen är gjord av konstnären Walter Asplund, Bygdeå.

Ratan ... var i Sverige ligger den orten? Se kartbilden över Västerbottens kustland. Ta också en titt på följande Ratan-karta. Flera uppgifter vid den svenska förlusten 1809 i kriget vid Ratan. En bra kort skildring av kriget ges på den lokala Umeåsajten: Umea.se/Historia 1714-1809.

REFLEKTION
Rubriken Krig i Sverige med bilden från Ledskär aktualiserar vår svenska historia. Augusti månad 1809 var senaste månaden och året som Sverige levde i krig. De senaste krigsskådeplatserna i Sverige utgörs alltså av Västerbottens kust 45 km norr om Umeå, vid Ratan.

Den svenska kristenheten vet att det andligt sett råder krig just nu i Sverige såväl som i världen för övrigt. Islam påminner oss i Väst om jihad - det heliga kriget. Det är något vi med terrorismens globala närvaro känner fruktan och oro inför. Islams jihad är inte bara ett fundamentalistiskt begrepp, utan faktiskt också begreppsmässigt i Koranens dogmatik en verklighet. Även om ledande opinionsbildare gör allt för att hänföra 'jihad' till extrem fundamentalism. Men, så är det inte, om man lyssnar på andra forskare i ämnet än dem som är accepterade vid mediasvängens mikrofoner och kameror.

Den svenska kristenheten lever i verkligt krig apropå kriget vi förlorade 1809 i Sverige vid Ratan. Det är dock ett krig som är vida mera allvarligt och förödande än kriget vid Ledskär, Ratan och Sävar eller de krig som råder i Mellanöstern eller alla andra pågående globala krigshärdar. Det är det krig som leder till miljontals offer för evigheten. Det är det krig som råder i människors hjärtan. Det är det krig som Mörkrets rike för mot Guds rike, för att söka omintetgöra dess plan och fakticitet. Det handlar om liv och död och om enskilda själars eviga väl.

En väckelsesångtext från 1862 uttrycker trons glädje och förtröstan mycket väl:
- Vi har sett Guds rike komma genom seklers natt och dag, miljoner människor fångats av Andens helga lag. Men vi väntar ännu mera av Guds härlighet och kraft, när Guds sanning tågar fram, när Guds rike tågar fram.

Må bilden från Ledskär få påminna oss i Den svenska kristenheten om kriget som råder runt omkring oss; så att vi fördjupas i vår intimitet med och relation till honom som är Messias, Kristus Jesus, och som kallas Prince of Peace, Fridsfursten.

 Bild från: Katolsk Observatör

"Störst av dem är kärleken" - se encyklikan DEUS CARITAS EST, Gud är kärlek, i Stiftsmeddelande. "Deus Caritas Est": Se Meaning

Benedictus XVI beskriver texten med dessa ord: “To experience love and in this way to cause the light of God to enter into the world—this is the invitation I would like to extend with the present Encyclical.”

Se encyklikan i engelsk text: DEUS CARITAS EST. Skandinaviska Vatikanradion beskriver den under rubriken Gud är kärlek. 

Det nya nätmediet Katolsk Observatör presenterar Påvens tal om encyklikan

Bild: från Operation World - Om världsreligionerna

Vilket beskriver bäst din kyrka, tradition och religiöst perspektiv?
Delta i undersökningen här - Se menyn till höger på Startsidan under M'Xp-logo

---

2006-01-26 RAPPORT 
Vilket av följande beskriver bäst din kyrka, tradition och religiöst perspektiv? 
  Svenska kyrkan 21.4%
  Bibel & Bekännelse 10.0%
  EFK 8.6%
  EFS 7.1%
  Lutheran  7.1%
  SAM 7.1%
  Högkyrklig 7.1%
  Romersk katolsk  7.1%
  Pentecostal-/Charismatic  4.3%
  Orthodox  2.9%
  Evangelikal  2.9%
  Restkatolicism (se Kommentar) 2.9%
  Vineyard 1.4%
  Ateist 1.4%
  Ingen rel. tradition 1.4%
  Missionskyrkan 1.4%
  New Test Church 1.4%
  Pingst 1.4%
  Brethren - NT Church 1.4%
  Messiansk 1.4%

***
En av dagens kommentarer:
Evangelikal trosgrund och bekännelse till Bibeln som Guds Ord och vägledning för mitt liv, mina beslut, målsättning och engagemang att vara ett enkelt redskap att nå människor med evangelium både i Sverige och i andra länder. Tradition och kyrklig bakgrund i SAM, livsuppgift för Herren genom OM. - Hans Ström

 
Foto: bygdea.se/Bygdeå BildDataBas

Råslätt Jönköping den 25 januari 2006

Bästa Karin

I mitt Öppna brev (5) föreslog jag att vi avslutar vår brevserie och att du därmed får sista ordet i samband med dina svar på några frågor. Jag lägger in mina frågor från det brevet i brevsvaret nedan samtidigt som jag vill tacka dig, Karin, för ett givande meningsutbyte.
Broderligen
/Dag

---

Karin Långström Vinges svar den 25 januari 2006:

A) Du gillar ju Kyrkoordningen, men jag undrar vad Nådens ordning kan betyda för en modern präst i vår tid?
Jag tror att vi är ålagda att predika evangelium. Lagens tid är förbi. Nådens ordning är ett schema som fått många människor att må mycket dåligt. Jag tror inte på att dela in vare sig människor i fack, eller att
systematisera vägen till tro eller vägen i tro.

B) Vad är kyrkans viktigaste uppgifter (begränsa dig till tre och sök numrera dem i prioritetsgrad) idag år 2006 och de närmaste åren?
Visa på evangeliet. Jesus Kristus är en person att räkna med! Vi behöver honom! Detta är huvuduppgiften, så klart. Detta sker genom gudstjänster, undervisning, diakoni och mission. Vill inte ta bort något av dessa kyrkans fyra ben!

C) Hur ska kyrkan kunna bli en kyrka som vänder trenden från att tappa till att bli en progressiv kraft med tillväxt i det svenska samhället? Var kommer 'väckelsen' in i bilden?
Bön. Vi kan ställa oss i Guds tjänst. Sen rustar han oss. Av oss själva förmår vi mycket lite. Kyrkomötesbeslut hit och dit påverkar nog egentligen väldigt lite ifråga om kyrkans växande eller 
tappande. Och ibland tänker jag, att om Gud inte vill sända väckelse, får väl vi väcka Gud!

D) Hur och var har kyrkan sina profetiska uppgifter i Sverige idag?
Hela samhället. Alla delar. Slå vakt om människovärdet och påminna om kärleksbudskapet.
Opinionsbildning!

E) Vad har du för vision för Den svenska kristenheten?

Vision för den svenska kristenheten....jobba på. Leva. Vara. Ta det lugnt. Vila i att Gud bär oss. Släppa taget om våra egna prestationskrav och prestationsångestar.

Jesus i Joh 14:
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som
världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.

Hälsningar Karin

Efter ett "självklart OK" från Peter, om vilken artikeln nedan handlar, publiceras berättelsen nedan som är ett både märkligt och mäktigt vittnesbörd om "När livet vände..."

Dag Selander
editor 

***

NYÅRSAFTON 2004. Peter började dricka redan på dagen. Strax före 12-slaget hade han hunnit få i sig en del del. Då stack hunden. Peter fick lite panik över att hon var lös ute bland alla smällare och raketer.

- Jag satte mig i bilen för att leta reda på henne, dum som jag var.

Livet hade varit tufft för lanthandlare Peter Fransson i Hok en tid, Han hade precis startat upp butiken i samhället. Han hade nyligen genomgått en skilsmässa och ytterligare en separation. På nyårsnatten vändes allt upp och ner.

- Jag förstår om det låter som hokus pokus, men jag har aldrig varit med om något verkligare i hela mitt liv.

Flera gånger blir han tårögd när han i dag, ett drygt år senare, berättar om sin upplevelse.

HAN KÖRDE en vända i det lilla samhället. Träffade på ett gäng ungdomar som märkte att han hade druckit.

- Du ska inte köra bil, hit med nycklarna.

Det blev gruff och till slut sa det pang, minns Peter. Han fick sig en rejäl smäll, ställde bilen och gick hem och la sig.

- Jag skämdes som en hund.

I dag kan Peter se hur det som hände var närmast oundvikligt. Åtminstone att något skulle hända.

- Jag hade haft det rätt kämpigt privat. Och det hade varit mycket brännvin ett tag.

Livssituationen med uppbrott och att plötsligt befinna sig ensam, stress och press över arbetssituationen som egenföretagare. Frågorna om meningen med allt snurrade på högvarv i huvudet.

Efter skilsmässan bor barnen mestadels hos sin mamma. Peter kom hem till ett tyst och tomt hus på kvällarna.

- Det blev att man slog sig ner med en öl eller två framför tv:n. Jag hittade lite tröst i alkoholen. Allt kändes lite lättare.

Peter har länge varit lite av en centralfigur i Hok, även om han inte är född och uppvuxen i samhället. Han flyttade runt en del som liten men kom till Hok som 12-åring. Efter gymnasiet flyttade han till Jönköping och hade hus i Bankeryd ett tag, innan han återvände till Hok för åtta år sedan.

Han har snabbt kommit in i samhället genom att engagera sig i det mesta som försiggår. Som lanthandlare har han träffat de flesta, men också som aktiv i Hoks intresseförening, i Folkets hus och i Bastuföreningen.

- I bastun var vi en blandad kompott som brukade träffas. Allt från bönder till avdankade pastorer.

I bastun tog Peter ofta upp frågor om livet, helst efter ett par öl.

- Spärrarna släpper ju då. Blygheten försvann och det lite skämmiga gick an.

Strax före nyår går han till pastorn, Erik, mitt i natten och inte helt nykter.

- Vi pratade om alkoholen och jag lovade att jag inte skulle dricka på ett tag. Fast det kunde ju inte gälla förrän efter nyårsafton, då ville man ju festa till det.

HAN VAKNADE på den första dagen 2005 med en otrolig ångest. Att gå upp ur sängen kändes som en omöjlighet. Han tänkte aldrig i livet gå och hämta bilen.

- Jag köper en ny. Han får behålla nycklarna, jag tänker inte gå dit.

En gammal flickvän fanns hos honom i huset. Hon har en bakgrund i kyrkan och Peter sa spontant åt henne att be för honom.

- Det var som att allt plötsligt rann av mig. En oerhört märklig och stark känsla.

Peter ser den dagen som dagen då han blev frälst. Upplevelsen är något som präglar Peters liv väldigt starkt i dag. Men han tror samtidigt att det hände för att han i grund och botten ville förändra sitt liv.

- Jag var mottaglig eftersom jag sökte efter ett svar.

Han tycker att den kristna tron har fyllt ett tomrum som han alltid har upplevt. Ett tomrum som han är övertygad om att alla har.

- Sedan är det väl olika vad man vill fylla det med. Om det är pengar, sex, yoga eller religion, alla letar vi väl efter något.

Själv hade han inte trott att han skulle fylla sitt tomrum med religion. Tvärtom tyckte han att det var ganska töntigt.

- Jag skulle väl aldrig ha sökt upp en kyrka och satt mig på en lördag kväll.

Han är heller inte uppvuxen i ett troende hem. Men sedan han blev kristen har hans mamma berättat om ett löfte han gav henne när han var liten, ett som han själv hade glömt, men ändå lyckades hålla, tydligen.

- Om jag bara slapp söndagsskolan lovade jag att jag skulle bli religiös när jag blev stor.

Han upplever själv att han har förändrats mycket som människa det sista året. Relationen till exfrun har blivit bättre, mest på grund av att han har slutat dricka, tror han.

- Men man förändras ju successivt. Jag har inte blivit en helt ny människa över en natt, jag har kvar många av mina gamla värderingar. Annars skulle man väl bli knäpp.

Han har inte druckit en droppe under det senaste året. Oftast har det varit problemfritt. Ett välbekant pys från en ölburk på en grillkväll väckte ett sug, men det gick över efter en tur in till köket, säger han.

Inom de närmaste veckorna stänger P Franssons Lanthandel för gott. På ett sätt är det en personlig besvikelse för Peter att tvingas stänga, att de 640 invånarna i samhället ska ha en butik är fortfarande en viktig fråga för honom. Men i slutändan gick det inte ihop sig ekonomiskt.

- Det är klart att det känns skittrist att behöva stänga, men det är inget jag ligger och grubblar över på nätterna.

Han är inte ett dugg orolig över framtiden. Vad han ska göra framöver är inte riktigt klart, men arbetslös tänker han inte gå. Något blir det, säger han bestämt.

Han har hittat en inre trygghet även om han poängterar att allt inte går av sig själv.

- Livet går fortfarande upp och ner, även som kristen. Vissa dagar känns det lättare, andra svårare.

NÄR HAN HADE stigit upp ur sängen på nyårsdagen gick han hem till killen som hade slagit honom kvällen innan. Peter bad om ursäkt och det slutade med att de stod och kramades på trappan.

- I dag kan jag bara tacka honom för det han gjorde.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten innehåller många märkliga och mäktiga ingripanden, där livet som varit snett vänts rätt och där livet varit hopplöst men vänts till nya möjligheter och nytt liv. Exemplet med Peter är uppmuntrande och trosstärkande för oss alla alltifrån Alliansmissionen till Österns Assyriska kyrka.
+ Gloria Deo 

Källa:
Intervju av Sandra Lindén, artikeln publicerad i Jönköpings-Posten lördag 21 januari 2006, s.21.

Hur översätter man Bored-Again Christian? Det är också frågan Arne i Herden.se frågar sig...
Vilken av följande betydelser kan vara relevant? Här är alternativa översättningar:

'På-nytt-stödd' eller På-nytt-störd' eller 'På-nytt-förödd'

Medan du funderar kan du lyssna till gruppen Bornedagainchristian



Gå sedan hem och få en utläggning och svar hemma i Prästgården hos Herden.se. Där får vi klart för oss att f. Arne är definitivt inte Bored-Again Christian.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten har i detta perspektiv två vägar att vara ambassadör för Himmelriket, antingen leva som BoredAgain eller BornAgain... Vad väljer man för att vara kyrkligt/religiöst korrekt? Vem ska man sms:a  och fråga? Syster Anna-Karin Hammar (f) (h) (s) TL? Eller någon av bröderna Wejryd (s) TK, Persenius TD, Carl Axel Aurelius TD prof? Bäst och enklast att gå till Helle Klein... 

Fotnot
Artisten i övre teckningen är  Campbellartist.
Den andra bilden är av  Theleftover.

In Mountain Runner you can read about the Palestinian election January 25th. The writer gives interesting facts to that we know...

Tomas Dixon says: "Palestinians will elect their parliament, and Hamas, the Islamists are supposed to gain, possibly even win. Israel is expected to respect the democratic election, even though the potential winner is both ideologically, and practically dedicated to its total destruction" in the post Loving Your Enemy.

REFLECTION
How is status and situation in viewing israelis AND palestinians in The swedish [and global] Christianity about Loving your enemy... And, how should it be.

Foot-note
About the Photo above: See Comment. The cupola metal: Boliden Gold from Sweden. 

Bild: från Birre Nilis fotoblog

O    M
B    Ö    N    E    N

Artikeln 'Revelation or relief' om Prayer Intercession, om bön, är en kort innehållsrik text till inspiration och glädje. Avsätt gärna en liten stund i lugn och ro. Läs texten sakta och reflektera kring den hemlighet det innebär att få gå in i den inre kammaren med de välsignelser som finns lovade i Skriften. Texten är författad av Lars Widerberg, som verkar i den Prayer Operation som har namnet Intercessors Network, vilken sänder ut globala böneinformationer dagligen och /eller varje vecka; fritt och gratis via e-post. Den som ännu inte anmält sitt intresse att ta del av alternativa tjänster som erbjuds skulle kanske fundera på att sända en förfrågan. (Se kort info nedan)

/Dag Sr


***
 
 
Revelation or relief
Lars Widerberg
 
Our Father provides. He has set forth the ministry of the prayer-chamber as the many-faceted means leading a heart into a development of true seeing.
The life of a praying Christian formulates itself in terms of a quest for a revelation of God as He finds Himself pleased to reveal His nature and purposes.
Answered prayer contains something of His own character, His mind and His way planted as a resource in our daily struggle.
 
Asking and demanding will never open for light and revelation. Praying and waiting respects and uplifts His name. Intercession glorifies His name. The very use of His name to secure man’s will desecrates any heavenly intention. Prayer begins on the inside of His name, in the chambers of His council.
 
David, the king, the man with a tongue as the pen of a ready writer prayed with words and definitions which were specified – this I need, this I see, this I fear, this I expect. This King of Prayer always expressed the need of revelation – be my Rock, act as my Shield, sing songs of deliverance, surround us with loving-kindness, allow help to descend from the sanctuary, allow us to see Your hands at work.
 
Prayers, reverently persistent. Prayers specified, but never pressing man’s agendas. Penetrating prayers simply because of the intercessor’s trust in and abandoning to God’s ability to cause all things to work together for good. Piercing, productive prayer because the Lord is trusted to diagnose and differentiate, to determine and decide regarding proper measures to be applied.
 
Oh, that He would reveal Himself. Pain is involved in the process of securing true revelation. There is always and ever a perennial pain in a heart which is set for true seeing. Two polarities confront man in the prayer-chamber – revelation or relief. An either/or situation constitutes true prayer and true seeing.
 
Modern man is set to avoid pain and to pursue pleasure. Thereby he disqualifies himself for a praying which secures true seeing. God is there to be seen by the man, or woman, who is ready for spiritual work, a following hard after the Lord. There has to be an “Oh” in a praying man’s heart – to somehow reduce this reality, even praying to be relieved of such an “Oh” is to cut off the life of the prayer-closet.
 
But revelation is relief – light in darkness, peace amidst pain. Revelation is relief – a seeing, tangible glory amidst hardship. Revelation is relief – “I have come to reveal the Father.” Revelation is relief – deliverance because of His songs, surrounded by His loving-kindness.
Seeing Him is relief. Enjoying Him is relief – relief from a crooked presumption of what is glorious living. Rejoicing in Him is relief – a severing from, a cutting off from contemporary means and modes of operation aiming at securing pace and prosperity.
 
True seeing finds a burning bush.
True seeing finds a calling to a ministry in the chambers of prayer, in the council of God.
True seeing formulates life, maturing life.
True seeing is Life, newness of Life.
True seeing finds God. True seeing rests with God.
True seeing is secured by the willingness to carry a radical “Oh, that. . .” in your heart.
True seeing is yours by choice.
 

--  --  --  --  --
 

Articles by Lars Widerberg:
 
FORMULATING VITAL QUESTIONS
A TESTIMONY ROLLED IN DUST
YET FOR THIS I WILL BE SOUGHT
REVIVAL, A SUBJECT AVOIDED AND REJECTED
A REVIVAL MANIFESTO
 
Sent to you on request. . .
Information by Lars Widerberg & Intercessors Network: e-mail.

Picture: "12 svenska helgon av Katarina Johansson", Sankt Eriks bokförlag

I den lutherska bloggen Beggars All under rubriken The Best Thing I Have Ever Heard! finns en inte helt omotiverad tanke kring vad som är tveksam undervisning och inte, och inte helt fel en påminnelse om hur den evangelikala kyrkan - i USA inte minst - kan vara ute och cykla... 

Om en verklig Bestseller - The Purpose Driven Life by Rick Warren sägs det:
- We have no shortage of false teachers in this country who happily point Christians away from Christ and Him crucified to good works. It's an old problem, so it shouldn't be a surprise since American Evangelicalism is not based in the Reformation. Charles Finney is the real father of what we call Evangelicalism in this country.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten är bärare också vi av korrigerare och lärare som både kan och bör ställa frågar och pröva dogm och undervisning såsom exemplet med den lutherska reaktionen i bloggen Bloggers All visavi evangelikalism på glid. Alltifrån St Angsar till en utmanande livetsordpredikant.

- SENSE MORALE: Allt ifrån den ena yttersta kanten till den andra i Den svenska kristenheten behöver vi varandras både ifrågasättanden såväl som acceptans och uppmuntran.

Bilden ovan - von Ahns handelsbod - är gjord av konstnären Walter Asplund, Bygdeå. Handelsboden hörde till Bygdeborgs kaptensboställe i Bygdeå.

I Skinnarbyn, kyrkbyn med anor så gamla, att helgedom kom till under Helige Eriks dagar och ordet där förkunnades för första gången från predikstolen en höstdag år 1169, förlades 1689 kaptenssätet Bygdeborg som hem åt kaptenen å dåvarande Bygdeå kompani.

Så skriver Einar Svartengren i Svenska Officersboställen i Västerbotten, sid 46ff, och fortsätter:

Bygdeborg består av Mangården, Portbyggningen, Brygghus, Badstugan, Källaren, Brunnen, Fähuset, Ladugård, Trädgård, Åkern, Ängarna, Skogen, Fiskevatten.

Förste innehavare var A. Bångenhielm 1701, född i Leipzig, och den siste A.C. Fischerström, 1872.

Enskild ägo
Under åren 1894-1918 ägdes gården av F. von Ahn, som sålde jorden till hemmansägarna K.L. Andersson och J. Johansson. Von Ahns änka sålde ävenledes gården, som köptes av Albert Lundqvist.  Under senare år har Bygdeborg varit i familjen Alex Jonssons ägo.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten har i detta historiska perspektiv med anor från Helige Eriks dagar och Mässans firande redan en höstdag år 1169, samt med Gustav Vasas monstranshämtande på 1500-talets trots sakristians tre nycklar ett katolskt/reformatoriskt vittnesbörd som minner om Evangeliets källa långt ned i den apostoliska första Fornkyrkans tid. Vi skönjer historiens vingslag från von Ahns handelsbod i Bygdeborg; med rötter i kyrkans historia i medeltid och Fornkyrkotid. Till detta kommer Skinnarbyn och socknen Bygdeå som en urgammal svensk handelsplats av bl.a. bärnsten, djurhudar m.m.

/DSr

2006 KOMMER ATT BLI ett mycket viktigt år, ett år som på många sätt blir avgörande för inriktningen inom kristenheten i Norden. Under förra året utkämpade vi ett par strider där vi fick segrar. Först striden om religionsfrihet och yttrandefrihet, där pastor Åke Green gick segrande från Högsta Domstolen. Under hösten kom attacken på de kristna friskolorna och vi fick se regeringen, i alla fall för stunden, dra tillbaka sitt förslag att stoppa dem. Vi har också upplevt många segrar på missionsfälten…

2006 är ett år där vi på många sätt får förbereda oss för ett något bistrare andligt klimat. Den andliga kampen blir intensivare och mer tydlig. Det betyder inte att det blir nederlag och reträtt, utan det är snarare en stark kallelse till oss att komma ännu närmare Jesus. Herren kallar oss att samla och koncentrera oss kring det väsentliga och få saker i ordning inför framtiden.

När vintern kommer byter vi däck på bilen. Vi tar fram vinterkläderna, tätar fönstren och ser till att buskar och växter i trädgården inte förfryser. Om vi gör så, klarar vi bistrare tider bra. Detsamma gäller i Andens värld. Om vi noggrant lyssnar till Andens maningar och förbereder oss i vår andliga vandring så klarar vi förändringar i den andliga väderleken.

JAG TROR ATT VI KOMMER IN I BISTRARE TIDER och att det kommer att innebära två saker. Det ena är att vi måste ta vår vandring med Jesus på ett större allvar. Det går inte att leka, att förbli ytlig, att vara upptagen av annat. Inget är viktigare än att lyssna till Jesus och följa och lyda honom. Guds ord måste få en större plats i våra liv, så vi söker, finner och gläds över alla Guds rådslut.

Samtidigt kommer klimatet i världen att medföra att många människor kommer att tappa illusionerna om att i egen kraft kunna ordna en bekväm tillvaro. Det kommer att bli mer och mer uppenbart att utan Jesu kärlekskraft kommer ingenting att fungera – och detta tror jag kommer att leda många människor rakt in i Guds fadersfamn.

Jag tror verkligen att många svenskar kommer att ta emot Herren. Inte minst kommer hotet och arrogansen från ett fundamentalistiskt islam att få många européer att se skillnaden mellan Jesus och Muhammed. Vi behöver be att många av dessa som idag lever inom islam ska våga lyssna på Jesus som älskar dem så mycket – och följa sitt samvetes röst, oberoende av eventuella hot.

Vi kommer också in i en tid då det på många olika sätt kommer att kosta mer att våga vara en Jesu lärjunge. Inte alla slentrianmässiga kristna är ännu villiga att betala det högre priset. De ser ännu inte nödvändigheten av att offra, försaka och efterfölja. Bistrare tider kommer att pressa fram viktiga beslut. Ljumma kristna kommer att se hur tomt och meningslöst det är att leva enbart för sig själva, att bara satsa på eget välbefinnande och slösa bort sitt liv i jakten efter ägodelar för egen del. De kommer att längta tillbaka till den första kärleken och vilja följa Jesus radikalt igen.

VI HAR INGET MANDAT ATT FÖRAKTA KRISTNA som lever ytligt, världsligt eller avfälligt. Vi har däremot ett mandat att hjälpa dem, såväl som oss själva, att på djupet och mer på allvar följa Jesus. Då kommer den verkliga glädjen, friden, andliga styrkan och närheten till Jesus tillbaka och livet får en helt annan, djupare och härligare mening. När vi tar Gud på allvar tar han oss på allvar och vi kan bli bättre redskap än någonsin förut att nå världen.

Källa: MissionsMagazinet 1/2006, Ledare, U. Ekman, sid. 5
Bild: Almanacka 2006

***
 

Bönehus Norden
 
 
 
KORSET I CENTRUM
Jessie Penn-Lewis
 

Kapitel 2
Ett förändrat fokus genom korset
 
Vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, därför har alla dött.
2 Kor 5:14.
 
När vi läser 2 Kor 5:13-18 kan vi inte undgå att lägga märke till att korset står i absolut centrum i apostelns liv. Vi är alla bekanta med den fjortonde och femtonde versen, vilka lyder: ”Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, därför har alla dött. Han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.” Dessa ord leder oss oavvisligt in till en förståelse av den troendes delaktighet med Kristus i hans död, och därmed till ett mognande in i ett liv som levs helt och hållet i och till Kristus. Men om dessa ord läses i sitt sammanhang lyfts slöjan undan och det visar sig att vers fjorton utgör själva kärnan i en slående passage som uppenbarar de omständigheter och förutsättningar vilka hade förberett Paulus för att skriva så ingående om korset.
 
Låt mig försöka ge er en bild av det sammanhang vilket utgjorde bakgrund till apostelns ord. Hans kritiker i Korint anklagade honom för att av fåfänga framhäva sig och vara från sina sinnen. Men han svarade: ”Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er”.
”Kirsti kärlek driver mig.” Aposteln pekar på korset och slår fast att detta utgör anledningen till att han kan säga så om sig själv. Han visste att det inte kunde finnas någon fåfänga eller något självförhärligande i hans iver och överlåtelse till Gud just på grund av hans samhörighet med Kristus i hans död. Hans eget, framhävandet av honom själv hade mist betydelse och var inte längre något som dominerade honom. Hans eget, hans självmedvetenhet var inte längre fokus och bas utifrån vilket han agerade för självupphöjelse eller i ödmjukhet.
 
Hur uttrycksfulla är inte orden i vers sexton i detta ljus. Alltså känner vi nu inte någon. . . Här ligger ett oerhört eftertryckt. Alltså känner vi nu inte någon på vanligt människovis. (Giertz). Vi vet för vår del inte av någon efter köttet. (1917) Vi vet inte av någon på det sätt som ni känner människor – efter köttet.
”Ni kallar mig fåfäng och galen i min nitälskan, men sådant hör till ett köttsligt synsätt. Jag vet att jag har dött med Kristus och att jag inte längre lever för mig själv. Det är Kristi kärlek som tagit mig fatt och som driver mig. ’Således: är någon i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget. Se, något nytt har kommit. Allt detta har kommit från Gud.’ (Giertz) Ni kallar mig tokig och säger än det ena, än det andra om mig men jag vet att det inte längre är ’Jag’ som styr mig därför att jag har lämnat mitt ’Jag’ på korset. Jag har tagit tag i den verkliga meningen med Kristi död.
Jag ser och förstår att om denne ene dog för alla, då dog alla och sålunda har alla dessa som är i Kristus blivit nya skapelser. Deras livscentrum har förändrats. De har en helt ny förankring – Kristus, allt är alldeles nytt och allt detta har sin källa i Gud, allt kommer ur Gud; Grekiskans ”Ek” – ut ur. På detta sätt driver Kristi kärlek mig. Den väller fram som en väldig flodvåg ur Guds livs källa. Och detta är något mycket mer än den iver och entusiasm som ni i köttsligt sinne dömer vara verksamma i mig.”
 
Detta ligger i rät linje med Guds sätt att uppenbara korsets innebörd för sina barn. Denna inre insikt om korset kan aldrig fångas av intellektet. Kristi död på Golgata var något så överväldigande och så förfärande verkligt att endast de som erfarenhetsmässigt överlämnar sig till denna död kan skaffa sig en glimt av dess innehåll och omfattning. Korsets budskap kan inte fångas och hanteras som lärosats av det enkla skälet att det var något mycket mer än lära för Sonen, Kristus, som lät sig korsfästas och för en sådan som korsets apostel, Paulus.
Guds sätt att uppenbara sanning är att verka fram den i en människas erfarenhet – inarbetad i livets väv – innan den kan tränga fram i sinne och tanke. Vi når fram till Paulus insikt om korset om vi genomlever den paulinska erfarenheten. Vi måste låta oss föras till samma erfarenhetsmässiga punkt utifrån vilken han talade om vi ska kunna förstå hans budskap.
 
Förändrad förankring
Jag skulle vilja stanna upp inför detta skifte av fästpunkt vilket Paulus beskriver i denna sekvens av korintierbrevet. Vi har berört korset och döendet i förhållande till synden så som detta visas i kapitel 6 av Romarbrevet; korset och döden i förhållande till världen – Galaterbrevet 6; och något om vetekornets död och fortbestånd som det tecknas i Joh 12:24. Vi kanske har ljus över dessa aspekter av korset och erfar ett visst mått av frihet genom dessa sanningar, men djupt i vårt innersta känner vi ändå inte något av detta skifte som aposteln nämner i 2 Kor 5:14. Jag och själv sitter fortfarande i högsätet.
Vi försöker att uttrycka det med andra ord: Det finns något som ligger djupare än synd och värld. Det finns något där som måste åtgärdas. Detta innersta är det ego som inte ger upp sin självtagna rätt till självbestämmande, till autonomi och främsta position. Har korset givits frihet att verka i detta?
 
Vi vet, sa Paulus, för vår del inte av någon efter köttet. När ”Jag” har klivit ned från hjärtats tron, tagits omhand och inte längre står i centrum förändras människans synfält fullständigt. Också synen på Kristus kan ta sin utgångspunkt i det köttsliga, ett seende som är självcentrerat och självhävdande i stället för att vara präglat av den nya skapelsen, av det som kommer från Gud. Det är denna det inre livets grund som vi måste nå ner till och utvärdera i korsets ljus. Det finns inget annat sätt för Herren att låta sina livsflöden strömma i en människa. Inte heller kan vi föras till en auktoritetens ställning i förhållande till mörkrets makter, därför att självlivets grund är förgiftad genom den förste Adams fallna natur.
 
Innan vi går vidare för att utveckla detta med Skriftens hjälp, låt mig få skjuta in ett citat från Andrew Murrays bok The Spirit of Christ i vilket han hämtar ett utdrag från Doners anteckningar. Han säger:
”Kristi ställföreträdande verk undertrycker inte människans person och personlighet, dess karaktär är tvärt om produktivt och utvecklande. Han är inte tillfreds med att ensam äga ett andligt livs fullhet, in i vilket hans folk genom tron ska absorberas. Kristi återlösning syftar till ett danande av individer med karaktär och personlighet i vilka Herren får äga ett väletablerat utrymme. Den Helige Ande verkar fram duglighet av nytt slag och böjelser av annan sort; en ny villighet och öppenhet, en fördjupad insikt, ett förvandlat känsloliv, ett annorlunda själv-medvetande. Denne Ande skapar en ny person, upplöser integrationspunkter som tillhör det gamla livet och för in helt nya som passar ett liv i Gud. Denna nya person formas i inre likhet med den andre Adam, utifrån samma familjekaraktär. Genom den Helige Ande äger den troende ett medvetande om sig själv som varande en ny människa och om den kraft och livspuls som följer detta nya, heliga, liv. En passiv hållning med dess åskådarattityd förbyts i spontanitet och produktivitet.”
 
Andrew Murray kommenterar detta: ”Dessa tankar som beskriver Guds Ande som den gudomliga personlighetens Ande vilken verkar som livsprincip i vårt inre måste värdesättas med största allvar för dess omätliga förmåga till fruktbärande. Guds Ande bor inte endast i mig som om jag vore en lokal, eller i mig tillsammans med och runt i kring detta innersta ego genom vilket jag är medveten om mig själv, men mitt i detta innersta låter han sin livskraft flöda för att forma en ny personlighet. Denne samme Ande som var och är i Kristus, hans innersta väsen, blir till mitt innersta väsen.
Vilken oerhörd innebörd detta ger åt orden, ’den som håller sig till Herren, han är en ande med honom’. (1917) Och vilken kraft ger inte detta till denna fråga: ’vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande?’. Den Helige Ande finns i mitt inre som person med all sin inneboende styrka, med sin egen vilja och sina syften. Jag kommer inte att förlora min personlighet allteftersom jag överlämnar den till honom. Istället kommer jag att finna den förnyad och styrkt ända till dess yttersta kapacitet.”
 
Här finner vi alltså detta förändrade fokus framställt för oss, vilket Paulus så akut skildrar utifrån det ljus han hade över korsets mening. Han visar på detta den nya skapelsens faktum som sin erfarenhet i flera skriftsammanhang:
”Jag lever, men ändå inte jag.” Gal 2:20.
”Jag ger en befallning, som inte är min.” 1 Kor 7:10.
”Jag arbetar, fast inte jag själv.” 1 Kor 15:10.
Genom 1 Kor 1:12 får vi en glimt av förhållandena i församlingen i Korint vilka kontrasterar Paulus erfarenhet. ”Alla säger ni ’Jag’. Jag håller mig till Paulus. Jag håller mig till Apollos.” Men Paulus talade inte om sig själv som ursprunget till och den verkande kraften i sina ord och handlingar. Det är jag, fortfarande jag, men ett nytt jag – en ny personlighet. Inte Kristus och jag med mig i centrum och Kristus, genom Anden, bredvid mig. Men ett nytt jag skapat av Anden, därför att det gamla naglades fast vid korset med Kristus. Gal 2:20.
 
Detta är något som ligger helt och hållet bortom vår horisont. Detta nyskapande måste utföras av Skaparen, på samma sätt som skapandet av ett Eden. Vi får inte lockas till att bedra oss och tro att detta ”icke längre jag, men Kristus” just bara är ett måtto, något som vi kan välja eller sätta upp som mål. Det är i någon mån detta, men det är också något mycket större och något verkligt annorlunda. Den Helige Ande kommer att utföra sin del i detta om vi ser vårt behov och ger oss till hans djupaste gående arbete vilket helt och hållet verkas enligt nådens sätt.
Här måste vi återvända till den allra viktigaste passagen i Nya testamentet, vilken beskriver korsets mening och syfte. Den har plats i Romarbrevet, detta lärobrev där aposteln lägger fram de sanningar som ska bilda fundament för den kristna församlingen och på vilka kristet liv sedan kan byggas.
 
Efter att ha visat betydelsen av Kristi död som det försoningsmedel som röjer undan synden inför Gud, Rom 3:25, och sedan som ställföreträdande offer för syndaren, Rom 5:6-10, når vi fram till detta absoluta centrum vilket är syndarens död i hans ställföreträdares död, Rom 6. Vi har här det andliga, orubbliga faktum som lägger grund för Paulus ord i Gal 2:20. ”Jag är korsfäst med Kristus. Nu lever inte mer jag. Det är Kristus som lever i mig.” (Giertz)
När vi nu är bekanta med dessa satser och i någon mån med tankarna i Rom 6, låt oss då ta ett ord ur detta kapitel och skala av allt yttre för att se hur djupt och verkligt detta ”Jag korsfäst” är ämnat att vara. Vi ska se på ordet ”död” i formen ”dött” vilket återfinns i Rom 6:2. Ordet står i den form som kraftfullt understryker att något har ägt rum.
 
Det grekiska grundordet är ’apothnesko’. Grekiska lexikon säger att ordet har en förstavelse som gör detta verb distinkt och intensivt, och som anger att den handling vilket det representerar är fullständig och avslutad. Detta ord innehåller också innebörden ”att dö bort, att avsluta, att räknas som intet”.
Samma ord används återigen i vers 7, ”den som är död är friad från synd” och i vers 8 ”har vi nu dött med Kristus”. Det är uppenbart att om Paulus nu använde denna typ av språk för att beskriva den troendes samhörighet med Kristus i hans död, hade han något annat, något mer än symboler och bildlighet i tankarna.
 
Låt oss för ett ögonblick föreställa oss aposteln dikterande dessa ord till romarna. Apostelns andra brev låter oss förstå hur han kunde brista ut i magnifika ordräckor fulla av sanning, fulla av Himlens eget ljus. Och dessa tankens eruptioner var alltid sanning uppenbarad av den Helige Ande för ett praktiskt behov. Här finner vi alltså Paulus dikterande.
Han arbetar med frågan om nåden och dess överflödande verkan långt bortom syndens djupaste djup bland människor. Judaiserande element hade fört fram grava invändningar och han påminns om detta, vilket resulterar i att ur hans inre flödar den rikaste uppenbarelse av korset. Dessa judiska lärde ville tro att om människors synd nu beredde ett sådant uttryck för Guds nåd, då borde Guds härlighet visa sig i allt större mått ju mer man förmådde synda. Men, säger aposteln, korset tar inte bara hand om synden. Det tar också itu med syndaren. Och så kommer det i klartext, med full intensitet: ”Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi alltjämt kunna leva i den?” (Giertz). Så förhåller det sig; i Kristi död har vi dött från synden. Detta är något som är slutfört, och den som sålunda är död är friad från syndens slaveri. Rom 6:7.
 
V lägger också märke till att detta ord, apothnesko, används i 2 Kor 5:14, Gal 2:19, 21, Kol 2:20 och i Kol 3:3. Ni har dött”. Men, låt oss vara vaksamma här. I dessa sammanhang talas det inte om korsets verkande i vår erfarenhet, men om en ställning, en grundläggande position, en samhörighet med Kristus i hans död vilken den kristne måste ta fasta på och låta göra till sin innan den Helige Ande kan göra sin del av arbetet. Jag vill i allt detta låta det stå klart att alla Paulus brev med hela dess beskrivning av Kristi liv i församlingen hade sin rot i Paulus egen erfarenhet av själv-livets korsfästelse och att vi måste inta samma grundläggande hållning som han hade gjort. ”Jag är korsfäst med Kristus.” ”Jag, lever, men ändå inte jag.” Detta är vår utgångspunkt för att ta del i allt som det ”himmelska livet” innebär i vår erfarenhet.
 
Ett uttryck i vår erfarenhet
När vi nu har visat på behovet av ett nytt fokus, en ny skapelse, en annorlunda personlighet, låt oss då se på ett par sammanhang, ett par ord, som talar om hur delaktigheten i Kristi död kommer till praktiskt uttryck i vår erfarenhet genom korsets verkande.
I Romarbrevet 8:13 skriver Paulus: ”Om ni dödar kroppens gärningar med Andens hjälp”. Det grekiska ord som används här är ’thanatoo’. Lexikon säger att detta låter sig översättas med ’att skaffa undan liv och vitalitet; den aspekt av livlöshet som följer när livet har försvunnit’. Här har vi den Helige Andes verk med vilket den troende måste samverka. På den trons bas som Rom 6:2 utgör måste den kristne nu ”döda kroppens gärningar” vilket innebär att man överlämnar den fallna naturens handlande till korset. När detta sker kommer syndens grepp att lossna och dess aktivitet att minska, därför att korset tar itu med den fallna naturen och dess livsuttryck.
 
Det finns ytterligare ett ord som Paulus använder i dessa sammanhang. I Kolosserbrevet 3:5 finner vi ordet nekroo med referens till kroppens lemmar. Olika översättningar finner varierande sätt att hantera detta ord. Lexikonet har ett skarpt ’att presentera en död kropp, ett lik”. Uttrycket pekar i lika mån på handlingen som på produkten. Med detta menas att kroppen, varelsen, med dess handlingar måste bringas i harmoni med detta centrala faktum att vara ”korsfäst och död med Kristus”. Den yttre människan måste föras in i ett döende, ställd under korsets kraft, i det att den inte längre leds att hämta motivation och styrka i det gamla livet, i Adams fallna liv. Därigenom kan man stå ’död i förhållande till synden’ och leva för Gud i hans tjänst – Rom 6:13.
 
Att låta korset verka
Det finns ännu mera att se på. Dessa ord apothnesko (att dö bort från synden), thanatoo (att föra köttets handlingar in under korset), nekroo (att föra kroppen bort ur det gamla livets aktivitet, dessa ord täcker inte in allt. 2 Kor 4:10-11 ger oss ytterligare ett ord vilket visar att det aldrig ges en punkt i våra liv där behovet av korsets inflytande och verk upphör. Vers 10: ”Alltid bär vi med oss Jesu död i våra kroppar, för att också Jesu liv ska ta gestalt i dem.” Det ord som vi finner här är nekrosis – att föra till död. Lexikonet säger att ’detta uttrycker att handlingen inte är slutförd men i vardande.
 
I vers 11 har vi ordet thanatos, döden. Detta djupgående Guds verk i själva centrum av vår varelse är endast begynnelsen till allt detta som måste verkas i oss genom den Helige Ande. Dessa grekiska grundord lyfter så tydligt fram dels vår position som delaktiga i Kristi död, dels detta pågående, progressiva döende och dödande vilket pågår från dag till dag. ’Jag bär alltid Kristi död i min kropp’, skriver aposteln, och visar återigen denna exakthet med vilken han väljer bland de olika grekiska grundorden – här thanatos, döden, vers 11. Lexikonet säger att detta beskriver allt slocknande av liv.
 
Detta ’föra till död’ i vers 10 till vilket den kristne alltid överlämnas genom den Helige Ande har till syfte att släcka det gamla livets uttryck och aktivitet – ett arbete som inte har engångsprägel, men som pågår kontinuerligt. Detta innebär alltså att hela vägen från vårt väsens innersta centrum till dess ytterkant förblir den troendes sammansmältande med Kristus i hans död en nödvändighet för tillväxten av det nya andliga livet hän mot fullhet och mognad. 
 
 
 

----------
 
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor.
 
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
 
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i 120 nationer.
 
***********
 
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
 
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
 
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850

***
 

Bönehus Norden
 
 
 
KORSET I CENTRUM
Jessie Penn-Lewis
 

Kapitel 1
Korset i centrum
 
Låt oss först vända oss till Rom 4:25, till Herren Jesu död och återlösningens faktum. I doktor Forsyths bok ”The Cruciality of the Cross” finner vi följande citat: ”En verklig förståelse av försoningens innehåll tjänar denna tid i dess behov av kärna och centrum, i dess behov av en stabil referenspunkt, i dess behov av en auktoritet, en omvandlande kraft och ett slutmål.” Så är det verkligen. Vi behöver en fast punkt vilken kan fungera som centrum och som mål. Den begynnelsepunkten i vår världs historia – en punkt som rör vid tidsåldrarna vilka föregick den och som balanserar allt som följer därefter – är Golgata kors. Den utgör centrum för allt Guds arbete i skapelsen, i varje del och aspekt.
Vi tappar balansen och förlorar perspektivet, vi hamnar gång på gång i trånga, tråkiga återvändsgränder därför att vi överger denna riktpunkt. I detta första skede ska vi dra oss in mot detta centrum – Kristi kors – för att lära känna korsets Kristus. Utifrån detta kommer den Helige Ande att kunna visa oss flera sidor av sanningen och dess relation till korset.
 
Låt oss då se på Rom 4:25: ”Jesus, vår Herre, som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.” Genom alla Pauli brev finner vi detta återupprepat. Herren Jesu Kristi död på korset var en ställföreträdande död, ett återlösande offer. Korset står därför i centrum som instrument för förlåtandet av synder och för rättfärdiggörandet av syndaren.
 
Nästa textsammanhang att läsa, Rom 5:6-8: ”Medan vi ännu var hjälplöst förlorade, gick Kristus när tiden var inne i döden för oss ogudaktiga. Annars vill väl knappast någon gå i döden ens för den som är rättfärdig – fast kanske någon skulle gå så långt att han dog för en god människa. Men Gud bevisar sin kärlek till oss därigenom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Sedan i verser 9-10: ”Så mycket mer skall vi nu, när vi har gjorts rättfärdiga genom hans blod, bli frälsta genom honom undan vredesdomen. Medan vi var fiender till Gud, blev vi försonade med honom genom hans Sons död. Hur mycket mer skall vi nu, när vi gjorts rättfärdiga genom hans blod, bli frälsta genom hans liv, nu då vi är försonade.” (Bo Giertz översättning. Folkbibeln används där inget annat anges.)
 
Dessa ord är så klara och tydliga till sitt innehåll att det för ett öppet sinne är uppenbart att Kristus dog för oss; vi är rättfärdiggjorda i hans blod, genom delaktighet i hans död. Under det att vi var fiender till honom lät han Sonens död bli till försoningsmedel, och försonade med honom får vi del av frälsningen genom att göras delaktiga i hans liv. Detta är orubbligt fastställda fakta vilka visar att Kristi död på Golgata var en död för syndare och ett medel till försoning för syndare i fiendskap med Gud och därtill till frälsning för dessa syndare genom delaktighet i Kristi liv som deras ombud och ställföreträdare, allt detta ordnat för dem genom hans död.
 
Låt oss nu gå vidare för att se på korset som verksamt centrum för och kärnpunkt i segern över synden och världen, över köttsligheten och själafienden. För att skaffa klar insikt och ordentligt ljus över korsets verkan som fast punkt för den kristnes seger över synden ska vi se på Rom 6. Detta kapitel ger oss grunden, det visar klarare än någon annan del av Nya testamentet meningen med Kristi död på Golgata kors med hjälp av ett språk som står i särklass med sin enkelhet och skärpa och med sitt förklarande djup. Inte undra på att ”denna världens gud” har sett till att så många har låtit teologerna ta hand om detta kapitel och har hindrat de troende från att nå förståelse av dess enkla sanning. Denne bedragare vet att det innehåller ett fundamentalt evangeliskt budskap som måste höra erfarenhetens område till, och vars bärande tanke måste omvandlas till varje kristens erfarenhet.
 
Herren Jesu Kristi död är främst verksam inför Gud som försoningsverktyg, som ett bortskaffande av synd. I Rom 6 ser vi samma död på korset som ett kraftfullt verktyg att ta itu med syndaren. Här finner vi ett verksamt och praktiskt inriktat budskap till syndaren, vilket visar honom den väg som leder ut ur syndens herravälde, ut ur världens grepp, bort från köttsligheten och djävulens inflytande. Här i Rom 6 har Paulus lagt grunden fast och hållbar. Här finner man korsets starka fundament som riktverktyg för den troendes liv, som personlig utrustning för allt arbete och all kamp, redo att verka det som är gott i allt.
 
Läs stycket långsamt och noggrant: Verser 1-2 säger ”Vad ska vi nu säga? Skall vi bli kvar i synden för att nåden ska bli så mycket större? Uteslutet! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi alltjämt kunna leva i den?” (Giertz). Här lyfts korset fram i dess roll som verktyg för syndarens död tillsammans med och i Frälsaren. Utifrån detta sammanhang står det klart att Kristi kors också är syndarens kors, men inte i dess försonande aspekt – människor har ingen del i offerdugligheten. Korset visas här som instrument för att hantera det gamla livet, som medel till den troendes befrielse från syndens makt och detta genom en död bort från denna makt – inte genom försök att övervinna den. Häri ligger nyckeln till segern. De djupaste tingen är ofta de enklaste.
 
Den verkliga svårigheten i att förstå Romarbrevets sjätte kapitel är inte en teologisk svårighet men en moralisk. När vi på allvar söker befrielse från syndens makt finns den inom räckhåll Den vilar här för den enkla själ som önskar gripa tag i dessa utsagor som verksam sanning. Låt oss, för denna vår förlorade världs sak, skaffa undan varje så kallad moralisk betänklighet i fråga om att ta till oss korsets verklighet. Om män och kvinnor begynner låta sig göras tillgängliga för korsets verk i dess fulla djup och mest praktiska uttryck skulle mörkrets och helvetets makter börja skälva av fruktan och dess rike skakas i grund. Den hemlighet kring vilken allt rör sig i Guds planläggning för återlösandet av en förödd och förlorad värld ligger nedlagd i detta kapitel i Romarbrevet. Detta centrala faktum är att korset är syndarens kors så väl som Frälsarens.
 
Ytterligare, korsets mening och innebörd måste förstås som den absoluta grunden i den kristnes liv och erfarenhet på samma sätt som roten är nödvändig för ett träds liv. Trädet kan inte göra sig av med roten och fortsätta leva. Dess rötter måste istället sträcka sig allt djupare ned i marken för att allt yttre växande ska få understöd och hållas starkt och för att uppehålla ett rikt livsflöde för dess fortbestånd.
Vi som har dött bort från synden, hur kan vi fortfara att leva under syndens välde? Eller, har ni alldeles glömt att vi alla blev döpta till Kristus Jesus, in i hans dö? Ni alla – inte bara några få som önskar mognad, men alla nyomvända. Om varje kristen vore född på nytt genom evangeliets budskap i detta romarbrevskapitel och de lärde känna dess kraft genom erfarenhet i begynnelsen av sitt kristna liv vore det betydligt mindre risk för att någon skulle falla bort därför att det nya livet hade ordentligt utrymme och Kristus som den levande skulle vara känd som verklig frälsare.
 
Jag fick se detta i Finland för några år sedan då en dotter till en professor satt i en av bänkraderna i några konferensmöten. Jag talade med hjälp av både finsk och svensk tolkning om vetekornet som måste falla i jorden och dö för att kunna bära frukt. Delegater från hela Finland satt och lyssnade. Tillfället var sådant att jag försökte göra mitt allra bästa och jag tog fram allt jag visste om korsets mening. Någon bad mig tala med den unga damen och för att leda henne till omvändelse. Men jag förstod att jag måste vänta. På den tredje dagens kväll, när lokalen tömdes och folk återvände hem, kom den unga flickan och kastade sig i min famn och brast ut i tårar. Och jag frågade henne hur det stod till. ”Har du gett ditt liv till Herren. Hon svarade sitt ja. Jag tackade Gud och frågade vad det var som hade rört henne till detta beslut. Hon berättade att hon hade fångats av vetekornets lag, och nödvändigheten av att dö för att kunna bära frukt. Hon föddes på nytt genom det faktum att när Kristus dog på Golgata kors dog också syndaren. Resultatet av denna insikt var att denna flicka nådde större mognad under de följande tre månaderna än de flesta kristna alls skaffar sig. Tre månader gammal i Herren tog hon itu med att översätta en av mina böcker till svenska och hon gjorde det på allra bästa sätt. Detta visar vilken sorts omvändelse som denna insikt skapar, en insikt och ett födande efter Romarbrevet 6.
 
Vi läser den lilla sekvensen igen: ”Vi som har dött bort från synden. . . Eller vet ni inte, att vi alla som blivit döpta till Kristus Jesus, vi är döpta till hans död? Vi begravdes samman med honom genom dopet till döden, för att så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skulle förnyas till att leva hans liv. (Giertz). Lyssna nu noga till de följande orden: ”Om vi alltså vuxit samman med honom genom en likadan död, så skall vi växa samman med honom genom en likadan uppståndelse.” (Giertz).
Lägg märke till upprepandet av dessa ord om korset, vilka gör dem till den fasta punkten i budskapet. ”Vi som har dött” – Golgata! ”Hans död” – Golgata! ” Sammanvuxna med Kristi död – Golgata! ”Döpta till hans död” – Golgata! Och sedan i verser 6 och 8 ”Korsfäst tillsammans med honom” – Golgata! ”Vi har dött tillsammans med Kristus” - Golgata! Så klart det står uttryckt att Kristi kors också är syndarens kors. Och varför? Därför att detta naturliga liv som vi alla delar, allt sedan Adam, är ett helt och hållet fallet liv. Det kan inte förbättras. Det är fallet, förgiftat av den gamle ormen i dess rot och grenar. Frälsningsplanen i dess helhet har detta förfärliga fakta som begynnelsepunkt. Gud är tvungen att börja från början och skapa något nytt. Hans sätt, hans väg är att röja undan adamsnaturen och dess liv och resa upp en skapelse bland dess ruiner. Det finns inte ens en gudomlig gnista i den fallna skapelsen vilken han skulle kunna blåsa liv i som begynnelse till det nya.
 
Denna sanning är oundgänglig för förståelsen av Guds plan för återlösning genom hans Sons död på Golgata kors. Fienden vänder sig emot läran om syndafallet därför att han förstår att om människor tror att fallet inte har ägt rum, känner de heller inget behov av korset. Dessa två ting hänger samman. Vi måste av den Helige Ande föras till en punkt där vi inser att vi inte bär på något som kan förbättras och göras gott. Vi måste villigt komma till korset och säga: ”När Herren Jesus gick till korset tog han med sig syndaren.”
Du kristne som lider nederlag, ta fatt i detta enkla trons faktum i dessa hans ord; att du dog med Kristus på korset, att du döptes till hans död – placerad i honom och begravd, borta, ur sikte – lämna dig själv där, se dig som död i förhållande till synden, se det som ett avslutat kapitel i och tack vare Kristi död. Ta sedan i tro tag i uppståndelsens faktum, ta tag i den delaktighet som ligger till reds i Kristi uppståndelse, ta tag i detta att du äger ett nytt liv i honom. Om man uttrycker det kort: När du intar din plats i Kristi död begynner Gud lägga ner i dig allt det som han vill ska finnas tillgängligt.
Vilket underbart evangelium för folket! Låt oss föra ut det till dem vi möter. Det är verkligen goda, glada nyheter. Korset är platsen där seger över synden är vunnen och försoning med Gud är ordnad.
 
Korset, den fasta punkt där seger över världen är vunnen.
I vart och ett av Pauli brev finner vi hur han i det ena avseendet efter det andra hänvisar till Kristi fullbordade verk på Golgata. Allt han säger i alla dessa brev kretsar kring detta korsets centrum. Galaterbrevet innehåller så många referenser till korset i dess grundläggande relation till vitala aspekter av det kristna livet att detta brev borde kallas Korsets brev. I Gal 6:14 finner vi den allra starkaste passage rörande den kristnes död i förhållande till världen. Aposteln skriver om sig själv och det som är riktigt och sant för Paulus är lika rätt för oss. I detta sammanhang såg Paulus ”världen”, det världsliga, det jordiska, i de judaiserande gruppernas proselytmetoder och i deras önskan att undkomma judarnas förföljelse. Men Gud förbjude, säger aposteln, att jag någonsin skulle berömma mig av något annat än Herrens Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. (Giertz).
 
Den troendes död på korset i Kristus innehåller därför ett korsfästande i förhållande till världen i alla dess former och uttryck. Inte för att bli en bedrövlig, ömklig, glädjelös individ, men en rakryggad varelse fylld av den fröjd och härlighet som hör en annan värld till. Det är inte korset som gör oss till miserabla varelser men frånvaron av det. Korset är ett befrielseverktyg, vilket frigör dig till en försmak av himlen som den som redan är delaktig i den kommande tidsålderns kraft. Låt oss alla lägga in vår ansökan om frihet från världen så att vi som hela kristna inte gör eftergifter i förhållande till dess föregivna bekvämligheter. Om detta budskap om Golgata predikades och troddes skulle det betyda slutet på all underhållning och ytlighet i våra kyrkor.
 
Märk detta; för att kunna göra en verklig erfarenhet av denna frihet måste gemenskapen med Kristus i hans död äga substans. Den kan man inte tillägna sig genom teori eller fantasi. Dessa som har gått denna väg vet att ett korsets verkande verkligen skär loss individen från världen. Det uppstår ett gap mellan dig och världen och dessa människor som tillhör väldens system och tänkande befinner sig verkligen på andra sidan. Med utblick från korset kan man gå till dessa människor, sänd så som Kristus var sänd för att visa Guds hjärta, med hans medlidande och hans Ande, denna offervillighetens Ande. När vi vänder oss till andra människor utifrån vår ställning i Kristus, finner vi oss redo att vara till hjälp för dem därför att vi har fått allt vad vi behövt i den uppståndne Herren. Gud ska ha tack och pris för korset som skär loss och skiljer oss från världen och dess ande och som gör väg för oss till ett annat rike där allt är rättfärdighet, frid och glädje.
 
I galaterbrevet finner vi också hur Paulus visar att korset är det centrum vilket befriar oss från köttets välde. ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst köttet med dess passioner och begär.” (Giertz). Dessa som gripit tag i denna insikt om korsets funktion och verk vittnar om att det är möjligt att vandra i allt större frihet från dessa köttets begär och att kunna bemästra dem. I vers 16 i detta kapitel läser vi om den konflikt som råder mellan köttet och Anden. Dessa båda står i fullständig opposition till varandra. När Anden råder hålles köttsligheten tillbaka.
Vers 24 visar att Andens välde gjorts möjligt genom korset. Köttet ska inte bara hållas i tygel och sövas, det ska korsfästas. Detta är av största vikt även i förhållande till de små och obetydliga tingen i vår vardag. Om gudsfolket tog detta på allvar skulle det bli ett slut på vanhelgandet av Herrens namn, ett vanhelgande som kontinuerligt pågår genom att man faller för nycker och nymodigheter och genom att vara så engagerad i ting som förgår. På detta sätt gör man eftergifter gentemot köttet och förstör det kristna vittnesbördet.
Seger i detta avseende är också av största vikt när det gäller kriget mot mörkrets makter. Om de troende är bundna till något – antingen det rör sig om sådant som inte är tillbörligt eller något som i sig inte är orätt – är deras vittnesbörd i det stora hela utan värde. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst köttet med dess passioner och begär. Detta inkluderar vanor och böjelser av fysisk eller psykologisk natur av varje sort. Det är riktigt att köttet måste korsfästas med avseende på dess orättfärdighetsaspekt, men vi vandrar också efter köttet i fysisk måtto, efter naturen – också denna sida måste överlämnas till att bearbetas av korset. Det är inte tänkt och ämnat att köttet ska dominera oss och hålla os fångna i allhanda nedbrytande vanor och beteenden.
 
Så till sist; korset som centrum och fokus i segern över Satan.
Det textavsnitt som visar detta allra klarast hittar vi i Kol 2:14-15. ”Han har förlåtit oss alla våra överträdelser och utplånat det skuldbrev som punkt för punkt förklarade oss skyldiga. Det skaffade han undan genom att spika fast det på korset. Han avväpnade furstarna och väldigheterna och lät dem bli till skam inför alla när han på korset triumferade över dem.” (Giertz) Dessa ord tar oss tillbaka till Herrens triumferande uttalande kvällen före korsfästelsen, Joh 12:30-31, ”’Nu går en dom över världen. Nu ska denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.’ Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.” Och sedan i Joh 16:8-11: ”Och när han – sanningens Ande – kommer, skall han överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom. . . om dom, ty denna världens furste är dömd.” Den Helige Ande arbetar inte endast med själen i dess relation till Gud för att överbevisa om synd eller för att visa att Kristus är dess rättfärdighet men i hans uppgift ingår också att påvisa att själafienden är övervunnen på Golgata kors. Detta faktum ligger inte undangömt i ett otydligt språkbruk i Guds ord. I Joh 12:31 talar Herren klart och tydligt om vad som ska hända på korset och i Joh 16:11 stryker han under och upprepar samma sak.
 
Djävulen och hela hans makthierarki avväpnades på den plats som kallas Golgata. Mitt i allt som denne själafiende åstadkommer i denna värld och inför hans skenbart ökande makt och inflytande duger inget annat än den Helige Andes bevisföring gällande Kristi seger över fienden för att säkra övervinnande och uthållighet. Ytterligare, om du tror på Kristi seger över Satan, kommer du att finna hur viktigt det är att verkligen hålla fast vid att Korset tar död på det gamla adams-livet så att du förenad i anden med den segrande Kristus lyfts upp för att stå segrande över fienden och kan vittna om att så långt det gäller dig så har denne furste över världen kastats ut. Han är besegrad och övervunnen. Enligt hans egna ord, har Herren Jesus låtit denne fiende med all hans härsmakt bli till skam just när de, inför all världens ögon, tycktes segra över honom.
 
Jag har endast i all korthet rört vid dessa fyra aspekter av korset för att visa att det står i centrum för alla dessa ting. Det står centralt i förhållande till rättfärdiggörelse genom tro, centralt i fråga om seger över synden, centralt med avseende på vårt personliga liv, centralt i relation till segern över själafienden. De troende vilka känner dessa sidor av korset finner att de står på säker grund, den grund som Kristi fullbordade verk på Golgata utgör; de vet att helvetet inte kan rubba dem. Hurudan deras erfarenhet än ser ut, vet de att Guds grund ligger fast. De står på den klippgrund som hans fullbordade verk på Golgata utgör, vilket inte enbart omfattar försoning med Gud men också seger över och befrielse från världen, köttsligheten och själafienden.
 
Även om allt detta inte har formats till en fullständig erfarenhet i deras liv, förtröstar de på dess fullhet som deras i det ögonblick då de behöver något av den för att gå segrande ur kamp och vånda. Deras tro vilar i Herren Jesu fullständiga verk, inte på deras egen erfarenhet av det. De vet att talet om korset är Guds kraft till frälsning. Det allomfattande ordet om korset – inte människors tankar om det, inte ens förkunnelsen om det, men Guds tilltal genom korset – detta Guds Andes ord om korset och allt som det innebär både för Jesus Kristus och för syndaren är Guds kraft till frälsning. Korset uttrycker Guds innersta tanke i fråga om hans väg till förlossning och befrielse för den fallna människan och för att övervinna dess fiende. Denne fallne ärkeängel besegrades och den fallne Adam korsfästes på Golgata kors.
Detta fullständiga ord om korset är att uppfatta som nyckeln till lösa universums gåta, avslöja alla mysterier och försona människor med Gud. Och till Paulus, och hans medarbetare genom tiderna, var det givet att predika detta ord. Vår tid behöver, kanske mer än någon annan, denna förkunnelse till frälsning och frihet.
 
----------
 
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor.
 
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
 
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i 120 nationer.
 
***********
 
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
 
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
 
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
 
Postgiro: 922937-8

Linnéa inför utresan 1932

Den 8 mars 1931 föds Linnéa.

Plats:
Ljungarums missionshus.

Det är en dag när det sjunger i mors och fars hjärtan och sinnen.

Det var så här det gick till den dagen... Himmelens glädje fyller mitt sinne...




Bildurvalet nedan vill vara ett Födelsedags-Fotoalbum och ett Bildgalleri inför 75 årsdagen hemma i White River, RSA, med sin Lennart, barn och barnbarn.


(Bilderna i galleriet kan ses i större format genom att klicka på respektive bild.)



Rustorps säteri



Ulfstorp N. Sandsjö







SAMs expedition

Franklin,Thomander, Hjelm



Hemma på Vassnöden



Ljungarums kyrka

N. Sandsjö kyrka
Ljungarums Missionshus



Missionstationen

Kyrkan i Machadodorp

Machadodorp River

Fiskebäck Västkusten

Rita och Linnéa

Linnéas missionsvänner har möjlighet att ge en 75-årsgåva till ett AIDS-projekt i Södra Afrika, vilket grundats av Svenska Missionsrådet och Svenska Alliansmissionen.

MIssion Xp [M'Xp] vet att en sådan gåva skulle glädja Linnéa så innerligt, eftersom hon och hennes Lennart ger mycken av sin tid åt de AIDS-drabbade.

Mera info för den som vill skänka en gåva till detta projekt kan erhållas via SAMs hemsida för info om HIV/AIDS-projektet.

Jönköping 01/03/2006
Mission Xp [M'Xp]
Dag Selander editor

(52) Prophetical again - Profetiskt

The blog Mere-Orthodoxy says that heaven, being a place that satiates all our deepest longings and desires, would be timeless... in The Transposition of Time in Heaven. These thoughts of today are special and good for the longing Christianity. 

But when reading about a New prophecy, a lot of questions come and make me wondering and musing... The prophecy is about "Jan. 23. 2006". 

Den 23 januari i morgon, då smäller det. Då ska det hända. Det är söndag idag och en dag kvar. Nu är det lite mycket... Profetian står att läsa i His Cup Is Running Over

Den som står för utsagan heter Ueli Surbeck. Men han har tydligen inte haft en enda träff i alla sina profetior under år som gått, säger somliga som har perspektiv och kunskap i ämnet. . .

Det Profetiska behöver Den svenska kristenheten lära mera om - och vara öppen för på ett nytt sätt. Det är min hållning. Det är något rent av livsviktigt att kunna ta vara på och hantera, men samtidigt måste vi vara vakna och nyktra som såväl Bertil Lundberg och Sven-Åke Bredmar nedan gör i sina kommentarer.

Det som är grunden för församlingen är Bibeln. Personliga överlåtelsen är ’kittet’ mellan grunden och församlingens liv.

Det livet har tre riktningar. Tacksägelsens uppåt. Gemenskapens cirkel. Och vittnesbördets utåt. - Närmare Gud. Uppåt. - Närmare varandra. Inåt. - Närmare världen. Utåt. Vi är överlåtna till Gud, till varann och till världen.

Det är grundvärderingarna. Det identifierar församlingens syfte, identitet och uppdrag. Vi är här för: tillbedjan, gemenskap och mission att nå ut.

Tre faser av utveckling i hur människor kan utvecklas och komma till tro och överlåtelse kan sägas ligga i begreppen Belonging – tillhörighet, Believing – tro, Behaving – lydnad/liv.

Församlingen är Kristuscentrerad, Relationsorienterad och Missionsengagerad. Närmare Gud, Närmare varann och Närmare världen. Det är tre ord som är rubriker över vad en församling kan sägas vara designad för. Grunden för vad en församling är kan vi läsa i t.ex. Apg 2:42-47, 4:32-35.

---

Foot-note
Picture above, FreeFoto.com. Black and White photograph of a Waterfall, Photographer: Ian Britton

The European Prophetic College
 
 
 
FROM THE PROPHETIC DIMENSION
 

Formulating vital questions
 
When the ungodly proudly strut about, what can the plain man do?
Amidst the oppression of the poor, what can the kind-hearted man do?
 
The prophetic arena is one of words which cannot be altered. The time of oppression is a time of prophetic inquiry, a time of giving oneself to the necessary work of reasoning. The gathering together of ungodly constellations and gangs signals a time of prayer and probing beyond the regular and standardised format.
 
Such a time of corruption will bring the godly man to his Zarephath – the place of refinement. There he will, together with other likeminded men and women, become a true Tishbite - a resource, a man of true understanding, someone who knows how to ask, how to pray, how to secure answers and insight, how to apprehend a word as a piece of silver from the Throne.
The prophetic dimension is the realm of radical understanding. A man belonging to this region of reality is a man who prepares himself for superior and outstanding endeavours and exploits to be able to reach conclusions regarding the obtaining of a recovering of the Glory of the Lord.
 
A revival, one which would answer real needs of a straying nation, equals radical measurements and efforts according to a radical understanding of Gods ways of grace and judgment. A revival is a drastic break with what is for the sake of becoming what one is meant to be. Revival work is a struggle for words and articulated and intelligible expressions of what belongs to the heavenly realm. “The prophets, who prophesied about the grace that was to be yours, carefully researched and investigated this salvation.”
 
If the Church, which is God’s chosen nation, fails to be radically sacred, the world will become radically profane.
In a crystal clear vision John saw and recognized the saints who had been slaughtered because of their desire to stay true to the word and the penetrating salvation connected to the same word. As they were continuing in their requesting consolation and requiring judgment they were given proper clothing for the realms beyond time and tears, fine white linen, a white robe, the very righteousness of their High Priest, Saviour and King, Jesus Christ.
They were given Life as the final answer to all those perplexing and penetrating answers.
 
To the degree of asking, and inquiring we are given words, not as an expression of oratory skills or of verbosity, but words which carries Life. This acquirement follows prophetic investigation for the sake of securing radical salvation.
May we all be involved in matters related to reality and authenticity.
 
Words in use: 1 Kings 17:10, Ps 12, Isa 40:1, 1 Pet 1:10, Rev 6:9
 
Lars Widerberg

We could have problems around us in the global Christianity as in The swedish Christianity. There are problems with this and that. But problems are to be solved. And can be solved by Him who is Head of the Church. We are able through Him to live a supernatural life. Have a look in a web book for kids: HooRay2u.

This real special Matt 17:27 is commentaried by Robertson´s Word Picture RWP in e-sword download:
- Lest we cause them to stumble (hina me¯ skandaliso¯men autous). He does not wish to create the impression that he and the disciples despise the temple and its worship. Aorist tense (punctiliar single act) here, though some MSS. have present subjunctive (linear). “A hook” (agkistron). The only example in the N.T. of fishing with a hook. From an unused verb agkizo¯, to angle, and that from agkos, a curve (so also agkale¯ the inner curve of the arm, Luk_2:38).

First cometh up (ton anabanta pro¯ton ichthun). More correctly, “the first fish that cometh up.”
A shekel (state¯ra). Greek stater = four drachmae, enough for two persons to pay the tax.

For me and thee (anti emou kai sou). Common use of anti in commercial transactions, “in exchange for.” Here we have a miracle of foreknowledge. Such instances have happened. Some try to get rid of the miracle by calling it a proverb or by saying that Jesus only meant for Peter to sell the fish and thus get the money, a species of nervous anxiety to relieve Christ and the Gospel of Matthew from the miraculous. “All the attempts have been in vain which were made by the older Rationalism to put a non-miraculous meaning into these words” (B. Weiss). It is not stated that Peter actually caught such a fish though that is the natural implication. Why provision is thus only made for Peter along with Jesus we do not know.

REFLECTION
Let´s be inspired by Matt 17:27 in all The Swedish Christianity because of the Challenge in the Mission given by HQ...

Check your computer sound, please, before visiting The Crux Project... OK, you are on line, and prepared to take in the sound when you open this Web address... 

After that you are welcome having a look on the Wires about Swedish Cannibal.

Take My yoke upon you,
and learn of Me

What is the Yoke about? An assist is given by HooRay2U. Any wiser?... Have you grasped the message about the yoke?... A good Picture from today´s world is the Backpack... It´s an yoke of today...  

Come to me, all you who are weary and burdened, and I will give you rest. Take my yoke upon you and learn from me, for I am gentle and humble in heart, and you will find rest for your souls. For my yoke is easy and my burden is light.

REFLECTION. . . Once a week The swedish Christianity is reminded about the answer to the yoke - on Fridays... Good Friday... 

***
 
 
 
Power Through Prayer
by E. M. Bounds
 

2 Our Sufficiency Is of God
 
But above all he excelled in prayer. The inwardness and weight of his spirit, the reverence and solemnity of his address and behavior, and the fewness and fullness of his words have often struck even strangers with admiration as they used to reach others with consolation. The most awful, living, reverend frame I ever felt or beheld, I must say, was his prayer. And truly it was a testimony. He knew and lived nearer to the Lord than other men, for they that know him most will see most reason to approach him with reverence and fear.
William Penn of George Fox
 
The sweetest graces by a slight perversion may bear the bitterest fruit. The sun gives life, but sunstrokes are death. Preaching is to give life; it may kill. The preacher holds the keys; he may lock as well as unlock. Preaching is God’s great institution for the planting and maturing of spiritual life. When properly executed, its benefits are untold; when wrongly executed, no evil can exceed its damaging results.
It is an easy matter to destroy the flock if the shepherd be unwary or the pasture be destroyed, easy to capture the citadel if the watchmen be asleep or the food and water be poisoned. Invested with such gracious prerogatives, exposed to so great evils, involving so many grave responsibilities, it would be a parody on the shrewdness of the devil and a libel on his character and reputation if he did not bring his master influences to adulterate the preacher and the preaching. In face of all this, the exclamatory interrogatory of Paul, “Who is sufficient for these things?” is never out of order.
 
Paul says: “Our sufficiency is of God, who also hath made us able ministers of the new testament; not of the letter, but of the spirit: for the letter killeth, but the spirit giveth life.” The true ministry is God-touched, God-enabled, and God-made. The Spirit of God is on the preacher in anointing power, the fruit of the Spirit is in his heart, the Spirit of God has vitalized the man and the word; his preaching gives life, gives life as the spring gives life; gives life as the resurrection gives life; gives ardent life as the summer gives ardent life; gives fruitful life as the autumn gives fruitful life. The life-giving preacher is a man of God, whose heart is ever athirst for God, whose soul is ever following hard after God, whose eye is single to God, and in whom by the power of God’s Spirit the flesh and the world have been crucified and his ministry is like the generous flood of a life-giving river.
 
The preaching that kills is non-spiritual preaching. The ability of the preaching is not from God. Lower sources than God have given to it energy and stimulant. The Spirit is not evident in the preacher nor his preaching. Many kinds of forces may be projected and stimulated by preaching that kills, but they are not spiritual forces. They may resemble spiritual forces, but are only the shadow, the counterfeit; life they may seem to have, but the life is magnetized.
The preaching that kills is the letter; shapely and orderly it may be, but it is the letter still, the dry, husky letter, the empty, bald shell. The letter may have the germ of life in it, but it has no breath of spring to evoke it; winter seeds they are, as hard as the winter’s soil, as icy as the winter’s air, no thawing nor germinating by them. This letter-preaching has the truth. But even divine truth has no life-giving energy alone; it must be energized by the Spirit, with all God’s forces at its back.
 
Truth unquickened by God’s Spirit deadens as much as, or more than, error. It may be the truth without admixture; but without the Spirit its shade and touch are deadly, its truth error, its light darkness. The letter-preaching is unctionless, neither mellowed nor oiled by the Spirit. There may be tears, but tears cannot run God’s machinery; tears may be but summer’s breath on a snow-covered iceberg, nothing but surface slush.
Feelings and earnestness there may be, but it is the emotion of the actor and the earnestness of the attorney. The preacher may feel from the kindling of his own sparks, be eloquent over his own exegesis, earnest in delivering the product of his own brain; the professor may usurp the place and imitate the fire of the apostle; brains and nerves may serve the place and feign the work of God’s Spirit, and by these forces the letter may glow and sparkle like an illumined text, but the glow and sparkle will be as barren of life as the field sown with pearls.
 
The death-dealing element lies back of the words, back of the sermon, back of the occasion, back of the manner, back of the action. The great hindrance is in the preacher himself. He has not in himself the mighty life-creating forces. There may be no discount on his orthodoxy, honesty, cleanness, or earnestness; but somehow the man, the inner man, in its secret places has never broken down and surrendered to God, his inner life is not a great highway for the transmission of God’s message, God’s power.
Somehow self and not God rules in the holy of holiest. Somewhere, all unconscious to himself, some spiritual nonconductor has touched his inner being, and the divine current has been arrested. His inner being has never felt its thorough spiritual bankruptcy, its utter powerlessness; he has never learned to cry out with an ineffable cry of self-despair and self-helplessness till God’s power and God’s fire comes in and fills, purifies, empowers. Self-esteem, self-ability in some pernicious shape has defamed and violated the temple which should be held sacred for God.
 
Life-giving preaching costs the preacher much—death to self, crucifixion to the world, the travail of his own soul. Crucified preaching only can give life. Crucified preaching can come only from a crucified man.
 
 
 

--  --  --  --  --

  Photo: chinaaid.org

KYRKAN OVAN JORD OCH DEN UNDERJORDISKA KYRKAN
The Church above earth & the Sub Earth Church

Somliga i Den svenska kristenheten säger att kyrkan i Kina har inga som helst problem. Det är helt riktigt! Det handlar då om den av staten Kina godkända Tre Själv-kyrkan. MEN, den underjordiska kyrkan jagas som aldrig förr, oavsett vad somliga högt uppsatta företrädare för kyrkan ovan jord säger. Det kan vara biskopar och andra religiösa ledare som talar ut inför kyrkorna i Väst. 

EXEMPLET: 
G A O
Z H I S H E N G

See: China Update News for prayer intercession. See also info about in The Voice of the Martyrs about Gao Zhisheng.

Från Martyrkyrkans Vänner Rapport 2006:2 skriver man:
- Vi har fått alarmerande rapporter från Kina som tyder på att strävan att slå ner på husförsamlingar i Peking har intensifierats efter jul. Enligt flera ögonvittnen utsattes en känd husförsamlings söndagsgudstjänster i Peking för räder både den 8 och 15 januari. Räderna genomfördes av säkerhetspolisen PSB.

Fyra PSB agenter, två i uniform och två civilklädda, rusade in i den hyrda möteslokalen där församlingen Ark House Church verkar och avbröt deras gudstjänst. En av poliserna uppgav att församlingen störde grannarna och en annan förklarade att mötet var en "illegal religiös samling" eftersom församlingen inte är registrerad. En av de civilklädda poliserna började misshandla en församlingsmedlem när han upptäckte att poliserna videofilmades. Hyresvärden för utrymmet där församlingen samlas sade att han inte längre kan låta församlingen fira sina gudstjänster där eftersom "pressen från myndigheterna redan är mycket hård". 

Många av församlingsmedlemmarna är kända författare och jurister, bland dem människorättsförsvararen Gao Zhisheng, som också han har utsatts för attacker från myndigheternas sida sedan han för någon tid sedan gav sitt liv åt Kristus. Den 17 januari blev han nästan dödad i ett uppenbart försök av säkerhetsagenter att åtminstone skada honom. När Gao körde längs en av huvudvägarna stannade plötsligt en mystisk bil med nummerplåten täckt av en dagstidning framför Gaos bil och han hann nätt och jämt stanna innan han körde in i bilen framför. När han steg ut ur sin bil och gick fram till den mystiska bilen, började den röra sig mot honom och han blev tvungen att kasta sig åt sidan för att inte bli påkörd. När bilen gasade iväg från platsen hade tidningspappret lossnat från nummerplåten så Gao kunde ta upp numret. Dessutom fanns det under hela "olyckan" ett militärfordon i närheten. Också Gaos hustru och 12-åriga dotter har trakasserats och bl.a. skuggats.

Vår samarbetspartner CAA (China Aid Association) har publicerat ett uttalande från den kinesiska husförsamlingsalliansen gällande de senaste angreppen på husförsamlingar i huvudstaden. I detta utlåtande säger alliansen bl.a. följande: "Kinesiska kristna, som är Guds barn och medborgare i Kina, äger fundamentala mänskliga rättigheter som givits dem av Gud och som garanteras dem av Kinas grundlag."

De vädjar också till bröder och systrar i den kinesiska och i den världsvida kyrkan att fortsätta att
uthålligt be för Kina. Låt oss ta till oss denna vädjan och speciellt också be om beskydd för Gao Zhisheng och hans familj.
(Källa: China Aid Association)

REFLEKTION
Den svenska kristenheten har här i sin gemenskap vänner som behöver bön och förbön i sin svåra situation av förföljelse.
Apropå fängelse och förföljelsen som pågår mot den underjordiska kyrkan i Kina säger man: "I Sverige har ni det som är värre än fängelse, nämligen välfärden!"
Kyrie eleison... Oremus...

Mera om: Förföljelsen i världen och i Kina av Johan Candelin, Finland.

HERRENS ord kom till mig. Han sade: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd." HERREN sade till mig: "Du har sett rätt. Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det."

The word of the LORD came to me: "What do you see, Jeremiah?"
      "I see the branch of an almond tree," I replied.

The LORD said to me, "You have seen correctly, for I am watching to see that my word is fulfilled."

Bloggen Lutheran Confessions med Clint Schnekloth som editor visar en illustrativ bild; se ovan. Bilden har ett och annat att säga för betraktaren. Den finns i konfirmandboken GRUNDEN. Se: Kyrkan & Guds rike. [Se även SvTK, Jg. 18, 1942, enl. BBKL nedan.] Bilden finns på Flickr, Originally uploaded by perichoresis. Pastor Clint skriver att bilden tecknats av Bo Giertz. Är detta en riktig uppgift (Kan någon bekräfta den, tro?) blir bilden en ytterligare information om författarens mångsidiga begåvning. 

BBKL, dvs Biographisch-Bibliographishes KIRCHENLEXIKON, Verlag Traugott Bautz, har en riktigt bra sida om Bo Giertz´ författarskap.

  Bild: Bo Giertz - präst, biskop, författare Red. Anders Jarlert Församlingsförlaget 

"K r i s t o f o b i" - det är begreppet vi nu kommer att få se använt i allt större omfattning, inte minst av den världsbild som regerar världssamfundet. Det är ett begrepp som kommer att ersätta t.ex. "fundamentalism" under året som kommer.

Svenska kyrkan med sin IKEA-teologi kommer att tala om faran med "kristofobi" på samma sätt som begreppen islamofobi och homofobi används idag.

Arne Selander skriver i sin blogg Herden.se under artikelrubriken "Kristofobi, ny trend i svenska kyrkan?" om det nya ordet, som härleds från George Weigel i boken ”The Cube and the Cathedral”.

Om Kristofobi och Dag Sandahl skriver också Kyrka & Folk under hösten.

På Jinges Webb läser man följande: Comment by ApanApansson — 3/11/2005/ @ 9:16 am:
Hej Jinge! Jag bara undrar hur uttrycket Islamofobi har kunnat bli rikssvenska. Ska vi sätta titeln Kristofobi mot de som ogillar kristendom?...

REFLEKTION
Den svenska kristenheten behöver mer än någonsin i Ändens tid två kompetenser: dels vaksamhet i Ande och kraft, dels andebedömningens nådegåva... 

Vision  Back to Jerusalem ... it is a very special vision. What is "Back to Jerusalem"?

BTJ answers: - The Back to Jerusalem vision is something that thousands of Chinese Christians are willing to die for. Why? When many people first hear about “Back to Jerusalem” they misinterpret from the name of the movement that the Chinese Church wants to evangelize Jerusalem.

REFLECTION
Den svenska kristenheten har här en inspiration utöver det vanliga. Läs den korta redogörelsen för visionen och låt dig fyllas av förundran och glädje...

1. Frågan om var och hur Svenska kyrkan hanterar alla dem som i Den svenska kristenheten delar viktiga tros- och lärofrågor med majoriteten av de globala kristtrogna - den frågan har det inte funnits plats för...

[…]

Avslutningen:
[…] "Läran uttrycks i trosbekännelser, i skrifter från kyrkans historia, i gudstjänstböcker och andra nutida dokument som kyrkan har bejakat."

Inte minst denna sista mening är själva spiken i kistan för den gamla tron. Dessa "andra nutida dokument som kyrkan har bejakat" rycker undan hela kyrkans fundamentala grund i Guds Ord. Men detta ser du med ditt postmoderna och pluralistiskt begränsade tänkande som helt OK och riktigt. Det är här själva trons innehåll och autenticitet bara strömmar ut och försvinner. Formerna och termerna är kvar i den s.k. kyrkan och tron, men innehållet är helt och hållet perverterat.

Alltså - jag tänker inte skriva att någon ska uteslutas ur kyrkan - för det tycker jag inte. Däremot måste vi ha en ordning. Och jag tycker kyrkoordningens formuleringar är bra!

Det här med dokumenten som är bejakade, vilka de nu är, innehåller tankegångar som breddar den teologiska grunden. Helt klart. Psalmboken till exempel. Psalm 25 "Högt i stjärnehimlen kan vi dig ej finna."

Ändå har vi väl lärt att Gud Fadern bor i himlen? Psalm 25 strider mot bönen Fader vår - ändå har jag inte sett några protestlistor mot psalm 25.

Jag tror att nytänkande och nytolkande hör till evangeliets imperativ. Jag återkommer ofta till Fil 1:9-11: "Och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris."

Paulus visar att rättfärdigheten inte kommer av gärningar (eller åsikter!): "Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva genom tron." Romarbrevet 1:16.

Sammanfattning: Vad är det viktiga? Vad vi anser i ämbetsfrågan? Vad vi anser om mässa varje söndag eller varannan? Eller handlar det om kärleken till vår nästa? Handlar det inte om tro, som är vår gemensamma nämnare? Tron på Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare! Varför inte fokusera på det som förenar oss, och inte på det som skiljer oss från varandra?

Den fundamentala grunden - ja själva Guds ord! Är den som kommer i Johannesprologen - Jesus Kristus själv. Det är honom vi tror på - inte på bibeltexten. Eller hur?

/Karin

---

S V A R
Jönköping 18 januari 2006
Dag Selander

Tack än en gång för din redobogenhet att svara på en seniors frågor och hans tankar. Att du skulle kunna ge något som helst svar på min allra första fråga, det kan jag ju inte begära av dig, Karin. Ingen av dem som har ansvar har kunnat säga något om Vad och Hur man tänker hantera frågan om alla dem som har ”den gamla tron” i svensk kristenhet och som har hemvist i Svenska kyrkans tradition. Den gamla trons folk i Sverige är ju i stor majoritet i förhållande till den ”den nya trons” försanthållare och den minoritet som den är både i Sverige och än mera globalt sett.

Tack för att du delat tankar om 1. Den gamla trons folk, 2. Ekumeniken, 3. Demokrati samt 4. Tron. Nu har jag några frågor till, Karin, om du vill och kan ta dig ännu lite tid att ge dina svar…

A) Du gillar ju Kyrkoordningen, men jag undrar vad Nådens ordning kan betyda för en modern präst i vår tid?
B) Vad är kyrkans viktigaste uppgifter (begränsa dig till tre och sök numrera dem i prioritetsgrad) idag år 2006 och de närmaste åren?
C) Hur ska kyrkan kunna bli en kyrka som vänder trenden från att tappa till att bli en progressiv kraft med tillväxt i det svenska samhället? Var kommer ’väckelsen’ in i bilden?
D) Hur och var har kyrkan sina profetiska uppgifter i Sverige idag?
E) Vad har du för vision för Den svenska kristenheten?

Om du återkommer med svar på detta mitt Öppna brev Nr (5), vill jag föreslå att vi avslutar vår brevserie och att du får sista ordet i samband med dina eventuella svar på mina frågor.

Mitt förslag beror inte på att jag inte har flera frågor eller att jag inte vill fortsätta samtalet så här, utan helt enkelt för att jag inte kan ta av din dyrbara tid längre än det du redan gett.

Tack, Karin, för det du delat med dig. Här några ord du känner väl:
Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader… Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er…
Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.

Pax et laetitia
/Dag

Bild:  Davids stad

TJUGO (20) LÄNKAR

* Historia i ett nötskal. Ger dig en snabb bakgrund om den s.k. Mellanösternkonflikten

* Se också Frågor & Svar [FAQ] i: Israel, the Conflict and Peace: Answers to Frequently Asked Questions 
* Se Israels ambassad i Stockholm

* Här hålls ett vakande öga på nyhetsgiganten CNN.
* Fakta som inte finns i Main stream Behind The News

* Menorah på Internet varje månad.
* Se: Samfundet Sverige-Israel
* Liksom: Brännpunkt Israel

THE PHOTO is from the blog Catholic Fire run by Jean Marie Catherine Heimann.
Read and pray the prayer: Prayer for the Helpless Unborn.

R E F L E C T I O N
What and how are we as The Swedish Christianity - The Body of Christ Jesus - acting concerning all the unborns in Sweden...

* For you created my inmost being; you knit me together in my mother's womb.

* I praise you because I am fearfully and wonderfully made; your works are wonderful, 
* I know that full well. My frame was not hidden from you when I was made in the secret place.
* When I was woven together in the depths of the earth, your eyes saw my unformed body. 
* All the days ordained for me were written in your book before one of them came to be.

* How precious to [b] me are your thoughts, O God! How vast is the sum of them! Were I to count them, 
they would outnumber the grains of sand. When I awake, I am still with you. (Psalm 139)

***
 

Bönehus Norden
 
 
 
Ett vittnesbörd rullat i damm
Av Lars Widerberg
 
Fem städer där ute åt väster, belägna utmed kusten, starka städer, imponerande och tilldragande till sitt väsen. En av dessa gamla berättelser som är så mycket mer än en sägen i raden, talar om för oss hur dessa stads-stater, i förbund med varandra, försökte lägga sig till med ett icke obetydligt objekt ämnat att bära Guds närhet och placera detsamma i sitt gudahus. Deras företag resulterade i ett dramatiskt uttryck för heligheten, vilket utan vidare konfronterade och stjälpte deras formel för makt och beskydd. Och dessa män som var satta att bereda frid och välgång i landet där borta utmed kusten var tvungna att tänka om och skaffa sig annat förhållningssätt till helighetens väsen.
 
Om namn bär på något av karaktär och syfte, skulle några små noteringar hjälpa för att förstå dessa stads-stater och deras roll:

Asdod, en vän till elden. ”Syndarna i Sion blir förskräckta, bävan griper de gudlösa. ’Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld? Vem av oss kan bo vid en evig glöd?’” Jes 33:14.
Vi bekänner oss, flera av oss, till dop i Helig Ande och eld. Men vem känner sig ens det minsta trängd bland oss?
Asdods folk talar som om gudfruktigheten äger ett visst värde, men de är alla fjärran från den inre verklighet som hör denna livshållning till. I Asdod bär man inte på någon respekt för eviga värden.
 
Askelon, skammens boning. Detta är den ort där vittnesbördet lider nederlag. Varje slags litet tecken på helighetens möjlighet görs till åtlöje bland dessa stadsbor. Ett gudaktigt litet folk reduceras till ynklighet och bräcklighet inför denna stora och självtillräckliga stads styrka. Denna stadsattityd är ett med vår samtida kultur, detta gemensamma förhållningssätt som, trots allt, till sin början formades och växte fram ur den rätt och sed som hör Sion till.
 
Ekron, uppryckandets och utrotandets näste. En övermodets konfiguration utan rötter eller hem, vars främsta syssla tycks vara att förvisa människor från deras fäders mark och rycka dem bort från deras sammanhang. Detta är rymmarnas stad, en ort som inte har plats för vänlighet eller hederlighet, Detta är platsen där all kärlek har kallnat.
 
Gat, vinpressen. Denna förfärliga apparat är konstruerad och står uppställd för att lägga tryck över allt och alla ända intill den punkt då livet självt måste ges upp och tömmas ur, och detta till inget annat gagn än ett bortflyende ögonblick av det man kallar njutning. Gat är inget annat än korsets funktion krängd bak och fram, den princip som heter liv utgivet för att Liv ska kunna få rum.
 
Och så har vi Gaza, det starka, det bullrande stora, den evigt återkommande plågan. Detta Gaza anpassar sig inte till Himlens påbud, det ger sig inte ifråga om väg och sätt. Denna stad ger inte rum åt ens den obetydligaste av dessa som placerar heder och det varma hjärtat i frontlinjen bland dygder. Detta är en makt som inte låter sig trängas av något som inte har nått full mognad. Gaza står tills hon övermannas av heligheten.
 
Detta är Filistéens sätt och dess karaktär. Så ser den komplette filistéen ut. För många representerar detta starka stadsförbund ett attraktivt och gångbart alternativ i valet av livsutblick både här i det naturliga och inför det eviga. I detta sätt att nalkas tingen har de många fångats och fastnat och tvingas att bära ett tungt ok, en börda som bara de starkaste och största tror sig rå på. Den store filistéen är märkt av sitt namn, hans namn speglar hans verklighet – rullad i damm. Hans land kommer aldrig att kunna föra fram något av himmelsk verklighet, något av mjölk och honung. Inte förrän den verkliga verkligheten uppenbaras i Kristus.
 
Den förste kungen och hans arme stod under kraftfull press. Den långe, kraftfulle kung Saul och hans många dugliga män var trängda på alla sidor av en enda kraftens man från Gat. Denne råstyrkans och fräckhetens man, Goliat, stod där han stod fostrad och formad som han var till att håna, häckla och kränka – varje morgon, till och med vid var mans bädd i denna det unga Israels arme. Goliat kunde ställas fram som ett allt omfattande förkroppsligande av Filistéens väsen och förhållningssätt. Dessa fem städers sammantagna karaktär var fullt ut representerad i denna fräcka, förmätna och förvända figur.
Israel bar sina fulla fyrtio dagar av förvirrande och vanärande exercis; upp och ut för att se och lyssna på denna hotande och skrämmande varelse, sedan tillbaka till frukostskålarna för att dela skam och fruktan med andra män vilka alla fråntagits allt kurage. Goliat bar sitt namn med all rätt – en tillfångatagen. Han var ett med sin roll, han hanterade den med full kraft och övertygelse och han hade fångat alla sina åhörare. Auditoriet var packat till sista plats, alla utom en. . .
 
Gud söker efter någon som söker Gud. Inom ramen för detta enkla, men grundläggande uttalande finner man mötesplatsen mellan den Evige och den människa som vågar frigöra sig från Filistéens väsen och sed. ”Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”
Vår berättelses hjälte, vilken vi nu ägnar vår tid och tanke, bar i sitt bröst ett hjärta som hade formats i Herrens fruktan. I honom fanns ingen arrogans, inget övermod. Filistéen kunde inte finna något litet stycke jord i vilket han kunde så sin säd för att skapa tvehågsenhet och kompromiss. Davids hjärta var format efter Herrens eget hjärta.
 
I en av sina psalmer skrev han senare: ”Herren är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De rättrådiga skall se hans ansikte.” Om Davids ansikte sa man att det var ljust, och detta kanske inte bara för att han då var en ung grabb, men säkert också för att det reflekterade det ljus som han hade sett i Faderns ansikte.
Filistéen kan inte hantera det faktum att Kristus i oss är vårt härlighetshopp, och han ser med ringaktning på ansikten som skiner som om de vore polerade med tacksamhetens tårar. ”I ditt ljus ser vi ljus”. Ett hjärta stämt efter Hjärtat, ett ansikte som speglar Ansiktet. Denna verklighet samlar på sig förakt i filistéernas tält.
Ytterligare en sak; Davids sinne var redan fullt riktat efter det eviga – ”Ett har jag begärt av Herren, det längtar jag efter: Att få bo i Herrens hus i alla mitt livs dagar för att se Herrens ljuvlighet och betrakta hans tempel.” För honom fanns inga dugliga alternativ. Hans sinne var fast inriktat, utan benägenhet att ändras. Alla beslut var orubbligt fattade, utan möjlighet till omvärdering. Han hade lagt ett himmelskt mätsnöre över livets olika alternativ, över kraftkällor och trygghetsbaser och hade med hjälp av detta nått fram till en slutsats utan minsta variabel. Ung var han, men hans innersta väsen var gammalt som evigheten själv.
 
Den där jätten hade, naturligt nog, grundlig kunskap om fördelarna med att vara stor, men han kunde inte förstå den absoluta skillnaden mellan att vara stor och att i grund vara annorlunda, detta som omfattas av att äga ett hjärta som formats av Gud. Den där jätten kan inte förmå sig att tro att de övermodiga inte består - klarar att stå - inför Guds ögon, Ps 5:5. Filistéens sinne är stängt för det faktum att Kristus i oss är vårt härlighetshopp. Denna jordiska varelse, så stor han nu är, lämnar inte sin uppfattning att han kommer att kunna samla sig ära och härlighet och också erövra Guds härlighet genom allt som tillhör hans naturliga förmåga.
Denne filisté dyker alltid upp just i närheten av det som hör Herren till. Detta råbarkade uttryck för det naturliga livet är alltid redo att ställa sig till gudsrikets förfogande. En Nehemja konfronteras med dess uttryck under återuppförandet av Jerusalems mur. Paulus konfronterar män som tagit sig stormansposition med dessa ord: ”Jag menar inte att jag på något sätt är underlägsen dessa väldiga apostlar” – 2 Kor 11:5.
 
Vi kommer alltid att finna dessa män som attraheras av det som växer snabbt och ser stort ut, män som förväxlar det som har volym med det som är ädelt. Dessa män är alltid ivägen för det som hör himlen och den andliga mognaden till. Filistéen står som fullmatat exempel på det naturliga, icke-korsfästa livet som lägger beslag på land och människor som hör Gud till, Denne store struntar i korsets faktum och nödvändighet. Denne store kan inte förstå och ta till sig att allt måste utgå från Gud, även det allra minsta lilla slungskott.
Verklig tro är uppenbarad tro, tro given genom den Helige Andes närvaro. Den tro som utvecklas i en människas hjärta genom detta förfarande har inget behov av jordiskt beskydd eller dess näring. Några få stenar polerade i någon liten, obetydlig bäck, i ett litet sammanhang dit ingen kommer, räcker fullt ut för en verklig stridsman. En enkel skvadron korpar räcker för att fylla en profets behov. Guds väg avspeglar alltid Herrens avsikt. Det lilla är verkligen något eftersträvansvärt, i all synnerhet som motvikt till de storas föraktfulla självhävdelse.
 
I filistéens begreppsvärld existerar de heliga tingen för att användas till att skaffa de bästa överlägena, de främsta förmånerna. Han anser sig vara den främste bland män, själva höjdpunkten i all gudfruktighet i det att han skaffar sig fördel och intill skövling utnyttjar denna del av verkligheten. Han ställer envetet och uthålligt fram sådant som ur människors synvinkel kan betraktas vara gott och gagneligt som likvärdigt med och ofta att föredra framför det som har Himlen som ursprung och som därför är perfekt. Han undergräver och kullkastar varje himmelskt värde utan att bry sig om att Kristi kors i sig utgör den eviga måttstock vilken lagts över allt mänskligt uttryck. Filistéen hånar och utmanar församlingen i dess roll som bärare av Guds visdom, detta förhållningssätt som vore det bästa lilla slungskott – ett samfällt uttryck av Ljusets frukt, all godhet, rättfärdighet och sanning.
 
Filistéen är en man som ser sig ämnad för den främsta platsen. Hans namn må vara Goliat, mannen som fångar in och oskadliggör gudsfolkets vittnesbörd, eller Diotrefes som älskar att vara den främste och som aldrig välkomnar den gudfruktige att sitta ner i församlingens rådslag. Den naturliga människan, den store mannen, besitter inte resurser nog att rätt styra kyrkan. Duglighet och professionellt använda metoder ser kanhända ut att vara en imponerande rustning, men Diotrefes svärd bär alltid märken från filistéernas smedja, 1 Sam 13:19-21.
Många är de, män och kvinnor, som förnämt struttar omkring i mantlar och med svärd som tycks visa på förfärande auktoritet, mantlar och utrustning som de menar ha tillhört de bästa av förelöpare, mantlar som de inte har rätt till eller kapacitet att bära. Om någon alls ska träda fram, måste han bära sin egen väl avpassade mundering för Herrens strid. Det går inte att låna Sauls. Ett sådant påklädande, ett sådant vittnesbörd är märkt med filistéerstädernas märke, rullat i damm, bara jord, ingen himmel. Allt de åstadkommer är sammanbrott efter sammanbrott i de maskinerier som inte tillåter minsta gnutta jordiskhet. Ett sådant vittnesbörd rår inte på jätten, fursten, väldigheten, den starke.
 
Israel blir därigenom lamslaget. Endast en David med sina fem polerade stenar och en bra slunga i sin vältränade hand kommer att kunna skaffa undan den hånfulle filistéen. Bara oskuld hanterar oförskämdhet och fräckhet. Endast ett återerövrande av sinnelag och sätt likt Davids med dess vitalitet och oförbrännerlighet i fråga om att söka Herrens ansikte kommer att rädda från filistéens repetitiva, förföriska mässande i självupphöjandets falska tonarter.
Det kommer inte att finnas minsta lilla tecken på det som till sitt innersta väsen är gudomligt annorlunda, det som äger himmelsk karaktär och utstrålning bland gudsfolket, så att de kan röra sig med kraft på Gazaremsorna i våra samhällen om vi inte ger oss iväg för att finna vår lilla bäck med sin handfull polerade vittnesstenar till att plockas upp och läggas i slungan och sändas iväg med en nätt liten vickning med handleden mot Goliats förbryllat veckade panna.
 
Davidshjärtat är ett hjärta som med desperation söker efter sådant som är sant och som äger autenticitet. Davidssinnets intensitet för in Jesu Kristi herravälde i fokus – detta sinne i stillhet sysslar med tronens och styrandets verkligheter. Paulus uttryckte det i nytestamentligt format: Kristus i oss vårt härlighetshopp. Inte längre jag, men Kristus i mig.
Davidssinnet är ett sinne som riktat in sig på det som hör till de eviga värdena för att den ena, den enda tronen ska befästas – till alla styresmän och maktmänniskor i alla tider skrev han: ”Ge Sonen hyllningskyss, så att han inte blir vred och ni går under på er väg. Saliga är alla som flyr till honom.” Ps 2:12. Konung Davids regerande, Kristi regerande, är en maktsfär i vilken ingen människa vågar spela efter andra regler än de som satts upp av evighet och vilka kommer att stå sig i evighet.
 
Må våra sinnen formas av och stämmas efter dessa värden och må därmed polerad sten ligga tillreds i herdeväskorna för dessa snärtiga utfall mot vart och ett angrepp av dem som gjort sig stora. Detta ensidigt riktade sinne i dess stillhet och ödmjukhet kommer alltid att i sin egen kraft vara det vittnesbörd som fäller utslag.
Må våra vittnesbörd vändas från att ha varit rullade varv efter varv i det torraste damm till att äga fullhetens anslag, det evigas giltighet. Dessa enkla utsagor framsagda utan många ord, men med Himlens eget märke ger Herren utrymme att arbeta med Rikets etablering.
 
--  --  --  --  --
 

ANSIKTETS BEDJANDE
Ny ljudkassett / CD av Lars Widerberg, med ordningsnummer LW 411.
 
”Ansiktets budskap är hälsningen om Ljus, Faderns ansikte är idel ljus. Dess två huvudbeståndsdelar är nåd och sanning. Guds Ande heter nådens och bönens Ande. Guds Ande heter också sanningens Ande.
Det är här i glädjen över detta ljus som realism, autenticitet och bönelivets pådrivande nöd växer fram. Det är här i glädjen över ljuset som förmågan att kunna se med hjärtats ögon utvecklas.
Det sinne som hungrar efter rättfärdighet och efter möjligheten att leva gudfruktigt sträcker sig efter den Andens disciplin genom vilken Anden själv fostrar böneförmåga efter Kristi sinnelag. Ett bedjande som badats i Ansiktets ljus tar inte miste.”
 
Ytterligare några kassetter / CD i samma ärende:
LW 410      Att förstå vad Gud vill ha
LW 400       Bön vid Sveriges rötter
LW 450       Be för din ort - stadens roll
LW 451       Be för din ort - försoningsarbetet
LW 452       Be för din ort - kartlägg staden
 
Dessa kassetter och CD-skivor kostar 40 kronor per styck; porto tillkommer.
Kom ihåg att tala om vilket format du vill ha – ljudkassett eller CD-skiva.
 
----------
 
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor.
 
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
 
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i 120 nationer.
 
***********
 
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
 
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
 
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
 
Postgiro: 922937-8
 

*** 
 
 
A testimony rolled in dust
By Lars Widerberg
 
Five cities to the west. One of those old stories, which is so much more than just another tale, tells us how these city-states, covenanting together, were trying to add a solid object of worship and protection to their house of various idols. Their effort resulted in a dramatic display of holiness confronting their formula of power and protection. And the men set in position to provide cover and peace in the land had to reconsider their ways and to find proper approach to that which is intrinsically holy.
 
If names reveal character and purpose, one or two things might be considered of value in the case of these city-states:

Ashdod, a friend of fire. “The sinners in Zion are afraid; trembling hath seized the godless ones: Who among us can dwell with the devouring fire? Who among us can dwell with everlasting burnings?”
We are, many of us are, subscribing to a baptism of fire. But who is trembling in our presence, in our midst?
Ashdod speaks as if godliness holds certain value, but is far removed from the inner reality of such values. There is no trembling in Ashdod.
 
Askelon, the city of shame. This is the setting in which a testimony is brought to shame. Testimonies are ridiculed and made a laughingstock among these city-dwellers. A godly nation is reduced to feebleness and frailty in front of this great and self-reliant city-power – our present-day culture – a culture which was once created and established on the foundation of the laws of Zion.
 
Ekron, the city of uprooting. A haughty configuration without roots or home, displacing all men from their native, habitual surroundings. This is the city of fugitives, the city which has no room for kindness and godliness. This is a place in which love has grown cold.
 
Gat, the winepress. This gigantic apparatus is constructed to pressurise anything and everything to the very point at which life itself is given up and poured out for the sake of lustful pleasure. Gat is the inversion of the principle of the Cross, which is life given up for the sake of pouring Life eternal into the situation and setting of each and every man.
 
And then we have Gaza, the strong one, the powerful one, the perennial annoyance. This one never gives in to the charges and requirements of Heaven. This one does not adjust to or accommodate the least among those who honour what is fair and warm-hearted. This one will not respond to testimonies which are not producing sufficient spiritual maturity.
 
This is the Philistine codex and its character. This is the comprehensive Philistine. To many this strong city-power represents a seductive and a valid alternative view and lifestyle in the natural realm. By this approach the many are captured and are forced to carry a heavy yoke, a giant’s burden. The Philistine is marked by dust, his name holds his reality – rolled in dust. His land will never bring the heavenly reality of milk and honey. Not until true reality is revealed, in Christ.
 
The first king and his army were under severe pressure. The tall king, king Saul, and his army of good men were pressed on every side by the giant from Gat. This very tall man, Goliath, stood firm, raised and reared for the sake of taunting, every morning even at the bedside of each soldier in the army of the young Israel. Goliath was by all means the inclusive and all-encompassing representative of the Philistine codex. The five-state constellation was to its full measure represented in this insolent and preposterous figure.
Israel had its full forty days of the most embarrassing and shameful exercise, up and out to look at and to hear this life-threatening creature, back into the barracks for breakfast to share dismay and dishonour with other men who were thoroughly deprived of dignity. Goliath bore his rightful name – taken captive. He was totally tied in with his role and he performed with full force, convicting in every aspect, fully able to captivate his whole audience. The auditorium was packed to the last seat, but for one. . .
 
God is looking for someone who is looking for God. Within the framework of this tiny and elementary statement the appointment between the Eternal and men who dare to break away from the Philistine codex finds its full expression. “The eyes of the Lord move to and fro throughout the earth that He may strongly support those whose heart is completely His.”
Our hero of the story which we are contemplating at this point carried a heart within his chest tempered by the fear of the Lord. In him was no place of arrogance. The Philistine could not find any ground in which to plant seeds of diversion or defection. David’s heart was a heart tempered by the heart of God.
 
In one of his psalms he later wrote: “The Lord is righteous; he loveth righteousness. The upright shall behold his face.” David’s face is said to have been fair, and this perhaps not only because of his young age but also because it reflected the light that he had seen in the face of the Father.
The Philistine is not able to handle the fact that Christ in us is our hope of glory, and he looks with disdain at faces shining as if polished by tears of joy and gratitude. “In thy light shall we see light.” A heart tempered by the Heart, a face reflecting the Face. This reality gathers contempt in the tents of the Philistine.
Even more, David’s heart was already a heart set on things eternal: “One thing have I asked of the Lord, that will I seek after; That I may dwell in the house of the Lord all the days of my life, To behold the beauty of the Lord, And to inquire in his temple.” To him there were no other options. His mind was set and fixed, decisions were taken, never to be reversed. He had applied a heavenly plumb line over sources of life and power and come to irrevocable conclusions. Young he was, but the depths of his inner man were old as eternity itself.
 
This giant had, of course, a thorough knowledge of the advantage being big, but he could not comprehend the absoluteness of the gap between what is big and that which is intrinsically other, that which springs forth from a heart fully tempered by God. He is never able to apprehend the fact that “the arrogant shall not stand in thy sight”. Again, the Philistine mindset cannot relate to the fact that Christ in us is our hope of glory. This earthly creature, though big he is, will never step down from his assumption that he will be able to gather glory through natural means.
The Philistine appears in close proximity to the things of the Lord. This rough-handed disclosure of natural life is ever so ready to come alongside in matters pertaining to the Kingdom of God. A Nehemiah is confronted by its expressions during the restoration of the wall of Jerusalem. Paul confronts men in the giant’s position by these words: I consider myself in no way inferior to the “super-apostles”. 2 Cor11:5.
 
We will always find men who are inclined and attracted to “bigness” rather than to greatness, men who are a menace to that which is spiritual. The Philistine stands for the uncrucified, natural life which proceeds into the things of God without any solid experience of the work of the cross. This giant ignores the fact and the necessity of the cross of Jesus Christ. This giant is in no way able to grasp the fact that all things must proceed from God, even the smallest of stones.
Real faith is revealed faith, faith given by the Father. The faith which develops in a man’s heart in this way does not need any earthly means of protection or provision. A couple of stones polished in a small, unsignificant brook are fully sufficient for a warrior. A small winged force of ravens might be enough to fill a prophet’s daily needs. The means mirror the purposes of Heaven. Small is definitely beautiful compared to the giant’s taunting, disdainful avenues of self-reliance.
 
According to the mind of the Philistine the things which are sacred are the very things which are there to provide the greatest benefits. He considers himself to be the greatest among men and the very epitome of godliness, who is ready and able to employ and exploit these areas of reality. He is at all times persistent in setting forth that which is “good” as something which easily matches and which is even preferable to that which is heavenly and therefore perfect. He subverts and overthrows standards, disregarding the very fact that the cross in itself is the eternal measuring rod laid over all human appearance. The Philistine taunts and haunts the Church at the very point of its main purpose of existence, namely as a corporate expression of the fruits of Light which is all goodness, righteousness, and truth.
 
The Philistine is a man of pre-eminence. His name may be Goliath, the man who imprisons the testimony or Diotrephes, who loves to have first place and who never receives the godly man into his counsels. The natural man does not have resources enough to govern the Church. Skill and professionally applied techniques may provide an impressive armour, but the sword of a Ditrephes always carries the mark of the Philistine blacksmiths – 1 Sam 13:19-21.
Many are the men and women who proudly strut about in mantles and with swords of formidable authority, mantles which they say belong to their admired forerunners thereby pretending a role in the Church which they cannot possibly cover Their testimony belongs to Philistine category – rolled in dust. And all they do is to cause breakdown after breakdown in a very sensitive machinery which cannot handle any dust. Theirs is a testimony which cannot take out the giant, the strong man.
 
Israel is thereby paralyzed. Only a David with his five polished stones and a good sling in his hand will be able to take out the taunting Philistine. Only innocence will stand in the face of insolence. A recovering of the Davidic intensity in regards to seeking the face of the Father will alone save us from the intonation of Philistine incantations which provides necessary exhilaration to open for deception and thereafter hollowness and bitterness.
There will be no sign of that which intrinsically other, that which is characteristically heavenly among the people of God for the to be able to move forcefully even on a Gaza strip of our cities and societies if we do not give ourselves to finding that little brook out there which holds the five stones which at a proper occasion takes out our Goliath by a nice little twist.
 
The Davidic heart is desperately eager for truth. Davidic intensity brings the lordship of Jesus Christ into focus. Paul expressed it in its New Testament form: Not I but Christ. Christ in us, the hope of glory. The Davidic mind is a mind set on things eternal for the sake of the one single throne to become established – to each and every ruler at any level of authority: “Kiss the Chosen One, lest He be angry, And ye lose the way, When His anger burneth but a little, O the happiness of all trusting in Him!” Ps 2:12. The Davidic realm of reign is the realm of power in which no man dares to play according to other rules than those set up in eternity and which will last through eternity.
 
Our minds may be set to this and thereby prepare polished stones for the necessary throws at the giants of adversity.
Our testimony may turn from one rolled in dust to one carrying the full force of eternal values.
 

*******************
 

The European Prophetic College
EPC@Comhem.se
 
Please, allow these articles to be circulated among your friends.
To become partaker of the regular flow of mailings from the College, mail us a request.
 

Lars Widerberg
The European Prophetic College
Storskiftesgatan 87
S-58334 Linkoping, Sweden

ETT BUDSKAP TILL SVERIGE
- Om apatin och likgiltigheten i svensk evangelisk kristenhet

"Det är måndag morgon och...", skriver Lena, "jag försöker reflektera söndagens predikan. Det är pinsamt att jag minns så lite! Jag vet att det var ett bra och viktigt budskap och ändå har så lite fastnat!” Men en sak hade fastnat i Lenas medvetande och ”det är uttrycket ’syndarens vän’. Jesus nämns i Matt 11:19 som ”vän till publikaner och syndare”.

Jesus kom för oss syndares skull, tänker Lena, och fortsätter: ”Vi är alla syndare och vi behöver alla en vän! Det tror jag är en nyckel till varje människas hjärta.”

David Wilkersons Budskap till Sverige från häromåret såg Peter på video en dag. ”Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till ännu ett budskap till Sverige från ännu en amerikan,” säger Peter och fortsätter:

Men jag blev oerhört berörd. Med stor ödmjukhet och kärlek framförde David ett budskap om apatin i svensk evangelisk kristenhet. Först tänkte jag på hur underbart det skulle vara om fler tog sig ur apatin och engagerade sig för missionen i Sverige och utomlands. Men snart blev det mer personligt; även jag har lätt att fastna framför TVn istället för i bön eller tjänst för Herren. Många frågor kom till mig.

Vilken medvetenhet verkar jag ha om den andliga strid om människors evighet som pågår i vårt land och i vår värld? Jag upplevde en stor utmaning till förnyad överlåtelse på flera områden. David Wilkerson tog också upp att han varit i Sverige och såg många berörda på 70-talet. Jag tänkte då på alla som blev berörda av George Verwer, Loren Cunningham m fl under 70-talet och början av 80-talet. Så många engagerade sig för en kortare eller längre tid. Sen upplevde på 80-talet och början av 90-talet igen hur stora skaror engagerade sig på nytt. Men hur många av dessa har fastnat vid TVn, i huset eller i jobbet? Inte så att alla ska jobba heltid i kristet arbete, tvärtom kan många med vanligt arbete bli mer använda, men oavsett var vi arbetar så är frågan var vårt hjärta är och om vi har nöd för det som Herren har nöd.

Vi vill, säger Peter, inte bara se människor berörda, vi vill se evigheten förändrad genom dem.

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten utmanas i den evangeliska delen angående apatin och likgiltigheten av David Wilkerson i hans Budskap till Sverige. All kristenhet i Sverige skulle väl egentligen dela Peters vision "Vi vill inte bara se människor berörda, vi vill se evigheten förändrad genom dem", eller hur?


FOTNOT
* Videon med "Budskap till Sverige" kan beställas från  TV Inter.

* Gratis video on line just nu: Predikan ”God has not passed you by” av David Wilkerson.
* Källa text ovan: Omega 2004:5 - tidning som erbjuder 1 års gratisprenumeration.

Karin Långström Vinge skriver följande Kommentar till Öppet brev Nr 3:

Ekumeniken har väl utvecklats i enlighet med Jesu ord om enhet. Det finns väl också någon grundläggande känsla av att vi berikas av att ta del av varandras tankar och sätt att fira gudstjänst.

Jag tror att Gud inspirerar även kyrkopolitiker. Sen är ju det evigt intressanta - hur Gud kan påverka till så olika åsikter. Därför tror var och en att "jag själv" har rätt, eftersom "jag" är inspirerad av Gud. Olika uppfattningar har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Tänk på det första kyrkomötet i Apg., där man skulle komma överens om huruvida man behöver omskära sig vid övergång till kristendomen eller inte. Kyrkomöten har alltid funnits!

Jag är inte säker på att din uppgift om att en minoritet troende delar Svenska kyrkans officiella troslära:

"Den kristna kyrkan bekänner en enda Gud - Fadern, sonen och den heliga Anden - som skapar, frälser och ger liv. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och delar den kristna bekännelsen och lovsången till en treenig Gud. Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln... Tron uttrycks i bekännelsen i ord och handling. Under kyrkans historia har tron uttryckts i nya formulerade bekännelser när situationen har krävt det... Kyrkans lära formuleras genom den teologiska reflektionen över vad tron och bekännelsen innebär. Det är en uppgift för enskilda kristna och kyrkan att i varje tid på nytt leva sig in i trons djup och klargöra dess innebörd...." (: Ur kyrkoordningen).

Verkar ändå inte som att du känner igen Svenska kyrkan i det här?

Högaktningsfullt
Karin

SVAR Dag Selander

Jönköping den 17 januari 2006

Tack för dina rappa och snara kommentarer. Dina tankar och dina värderingar har jag förstått enligt följande summering:

1. Ekumeniken drar du förbi i två meningar. Du tycks i princip dela min uppfattning.

2. Demokratin låter du smart kyrkopolitiker få representera. Ordet i sig vågar du dig inte på alls.

3. Åsikter/uppfattningar berör du med den postmoderna individualismens och pluralismens idé om jagets sanning.

4. Kyrkoordningen i Svenska kyrkan citerar du omfångsrikt – med visst innehållsutelämnande – så att KO utgör nästan 60 % av texten.

Ämnena ’Ekumenik’ och ’Demokrati’ nappar du inte på. Inte en susning om att jag borde bålbrännas, då jag ju mot all kyrklig konvenans inte håller de begreppen särskilt högt, vilket ju oftast är fallet i Svenska kyrkan, ja, rent av som vore de religiösa. Det var det jag ville belysa. Men nej, elegant undanglidande rör Karin Långström sig som ishockeyns kvinnliga Tre Kronor. Stilpoäng till henne!

Tre ämnen har jag berört alltifrån utropet från f. Hilarius i Grönköping vid Vätterns västra strand: ”Habemus Mamam!”

1. Frågan om var och hur Svenska kyrkan hanterar alla dem som i Den svenska kristenheten delar viktiga tros- och lärofrågor med majoriteten av de globala kristtrogna – den frågan har det inte funnits plats för...

2. Frågan om ekumeniken som kommit att få allt vidare betydelse av interreligiositet med totalt uppgivande av den kristna trons särart så som faktiskt Evangeliets och Kyrkans Herre Jesus lär i sin undervisning – den frågan glids undan med några ord som ”väl” och ”känsla”…

3. Frågan om demokratin och dess totalitära tak över och för folket till skydd mot gudomlig närvaro och Guds vilja uppifrån – den frågans inneboende antievangeliska innebörd, det berörs med enkel fint om att även kyrkopolitiker kan användas och att kyrkomöte fanns redan i Urkyrkan. Ja, visst. Men ingen klarsynthet i den fara som folkstyret faktiskt också kan innebära…

4. Frågan om tro och kyrkans lära läggs till agendan dagens inlägg.

TRON & LÄRAN
Du skriver: ”Jag är inte säker på att din uppgift om att en minoritet troende delar Svenska kyrkans officiella troslära”. Du är inte säker. Det låter ödmjukt och, Karin, så positivt! Du är enastående i din elegans. Du är inte säker… 

Men jag säger mig indirekt vara säker i min utsaga: ”Svenska kyrkans avvikande och modernistiska troslära omfattas ju av en minoritet svenska troende och någon tusendels promille globalt sett.” Jag tror faktiskt du har fel i din osäkerhet. Det kan faktiskt, som statsminister Göran Persson använder uttrycket, det kan ”faktiskt” vara så att du har fel och jag har rätt, trots att vi lever i ett pluralistiskt tänkande som innebär total relativism på livets alla sektorer. Men det är också här Jesus kommer in i bilden. Han säger Jag är Vägen, Sanningen … Guds Ord vittnar om sig självt att vara sanning. Bibeln vittnar om församlingens kallelse att vara sanningens pelare och grund. 

Vi är överens om att vi kan varandras argument och behöver inte repetera våra positioner. Trons lära och verklighet har jag kort berört. Slutligen vill jag säga att det är med tacksamhet jag noterar din villighet att kommunicera de olika ståndpunkter som finns hos oss, kanske man kunde tala om skilda världar, den gamla och nya trons världar.

Det hade varit mycket att säga om de delar av Kyrkoordningen som du klippte bort i ditt citat ovan, inte minst följande urklipp: 

”De tre äldsta trosbekännelserna har en särställning som allmänkyrkliga uttryck för trons och kyrkans kontinuitet genom tiderna. Svenska kyrkan tillhör den evangelisk-lutherska traditionen med den augsburgska bekännelsen från 1530 som förenande bekännelsedokument. Bekännelseskrifterna från reformationstiden är vägledande vittnesbörd om hur tron utlades som svar på den tidens frågeställningar” 

”Läran uttrycks i trosbekännelser, i skrifter från kyrkans historia, i gudstjänstböcker och andra nutida dokument som kyrkan har bejakat.”

Inte minst denna sista mening är själva spiken i kistan för den gamla tron. Dessa ”andra nutida dokument som kyrkan har bejakat” rycker undan hela kyrkans fundamentala grund i Guds Ord. Men detta ser du med ditt postmoderna och pluralistiskt begränsade tänkande som helt OK och riktigt. Det är här själva trons innehåll och autenticitet bara strömmar ut och försvinner. Formerna och termerna är kvar i den s.k. kyrkan och tron, men innehållet är helt och hållet perverterat.

Pax et gratia tibi  
Broderligen
Dag

BÖNETRADITIONER
Till Den svenska kristenhetens bönetraditioner hör dels de äldre i form av Tidegärdsbön och tideböner, dels yngre i form av bönemöten i stugmöten från väckelsetider. Från senare kvartssekel hör bön i husförsamlingsgemenskaper liksom böneoaserna som uppstått ur  Oasrörelsen i Sverige. Dessutom har andra kompletterande bönesammanhang kommit till. Över landet har under senare årtionden tagits en mängd böneinitiativ. Här ett från innevarande vecka:

Välkommen med i
TISDAGSBÖNEN kl 21.oo 
Vi ber hemma (eller där vi befinner oss) om väckelse och välsignelse,
över vårt område och över svensk kristenhet. En minut eller en timme...
(Ett initiativ från församlingar i Göta Älvdalen/Källa: Brogren)

BÖNEINITIATIV
Här är några exempel på böneinitiativ från 1980-talet och framåt till idag: Bed.nu, en websajt med böneämnen, undervisning och profetiskt innehåll. Ett annat spännande bönenät är Sveriges Nationella Bönenät. Ett studentprojekt kallat Nomaden manualen återfinns på CREDO 24-7 BÖN. Nätverk enbart via e-postlista utgöres av Intercessors Network - ibland presenterat här på Mission Xp [M’Xp] och varje vecka under Intercessors Update. En svensk variant av 24-7 Prayer har också sett dagens ljus.

BÖNEPIONJÄR
De exempel på somliga bönealtaren som omnämnts ovan är delvis också inspirerade av den uppgift som Kjell Sjöberg hade också för Sverige och i Den svenska kristenheten.
På hans hjärta låg detta med 'bönealtare'. Han skrev också en liten bok med titeln "Res upp ett bönealtare". Utifrån den enskildes böneliv kan böneinitiativ uppväckas som omfattar många människor. Ett bönealtare kan bli ett böneinitiativ där förebedjare kommer samman på en bestämd tidpunkt och en bestämd plats och fortsätter en bönetjänst som varar år efter år.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten har egentligen bara en enda viktig uppgift för att väg ska röjas och beredas för Konungen Kristus Jesus och det är bönealtaren. Med Guds Andes bistånd kan ett flertal uppresas redan denna kväll... 

HIMMELRIKET
Himmelriket för den vanlige bibelläsaren som kan ett eller några ord engelska! Här är ett program som fler än en lägger in i sin BlogRoll som bokmärke för att åtevända till för det här är ett redskap som är lätthanterligt för Medel-Svensson. Gå till NT:s början och titta in i Matteus evangelium och gå omkring lite för en stund...

Låt oss t.ex. gå till  Himmelriket (Matt 13). Här finns det gott om referenser till Himmelriket alternativt Guds rike. Det verkligen finurliga för den ovane är kommentarerna och översättningarna till varje grekiskt ord. För alla nybörjare är det både som Himmelriket och Julafton - om man så vill.

REFLEKTION
Hela Den svenska kristenheten kan med hjälp av lite enkla hjälpmedel som här ovan inspireras till tid för studiestunder med Bibeln.

THIS IS A SPECIAL NOTE TO ALL KURDS
& ALL SUPPORTING THEM

THE STORY ABOUT KEMAL
On the blog Voices of Europe in an Article called Christmas All Year Round facts came to my knowledge with such surprising joy. 

It´s about the Kurds and a story I´ve been searching for during the last time. Elin from Norway told the story some years ago. Please, open this pdf file with a very exciting story written by Tomas Dixon concerning  the Kurds. 

* The Map above of Kurdistan is from a swedish site Kurdistan.
* An article by T Dixon in swedish with some facts about the Kurds.

***
 

Bönehus Norden
 
 
 
En inre väg, 03
Lars Widerberg
 

Om det inre livet vore en framtvingad produkt vore det alls icke liv. Om det inre livet vore något som kunde växa fram ur människors hand eller genom tankens ansträngning, då stod det i kärv motsats till själva livspulsens omfattning och innebörd. Vi har inte fått livet för att leva det. Livet kom i vår väg för att ges bort. Ingen av oss kan mästra livet. Livet måste leva oss. Ingen kan hantera livet så som det borde hanteras. Livet tar oss fatt för att göra oss till kärl för syften som ligger utanför våra ramar.
 
Liv mäts inte i urens tickande mått. Liv pressas inte fram i hektisk kvantitet. Det inre livet vecklar inte ut sig i termer av kodade farleder vilka endast kan brukas av härdade vinnare. Den som vaktar sitt liv får se det tyna bort. Den som exploaterar liv ser det endast falna och dö. Den som ger bort det finner mer av det. Den som samlar för att sätta etikett och sedan ställa undan, kommer alltid hem tomhänt. Den som öppnar sina tomma händer för att ta emot kan tryggt ge i överflöd.

I Kristus skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga. Kol 1:16. Livet bär Kristi märke. Allt levande äger bestämmelse i honom, det uppehålles av honom och når också sitt mål genom honom. Det inre livet innehåller det oändligas variationer på ett väldefinierat grundtema. Liv avgränsas inte av tid eller förmåga. Det tar sin väg efter Kristi sätt. Förankrat i det inre lyfter det fram en bild av det himmelska i hjärtats hållning. Dess närvaro stämmer det yttre att förhålla sig ömsom bidande ömsom tryggt handlande. Liv är Kristus. Liv är annat än tingens och förloppens malström. Liv har formen av en person, en återlösare.
 
Det inre livets väg är präglat av verklighetens väsen. Dess tjänande består i att skänka en doft av autenticitet. Dess gåva räknas i klart klingande kristall. Dess ljus är verkligen ljus. Dess begynnelse står i bräcklig tro. Dess väg formas till ett unikt dokument om Den Evige.
Detta inre liv låter sig inte erövras. Däremot kan man inbjuda det till att erövra. Liv tar man inte tag om för att styra och mästra. Liv, Kristi Andes liv, låter sig inbjudas till att ge form och innehåll där annars inget skulle växa.

***
 

Power Through Prayer
by E. M. Bounds
 

Recreation to a minister must be as whetting is with the mower—that is, to be used only so far as is necessary for his work. May a physician in plague-time take any more relaxation or recreation than is necessary for his life, when so many are expecting his help in a case of life and death? Will you stand by and see sinners gasping under the pangs of death, and say: “God doth not require me to make myself a drudge to save them”? Is this the voice of ministerial or Christian compassion or rather of sensual laziness and diabolical cruelty.
Richard Baxter
 
Misemployment of time is injurious to the mind. In illness I have looked back with self-reproach on days spent in my study; I was wading through history and poetry and monthly journals, but I was in my study! Another man’s trifling is notorious to all observers, but what am I doing? Nothing, perhaps, that has reference to the spiritual good of my congregation. Be much in retirement and prayer. Study the honor and glory of your Master.

Richard Cecil
 

1 Men of Prayer Needed
 
Study universal holiness of life. Your whole usefulness depends on this, for your sermons last but an hour or two; your life preaches all the week. If Satan can only make a covetous minister a lover of praise, of pleasure, of good eating, he has ruined your ministry. Give yourself to prayer, and get your texts, your thoughts, your words from God. Luther spent his best three hours in prayer.
Robert Murray McCheyne
 
WE are constantly on a stretch, if not on a strain, to devise new methods, new plans, new organizations to advance the Church and secure enlargement and efficiency for the gospel. This trend of the day has a tendency to lose sight of the man or sink the man in the plan or organization. God’s plan is to make much of the man, far more of him than of anything else. Men are God’s method. The Church is looking for better methods; God is looking for better men. “There was a man sent from God whose name was John.” The dispensation that heralded and prepared the way for Christ was bound up in that man John. “Unto us a child is born, unto us a son is given.” The world’s salvation comes out of that cradled Son. When Paul appeals to the personal character of the men who rooted the gospel in the world, he solves the mystery of their success. The glory and efficiency of the gospel is staked on the men who proclaim it. When God declares that “the eyes of the Lord run to and fro throughout the whole earth, to show himself strong in the behalf of them whose heart is perfect toward him,” he declares the necessity of men and his dependence on them as a channel through which to exert his power upon the world. This vital, urgent truth is one that this age of machinery is apt to forget. The forgetting of it is as baneful on the work of God as would be the striking of the sun from his sphere. Darkness, confusion, and death would ensue.
 
What the Church needs to-day is not more machinery or better, not new organizations or more and novel methods, but men whom the Holy Ghost can use—men of prayer, men mighty in prayer. The Holy Ghost does not flow through methods, but through men. He does not come on machinery, but on men. He does not anoint plans, but men—men of prayer.
An eminent historian has said that the accidents of personal character have more to do with the revolutions of nations than either philosophic historians or democratic politicians will allow. This truth has its application in full to the gospel of Christ, the character and conduct of the followers of Christ—Christianize the world, transfigure nations and individuals. Of the preachers of the gospel it is eminently true.
The character as well as the fortunes of the gospel is committed to the preacher. He makes or mars the message from God to man. The preacher is the golden pipe through which the divine oil flows. The pipe must not only be golden, but open and flawless, that the oil may have a full, unhindered, unwasted flow.
 
The man makes the preacher. God must make the man. The messenger is, if possible, more than the message. The preacher is more than the sermon. The preacher makes the sermon. As the life-giving milk from the mother’s bosom is but the mother’s life, so all the preacher says is tinctured, impregnated by what the preacher is. The treasure is in earthen vessels, and the taste of the vessel impregnates and may discolor. The man, the whole man, lies behind the sermon. Preaching is not the performance of an hour. It is the outflow of a life. It takes twenty years to make a sermon, because it takes twenty years to make the man. The true sermon is a thing of life. The sermon grows because the man grows. The sermon is forceful because the man is forceful. The sermon is holy because the man is holy. The sermon is full of the divine unction because the man is full of the divine unction.
 
Paul termed it “My gospel;” not that he had degraded it by his personal eccentricities or diverted it by selfish appropriation, but the gospel was put into the heart and lifeblood of the man Paul, as a personal trust to be executed by his Pauline traits, to be set aflame and empowered by the fiery energy of his fiery soul. Paul’s sermons—what were they? Where are they? Skeletons, scattered fragments, afloat on the sea of inspiration! But the man Paul, greater than his sermons, lives forever, in full form, feature and stature, with his molding hand on the Church. The preaching is but a voice. The voice in silence dies, the text is forgotten, the sermon fades from memory; the preacher lives.
 
The sermon cannot rise in its life-giving forces above the man. Dead men give out dead sermons, and dead sermons kill. Everything depends on the spiritual character of the preacher. Under the Jewish dispensation the high priest had inscribed in jeweled letters on a golden frontlet: “Holiness to the Lord.” So every preacher in Christ’s ministry must be molded into and mastered by this same holy motto. It is a crying shame for the Christian ministry to fall lower in holiness of character and holiness of aim than the Jewish priesthood. Jonathan Edwards said: “I went on with my eager pursuit after more holiness and conformity to Christ. The heaven I desired was a heaven of holiness.” The gospel of Christ does not move by popular waves. It has no self-propagating power. It moves as the men who have charge of it move.
 
The preacher must impersonate the gospel. Its divine, most distinctive features must be embodied in him. The constraining power of love must be in the preacher as a projecting, eccentric, an all-commanding, self-oblivious force. The energy of self-denial must be his being, his heart and blood and bones. He must go forth as a man among men, clothed with humility, abiding in meekness, wise as a serpent, harmless as a dove; the bonds of a servant with the spirit of a king, a king in high, royal, in dependent bearing, with the simplicity and sweetness of a child. The preacher must throw himself, with all the abandon of a perfect, self-emptying faith and a self-consuming zeal, into his work for the salvation of men. Hearty, heroic, compassionate, fearless martyrs must the men be who take hold of and shape a generation for God. If they be timid time servers, place seekers, if they be men pleasers or men fearers, if their faith has a weak hold on God or his Word, if their denial be broken by any phase of self or the world, they cannot take hold of the Church nor the world for God.
 
The preacher’s sharpest and strongest preaching should be to himself. His most difficult, delicate, laborious, and thorough work must be with himself. The training of the twelve was the great, difficult, and enduring work of Christ. Preachers are not sermon makers, but men makers and saint makers, and he only is well-trained for this business who has made himself a man and a saint. It is not great talents nor great learning nor great preachers that God needs, but men great in holiness, great in faith, great in love, great in fidelity, great for God—men always preaching by holy sermons in the pulpit, by holy lives out of it. These can mold a generation for God.
 
After this order, the early Christians were formed. Men they were of solid mold, preachers after the heavenly type—heroic, stalwart, soldierly, saintly. Preaching with them meant self-denying, self-crucifying, serious, toilsome, martyr business. They applied themselves to it in a way that told on their generation, and formed in its womb a generation yet unborn for God. The preaching man is to be the praying man. Prayer is the preacher’s mightiest weapon. An almighty force in itself, it gives life and force to all.
 
The real sermon is made in the closet. The man—God’s man—is made in the closet. His life and his profoundest convictions were born in his secret communion with God. The burdened and tearful agony of his spirit, his weightiest and sweetest messages were got when alone with God. Prayer makes the man; prayer makes the preacher; prayer makes the pastor.
The pulpit of this day is weak in praying. The pride of learning is against the dependent humility of prayer. Prayer is with the pulpit too often only official—a performance for the routine of service. Prayer is not to the modern pulpit the mighty force it was in Paul’s life or Paul’s ministry. Every preacher who does not make prayer a mighty factor in his own life and ministry is weak as a factor in God’s work and is powerless to project God’s cause in this world.

biblepicturegallery.com

Dear Readers
of this blog Mission Xp [M'Xp]

We want to see who the readers are that visit us week after week. Please go to the Links and under the head line "LÄNKAR" you are from now untill July invited to Vote.

See  :: Welcome Voting [Period: 16/1 -16/7 '06] ::

Welcome voting and thanks for this your support!

Jonkoping Sweden 16/01/2006
Dag Selander
editor M'Xp

40 miljoner människor är idag drabbade av HIV/AIDS, varav hälften av dem bor i Afrika söder om Sahara, uppger missionsledaren Francois Vosloo, Sydafrika.
 
Varje dag dör 8.000 människor av AIDS. Det är ungefär lika många som om Tsunami-katastrofen i Asien skulle upprepas en gång i månaden.

Var 15:e sekund smittas en ung människa mellan 15 och 24 år av HIV-viruset.

Läs de gripande rapporterna "Unsung Hero" om Patrick Sedibe och om Legogote Hospice av professor Lennart Karlsson, White River, RSA.

Här är Fem viktiga råd att fundera över av enskilda, församlingar och Den svenska kristenheten:

(1) Låt oss ”gråta med de gråtande” som Skriften säger.
(2)  Låt oss be speciellt för dem som drabbats och för alla dem som arbetar bland dem.
(3) Låt oss stötta arbetet ekonomiskt. Varför inte ge en kollekt i församlingen till kampen mot AIDS?
(4) Skaffa information om det arbete som görs, och be om flera arbetare.
(5) Var med och sprid information om hur spridningen av HIV kan förhindras. Så kan vi vara med att rädda liv, och ge ännu flera chansen att lära känna Kristus Jesus.

Dessa fem råd är hämtade från George Verwer om AIDS i hans Special Projects Newsletter.
 
En webbsida att titta närmare på för var och en med hjärta och frågor kring AIDS är kanske en av de bästa sajterna i ämnet, nämligen >> Global Aids Prayer.

Läs också OM:s missinsledare Peter Maiden och hans uttalande om AIDS.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten har i denna globala pandemi en av de största utmaningarna i fråga om sin mission. Den missionen är möjlig genom den kraftkälla som skänks via kungars Kung Kristus Jesus vid Faderns högra sida som i den helige Ande vill leda sin kyrka i kraft och kärlek till människors upprättelse och eviga frälsning.

Svar från Karin Långström Vinge 060115:

mmmm. Jag önskar att jag hade svar. Ekumeniken går på vissa håll framåt, och på vissa håll bakåt. Risken är att det blir en tävling, om vilka grupper som är mest utstötta och marginaliserade.

För en folkkyrka som Svenska kyrkan tror jag ändå på demokratin - Frimodig kyrka hade förmodligen varit större om stödet för deras idéer hade varit så utbrett som en del påstår.

Jag har för min del inga problem med att stå vid samma altare som missionsprovinsare, laestadianer och syriska präster. Men de har stora svårigheter att dela altare med mig.

Säg mig, vem har då ansvar för att räcka ut handen?

Eller ska jag, i enhetens förljugna namn, avsäga mig mitt ämbete och därmed svika min Kristi kallelse?

Med varm hälsning
Karin

S V A R 
Dag Selander

Jönköping den 15 januari 2006

Tack för dina rader om ekumenik, folkkyrkan, demokrati, missionsprovinsare, laestadianer, syriska präster, uträckt hand och enhet. … och ”jag hör vad du säger”, som man brukar säga…

Låt mig få dela några tankar om ett par områden du berör, Karin, nämligen ’ekumenik’ och ’demokrati’.

Med risk för att bli bränd på bål påstår jag att dessa båda begrepp (’ekumenik’ och ’demokrati’) dels har blivit heliga kor i den del av Den svenska kristenheten som primärt vill kategoriseras under den officiella Svenska kyrkan och hennes trosbekännelse idag, dels inte på något sätt har specifik kristen dignitet eller stöd i det som är kristenhetens grunddokument - Den heliga Skrift, Bibeln.
   
Ekumenik är en benämning för den världsvida kyrkan utifrån det grekiska ordet oikumene = ’hela den bebodda världen’. Begreppet har använts om kyrkornas och de kristna samfundens
arbete för enhet. Enhetstanken finns i Skriften, men inte begreppet ekumenik. Begreppet har nu kommit att användas i så vid bemärkelse att man talar om ekumenik mellan alla religioner. När kristendomen fråntas sin enastående ställning tvärtemot Jesu egen undervisning om sin exklusivitet, ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet”, har ’ekumenik’ som företeelse och begrepp inget längre gemensamt med det som Bibeln talar om i frågan om ’enhet’.

Demokrati har kommit att bli något ’religiöst’ i samhälle och den officiella Svenska kyrkan. Men begreppet har ju människan och folket i centrum och exkluderar i sig som begrepp allt vad tro och kristendom heter. Men Svenska kyrkan har i en lång process under århundraden kommit att samköra demokratin (= folkstyret) med livsåskådning och det i sin egen organisation att de storheterna lever i symbios beroende av varandra, demokratin och livsåskådningen. Demokratins väsen och närvaro i kyrkans organisation innebär ju att Gud om han vill framföra sina tankar och idéer måste inkomma med dessa skriftligt till kyrkoråd och kyrkomöte för behandling där vid nästa sammanträde. Hans vilja brukar mycket sällan få genomslag vid omröstning i kyrkorådet eller kyrkomötet.

Bästa Karin, min undran från första brevet kvarstår och är obesvarad: Vad och Hur – enligt din mening – ska man anse om alla de kristna från Ale till Övertorneå som inte kan dela den modernistiska kyrkliga trosläran, som avviker på så många punkter i den allmänneliga kristna tron som delas med katolska, pentekostala och ortodoxa kristna världen över och i Den svenska kristenheten. Svenska kyrkans avvikande och modernistiska troslära omfattas ju av en minoritet svenska troende och någon tusendels promille globalt sett. 

In the blog tomas & herti dixon - Voices of europa writes Tomas about Binosh a youngster from India. Tomas says: But, he told me, "they do not repent, and turn to God 'on the spot' the way I did. Swedes are different. Their experience of relationships is very negative, and these experiences they project onto God."

I Fathershouse hittar du författaren till citatet ovan. Citatet i sig fanns på bloggen tomas & herti dixon - Voices of europe som numera är avaktiverad. (Kontakta Dixons så är det inte omöjligt att du kan få tillgång till pdf.filen.)

GUD SÄNDE FATTIG INDIER SOM MISSIONÄR TILL SVERIGE - så är rubriken över artikeln Tomas nyligen skrivit. Så får du läsa denna enastående historia om killen från Djävulsbyn i Inden som efter år av bön för Sverige kom hit till landet den 24/9 1999. Nu talar han flytande svenska, är gift och snart biträdande butikschef i Pingstkyrkans Second-Hand. Och ... nä, du måste bara läsa denna fantastiska story! Tack Tomas, och tack Far i himlen som ser till de sina i Indien såväl som i Sverige.

Updated 080427 09:06 /DSr

***
 

Bönehus Norden
 
 
ATT FÖRA VÄCKELSEN PÅ TAL 
 
Hur tar man upp ett kontroversiellt ämne utan att genast hamna på kollisionskurs? Hur skaffar man än en gång rum för en sak som avfärdats och avförts från dagordningen? Hur hanterar man en sak som vållar en känsla av fördömelse och, enligt många, borde rendera budbäraren en stor och tydlig etikett på vilken det står ”dömande och högfärdig”?

Väckelse och dess nödvändighet är ett sådant ämne. Begreppet innehåller från första början ett fördömande av det som är. Ordet hotar den trygghet vi har uppnått och diskvalificerar våra personliga eller gemensamma ansträngningar. Begreppet pekar hän mot något som man kanske gärna ville vara med om, men som endast nås på vägar som få vill färdas på – ansträngningen och kostnaden är för omfattande. Så många har sagt så mycket i ärendet och anvisat den ena metoden efter den andra men inget har burit frukt – därför har många förlorat modet och ännu fler har förlorat intresset.
 
Väckelse talar om offer, bekvämlighet och rutiner utmanas. Väckelse talar om förändring, det vi tryggat oss med, det vi identifierar oss med märks ut som odugligt. Ordet väckelse säger oss att vi i vår moderna vakenhet ännu sover och bär på en okänslighet för de ting som ingen kan beskriva, dessa ting som hör Himlen till. Vem vill höra om sådant? Vem vill avfärdas av någon som inte går med i gänget, utan menar sig ha färdats utefter stråk som har annan kvalité?
Gnällspik, jämmerpelle, komma här och komma. . . Kom med något som uppmuntrar och lyfter upp i denna mörka tid. Lär dig tala ljuvligt till oss. . .
Gud talar med oss om väckelsens nödvändighet och om luttringsugnen som eldats för att hans folk ska kunna ta del av hans helighet, den helighet utan vilken det inte går att se Gud. Heb 12:10, 14. Gud talar till oss. . .
 
Kanske vi finner begynnelsen till väckelsen i friheten att kunna tala om Guds sak och Guds gärning utan att ideligen finna att någon blir stött i kanten, att någon sätter upp en avvisande attityd och yttrar sitt ”Varför duger inte jag? Jag tycker att vi kan vara nöjda med det som är”. Herrens maning, hans utmaning ligger gömd i hans eget sinnelag. ’Var så till sinnes. . .’, säger apostel. ”Andens sinne är liv och frid.” Vem räcker till inför detta.
Anden borde få utrymme för att verka fram denna fullhet i Kristus, lägga den i var och enskild kristen och sedan låta den komma till uttryck i kristen gemenskap till vittnesbörd om Himlens verklighet – detta andra som stör de många men som enstaka vägfarande funnit vara vägen självt.
 
De som vandrar den vägen hör till de mest mjuka och ickekonfrontativa varelser som bebor denna jord, men de väcker en egendomlig aversion bland de många. Hur kan det vara att fridens evangelium väcker sådan gensägelse? Hur kan det vara att prästfolket som utvalts och satts att förmedla frid avvisas som orsaken till att rutiner och vana ruckas och behandlas som störande, ovälkomna element? ”Den helgade personlighetens insats i väckelsearbetet är det, som för människor skall levandegöra den sanning, vilken för de flesta är blott och bart en död bokstav”, sa Josef Roth. Varför avvisar vi helgelsen och väckandet? Varför kallar vi dem dömande, vilka är redo att visa oss väg till den grundligaste frälsning? Vi behöver alla en djupt gående frälsning för att klara trycket av denna tid.
 
Det vållar kontrovers att tala om ett återvändande till Sion för att bygga altare. Det vållar kontrovers att nämna sådant för dem som bosatt sig i ett modernt Babel och anpassat sig till dess kulturella uttryck, tagit med dessa uttryck in i församlingens verkstad för att fila bort dess vassaste udd för att sedan visa upp dem som kristet ideal. Herren säger något om Babel i ändtid. Hans ord tappar inte udd, eller perspektiv. Hans ord är som svärdsegg, vilken skiljer det själiska från det andliga. Ingen kan blanda och räkna med att kunna undgå Herrens åtskiljande och hans dom.
Att föra väckelsen på tal är som att tala om seendet med en som är född blind. Vi sitter nöjda i skumrasket. Att beskriva nödvändigheten av omvändelsen för den som inte kan förstå syndens och skuldens förödande dimensioner vållar kontrovers, löje och smärta. Man tar det lätt med helandet av folket. Att tala om ett återvändande till en stad om vilken åhöraren endast hört sägner vållar inte mycket annat än en gäspning hos den som gjort sig bekväm och slagit sig till ro i det moderna livet. Väckelsen utmanar. Väckelsen har mod att konfrontera.
 
Herren har svärd i mun. Hans sak ligger ogjord. Hans tempel ligger förött. Hans folk sitter ödelagt i samma utsträckning som hans sak ligger ogjord. Låt oss begynna tala om denna sak, om innehållet i och utgestaltningen av det liv som bär hans märke. Låt oss bedja tillsammans om ett sinne, en hållning som inte går i baklås när Herrens sak kommer på tal.
Altaren måste nödvändigt resas i hem och i församling. Dessa altaren talar främst om lyssnandets nödvändighet. Kan vi höra Herrens ord? Kan vi tåla att höra vännernas röst när de vill beskriva sin hjärtenöd? Kan vi ta till oss ord som i förstone bara verkar attackera vår ståndpunkt? Kan predikanten stanna upp för att lyssna till de hungriga fårens bräkande utan att yrkesstoltheten reser sig till försvar?
Att föra väckelsen och dess nya nödvändighet på tal är att ställa upp ett altare mitt bland all bråte, dessa ting som vi håller för heliga. Att föra väckelsens ’måste’ på tal väcker anstöt. Talet om uppvaknandets nödvändighet är en stötesten som man ofelbart snubblar över. Den är till fall för många, men till upprättelse för dem som skaffar hörande öron och kännande hjärta. Tänk om det är Herrens tilltal som hörs bakom de skrivna raderna.
 
Ordet om korset är Guds kraft till frälsning. Korset deklarerar människans absoluta misslyckande, om hennes absoluta oanvändbarhet i Guds rike i det skick hon är, men samma kors annonserar samtidigt väg till försoning och fullhet. Väckelsens maning för oss alla till detta Kristi kors, till hans korsfästelse och vår egen. Korset slår fast omvandlingens nödvändighet och förklarar genom sin existens att livet i Gud inte nås på annan väg än genom död och uppståndelse. Väckandet för till insikt om denna oundvikliga väg, om det pågående bärandet av korset, om det återupprepade luttrandet, om de återkommande ugnsupplevelserna, om vetekornets oundvikliga lag.
 
Att bagatellisera synd och frälsning motverkar korsets verk, får det att stanna av och för oss på avvägar där väckelsens behov skriker oss i ansiktet.
Låt oss begynna söka efter ett hörande vilket öppnar för Herrens sak bland oss. Låt oss gemensamt begynna lyssna på den röst som manar till eftertanke och omvändelse. Ett sådant lyssnande är begynnelsen till väckandet och livgivandet.
Herren bor i det höga och heliga, men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
Låt oss därför bedja med lyssnade hjärtan och sinnen.
 
Lars Widerberg
 
 -- -- -- --
 
ETT VÄCKELSENS MANIFEST
Lars Widerberg
 
Väckelse innebär ett återvändande till källan, till ursprunget, ett vändande åter till avsikt och begynnelsepunkt. Allt som är verkligt nytt, det som i sanning är levande och fyllt av liv, är alltid säkert förankrat i det ursprungliga, i det som Gud har ställt upp som orubbligt och absolut. Fadern för in liv och förnyelse, ett nytt väsende, genom att föra sitt folk tillbaka till begynnelserna. Den som tar sig an uppgiften att återigen föra fram och säkra Guds syften och ordning står inför en oerhörd uppgift. Ingen räcker verkligen till för detta. Mänsklig entusiasm och ansträngning når inte fram i Himlens sak, har varken resurser eller insikt nog att nå upp till Himlens standard. Gud initierar sökandet efter de urgamla lederna, han leder pilgrimen på vandring mot Sions helig berg.
 
Åtta sidor om detta brännande ämne, sänds på förfrågan. . .
Intercessors.Network@Comhem.se
 
----------
 
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor.
 
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
 
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i 120 nationer.
 
***********
 
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
 
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se

***

Preface
by Lars Widerberg

Dear Friends, Readers and Intercessors, The first version of this article was written a day ago, as a word into the Swedish and Scandinavian situation. Ours is a dilemma which centers on the unwillingness to consider the necessity of revival, mainly because it is a demanding issue.
Pastors react as wild beasts, with contempt, pride and rejection when confronted by the need of considering the fact that 100 years have passed since this region was touched, seriously touched by the hand of the Lord. 100 years!
Sheep are bleating in despair, pastures have dried because of the outright unwillingness by the leadership of our churches to get down on their knees to find and establish a point of change.
Please, pray with us for a new beginning!
Please, use the following text and others as a point of beginning reflecting and praying into your own situation wherever you are living.
Every blessing as you begin to read and pray.

REVIVAL, A SUBJECT AVOIDED AND REJECTED
 
How to take up a controversial issue, how to open up a sensitive subject without causing conflict and much mental strife? How to provide an environment, a moment of consideration for a cause which has been forcibly dismissed and removed from the agenda? How to handle an item which causes a sense of condemnation and which, according to the many, ought to render the daring messenger a large sign to wear which says “Judgmental” and “Pompous”.
 
The necessity of a spiritual awakening is such an item. The word, used in a Christian context, disqualifies and condemns present conditions in favour of something else. This word threatens the present order and the tranquillity produced by hard labour in private as well as by common efforts. The concept of revival points to something which many really would like to experience but which cannot be reached and apprehended without costly and taxing labour. An opposing force, a counteractive process is constantly at work to disrupt the work needed to reach into the purposes of God; this enemy is an enemy within, called instant gratification. Much has been said and written regarding this subject, one method after the other have been presented and tried without bearing fruit – interest and hope have to a great extent been lost in this whirlpool of activity.
 
An awakening has its roots in sacrifice; routines and complacency are constantly challenged by its existence. Revival includes change; what seems to guarantee our security and identity is often marked for destruction. This little word tells us that we, in our modern brightness and alertness, are still asleep, deprived of sensitivity concerning those things and values which nobody can properly describe, those heavenly values. Who wants to hear about such things?
Who dares to challenge an ear which is deliberately shut? Who wants to be dismissed as one who does not align, who is not approved and applauded as one supporting general tendencies and the contemporary outlook.
God speaks sharply about the necessity of an awakening and the refiner’s fire is kindled for us all to pass through. His purpose is preparation for the partaking of His holiness, a sanctification without which no one will be able to see the Lord. Hebrews 12:10, 14. God speaks to us about these things. . .
 
We will, perhaps, find the beginning of times of refreshing within the framework of speaking openly and freely about the purposes of God and about His ways and workings. We will, perhaps, be able to reach a point of reviving and restoration when men put an end to their self-defence and their endless repetition of an “I’m O.K. You’re O.K.”, or an “I’m doing the best I can, who are you to judge?” “We are happy with what is. Peace and affluence. Revival is more of the same kind.”
The challenge of the Lord lies within His own frame of mind. “Let the same disposition be in you which was in Christ Jesus.” Phil 2:5. “The mind of the Spirit is life and peace.” Rom 8:6. Who is sufficient for these things?
The Spirit must be allowed the right to implant the fullness of Christ into our lives, to write the Law of Life in each and every Christian and then to formulate a common testimony in the Christian fellowship at large as a word from beyond, as a word about heavenly realities – realities which disturbs the many, but which has become the way itself to a small company of sojourners.
 
Sojourners of the heavenly kind are the meekest and most non-confrontative men on Earth, but they generate a strange aversion among many. How can it be that the Gospel of Peace stirs such a radical gainsaying and opposition? How can it be that the little flock, the priestly nation of the Lord which has been set aside to minister peace and reconciliation is rejected as the source of contention and unrest, as the very reason for disunity and strife? Why do we avoid and reject the goal of the work of the Lord formulated in revivals, namely sanctification unto the fullness of Christ in service and glory? Why do we call those men judgmental, who have been made ready to show us the way to the most thoroughgoing and glorious salvation? Why are we addicted to mediocrity? We desperately need a deep and ongoing salvation to be able to stand the pressure of this dreadful hour.
 
Controversy is immediately stirred by words and proposals regarding a returning to Zion to build an altar. Conflict occurs at the very moment of mentioning such things to those who have settled in the modern Babylon and who have adjusted their way of living to the main traits of the prevalent culture, also having brought the best of this culture into the workshop of the Church to create a Christian twist to it to be able to present it as a Christian ideal. The Lord has a couple of pointed words to throw in regarding Babylon in the end time. His words do no loose its sharp edge or its radical perspective. His words are like a double-edged sword which divides the soulish realm from the spiritual. Nobody will be able to produce a mixture of the two without encountering the Lord’s dividing activity and His Judgment.
 
To bring forth this edgy subject, to begin talking about the need of an awakening is like talking about seeing with a man born blind. Most of us continue to sit as if satisfied with darkness and gloom. Describing the necessity of repentance and a radical turning around to the one who is not willing to gather an understanding of the depth of the fall of man and his sin creates controversy, smear and ridicule also among church-people. “They heal the brokenness of my people superficially.” To talk vividly about a returning to the City of the Lord of which the audience have heard but vague legends causes nothing but a yawn if disinterest from the ones who have settled and made themselves comfortable in modern life. A revival is a challenge. A revival dares to confront.
 
The Lord has a sword in His mouth. His cause lies untouched. His temple lies in ruins. The people of the Lord are heavily marked by words of dark colours; desolation, despair, despondency, destitution – yet laughing their way ahead. A tragic picture. The people of the Lord are positioned in this setting to the same degree as the cause of the Lord lies untouched. Let us come together for the sake of reasoning, talking and praying about this state of affairs. Let us come together to talk about the content and the disclosure of a common life and living which carries His mark. Let us pray for a common frame of mind which keeps doors open when the cause of the Lord is on the agenda.
 
There is an absolute need for altars to be built in homes and in churches. These altars talks first of all about the need of listening ears and hearts. Are we competent to hear the Lord speaking? Are we open and able to hear friends, and at times enemies, speak about their needs, both spiritual and material? Are we able and daring enough to listen to men whose words seem to do nothing but attack our point of view and our integrity? Are pastors and preachers among us willing to consider the bleating of hungry sheep without looking to the side to care for their pride as professionals? To say, “I am not sufficient for this” costs a man all he has built to cover himself, but paying the real cost prepares for real gain.
 
To stand up to speak up for revival and its necessity is to place an altar amidst all those things we consider valuable, perhaps reducing it all to rubbish and vanity. To speak up for revival causes controversy. Talking about the need of an awakening is to place a stumbling stone in every mans way; you may be treated as an offender, as one who violates good men’s conscience. Oh, dear. . . Perhaps the voice of the Lord is with such an offender. . .
 
The message about the cross is nonsense to those who are being destroyed, but it is God’s power to us who are being saved. 1 Cor 1:18. The cross declares man’s radical failure, the total unacceptability in any of his accomplishments as means to the establishment of the Kingdom of God. The cross announces at the same time the way to reconciliation and fullness. The promptings of the voice of revival brings us all to this cross, the cross of Christ, to His crucifixion and ours. The cross proclaims the necessity of radical alteration and change and explains by its very existence that the apprehending and attaining to the life of God is not possible through any other means but through death and resurrection. An awakening is in itself the revelation of this fact. An awakening brings an insight into the necessity of the cross as a daily experience, of the refiners fire made ready to do its penetrating work once more, of yet another taxing event in the furnace, of the law of the grain of wheat as the law of life and the only way of overcoming.
 
To belittle, to minimize the issue of sin and salvation is to contradict the work of the cross of Christ. To look at the necessity of an awakening as something which does not fit into the modern concept of “doing church” is to take us through a never-ending detour. To preach and to expect spirituality of a kind which will find approval in Heaven without considering the conditions set up by Heaven is outright deception.
Please, consider a praying for, a looking for a hearing and obeying which opens for the cause of the Lord.
Let us corporately, in solemn togetherness listen to the voice which calls for thoughtfulness and repentance.

A listening of this kind will be the beginning of the awakening and the reviving.
“Thus saith the high and lofty One that inhabiteth eternity, whose name is Holy: I dwell in the high and holy place, with him also that is of a contrite and humble spirit, to revive the spirit of the humble, and to revive the heart of the contrite.” Isa 57:15.
Let us, because of this, pray with ears and hearts which have been dedicated to listening.
 
Lars Widerberg
 
--  --  --  --  --
 

A REVIVAL MANIFESTO
HAB3:1
Our standpoint and the way ahead
 
“The revival which by necessity lies ahead, which is prepared and made ready for God’s Zion, for the assembly of the hungry, for the company of the committed, for the solemn gathering of peacemakers, this revival will produce a call to the people of God to represent fullness, the attaining to the measure and stature which belongs to the fullness of Christ, the growing up in all aspects unto Him. The revival which by necessity lies ahead will present the possibility for a renewal of minds and hearts, a putting on of the new self which in the likeness of God has been created in righteousness and holiness of the truth. Its keyword ought to be correspondence, a sacrificial identification with the fundamental purposes of God, a state of being and a mode of operation in which – only in which – the glory of God may be expected to be seen and experienced.”
 
A seven pages document produced by Lars Widerberg
 
Available on request.
Tell us if you want to receive this item as text in
an ordinary e-mail or as a MS WORD file via e-mail.
Intercessors.Network@Comhem.se
 
 

Intercessors engage in this prayer operation in more than 5000 prayer groups and churches in 120 nations.
The networking factor increases and multiplies the number to a degree beyond estimation.
 
Please, take part as watchmen reporting events in need of prayer cover – send articles found on the web and elsewhere or your own writings.
 
The articles sent to the Network may be freely circulated via e-mail; display on web sites not allowed.
 
Encourage your friends to partake in intercession and tell them about the possibility of linking up to Intercessors Network.

*******************************
 
PRIORITY NUMBER ONE:
PRAY FOR MEN IN AUTHORITY, 1 TIM 2:1-4
 
Lars Widerberg
Intercessors Network
Storskiftesgatan 87
S-58334 Linkoping, Sweden

Övre raden: Karl-Gustaf Saedén, Pehr Erik Berglund, Hans Gustaf Westerlund, Axel Hugo Sandström, Nedre raden: Frans Lindström, Herman Forsman, Albert Markgren, Hjalmar Westeson.


KARIN LÅNGSTRÖM VINGE lämnar idag sitt svar på mitt Öppna brev från i förrgår. Hennes brev finns som Kommentar under den artikeln från 11 januari 2006.

---

---

HÄR kommer så ett litet svar på Karin Långström Vinges brev:








Om du ville dela dina tankar kring våra gemensamma preferenser i Den svenska kristenheten och kring min huvudfråga, hade jag ju varit tacksam!

Ser fram emot svar i sinom tid... Just nu förmodar jag att du är i Kana och gör sällskap med Maria och bröllopsbestyren i Joh 1:1-11... Maria sa ju: "Gör det han säger åt er". Det är ju så som härligheten uppenbaras och det blir lärjungar som tror av folk som ser och hör. Det är ju uppdraget Den svenska kristenheten har, vari du och jag är en liten men ändå viktig del...
  

***

PIONJÄRER PÅ HIMLENS VÄG
T. Austin-Sparks

-- --
Forts. från 7a
-- --

Den Helige Ande överlåten till Guds syften.
Lägg nu märke till det svar som han fick på sin fråga - ”Tillhör du oss eller våra fiender?”. Vilketdera? För oss? För dem? För det här? För det där? ”Nej, jag är inte här för det här eller det där, jag är inte för er eller för dem. Jag är här för Herrens syften. Detta är det verkliga innehållet i svaret. ”Jag är inte här för folket, vilka de nu än är, jag är här för Herrens räkning, för hans syften. Jag är inte här för det här arbetet eller den där tjänsten som du har tagit på dig för Herren. Jag är här för Herrens syften. Jag är överlåten till Guds syfte – evighetens syfte.” ”Ingetdera, Jag är…” Om vi kunde få tag på omfattningen i detta i förhållande till allt vårt. Vi vill att den Helige Ande ska understödja vårt arbete, våra rörelser, vår tjänst. Vi undrar om den Helige Ande är för oss. Han kommer aldrig att säga att han är det. Naturligtvis är Herren för sitt folk. ”Om Gud är för oss…” Men han säger ett klart: ”Jag är inte för er, men för mina egna syften i er och genom er; inte för er skull som Israel eller Josua, den suveränt utvalde och smorde. Jag är inte här för er, jag är given till, överlåten till Guds egna syften.”

Det jag vill lyfta fram är att vi måste klargöra för oss vilken grund och vilket mål som är uppställt för den Helige Andes åtaganden och arbete. Vi måste lära känna och förstå vad den Helige Ande har överlåtit sig till att utföra. Det försiggår så mycket planerande och arrangerande för Herrens räkning och det har uppstått så många situationer där Herren inte kunnat nå in för att fullfölja vad han hade ämnat. Det finns så mycket i världen idag som planeras, arrangeras och programmeras för Herren. Herren verkar inte kunna ge sig själv till det. Här har vi en huvudpunkt. Vi måste skaffa oss insikt om Den helige Andes mål.
Andens mål är inte att göra något eller etablera något på jorden, inte bygga något och länka något till det jordiska, något som behåller skorna på. Att etablera något här tillhör inte alls hans prioriteringar. Den Helige Ande är fullt ut given till något som är fullt ut himmelskt och ändamålet med hans verk är att länka bort allt på ett inre, andligt sätt från världens inflytande. Det måste kanske visas lite tydligare lite längre fram, men lägg noga märke till att det är av största vikt att se och förstå vad Gud låter sig knytas och ger sig till. Han överlämnar sig inte till något som är kopplat till det jordiska. Han förmäler sig bara med sådant som hör Himlen till.

Den Helige Ande med draget svärd.
När nu detta är fastslaget, så följer nästa sak – återigen något extraordinärt. Denne, som furste i spetsen för Herrens arme, står med draget svärd i sin hand. Det här är batalj, eller hur? Detta är krig, eller hur? Den Helige Ande tar befäl och den totala kapitulationen inför honom är ett faktum. Slaget är i full gång. Gör inga missbedömningar på denna punkt. Vad det nu är som kommer i dina tankar när det gäller dopet i den Helige Ande med allt som det innebär – vad det i övrigt betyder och innehåller - så är det främst fråga om omedelbar och oupphörlig konflikt. Det innehåller andra ting, men det innebär detta: ett stridande ifrån vilket det inte ges någon permission, en arme från vilken man inte kan begära avsked. Här heter det inte pension, man förblir på post till slutet.

Var det inte så med Herren Jesus? Det hade sin början där vid Jordan, med den öppna himlen, med Anden, öknen och fienden. Omedelbart – ”Sedan fördes Jesus av Anden upp i öknen för att frestas av djävulen, Matt 4:1. Markus skriver att Anden drev honom.

Knappt hade himlen öppnats för Andens ankomst på pingstdagen förrän slaget var i full gång. Församlingen kastades in i striden, och har aldrig dragits bort från den efter det. Om den har dragit sig ur, har det varit till dess egen förlust. På något sätt utmynnar Andens herravälde alltid i detta. Svärdet ligger i hans hand, och förs inte tillbaka i sin skida förrän uppgiften är slutförd.

Men det där är bilder i språklig dräkt. Anden är inte särdeles intresserad av köttets och arméernas krig. Det verkliga kriget, den verkliga konflikten förs efter hans eget sätt. Den kommer att vara andlig, efter Andens sätt – därför att andliga krafter har välde och dessa kan endast bekämpas och avväpnas med andlig metod. Detta är en anledning till att det verkligen och i sann mening är fråga om strid. Denna poäng behöver inte utvecklas tydligare. Vi känner alla till det.

Vi vet om att inte ett steg, inte ett enda litet stycke i det andliga växandet saknar motståndare, inte en enda rörelse eller enklaste gest i riktning mot andlig mognad kan göras utan konflikt. Detta är verkligen sant. Det är andligt krig, och dess natur ligger helt och hållet bortom vår förmåga att fatta. Vi tänker oss att det ska förlöpa på ett sätt, men det utvecklas på ett annat. Det dyker aldrig upp där vi väntar det och i de former vi tror oss kunna känna igen. Faktum är att vi sällan känner igen fienden i hans attacker. De döljs bakom omständigheternas spel, i olyckor och bland allt som misslyckas – men genom att se på effekterna detta har på det andliga livet så vet man att det finns en intelligent styrning mitt i det som först ser ut som livets rutin. Det är andligt krig. Den Helige Ande är den som orsakar detta.

Ta dig tid till att försöka tränga in i detta, det förklarar så mycket. Fienden arbetar hela tiden efter ”den blinda fläckens princip”. Jag tror att han förmodligen har den största framgången bland Guds folk på grund av dessa blinda fläckar. Fördomar kallas försiktighet, misstänksamhet blir vaksamhet – bra namn på onda ting. Fienden är den främste i den konsten. Dina förutfattade meningar är kanske din blinda fläck som placerats av fienden. Han har hittat en möjlighet att plantera den och den befinner sig mitt i vägen som hinder för den himmelska, andliga fullheten i ditt liv. Gudsfolket världen över sitter i sådana snaror. Andligt växande och mognad efter Himlens sätt störs och hindras genom gudsfolkets misstänksamhet och fördomar. En ovän har gjort detta….

Varför är det så att vi i Efesierbrevet med all den himmelska fullheten presenterad och ställd i blickfånget och med den andliga konflikt som följer också finner aposteln bedjande om att ”deras hjärtans ögon må upplysas” för att de ska kunna se. Varför är det nödvändigt? Svaret är att det pågår ett arbete för att förblinda, för att skapa blinda fläckar. Allt kan gå förlorat genom lite fördomsfullhet, ett tillknäppt sinne, ett litet misstänkliggörande eller en aning ogrundad fruktan. Så byts förtroendet för den Helige Ande bort och så försvinner den smörjelse som undervisar om allt, 1 Joh 2:27, och som visar vad som är rätt och fel. Du tycker att du måste gardera dig utifall att och för säkerhets skull och den du reser mur mot är kanske rent av den Helige Ande. Detta är vad så många gör. Detta är konfliktens kärnområde. Så är det i den andliga dimensionen. Det är subtilt och gäcksamt.

Men det finns en annan aspekt i denna andliga konflikt. Varför låter den Helige Ande detta ske? Varför manar Anden fram denna konflikt? Vi ser det ganska naturligt som om dessa svårigheter kommer från fienden, men varför begynner Anden sådant, varför orsakar han alltsamman varje gång? Vi har sett hur det skedde med Herren Jesus. Ett överlagt handlande; det är ett definitivt och precist uttalande vi möter: ”Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.” – den Helige Ande tar tag och sätter igång förloppet. Han gjorde på samma sätt med församlingen – överlagt, väl vetande vad han gjorde. Effekten blir sådan som om Anden sagt att ”Nu ska jag genast föra dem till stridszonen”. Varför är det så?
Först är det så därför att detta är en sak på andligt plan rörande ett andligt arv, därför att andliga makter övar välde och måste drivas bort, men också därför att vi växer andligen enbart genom konflikt. Herren vänder sig till oss och har största intresse i detta. Det kanske känns besvärande med en predikant på podiet som säger: ”Ni går igenom svårigheter därför att Herren har vänt sig till er; fienden tillåts att på alla sätt angripa er därför att Herren har största intresse i ert välbefinnande”. Det är säkerligen svårt för somliga av oss att acceptera ett sådant uttalande.

Nästa gång fienden kommer för att fortsätta sitt förfärliga verk är vi kanske de sista som skulle få för oss att utbrista i ett ”Gud älskar oss verkligen idag”. Vi gör ju inte så. Men är det inte så, är det inte sant, är det inte i enlighet med erfarenhet, historia och princip att vi aldrig gör framsteg andligen, aldrig utvecklas alls, aldrig växer, aldrig färdas framåt utom med hjälp av konflikt? Detta är sant. Det enda sättet vi växer på är genom att ställas inför något som ska övervinnas, genom att vårt inre andliga liv utmanas och tvingas att hantera besvärligheter. Detta är en regel i det naturliga och också där nåden verkar. Det gives ingen utveckling utan kamp. Jag önskar verkligen att vi kunde se det så vid varje sådant tillfälle. Vi förstår att detta är sant – men fräls oss från att bli indragen i denna sanning. Det duger inte att resonera så. Herren är angelägen att hans folk ska få ta del av arvet på det mest praktiska och påtagliga sätt; inte som en teori, inte som en läropunkt, inte som en fråga om bibelläsande men som en verklig erövring. När du på allvar har kommit under den Helige Andes ledning och formande, då har du börjat vandra på verkligheternas väg. Herren sätter stort värde på att vara verklighetsförankrad och praktisk.

Jeriko är representativt; det stora exemplet på hur det alltid är enligt princip och mönster. Först måste man finna den himmelska positionen, som vi har sagt, inte en jordbunden ställning, inte människors sätt att hantera och göra saker. Detta är uttrycket för den regel som vi såg först hos Abraham, en person agerar och ställer till en förfärlig röra därför att han låter allt knytas till det jordiska. Sedan Mose som tog saker i egna händer, dödade en egyptier och hamnar i stort bryderi. Här får disciplinerandet utrymme, Josua bär med sig all andlig historia och vid Jeriko hittar man inga köttsliga vapen – inget mänskligt resonerande här, inget av det mänskliga kvar. Om inte detta hör Himlen till, är det alls inget. Något sådant händer inte på jorden. Vi kan trava runt, inte bara i sju dagar men under ett helt långt liv utan att något sådant äger rum om vi inte befinner oss i en himmelsk position, om inte Himlen är på väg in. Jeriko innebär att människan är ställd åt sidan, helt och hållet utestängd. Det är himmelskt.

Detta är början. Och genast efter det finner vi detta – om fienden inte lyckas med öppet motstånd kommer han att ta till lömska och utstuderade sätt. Han kan inte lyckas med det direkta motståndet om du och jag befinner oss i himmelsk ställning och håller den – håller den, det är vad Jeriko betyder. Man inte bara skaffade sig den platsen den första dagen, men de höll den och behöll den och stadfäste den och den sista dagen bekräftade man den sju gånger och höll sin himmelska position. De gav inte upp. Vi kommer sällan igenom den första eller andra dagen. Det måste till ett trons fasthållande, och fienden ställs utan möjlighet när vi tar ett sådant trons spjärntag. När han inte längre kan arbeta öppet måste han om möjligt angripa trons position och använder då allehanda smygvägar och all dolskhet.

Är det inte så i fråga om gibeoniterna? De arbetade i det fördolda för att producera en koppling till det jordiska. På samma sätt var det med Akan vid Ai, en babylonisk mantel och en guldplatta – en omedelbar länk till det jordiska. Förbundet med gibeoniterna utgjorde en annan sådan länk. Vi får inte tänka oss att det alltid kommer att röra sig om ett öppet, väl synligt andligt krig front mot front. Vi måste ta med den aspekt i beräkningarna som innebär att fienden manövrerar för att etablera en koppling till det jordiska, där det introduceras en kontaktpunkt för det som ligger under förbannelse och med vilket Herren inte kan fortsätta.

Hur går detta till? Du vet, naturligtvis, att Gilgal var den plats från vilken de startade expeditionen, Gilgal, avvältrandets plats, orten där köttets sätts åt sidan. De återvände inte till Gilgal efter Jeriko. De fortsatte direkt till Ai. Det var tänkt att folket alltid skulle återvända till Gilgal efter varje framryckning och erövring – tillbaka till Gilgal och sedan iväg igen. Denna gång valde de att inte återvända. De gick omedelbart vidare.
Låt oss hålla oss nära korset och inte vid något tillfälle tro att när Herren välsignat och låtit det gå väl för oss är det fritt fram för oss att färdas vidare. Vi kan aldrig för ett ögonblick lämna korset. Korset är aldrig något som finns där borta och bakom, något som kan lämnas där. Det är något som måste finnas med hela tiden. Det är vår säkerhet och vårt försvar.

Detta är den himmelska vägen, den himmelska vägens hela natur, vägen hän mot Guds mål. Må Herren bevara oss i det.

-- -- -- -- --
forts. nästa och sista delen (8)

R E L I G I O N S F R I H E T
FRÅN 2005 UT I 2006

I takt med att världen öppnar sig märker människorna att de har valfrihet. Men valfrihet finns inte utan frihet. Medan massvis med människor har eller skulle ha nytta av frihet och därför talar för den, ser diktatorer och falska ideologier friheten som ett hot och motarbetar den därför. I dessa dagar är det frihet, inte territorier eller ens resurser, som är kärnan i de flesta konflikter.

I en värld där öppenheten ökar, prövas information, kunskap och ideologier hårdare än någonsin tidigare. Endast sanningen är tillräcklig stark för att hålla för denna fingranskning, varför kristendomen inte hotas eller någonsin har hotats av öppenhet eller frihet.

I början av 600-talet försökte Mohammed få till stånd religiös omvändelse bland de hedniska araberna. Han predikade ett budskap om en gud och fördömde arabernas avgudadyrkan som koncentrerades omkring tillbedjan av månen och pilgrimsfärder till Kaba i Mecka, en stad vars hela ekonomi byggde på avgudaindustrin. Medan Mohammed ville uppfattas och få efterföljare som Guds profet, så blev han i stället förkastad och förföljd. Slutligen tvingades Mohammed och hans lilla grupp av anhängare fly till Medina. Där återuppfann Mohammed sig själv. Han skulle inte längre förkastas och förföljas. För att försäkra sig om lojalitet etablerade och tillämpade han repressiva lagar som gällde hädelse, kritik, apostasi och annat med anknytning till frihet. Dessa gjorde det möjligt för honom att krossa all opposition, hindra all noggrann granskning och upprätthålla diktatur genom att förvägra både sina efterföljare och sina undersåtar frihet. Eftersom Mohammed deklarerade att hans lagar kom från Allah säkrade han (i muslimernas hjärtan) deras gudomliga, eviga och universella auktoritet och att lagarna var oskiljbara från islam. Fram till denna dag försäkrar sig islam om muslimernas lojalitet genom dödshot. Fram till denna dag kräver islam beskydd mot öppenhet och granskning och barrikaderar sig bakom murar av förtryckande religionslagar där bl.a. religionsfrihet nekas människorna. I denna tid av öppenhet är detta inte endast oacceptabelt och oskäligt utan också i allt högre grad ohanterligt. Islam räds inte slagfältet - islam räds endast frihet. Men islam kommer att bli granskad på samma sätt som allt annat. Det islamiska motståndet kommer att vara förgäves, fastän det i kampen kan komma att utgjutas mycket blod.

Under de senaste åren har stamsystem och religiös nationalism använts för att stå emot förändringar. Medan dessa har lett till ökad förföljelse, har de inte kunnat stå emot öppenheten och hindra informationsflödet. De som vill hålla "sitt folk" i någon form av isolering och ovetskap för att utöva makt över folket anser att medborgarorganisationerna (NGOs) är en verklig plåga. Dessa organisationer utbildar och upplyser folket och skapar på detta sätt (ofta oavsiktligt) en intern press på makthavarna. Dessutom rapporterar de till världen utanför och skapar på det sättet press också utifrån.

I Sri Lanka har buddistiska nationalister under många år ökat förföljelsen mot kyrkan. Under de senaste åren har de drivit kampanjer för att kriminalisera konvertering och bannlysa kristna vittnesbörd. De har också gått ut mot internationella NGOs och genomförde direkta angrepp mot dessa ända till tsunami-katastrofen förde in landet i ett desperat behov av all hjälp från internationella organisationer som det kunde få.

Under 2005 befäste Zimbabwe, Eritrea, Vitryssland och Ryssland sin isolationistiska politik och drev igenom lagar som allvarligt begränsar medborgarorganisationernas aktiviteter. I varje särskilt fall är det uttryckliga målet att befria nationen från "västerländska spioner",
"samhällsomstörtande element" och "kulturimperialister" för den "nationella säkerheten", "sociala harmonin" och "kulturella integriteten". I denna tid av öppenhet via radio, satellit, massmedia, Internet och mobiltelefoner kan det vara möjligt att begränsa, minimera och fördröja informationsflödet, men det är omöjligt att helt stoppa det. Fruktlösa försök att stoppa
informationsflödet kan endast öka misstänksamheten och förvärra den interna oron, förtrycket, förföljelserna och konflikterna.

---

BILDSERIE Om den förföljda kyrkan ute i världen sammanställd inför IDOP 2005. "God is working in his-story for  his glory."

---

Diktatorer bildar allianser för att stärka sig själva mot krafter som arbetar för öppenhet och frihet. Denna strategi att bilda allianser för att hindra inflytandet från öppna, fria, reformvänliga nationer har redan en tid funnits inom Förenta nationerna och börjar nu fungera allt mera öppet i relationerna mellan nationalstaterna. På grund av dessa allianser kommer sådana som talar för religionsfrihet (och frihet i allmänhet) att finna att deras röster drunknar och deras handlingar omintetgörs. Zimbabwe, Libyen, Sudan, Vitryssland, Iran, Kina, Ryssland, Centralasien, Kuba och andra förtryckarstater utvecklar sina allianser och stödstrukturer. Tack vare SCO (Shanghai Cooperation Organisation) kan också små och fattiga länder som Kirgizistan och Uzbekistan räcka lång näsa åt USA och deras fördrag om
frihet från religionsförföljelse eftersom de nu har Kina och Ryssland som allierade.

Informationsteknologins revolution för oss in i en helt ny era i världshistorien. Det är idag väldigt lätt att föreställa sig att under detta århundrade kommer evangeliet att nå ut till varje hörn av världen genom församlingsplanterare, utländska hjälparbetare, radio, film, CD, DVD, MP3, television, satelliter, massmedia, litteratur, Internet och mobiltelefoner. Frihetens fiender har ett stort intresse för motstånd. De kommer att fortsätta att rensa i sina led, tysta oppositionen, krossa dissidenterna, terrorisera massorna och täppa till hålen. Detta händer redan i Vitryssland, Iran, Nordkorea, Eritrea, Kina, Vietnam, Laos, Kuba och andra stater där diktatoriska regimer trappar upp kampen mot öppenhet och frihet genom systematiskt förtryck och förföljelse. Det händer också i Indien, Sri Lanka och den muslimska världen när religiösa diktatorer från religiösa organisationer kämpar mot frihetsförespråkare och krossar i den processen mängder av människor.
Det enda sättet att vinna over mörkret är med ljus och det enda sättet att vinna over falskhet är med sanningen. Ändå ser vi hur kristna och västerländska ledare i den politiska korrekthetens och toleransens namn ger efter för kraven från religiösa diktatorer att hålla religionskritik eller Jesu Kristi evangelium utom hörhåll för "sitt folk" med påståendet att det sårar deras religiösa känslighet eller gör intrång på deras rätt att inte höra det. Detta är både en katastrof och ett verkligt övertramp av den fundamentala mänskliga rättigheten till religionsfrihet.

Ifall vi verkligen trodde att politiska diktat eller militär makt skulle vara Guds redskap för att uppfylla sina löften, då skulle vi ha orsak till verklig desperation, eller åtminstone till djup förvirring. Men det uppståndna Lammet hotas inte av drakar eller svärd. Hans Ande kan inte begränsas. Gud har givit löften som kommer att uppfyllas inte genom politiska diktat och inte genom makt eller styrka utan genom den Helige Andes verk genom Jesu Kristi Kyrka när hon ber, predikar, försvarar, älskar och tjänar i lydnad för hans vilja.

--------------------------

Martyrkyrkans Vänner sänder i sin Veckorapport 2006:1 analysen ovan gjord av Elizabeth Kendal vid WEA. Hon säger:  "Sanningen behöver inte beskyddas genom murar av förtryck och förföljelse. Religionsfrihet förvägrar ingen rätten att inte ta emot budskapet. Men religionsfriheten ger absolut inte någon rätt att förslava och fängsla någon annan genom att ta ifrån dem eller förvägra dem deras fundamentala friheter."

Martyrkyrkans Vänner r.f., PB 182, FI-67101 Karleby, Finland, e-postadress.

FADER TRULS BERNHOLD är nu fast på Kumla. Han sitter från januari månad 2006 på 6:e året bakom Kumlaanstaltens murar tillsammans med ett stort antal interner på en särskild avdelning. Bernhold har varit missionär i Västafrika och säger att vistelsen på Kumla är det största han varit med om hittills i sitt liv.
 
Ett antal av Sveriges långtidsdömda fick för fem år sedan en inbjudan till en klostervistelse efter Ignatius de Loyolas andliga väg. Det var många som höjde ögonbrynen. Bernhold leder klostret på Kumla. År 2005 avslutades klostret som projekt på Sveriges Kristna Råd och verksamheten lämnades över till Kriminalvårdsanstalten Kumla som fortsätter att ha ett kloster innanför murarna.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten har i fader Truls ett gott exempel på vad Guds rike kan vara och en inspiration för kyrka och församling i hennes mission, lokalt och globalt, att ge evangelium och sig själv åt dem i nöd.

Mera om Kumla:
Svenska kyrkan och klostret. - Läs också artikeln i Dagens Nyheter. 

Fotnot
Bilden ovan:  Kumla kyrka Krucifixet

Bloggen Dispuations skriver i artikeln "How about a boy scout with a pea shooter?" med illustrationen ovan om trons tillväxt i relation till vårt tänkande och samtyckandet (eng. assent). Varför inte titta in på Disputations?

***



PIONJÄRER PÅ HIMLENS VÄG
T. Austin-Sparks

Men efter tre dagar gick tillsyningsmännen genom lägret och befallde folket och sade: ”Så snart ni får se Herrens, er Guds, förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, skall också ni bryta upp från er plats och följa den. Jos 3:2 - 3.

Följande fragment sätter vi främst som nyckel till denna granskning – ”de levitiska prästerna som bär den”.

Leviterna har en framskjuten roll i Josua bok. Det refereras till dem vid upprepade tillfällen. Vid ett tillfälle ägnas ett helt kapitel åt dem, och det är leviternas betydelse i förhållande till den himmelska fullheten som jag med den Helige Andes hjälp vill visa er. De flesta av oss känner ganska väl till leviternas historia, men det är nödvändigt att kvickt ta med något av den till att börja med.
Här i Josua bok presenteras leviterna på tre sätt. Först, som vi just har sett, som de som bär förbundsarken ner i Jordans flodbädd för att stå där med den med en tvåtusen alnars distans mellan sig och folket – en avsevärd sträcka, som vi såg i kapitel fem. Sedan slås det i Josua 14 fast att leviterna inte fick någon egen arvedel. Det innebar att de, när landet delades upp, inte som de andra stammarna fick något särskilt område avsatt åt sig; de fick ingen arvslott i landet. Men, som tredje punkt, i kapitel 21, det kapitel som särskilt rör leviterna, finner vi att alla stammarna var tvungna att ge leviterna ett område, en plats. Leviterna fördelades mellan alla stammarna, och deras plats och del var inte länkad till en enda ort men hade relation till hela landet. Man kan säga att leviterna var utspridda över hela landet, överallt, i relation till resten av folket. Dessa är de tre ting som visar leviternas stora och underbara betydelse.

Leviterna representerar den himmelska tanken
Vad är det de står för? Låt oss gå tillbaka en bit. Du kommer ihåg hur leviterna blev till som stam. Det var vid det tillfälle då Israel for vilse, när kalven tillverkades och folket ropade ”Detta är din gud, Israel”, 2 Mos 32:4, och de lämnade Gud. Och Mose kom ner, hörde och såg, förstörde kalven, och ställde sig i porten till lägret och ropade ”Var och en som tillhör Herren skall komma hit till mig.” Då samlades alla leviterna kring honom, och han sade till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting.” Leviterna gjorde som Mose hade sagt och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. 2 Mos 32:26 - 28.

All jordisk hänsyn offrades för Himlens intressen, alla jordiska relationer skars av till fördel för den himmelska tanken; allt som hörde till känslolivets böjelser och bindningar, allt som hörde till det enbart själsliga, allt detta slogs till spillo för att öppna för det som styrde gudsfolkets tillblivelse och lösgörande. Guds tanke innebar att de skulle vara ett himmelskt folk utan länk till det andliga system som styr denna värld. Det är i detta som leviterna representerar Guds himmelska tanke. Det som förelåg dem att ta i tu med innebar något verkligt drastiskt och slutgiltigt.

Du kommer ihåg att Herren aldrig glömde det. Alldeles i slutet av Gamla testamentet, i den sista boken, Malaki bok, med referens till saken med Baal-Peor då Pinehas fortsatte att hålla stånd i fråga om de himmelska intressena, en position som hade sin begynnelsepunkt då guldkalven tillverkades, här i Malaki bok sa Herren: ”Mitt förbund med honom, Levi, var liv och frid”; Mal 2:5. ”De ville inte kännas vid sina bröder”, 5 Mos 33:9. Detta betyder att Levi inte kunde se med sympati ens på sitt eget kött och blod när detta fjärmade sig från Guds tanke.

Gud slöt förbund med Levi. Ända från begynnelsen var leviterna utvalda och skilda från det övriga Israel för att ta de förstföddas roll i Israel. De bildade på så vis de förstföddas stam. Utifrån detta gör många av er genast ett tankens hopp till Hebreerbrevet – ”Nej, ni har kommit till Sions berg… till en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen…”, Hebr 12:22 – 23. Här förs det himmelska in igen: de förstfödda som har mönstrats för Himlen – leviterna, den himmelska tanken.

Vi sa i kapitel fem att det skulle vara ett avstånd på 2000 alnar – vi kan inte säkert avgöra vilket av de tre alnmått som användes. Sträckan skulle vara allra minst 700 meter och kunde säkert ha varit uppåt 2000 meter, ett mycket stort avstånd mellan arken och folket, vilket visade på det väldiga gapet mellan Kristus och alla andra i detta frälsningens, återlösningens och befrielsens verk – men leviterna bar arken. Kanske du säger att detta är motsägelsefullt. Kristus står ju helt ensam. Men detta är levitens princip. Han representerar det himmelska. Detta är den himmelske Kristus. Det är så, det är utifrån den ståndpunkten leviterna bär arken. Detta är inte bara den jordiske Kristus, historiens Jesus, en man bland män, en som är långt bättre än de alla. Detta är den himmelske.

Om du vill se den principen praktiskt visad, dra dig då till minnes det tillfälle då David konsulterade de äldste i Israel för att föra hem arken och tillverkade en kärra åt den. Han hade fått tag på iden från filistéerna, hos vilka han hade vistats under Sauls regering och hos vilka han hade sett hur man gjorde sådana. De placerade arken på en kärra och tragedin var ett faktum. Ussa dog inför Herren. David sörjde djupt inför Herren den dagen därför att han hade slagit dem. Men som den man han var, alltid redo att ta rättning inför Gud – en av de förnämliga sidorna hos David var hans formbarhet – blev hans kontrovers med Herren inte lång och Herrens sak med David tog slut lika fort. David vände sig till Herren och försökte förmodligen argumentera, men Herren vann den matchen. Herren förde honom åter till skrifterna och visade honom att det var leviternas uppgift att bära arken – det är inte maskiner eller organisationer men ett himmelskt folk som bär vittnesbördet om Jesus.

Det är således leviterna som bär arken. Leviternas uppgift och funktion är att lyfta fram, att bära fram det himmelska och detta visas i tydligaste form i att de inte ägde någon jordisk arvslott. De tillhör inte jorden; de tillhör Himlen. De får inte låta sig rotas här nere. Som män som representerar de himmelska tingen placeras de ut bland allt Guds folk för att det ska behålla kontakten med Himlen. Gudsfolket har alltid en benägenhet att låta sig bindas vid det jordiska. Det har varit församlingens tragedi och våda genom århundradena, alltid dragna mot denna jord för att bli något här efter människors sätt och efter världens idé.

Herrens behov av präster bland sitt folk
Nu når vi vår huvudpunkt. Herren skaffar sig sådana som har gått genom lidande, som har varit vid korset, sådana som har gjort sina offer och genomgått avskiljandets verk. Herren skaffar sig sådana som inte kompromissat i någon fråga rörande jordisk sympati eller jordiskt intresse. Han ser till att få fram sådana som har stått fasta och står fasta, helt och fullt och totalt till varje pris i fråga om hans himmelska tanke för hans Son och för församlingen. Han skaffar sig sådana och han ser till att de finns överallt och han för dem i levande relation med sitt folk för att se till att de inte dukar under för dragningen mot det jordiska, för att se till att de inte åter blir jordebundna.

Huvudkvarter i Himlen
Ser ni inte att detta är exakt det samma som händer i Nya testamentet? Det är fascinerande att se det. När du kommer in i Nya testamentet har du lämnat typer och förebilder bakom dig – jag tror att några av er är ganska trötta på symboler, ni blir överhopade av sådana. Det är en storartad upplevelse att se verkligheten. När du kommer till Apostlagärningarna finner du allt detta repeterat. Vad är det som har hänt? Du ser först Jesus placerad i Himlen – huvudkvarter i Himlen, allt regerande förlagt till Himlen. Sedan ser du hur den Helige Ande kommer för att göra allt himmelskt, för att styra allt med relation till Himlen. Det var vad vi talade om i vårt förra kapitel: fursten över Herrens här som anländer för att lyfta allt till en relation till Himlen och sedan låta allt sättas i rörelse utifrån Himlen.

Först sattes allt i Jerusalem i rörelse från Himlen, en mäktig himmelsk rörelse och det var mycket som hände. Men lägg märke till den tendens som bröt in efter ett tag – naturligtvis berättas historien i några få korta fraser, men de täcker en betydande period. Efter ett tag vänder sig Jerusalem mot jorden och tenderade – och inte bara tenderade, men började verkligen – att utvecklas till ett jordiskt högkvarter för församlingen. Hon var endast ämnad att utifrån Herrens befallning vara en begynnelse, en startpunkt, ”börja i Jerusalem”. Jerusalem var aldrig ämnat att vara sammanfattning och slutgiltig position, men hon lät sig konstitueras som ett slags högkvarter för församlingarnas styre. Du ser hur detta utvecklas allteftersom du läser vidare i Apostlagärningarna. Se också längre fram, och lägg märke till hur Paulus avvisar Jerusalem.

Men, du kommer till det sjunde kapitlet i Apostlagärningarna, stenandet av Stefanus, och detta är änden på Jerusalem. Från den punkten gör sig Himlen åter gällande och säger: ”Nej, inget jordiskt centra eller högkvarter; styret är placerat i Himlen”; och efter det skingras alla och tvingas lämna Jerusalem. De skakas om och kastas iväg ut ur nästet för att ge sig av i alla riktningar. Varhelst de for, antingen det handlar om en Filippus eller någon annan, vittnade de överallt om den himmelske Herren och förde in den himmelska saken. Ja, dessa leviter placeras i relation till hela världen för att upprätthålla och bevara Himlens sätt. Så fortsätter det att utvecklas.

Du går vidare till det nionde kapitlet och finner ett av Himlens oerhörda drag. Saulus har kommit från Jerusalem på väg till Damaskus – och Jerusalem är följdriktigt hans högkvarter. Han har översteprästens och de övriga ledarnas bemyndigande. Jerusalem har styret så som han ser det. Men han upptäcker en bra bit före slutet på sin färd till Damaskus att styret finns i Himlen, inte i Jerusalem. Himlarna rämnar, och det strömmar ljus från himlen och en röst hörs därifrån och detta är änden på det jordiska för Saulus från Tarsus. Från den stunden är han en himmelsk människa – och se på hur den mannen för all framtid färdas och formas efter Himlens sätt. Vi kunde kosta på oss att se på det i detalj, men här har vi en verklig levit. Så var det alltså inte mer fråga om Jerusalem, men Antiokia. Herren hade gett sig av från Jerusalem. Antiokia är ett färskt andligt fenomen. Jerusalem hade blivit centrat för den officiella kristendomen – men det finns inget av det officiella i Antiokia. Vad du nu finner i Antiokia, som vid denna tidpunkt ersätter Jerusalem, är en samling män som ber och fastar. Himlen bryter in och den Helige Ande säger ”Avskilj åt mig Barnabas och Saulus”. Apg 13:2. Detta är något som har samröre med Himlen. Det är underbart.

Vi kunde arbeta vidare och ta fram fler exempel. Men, vad är poängen? Är det inte alldeles uppenbart att utifrån Guds ståndpunkt, i Guds sinne, ska allt länkas till Himlen och vara styrt därifrån? Det är den himmelska fullheten och fyllandet med den himmelska fullheten som är hans mål för hans folk. Och alldeles i slutet ser vi det himmelska Jerusalem – inte det gamla, men det nya Jerusalem – som kommer ner från Gud ut ur himlen i väldig himmelsk fullhet. Det är något överväldigande detta Jerusalem – 12 000 stadier i vardera riktningen, Upp 21:16. Fullhet över alla bräddar. Alla nationer kommer att hämta sina resurser här. Frukten från Livets träd och vattnet från Livets flod finns där tillgängligt för alla nationer. ”Folken ska vandra i dess ljus”, Upp 21:24. Detta är himmelsk fullhet, det som Herren har arbetat fram mot hela tiden.

Han arbetar med detta nu, i dig och mig. Ibland tänker jag mig oss som två olika personer, en här och en i Himlen. I det naturliga är vi här, men det finns något i oss som rör sig uppåt hela tiden då när Herren lägger ner mer av Himlen. Det har legat på lager där. Är inte det något av vad Herren menade när han hänvisade till sig själv som ”Människosonen som är i himlen”, Joh 3:13, mitt under det att han vandrade här? Det finns en sida av oss som växer till i Himlen. Tänk inte på Himlen som en avlägsen planet. Vi växer till i fråga om den himmelska tanken. Något i oss är ”på väg upp”.

Jag ser församlingen på det viset. Den verkliga församlingen är något som är osynligt. Vi vet inte, utom genom Anden, vad församlingen verkligen är. Man kan inte säga att de som samlas på en särskild plats är församlingen. Man kan inte säga att de som bekänner sig till en samling kristna lärosatser är församlingen. De hör kanske dit, kanske inte. Men om man möts i Anden, och det är något som man inte kan ta på, där är församlingen. Sådan är församlingen, det är den himmelska karaktären – och det är detta ”på väg upp”. Så förhåller det sig, och så pågår det och det kommer snart nog ner ut ur Himlen i all fullhet. Det konstrueras och byggs så nu. Det är Guds vilja att det ska vara så.

Min huvudpunkt är att Herren skaffar sig den sortens representation, antingen individer eller sammanhang, för att ställa dem jämsides med sitt folk för att hålla dem i kontakt med Himlen, för att de himmelska tingen ska vara synliga. En av leviternas uppgifter var att undervisa i Guds ord – det innebär att se till att Herrens folk förblir knutna till Guds tanke. Detta är en fråga om funktionalitet, inte något som bärs upp av ämbetsstrukturer. Man behöver inte ge sig själv titeln ”Levit”, det är lika ovidkommande som att kallas pastor. Jaga inte efter titlar, se till att få tag på principer. Om vi ägnar oss åt att se till att folket har kontakt med de himmelska tingen, om vi är sammanlänkade med det himmelska, om människor finner uppbyggelse i vår närhet – inte genom vår predikan nödvändigtvis, inte genom att vi dyker in och presenterar ett ”Hör nu här, så och så…”; nej endast genom närvarande, genom förkroppsligandet av det himmelska livet med dess speciella natur och fullhet – som man kan se mer av Guds tanke därför att vi är där då är vi leviter, men utan titel, och det är detta som Gud skaffar sig.

Så är det med individer. Gud disponerar över sitt folk. Det kommer till uttryck i den här boken, Himlen disponerade över sitt folk, över stammarna och sa ”Ni ska vara här, detta är er plats”. Herren kommer att med all suveränitet nyttja sin dispositionsrätt för att placera några av er i Holland eller i England, eller i Tyskland eller i Amerika. När han har placerat ut er, befinner ni er där med Himlens förordnande för att vara en länk till Himlen och för att hindra att det uppstår andliga stillestånd.
Detta är naturligtvis församlingarnas roll i Nya testamentet. Detta är den gudomliga tanken – att skaffa sig avdelningar av gudsfolket planterade än här, än där och på varje plats som en samfälld levitisk tjänst för att föra de himmelska tingen nära. O, att församlingarna vore sådana att de kunde förmedla kontakt med Himlen.

Nå, detta är begynnelsen. Mycket mer kunde sägas. Vi kunde börja bläddra igenom alla breven i Nya testamentet för att se på tillämpningen. Vi kunde börja med Rom 12 – här finner du en levitisk princip: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen.” Detta är levitiskt, det levande offret som inte låter sig formas efter världens sätt. Så kunde vi fortsätta att gå igenom allt. Men det centrala temat i våra samtal är detta: vi är här med relation till Himlen, under Himlens styre för att föra in himmelska värden. Vi tjänar med relation till Himlen. Det är lika verkligt för oss i förhållande till vårt mått och vår kallelse som det var för Paulus, detta att vi har en himmelsk vision och att vi inte visar någon olydnad mot den. Vad är vi inte skyldiga den mannen för alla de offer och lidande han tog sig igenom för dessa himmelska värden. Men han visade all trohet mot Himlen, ända till slutet – kastad i fängelse, kedjad, men han talade inte om något annat än Himlen.

Menar du att din situation är alldeles för komplicerad för att föra in Himlen i den? Det finns komplicerade sammanhang. Daniels situation var besvärlig – hans tre kamrater befann sig i väldiga bekymmer, men de kunde lyfta in Himlen. En storartad sats från Daniels bok lyder så här: ”Det är Himlen som har makten”, Dan 4:26. Och de bevisade det. Högkvarteret finns i Himlen, inte i Babylon, inte i Rom, inte i Jerusalem eller någon annanstans. Det finns i Himlen. Må Herren hjälpa oss att motsvara Himlen och att leva utifrån himlen. Och nu vid slutet, låt oss än en gång föra in det särskilda syftet med dessa studier i blickfånget.

Gud har bara en enda sak framför sig som innebär fullständig tillfredställelse för honom: Kristi fullhet. Denna fullhet är ämnad att bli funnen i ett folk som har förts ut ur alla nationer och folkslag. Med hjälp av det folket, bärande den fullheten, ämnar han styra skapelsen i de kommande tidsåldrarna. Detta är inte något som nås lättvindigt, men endast till högsta kostnad och kärvaste konflikt här och nu.

Alla de som ”gått ut” kommer inte att fullt och helt ”gå in”. Många av dem kommer inte att ge sig helt, gå in på villkoren och ”göra sin kallelse och utkorelse fast”, men kommer att gå in i Riket för att ta emot ett arv av större eller mindre mått.

För att nå syftenas fullhet krävs pionjärer och deras väg är en egendomlig väg full av erfarenheter, lidande, rådlöshet och prövningar om vilka andra inget vet. Men Gud skaffar sig sina pionjärer – individer och sammanhang, och dessa är de som följer Herren helt och fullt.

----------

Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.

Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i mer än 100 nationer.