MXp

V E M
K A N
B L I
M I S S I O N Ä R ?
… till Samarien och till jordens yttersta gräns…

MURAT huttrar till när han drar upp kragen på sin tunna jacka ända upp till öronen. Han har letat i flera dagar efter en bostad till sig själv, sin fru och sin dotter, men många hyresvärdar vill inte hyra åt turkar. Hans brister i franska och flamländska gör att han stämplas som obildad. Han känner sig modfälld, och undrar varför Gud har kallat till den här trista delen av Gent.

MURAT är varken invandrare, eller asylsökande. Murat är en turkisk missionär i Belgien. Till antalet är de evangeliskt kristna i Turkiet mindre än 0,001 % eller bara 3000 av en folkmängd på 67 miljoner invånare. Mer än hälften av Turkiets 81 landskap har inga kristna vittnen.

HUR KOMMER DET SIG då att en mogen, turkisk troende, som talar språket flytande, lämnar det mest onådda landet i världen för att tjäna Gud utomlands?

Vi är tacksamma över vad Gud gör i länder som för en generation sedan själva var missionsfält. 1998 uppskattades det att 31 % av världens missionärer kom från dessa länder och det procenttalet är utan tvekan högre idag. Men en del blir kanske bekymrade när troende från onådda länder i 10/40-fönstret åker ut som missionärer.

FÖRSAMLINGENS UTVECKLING har varit så långsam i många länder i 10/40-fönstret, så när en församling engagerar sig i evangelisation är det ett genombrott.
Judéen är så långt bort som vi kan föreställa oss; troende i Uzbekistan når ut till afghaner i Tadzjikistan eller troende araber når ut till onådda araber i grannlandet.
Men Samarien då? Frågan syftar på Apg 1:8 ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

DEN FÖRSAMLING SOM UPPHÖR att vara utsändande blir snabbt – eller förblir – ett missionsfält. Citatet är hämtat från: J. Christy Wilson Jr.

Överför vi som missionärer och ledare visionen till de nya troende om att föra budskapet vidare till länder utanför den egna regionen?

Tror vi att Gud garanterar ett visst antal troende inom ett land eller en folkgrupp innan han kallar någon av dem att åka ut som missionär?

I Apostlagärningarna kapitel 20 tar Paulus med sig ett internationellt team på en missionsresa. Ingen av de sju team-medlemmarna kom från länder där församlingarna var väletablerade. Paulus visar här att förutsättningen för mission inte ligger i hur stark församlingen verkar vara.

Den nationella församlingen i 10/40-fönstret, som kanske både är liten och kämpande, sitter inne med samma uppdrag som alla kristna: att gå ut i hela världen och predika evangeliet. Materialismen och självupptagenheten hos många församlingar i Väst visar hur olydnaden mot uppdraget också påverkar många nationella församlingar negativt.

Bed att visionen för uppdraget får förökas både i Sverige och i 10/40-fönstret.

Källa: Omega 2004:6

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har under långa tider varit ett så välsignat redskap för många själar ute i världen att man än idag tackar Gud för vad han gjorde genom de utsända missionärerna från vårt land. Sverige intar i missionshistorien en speciell plats bland nationer som sänt ut missionärer.
- I den globaliseringsperiod som vi kunnat följa kan vi se en ny våg av längtan och vilja
bland den unga generationen att ge sina liv i global mission.
Man talar nu också om 13/30-fönstret. Herren söker efter villiga unga för bl.a. Afrika, Asien, Mellanöstern och många arabländer.
- När denna nya missionsperiod inletts och vi kan se den i egna församlingar har varje sådan lokal församling gyllene tillfällen att ge support på 1000 och 1 sätt…

Fotnot
* Författaren till artikeln ovan har mer än 20 års erfarenhet av framfödande av församlingar bland turkar.
* Mera om 10/40-fönstret
* Foto HolylandPhotos: Judea Captured Coin