MXp

DEN SVENSKA KRISTENHETEN har en känd och mycket ung medlem i sin kyrkogemenskap som närmast motsvaras av något som kunde kallas syster Generation X. Hennes namn är Trosrörelsen. Mission Xp [M'Xp] vill nedan presentera den tonåring som nu lämnat tonåren bakom sig och faktiskt är vuxen, men tyvärr inte alltid riktigt erkänd. Men, å andra sidan, är det ett vanligt fenomen hos vuxna och deras sätt att betrakta sina ungdomar, som ibland aldrig erkänns vuxna. Som en del av Den svenska kristenheten vill vi tillsammans med en mycket stor skara kristtrogna säga: Vi är glada och stolta över dig, älskade lillasyster som nu snart fyller 23 och faktiskt är vuxen. Gud välsigne och bevare dig och give dig nåd och frid i all din nitälskan, din framåtanda och din betydelse för oss andra i pionjärskap och inspiration.  

Dag Selander
M'Xp editor

***



TROSSAMFUND SEDAN ÅR 2000

Uppgifter från Open Directory ger en del info, men antalet församlingar är inte uppdaterat.

Sture Lundqvist  - styrelseledamot i Trosrörelsens Predikantorganisation och i det registrerade trossamfundet Trosrörelsen - uppger att man i det registrerade trossamfundet Trosrörelsen sedan år 2000 nu består av 35 församlingar.

Livets Ord har tillsammans med andra nystartade församlingar fått samma lagliga ställning som övriga svenska trossamfund, genom att församlingens pastorer är medlemmar i trosrörelsens predikantorganisation i Norden. Organisationen startades för att förena predikanter i trosrörelsen och fick år 1995 vigselrätt av de svenska myndigheterna. Källa: LO hemsida.
 

TROSRÖRELSEN - EN BROBYGGARE
Egna erfarenheter av Trosrörelsen säger att rörelsen också har en brobyggande funktion. Under ett antal år i Bohuslän kunde jag glädjas åt Fristadens i Uddevalla brobyggande kallelse och funktion. Representanter från ett stort antal kyrkor och församlingar, inklusive Svenska kyrkan och Pingst, kom samman till samtal, överläggningar och bön. Att denna pionjärinsats, där Fristaden var drivande i kontakterna utåt mot övriga samfund och kyrkor, haft en avgörande betydelse kan år 2006 ses i den andliga miljö som råder kyrkorna emellan i Uddevalla. 

Den egna erfarenheten ger också vid handen att Trosrörelsen av någon anledning har en brobyggande funktion och roll särskilt i förhållande till Svenska kyrkan och de ledare som där finns i olika förnyelsesammanhang. Det är kanske inte helt oviktigt att i detta sammanhang konstatera att ett flertal ledare i Trosrörelsen har en bakgrund som präster i Svenska kyrkan. Ledare som Ulf Ekman, Sture Lundqvist, Robert Ekh, Svante Rumar och Anders Gerdmar är alla medarbetare i kristenheten som börjat sitt tjänande i Guds rike med att prästvigas i respektive stifts Domkyrka.

KÄRLEKEN TILL TROSRÖRELSEN
Först: Herren själv älskar Trosrörelsens alla 35 församlingar. Och... ”Kärleken… har sin glädje i sanningen” står det i Folkbibelns översättning. Den svenska kristenheten har kärlek till Trosrörelsen. Det är Guds Ords ordning. De ord som gäller är: Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. Dessa Jesusord är juridiskt bindande för kristenheten. Något annat kan inte komma i fråga.

”Kärleken… har sin glädje i sanningen”. Nu är det en och annan som tänker: ”Ja, men undervisningen på Livet Ord som inte delas av oss andra med tro/typ ’klassisk kristendom’, då?!” Låt oss inte sticka under stol med att ett och annat kanske överbetonades av den nya rörelsen. Sanningen kommer sig av ’Sanningens Ande’ och den kan vi aldrig tumma på. Vi har också i kristenheten skyldighet att pröva allt. Den kritik som bedrivits mot somlig undervisning i Livets Ord - vare sig den är sann eller falsk – kan inte gälla för evigt. Den får inte skilja kristna syskon åt som vore de skilda religioner som varit fallet under de första femton åren av Trosrörelsens historia.

FEM ARGUMENT FÖR KÄRLEK TILL TROSRÖRELSEN
Den svenska kristenheten behöver vara nyktert och självkritiskt i vår hållning till Trosrörelsen. Om folk utanför Den svenska kristenheten framhärdar i sin ständiga kritik och smutskastning av rörelsen, må väl så vara, det är inte mycket att göra åt. Allt Guds folk som vill följa Herrens vilja och Ord får dela detta privilegium. 

Nr 1: Kärleken har sin glädje i sanningen… Men Sanningen får aldrig separeras från Nåden. Ty Nåden & Sanningen hör samman. Om bara Sanningen får regera i kritik, då återstår bara dom och förkastelse, och nådens gemenskap får ingen plats!. 

Nr 2: Trosrörelsen har korrigerat det som inte var bra. Lär känna vännerna och deras trosgrunder av idag!

Nr 3: Hur är det med den sunda läran i det egna samfundet, i den egna kyrkan? Hur är det med den sunda läran?! Vi har måhända en hel del gemensamt över samfundsgränserna. Dessutom, den s.k. sektstämpeln hör inte samman med sund gemenskap kristna emellan. 

Nr 4: Organisationer och enskilda som har svåra erfarenheter bakom sig och därför fortfar med exkluderande kritik kunde kanske också upptäcka att människor och sammanhang förändras och förädlas; se på Pingströrelsens historia. Vem vill Den Dagen inför Tronen stå och säga: ”Men, jag kan inte acceptera dessa ’Livetsordare’.”? Vem kan stå kvar i denna attityd, om det är så att den i Härlighet återkomne Kristus Jesus uppenbarligen kommer att ha godkänt dem?  

Nr 5: Vilken rörelse vill vi välja om vi hade två alternativ? Den ena kunde vi kalla Otrosrörelsen, som har sin grund i den världsbild som är opinionens och världssamfundets högheliga religion, humanismen, d.v.s. den värdegrund som säger att Människan är alltings
mål, medel och mått, och som t.o.m. delas i inte ringa grad av en hel del företrädare i Den svenska kristenheten. Vilken rörelse skulle du välja om du hade följande val: Trosrörelsen eller Otrosrörelsen?
 
EN EGEN RÖST OM KÄRLEKEN TILL TROSRÖRELSEN

Krister Renard skriver i samband med kritik :- Skall man leta efter en perfekt församling med en perfekt pastor, ja då lär man nog aldrig hitta någon församling. Det går alltid att hitta fel om man vill. Det är ju bara att ärligt titta sig själv i spegeln, så förstår man varför ingen församling någonsin kommer att vara perfekt, åtminstone inte någon församling som har mig (eller dig eller alla andra människor) som medlemmar…

De kristna (och andra) som är emot Livets Ord talar mycket om kärlek, ungefär som att de har patent på detta begrepp. Men den kärlek de talar om tycks vara en fullständigt kravlös kärlek, som inte manar människor till att förändra sina liv, utan som snarare konserverar människor i synd och problem. Det är inte den kärlek som Jesus visade. Han skiljde aldrig kärlek från sanning…

Låt mig avsluta med ett citat om kärlek skrivet av Magnus Malm i "Ars Medicina":

Nu kunde man kanske vänta sig att den kristna kyrkan skulle företräda en mer märgfull syn på kärleken, eftersom detta ord förekommer så flitigt i den kristna förkunnelsen. Det finns dock illavarslande tecken till att sekulariseringen blöder igenom de ytliga ordplåstren i kyrkan. Om
inte kärlekens sexualisering slagit igenom i kyrkan, så är åtminstone dess sentimentalisering på bred frammarsch även där. Man kan urskilja två drag i den processen. Dels att skilja kärleken från sanningen, från frågan om sant eller falskt. Resultatet blir lögn i kärlekens namn. Dels att skilja kärleken från rättfärdigheten, från frågan om rätt eller fel. Resultatet blir orättfärdighet i kärlekens namn....

... Kärleken börjar inte med hur det borde vara, den börjar med hur det faktiskt är. När kärleken är blind för sanningen dör den.

Sak samma med den falska tröstens förkunnelse och själavård, som i kärlekens namn alltid talar bekräftelse och uppmuntran till människor utan att någonsin sätta gränser för orättfärdigheten, avslöja våra lögner och försvar, kalla till omvändelse och efterföljelse. Det är som i barnuppfostran: att alltid tolka kärlek som att ge efter för barnets önskningar och aldrig ställa några krav, skapar inte trygga barn utan osäkra och konturlösa, och visar sig till slut vara ett kärlekslöst svek mot dem.

... Kristendomen är inte kärlek som princip, den är kärleken förkroppsligad. Lösryckt från Jesus själv blir den ett förtryckande normsystem, ett utopiskt ideal, ett religiöst överjag att släpa på bland alla andra bördor och krav i livet. Endast i honom själv flyter den heta källa i dagen som kan tina upp våra liv, och förena oss med hans liv i världen. Källa: Krister Renard

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har i sin gemenskap en ung 23-årig rörelse, typ/Generation X, som är en frisk utmaning för den övriga kristenhetsgemenskapen; hennes namn är Trosrörelsen.
Bön: Far i Himlen, vi tackar Dig för Ditt rike och för Din kyrka och församling. Vi tackar dig för ’Kristi kropp’ i Den svenska kristenheten med all dess mångfaldiga rikedom. Vi ber om förlåtelse för att många av oss syndat i vår hållning till Trosrörelsen. Vi ber Dig om välsignelse och nåd över denna unga rörelse. Låt oss som hennes trossyskon vara en uppmuntran för dem – ge möjlighet och tillfällen. Ge oss kärlekens fantasi i den helige Ande att fortsatt kunna relatera till dem med nåd och godhet. Ge oss frimodighet att leva i en sund acceptans och attityd till Livets Ord och Trosrörelsen. Far i Himlen, vi ber om nåd och sanning över hela Din kyrka och församling i Sverige. Genom Din Son Kristus Jesus, vår Herre. +Amen.

Fotnot
Mera om Livets ord