MXp

 CLAIMING OUR RIGHTS
 - or POINTING TO THE FATHER

 Tomas Dixon skrev under den rubriken (060201) på sin weblog om Muhammedkarikatyrerna. Tomas är till professionen journalist. Det gör hans artikel extra intressant.

Han skriver att de flesta kristna, tycks det, fördömer de muslimska protestanterna och står upp för yttrandefriheten. Det är en bra hållning – men är det den bästa?

 ”Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt.” Det är vad Paulus skriver i 1 Kor 6:12. Javisst, pressens yttrandefrihet är värd att försvara, men är det den enda aspekten att överväga?

 Jesus krävde inte sina rättigheter med den oskuld han gick i döden för. Han led korsets död – för att öppna en väg för andra. Jag skulle vilja säga, säger Tomas Dixon, att detta med att öppna en dörr för miljontals muslimer, en väg till Fadern, är högsta prioritet i våra dagar. 

Och vi öppnar inte den vägen genom att förolämpa deras känslor. Satir eller hån låser inte upp hjärtan. Jag vet mycket väl att somliga muslimska media oavlåtligt hånar judar och kristna, men våra normer är, eller borde vara satta av Jesus, och inte av deras media.   

Vår rätt att tala och trycka utan censur kan inte ifrågasättas, och vi skulle inte finna oss i att den rätten fråntogs oss.  Men ingen behöver alltid hävda sin eller henens rätt. Om Jesus hade begärt och hävdat sin rätt, skulle Himlens dörr fortfarande vara stängd.

Källa: Voices of Europe - Tomas & Herti Dixon.

YTTRANDEFRIHET OCH
YTTRANDEANSVAR?

Stefan Gustavsson skriver under den rubriken i Svenska Evangeliska Alliansens Nyhetsbrev, 060209:
- Nordiska beskickningar brinner i Damaskus, Beirut och Teheran. Djupt kränkta människor demonstrerar på gatorna: "Döda dem som hädade profeten!" Villrådigheten bland de nordiska ländernas sekulariserade politiker är slående. Hur kan vi förstå människor som håller något heligt? Inte enkelt för en kultur som vår, där vi inte längre lever för något det är värt att dö  för…

[Det] är viktigt att lyfta fram den moraliska aspekten av vad vi bör och inte bör säga och inte enbart den juridiska aspekten av vad vi får säga. Allt som är tillåtet att yttra, måste inte alltid sägas… Vi har yttrandefrihet, men med den friheten följer också yttrandeansvar - vi måste ta ett personligt ansvar för det vi väljer att säga….

Göran Greider skriver i en krönika om hur han, i kampen för yttrandefriheten i samband med Salman Rushdie-affären kände det som att han "avfyrat yttrandefrihetens principer som missiler mot en annan kulturkrets"…

Den generella principen inom media om konsekvensneutralitet, det vill säga att journalister ska rapportera om vad som skett oavsett vad som blir följderna av en sådan rapportering, kan inte tillämpas helt blint. På liknande sätt har demonstranterna, i yttrandefrihetens namn, rätt att uttrycka sin uppfattning om allvaret i att häda profeten, men måste också ta ansvar för skadegörelse och död som följt i demonstrationernas spår.

Det finns en [annan] fråga: Vad är relationen mellan islam och våld? Varför är våld och terror på många platser motiverade utifrån muslimsk tro? Det är en fråga som vi återkommer till…

Läs mera om: SEA

REFLEKTION
Den svenska kristenhetens ansvar är bön. Det gäller det kortsiktiga perspektivet kring Mellanösternsituationen eller hoten kring OS i Turin, men framför allt den långsiktiga visionen om att inkarnera evangelium gentemot arabvärlden. Kyrkans mission är långsiktig och given att förverkligas, och inte styrd av mediala fokus en eller två veckor på en karikatyr där eller ett terrordåd här. Öppnade dörrar och ansvar från ovannämnda artiklar inspirerar oss vidare i missionen och bönen.