MXp

***

I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

forts. från 7a

Den första lektionen i Kristi skola
När du väl är inne börjar lektion ett här. Det är endast ett återupprepande av vad vi så kraftfullt har fört fram i tidigare stycken. Den första lektionen i Kristi skola som den Helige Ande ger oss handlar om vad vi har nämnt som olikheten mellan, den fullständiga skillnaden mellan oss och Kristus. Detta är kanske inte bara den första lektionen men en pågående lektion genom hela livet. Men detta är den sak som den Helige Ande börjar med, den fullständiga olikheten mellan vad Kristus är och vad vi är. Ta fram Johannes evangelium igen och läs det stilla och målmedvetet med denna utgångspunkt. Så olik Kristus är jämfört med andra människor, till och med jämfört med sina egna lärjungar. Du kan gå vidare från Johannes evangelium till de andra evangelierna med samma tanke i botten.

Det kommer att bli en ordentlig lektion om den Helige Ande är med dig vid den läsningen. Så i grunden annorlunda han är! Den skillnaden är åter och återigen fastslagen. ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån.” Joh 8:23. Häri ligger skillnaden, och den skillnaden blir till sammanstötning vid varje punkt, en sammandrabbning i synsätt och bedömning, sammanstötning mellan olika mentalitet och inställning, tänkesättens drabbning, idéernas kamp, värderingarnas strid, en tvekamp i allt mellan honom och de andra – också med lärjungarna som är med honom i skolan. Hans natur är annorlunda. Han bär en himmelsk natur, en gudomlig natur. Ingen annan har en sådan. Han har ett himmelskt sinne, ett himmelskt tänkesätt. De andra har en jordisk mentalitet och dessa två går inte ihop, inte på någon punkt. När sista ordet är sagt återstår ett gigantiskt gap mellan de båda. Han är helt och hållet annorlunda.

Om det nu är så, säger du, så befinner vi oss i ett väldigt ogynnsamt läge. Han är sådan han är och vi är något helt annat. Men detta är helt enkelt skolans natur och innebörd. Hur ska denna svårighet, detta problem få sin lösning? Hans lösning finns i de ord som han hela tiden upprepar, orden om en tid då han ska vara i dem och de i honom, och när den tiden är inne kommer de att i den innersta och djupaste delen av sin varelse vara så olik det de är i varje annan del. Med detta menar jag att det som är Kristus kommer att finnas i dem, och allt detta som Kristus är vilket är helt och fullständigt annorlunda. Vid något tillfälle tänker dessa att det vore kanske bäst att agera på ett sätt men detta som är helt annorlunda inombords tillåter dem inte att göra som de tänkt. Vid ett annat tillfälle kanske de tänker att det inte är särskilt klokt att fortsätta med en uppgift men det som är så olikt längst in säger med skärpa sitt ’Fortsätt’.

Den yttre människan säger ’Det är galenskap. Jag bjuder in en katastrof.’ Den inre människan bjuder dig att fortsätta. Dessa båda kan inte förenas. Han finns i det innersta och han är fullständigt annorlunda. Vår utbildning har som mål att lära oss att följa honom, att gå hans väg. ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv… och följa mig.” Förneka sig själv: Dina argument, dina bedömningar, ibland till och med ditt förnuft. Följ mig – och Kristus är den som får rätt vid varje tillfälle.

Människor har gjort de mest galna saker ur världens perspektiv men det visade sig ändå att de hade rätt till sist. Detta är inte en uppmaning till dig att sätta igång med galenskaper. Jag talar om Kristi auktoritet i det inre, skillnaden mellan Kristus och oss vilket är den första lektionen som den Helige Ande ger var och en som har begynt Kristi skola. Första lektionen visar denna oerhörda skillnad, denna väldiga klyfta som slår fast att han är ett och vi något helt annat och att vi inte kan vara säkra på att vi befinner oss på rätt spår om vi inte överlåter allt till honom.

Detta är anledningen till att bönen har en sådan central plats i Guds barns liv, och detta är orsaken till att bönen hade så stort utrymme i hans liv när han var här. Herren Jesu böneliv är, på ett sätt, det största problem som du stöter på. Han är Kristus, han är Guds son, han står under smörjelsen, han bär inte på någon synd, ändå, ändå måste han tillbringa en hel natt i bön efter en lång dags hårt arbete. Åter och åter finner du honom bedjande. Varför måste han be? Därför att det finns andra saker som trycker på och påverkar. Det finns andra företeelser som ropar på uppmärksamhet, som väntar gensvar och propsar på lydnad. Han är tvungen att befinna sig i linje med smörjelsen, i ständig harmoni med den Helige Ande under vars styre han har ställt sig, därför kan han inte besluta om något utifrån sig själv. Om han var tvungen att göra så, hur är det då med oss? Vi befinner oss inte ens på hans syndfria nivå. Vi bär allt det i vår natur som gör våldsamt motstånd mot Gud, hans sinne och hans vilja. Hur mycket mera nödvändigt blir det inte då för oss att skaffa ett böneliv genom vilket Anden ges tillfälle att föra oss rätt, hålla oss i linje med Guds syfte, leda oss på Herrens väg och rota oss i Herrens tid.

Mina kära, om det är något ett Guds barn kommer att lära under den Helige Andes välde så är det hur olik han är jämfört med oss, hur olika vi är i jämförelse med honom, så fullständigt annorlunda. Men, välsignad vare Gud, om vi verkligen är Guds barn är denna fullständiga olikhet inte bara något objektivt men också något invärtes mitt i denna tidsålder. Detta är den andra fasen i fråga om detta annorlundaskap.

Den första fasen handlar om skillnadens faktum. Skulle du vilja ta ställning och acceptera detta? Skulle du just nu, vid denna punkt, ordna upp denna sak? Herren Jesus är helt och hållet annorlunda jämfört med mig. Till och med då jag tycker att jag är som mest rätt är han alltfort helt annorlunda och jag kan aldrig, aldrig någonsin, lita på min egen känsla för det som är rätt tills jag har överlåtit mitt rättsmedvetande till honom. Detta är att gå väldigt långt, men det är helt nödvändigt.

Många av oss har lärt dessa lektioner. Vi talar inte utifrån något som vi har läst, vi talar utifrån vår erfarenhet. Vi har ibland varit övertygade om att vi har haft rätt och har gett oss iväg på basis av vår känsla av att vara rätt, och så har vi kommit på skam och hamnat i en förfärlig dimma av rådlöshet och förvirring. Vi var säkra på att vi var rätt, men se nu var vi har hamnat. Och när vi funderar över det och tar det inför Herren måste vi fråga oss själva om vi dröjde inför Herren och väntade på honom i tillräcklig grad i fråga om denna sak. Var vi inte en aning förhastade i vår känsla av att vara rätt? Det är som med David och arken.

Davids motiv var i ordning och hans förståelse av Guds syften var klar. Det var rätt att Gud ville ha arken i Jerusalem men David tog till sig detta i sitt sinne som en idé och den verkade fram stor entusiasm inom honom och så gjorde han en vagn. Hans motiv, hans goda motiv, en god idé, en hängiven ande, all detta förde med sig stora problem. Herren slog Ussa och denne dog inför Herren och arken ställdes undan i Obed-Edoms hus och där stod den kvar. Allt detta för att en man hade en bra idé men glömde att vara stilla inför Herren. Du känner till fortsättningen.

Senare talade David med leviternas huvudmän, ”Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt.”
Instruktionerna fanns till reds hela tiden men han hade inte varit stilla inför Herren. Om David hade tagit med sig sin gudfruktiga entusiasm i stillhet inför Herren, hade han kunnat dirigera honom till de instruktioner som han hade gett till Mose och han hade sagt sitt ja och hade också sagt ’Kom bara ihåg att det är så här man ska bära den.” Ingen skulle ha behövt bli dödad, ingen fördröjning, saker och ting hade förlöpt utan svårighet.

Vi får kanske tag på verkligt bra idéer som främjar Herrens sak, men vi måste ge dem till Herren för att vara säkra på att de inte är något vi använder för Herrens sak, istället måste de vara något av Herrens sinne som fötts i oss. Det är oerhört viktigt att vi lär oss Kristus; han är så annorlunda.

Du förstår att detta delar upp kristna i stort i två grupper. Kristna kan i det stora hela sorteras i två kategorier. Den ena gruppen består av kristna vilkas kristendom är något objektivt, något utvärtes. Den handlar om att ha tagit till sig en kristen livsstil. De gör en hel del saker som de annars inte skulle ha gjort. De går i kyrkan, de läser Bibeln, en rad saker som de inte gjorde förut och de låter bli att göra en hel del av vad de gjorde tidigare. Detta är ungefärligen vad som räknas i denna grupp. Allt handlar om att göra och inte göra, att gå eller inte gå, att vara en god kristen utvändigt. Detta är en stor grupp med sina olika skiftningar av ljus och mörker, verkligen en stor gruppering.

Sedan finns det andra som befinner sig i Kristi skola, för vilka det kristna livet är något inre, en vandring med Herren, en hjärtats gemenskap med Herren i dess varierande mått. Detta är dess natur, en verklig inre vandring med en levande Herre i hjärtat. Skillnaden mellan de båda grupperna är avsevärd.

Andens lag eller verktyg för inlärning
Jag måste försöka avrunda detta. Denna fullständiga olikhet. På vilket sätt gör Anden denna stora skillnad känd för oss? Anden talar ju inte till oss på ett språk och med ord som hörs. Vi hör inte en yttre stämma som säger, ’Här är vägen, vandra på den’. Hur kan vi då förstå och veta? Det handlar om vad Paulus kallar ’Livets Andes lag i Kristus Jesus’. ’I honom var liv och livet var ljus’. Hur kan vi veta, på vad sätt kan vi nå insikt i denna sak som gäller skillnaden mellan vår väg, våra tankar, våra känslor och Herrens? Hur får vi tag på ljuset? Livet var ljuset. ”Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Joh 8:12. Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Andens instrument, om jag får använda ett sådant uttryck, för vår skolning är liv i Kristus. Detta innebär att vi förstår Andens tanke och väg i en särskild sak genom livets inre beröring, genom att urskilja och känna igen liv, gudomligt liv. Eller, å andra sidan, om vi är känsliga i Herren vet vi när Anden inte är ens med något genom en känsla av död, död i den riktningen.

Detta är en sak som ingen kan lära oss med ordens hjälp, genom att föreläsa. Men det är något vi kan veta. Du kan veta genom reaktioner, ofta våldsamma reaktioner. Du väljer en väg, och du möter en häftig reaktion. Du kämpar i en särskild riktning för att se en sak förverkligas och om du bara stannade upp något lite för att se skulle du förstå att det är du som försöker driva igenom denna särskilda sak. Du ser att det inte finns någon spontanitet i det, den spontanitet som kännetecknar Herren. Du vet att Herren inte kommer till uttryck där. Du vet med dig att det saknas spontanitet och frid. Man måste skjuta på och tvinga för att något ska hända. Ni vet alla mer eller mindre, tror jag, alla ni som är sanna Guds barn vad jag talar om.

Men, kom ihåg, detta är Andens verktyg i den skola där man lär sig Kristus – liv. Kännetecknet på en andeledd, andesmord man eller kvinna är att de är levande, att de både tjänar i liv och förmedlar liv. De vet genom denna livets lag var Herren finns, vad han bekänner sig till, vad Herren söker, vad han vill ha. Detta är det sätt på vilket de skaffar sig kännedom. Ingen röst hörs, inga yttre bilder eller symboler, men på djupet i anden fäller livet avgörandet, livets Ande avger där sin dom.

Så utomordentligt viktigt det är för oss att leva inför Gud i Kristus Jesus. Det är nödvändigt för oss att hela tiden få tag på liv. Om bara fienden kan få grepp om oss med sin dödens ande och föra vår ande in under dödens täckelse kommer han genast att skära av ljuset och få oss att famla oss fram och fråga var vi är och vad vi borde göra. Han är alltid ute efter att åstadkomma detta och vi måste hela tiden kämpa för livet. Allt som har med förverkligandet av Guds syfte är sammanlänkat med detta Liv. Detta Liv är den faktiska summan av alla Guds syften.

På samma sätt som ett frö bär liv, inte bara sitt eget liv men det fullvuxna trädets liv, och detta liv om det ges utrymme leder till framväxten av ett stort träd, så finns också i det liv som vi mottar som andligen nyfödda all den styrka vilken härbärgerar Guds fulla, sammanfattade och slutgiltiga tanke. Fienden är ute efter att, inte bara skära av livet, men också för att hindra Guds slutliga intresse av och angelägenhet om att se detta liv som är givet till oss komma till fullt uttryck, detta eviga liv som är givet till oss nu.

Anden har alltid omsorg om detta liv och han säger till oss ’Skydda, försvara detta liv’. ’Tillåt inte att något kommer in för att störa detta liv.’ Närhelst något bedrövar Anden och hindrar det livets verksamhet, se då till att genast söka skydd i det dyrbara blodet som står som vittne mot all död, detta dyrbara Jesu blod, detta oförstörbara liv, det som vittnar i Himlen om seger över synd och död genom vilket du befrias från fiendens hindrande hand.

Det blodet är den grund på vilken vi måste stå för att kunna ta itu med allt som bedrövar Anden och som lägger hinder ivägen för att livet ska verka, det liv genom vilket vi lär känna Kristus, lär känna Kristus på ett levande sätt hän mot en ständigt växande fullhet.

Må Herren hjälpa oss.