MXp

Message to the Youth

My dear young friends!
The theme that I suggest to you is a verse from Psalm 119: "Your word is a lamp to my feet and a light to my path" (v. 105).


God reveals himself in history. He speaks to humankind, and the word he speaks has creative power.

The Hebrew concept "dabar", usually translated as "word", really conveys both the meaning of word and act.
God says what he does and does what he says. The Old Testament announces to the Children of Israel the coming of the Messiah and the establishment of a "new" covenant; in the Word made flesh He fulfils his promise.

To build your life on Christ, to accept the word with joy and put its teachings into practice: this, young people of the third millennium, should be your programme! There is an urgent need for the emergence of a new generation of apostles anchored firmly in the word of Christ, capable of responding to the challenges of our times and prepared to spread the Gospel far and wide. It is this that the Lord asks of you, it is to this that the Church invites you, and it is this that the world - even though it may not be aware of it - expects of you! If Jesus calls you, do not be afraid to respond to him with generosity, especially when he asks you to follow him in the consecrated life or in the priesthood. Do not be afraid; trust in him and you will not be disappointed.

[...]

See and read all the Message.

R E F L E C T I O N
The Swedish Christianity wants to bless all its young people as it says above:
- To build your life on Christ, to accept the word with joy and put its teachings into practice: this, young people of the third millennium, should be your programme!
All the church of Sweden says: Amen to that words...

V E M
K A N
B L I
M I S S I O N Ä R ?
… till Samarien och till jordens yttersta gräns…

MURAT huttrar till när han drar upp kragen på sin tunna jacka ända upp till öronen. Han har letat i flera dagar efter en bostad till sig själv, sin fru och sin dotter, men många hyresvärdar vill inte hyra åt turkar. Hans brister i franska och flamländska gör att han stämplas som obildad. Han känner sig modfälld, och undrar varför Gud har kallat till den här trista delen av Gent.

MURAT är varken invandrare, eller asylsökande. Murat är en turkisk missionär i Belgien. Till antalet är de evangeliskt kristna i Turkiet mindre än 0,001 % eller bara 3000 av en folkmängd på 67 miljoner invånare. Mer än hälften av Turkiets 81 landskap har inga kristna vittnen.

HUR KOMMER DET SIG då att en mogen, turkisk troende, som talar språket flytande, lämnar det mest onådda landet i världen för att tjäna Gud utomlands?

Vi är tacksamma över vad Gud gör i länder som för en generation sedan själva var missionsfält. 1998 uppskattades det att 31 % av världens missionärer kom från dessa länder och det procenttalet är utan tvekan högre idag. Men en del blir kanske bekymrade när troende från onådda länder i 10/40-fönstret åker ut som missionärer.

FÖRSAMLINGENS UTVECKLING har varit så långsam i många länder i 10/40-fönstret, så när en församling engagerar sig i evangelisation är det ett genombrott.
Judéen är så långt bort som vi kan föreställa oss; troende i Uzbekistan når ut till afghaner i Tadzjikistan eller troende araber når ut till onådda araber i grannlandet.
Men Samarien då? Frågan syftar på Apg 1:8 ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

DEN FÖRSAMLING SOM UPPHÖR att vara utsändande blir snabbt – eller förblir – ett missionsfält. Citatet är hämtat från: J. Christy Wilson Jr.

Överför vi som missionärer och ledare visionen till de nya troende om att föra budskapet vidare till länder utanför den egna regionen?

Tror vi att Gud garanterar ett visst antal troende inom ett land eller en folkgrupp innan han kallar någon av dem att åka ut som missionär?

I Apostlagärningarna kapitel 20 tar Paulus med sig ett internationellt team på en missionsresa. Ingen av de sju team-medlemmarna kom från länder där församlingarna var väletablerade. Paulus visar här att förutsättningen för mission inte ligger i hur stark församlingen verkar vara.

Den nationella församlingen i 10/40-fönstret, som kanske både är liten och kämpande, sitter inne med samma uppdrag som alla kristna: att gå ut i hela världen och predika evangeliet. Materialismen och självupptagenheten hos många församlingar i Väst visar hur olydnaden mot uppdraget också påverkar många nationella församlingar negativt.

Bed att visionen för uppdraget får förökas både i Sverige och i 10/40-fönstret.

Källa: Omega 2004:6

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har under långa tider varit ett så välsignat redskap för många själar ute i världen att man än idag tackar Gud för vad han gjorde genom de utsända missionärerna från vårt land. Sverige intar i missionshistorien en speciell plats bland nationer som sänt ut missionärer.
- I den globaliseringsperiod som vi kunnat följa kan vi se en ny våg av längtan och vilja
bland den unga generationen att ge sina liv i global mission.
Man talar nu också om 13/30-fönstret. Herren söker efter villiga unga för bl.a. Afrika, Asien, Mellanöstern och många arabländer.
- När denna nya missionsperiod inletts och vi kan se den i egna församlingar har varje sådan lokal församling gyllene tillfällen att ge support på 1000 och 1 sätt…

Fotnot
* Författaren till artikeln ovan har mer än 20 års erfarenhet av framfödande av församlingar bland turkar.
* Mera om 10/40-fönstret
* Foto HolylandPhotos: Judea Captured Coin

V Å G A... V Ä X A... V I D A R E 
i nya uppdrag
av Peter Magnusson

För inte så länge sedan besökte vi ett land i arabvärlden och då fick jag bl.a. träffa en familj som jobbat många år i landet och en kille som kommit dit ett halvår tidigare. I båda fallen var det oerhört uppmuntrande att se hur de växt och fortsatte att växa på så många områden.

För dem som varit med länge började en roll som mentor och utvecklare av andra träda fram allt mer tydligt, parallellt med arbetet att nå ut själva. Den som  nyligen kommit upptäckte hur Gud använde honom mer och mer för att över kultur- och språkgränser förmedla evangeliet.

Jag kände mig så tacksam för att få vara en del av ett sammanhang som gör det möjligt för människor att växa inte bara under en viss period utan kontinuerligt.

Självklart vet jag att detta kan fungera olika bra på olika platser och med olika
människor. Men egentligen skulle vi väl alla ständigt ha det målet att växa och
utvecklas kontinuerligt så att vi mer och mer kan bli använda av Gud.
Att utifrån de behov som finns runt omkring mig också söka
tillväxt, erfarenhet och kunskap.

Runt omkring oss finns det stora utmaningar för att vi som kristna ska kunna
kommunicera trovärdigt med människor av dem mest skilda bakgrunder, ungdomar,
invandrare, sekulariserade svenskar etc. Men jag tror att det behövs fler som fungerar som mentorer och hjälper andra att komma igång.

Hur lätt blir det inte att den som vuxit in i en fungerande tjänst håller fast vid det som är, istället för att se möjligheten till multiplikation.

Detta kan ske på många plan genom att erfarenheten förs vidare, inte i första hand som teorier, utan genom att man tar med några ”Timoteusar” och hjälper dem att komma igång och växa. Särskilt utmanande blir det ju när man, som jag ofta själv varit med om, får se att ”min Timoteus” kanske växer förbi mig på en del områden! Vi som kristna behöver inse att vi inte längre kan nöja oss med seminarier och teoretisk undervisning – vi behöver människor som investerar i andra med ett evighetsperspektiv!

Jag tror att 10 timmar med en person kan ha större betydelse än 10 möten med en massa människor, även om det ena inte utesluter det andra.

Vill du göra detta till din personliga bön?
- Att ständigt växa i ditt uppdrag och att bli en mentor för åtminstone någon annan?
- Att du kanske kan få börja växa i att nå fram till någon människa som ingen når idag?

Källa: Omega 2001:4

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten består av så många, många olika individer och personligheter med en mångfald av erfarenheter och förmågor. - Oavsett om du är en mentor, eller inte än, eller en Timoteus just idag, så är utmaningen: 
Våga Växa Vidare i nya uppdrag…

Fotnot
Bild Timoteus & Paulus
Skulpturen Mor & Barn Foto: IAM winter 2006

'

PSALM 47
Clap your hands, all you nations; 
shout to God with cries of joy. 
How awesome is the LORD Most High, 
the great King over all the earth!

He subdued nations under us, 
peoples under our feet.

He chose our inheritance for us, 
the pride of Jacob, whom he loved. 
God has ascended amid shouts of joy, 
the LORD amid the sounding of trumpets.

Sing praises to God, sing praises; 
sing praises to our King, sing praises. For God is the King of all the earth; sing to him a psalm of praise. God reigns over the nations; God is seated on his holy throne. The nobles of the nations assemble as the people of the God of Abraham, for the kings of the earth belong to God; he is greatly exalted.

Sweden, 28th of February 2006 A.D.
With Greetings to China from The Swedish Christianity
Mission Xp [M'Xp] Dag Selander editor

Texten Nio kommentarer... är ett mycket starkt dokument, där det redogörs för hur regimen behandlat och förstört för människor att utöva tro och religion i Kina. Här behandlas Tre Självkyrkan m.m. och hur regimen ligger bakom att över 80 miljoner landsmän mist livet.

E T T
B E S L U T
Av Zeng Jinyan, Hu Jias hustru
 
Jag hade till och med förlorat medvetandet. Låg på soffan, visste inte hur lång tid som gått. Det känns som en isgrotta i mörket, jag känner plötslig kyla och plötslig hettan.
Buddha, om ni har gett mig förmåga att tänka och andligt sökande, varför fick jag en köttslig kropp som besvär? Varför fick jag ett hjärta som blöder hela tiden? Kan inte du ta tillbaka denna köttsliga påse?
Från och med denna stund, förutom vatten, kommer jag varken äta eller dricka, tills Hu Jian kommer hem. Jag vill känna smärta som han känner, så att jag kan förstå honom mer, så att jag kan älska honom mer.
Jag är så trött, jag svarar inte i telefon.

//Jinyan

Texten ovan är ett till svenska översatt dokument som finns på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har att reflektera över sin kallelse. Kyrkan står inte kvar i det som den uppfattar som sanningen, utan vill mycket gärna vara med i ett samhälle som befinner sig i brant utförskana. Vi ser hur politiker och till och med präster 'promotar' företeelser som inte är mänskliga, utan mer är "människors" beteenden och vilsenhet. Man skulle kunna säga att man lämnat sin ’human nature’ och blivit sin ’demon nature’, om vi ser lite vidsynt på orden. Det är mycket allvarligt att präster inte står kvar och visar vägen, utan tror att kyrkan behöver gå med nedåt, och blir lurade av det som är samhällets värdegrund med pluralism och tolerans. 
 
F o t n o t 
Hu Jia, som är buddist, har arbetat för miljörörelsen sedan 1996. Sedan 2001 har han aktivt hjälpt Aids-drabbade och även andra förtryckta grupper. Han sattes i husarrest i slutet av januari. Hu Jia har ställt upp för advokat Gao Zhisheng som hjälpare till hans hungerstrejksrörelse. Nu har han varit kidnappad i drygt tio dagar. Han har inte sin medicin med sig. Hans hustru har sökt via polisstationer, men får inga svar. Hon är mycket orolig.

  D A G B O K 
  O M 
  H U N G E R S T R E J K
  Gao Zhisheng

06-02-25
Det är den andra lördagen som jag deltar i Sjumannastafetten med hungerstrejk. Jag kommer att tillbringa 24 timmar i hunger på mitt arbetskontor.

kl 06 uppgång. 

kl 06:06 klar med tvättandet, börja läsa Bibel. På grund av hungerstrejk idag har jag inte tränat imorse. Brukar läsa Bibel ½ timme varje dag, idag läser jag 1 timme.

Kl 7:22 kommer jag till arbetet, en lång rad bilar och motorcyklar, alla utan registreringsskyltar följer mig, och på P-platsen ca 100 meter utanför mitt kontor. Det brukar vara så varje dag. Jag tar fram videokamera och gick fram till bilarna. Dörrarna öppnades och jag blir överraskad, alla chaufförer var kvinnor! Med överraskande snabbhet springer de iväg, med sina händer skymmer de sina ansikten. Alla män, utan undantag har inte hunnit reagera, de kan bara täcka sina ansikten med sina händer. Jag skulle filma alla bilar och alla poliser som parkerar utanför de två portar till huset där mitt kontor ligger, men dessa människor flydde så hastigt att jag hann bara filma några få bilar utanför den västra porten.


Kl 7:46 går jag in i kontoret.
Sedan 16 februari har min första tanke när jag kom till jobbet, varit den om Oyan Xiaorong. Igår läste en vän till mig i telefon Xiaorongs dikt "Mamma, tillåt mig att delta hungerstrejken", en så känsloladdad dikt, jag fick tårar när jag hörde den. En ung man, hjälpsam och mycket framgångsrik blev bortförd inom 24 timmar efter att han har kommit till mig, alltså kidnappad av den maffialiknande regimen. Det är 10 dagar nu sedan, jag vet inte om han lever eller ej.

Jag är orolig för Oyan Xiaorong. Vi har ju upplevt den blodiga händelsen med Sun Zhigang för tre år sedan.

I lördags hade jag klart uttalat att för tillfället sätta stopp på stafetthungerstrejk med dess omfattning i hela landet. Jag ändrade det hela till en kontinuerlig 7-mannastafett av hungerstrejk för att protestera mot att kinesiska poliser har utvecklats att totalt agera som en maffia. Med denna korrigering av hungerstrejken visar vi på en rationell protest från kinesiska medborgare. Men inför våra sådana rationella handlingar fortsätter poliskåren sin terror och sina brutala ingripanden. Qi Zhiyong, Hu Jian, Oyan Xiaorong är fortfarande försvunna, vet inte om ännu de lever. Runt om i landet har folk som deltar hungerstrejk hemma blivit brutalt slagna. Yu Zhjian i Hunanprovinsen har blivit arresterade. Liao Shuanyuan i Guizhou, Xiao Qiao i Shanghao är försvunna. Det är ett hundratal minst, inklusive min assistent, som har blivit husarresterade. Zhao Xin, den välkände människorättsaktivisten har blivit anhållen på ett ställe mitt inne i djupa skogen i Yuannanprovinsen där brutala brottslingar behandlas. Den orolige Zhao Xins pappa söker upp poliser utan svar.

Min ursprungliga tanke var att genom hungerstrejk protestera mot att poliskåren har totalt blivit en maffia, samt att stödja individer som har blivit brutalt förtryckta av onda makthavare och barbariska krafter. Men svaret från poliskåren var upptrappade förtryck med ännu mer maffialiknande metoder, och dess omfattning och snabbhet har lett till utbrett förtryck runt om i landet. Idag har det för första gången visat sig att 18 provinser samtidigt skulle genomföra en gemensam aktion med hungerstrejk för att protestera mot våldet. Dessa oorganiserade reaktioner i hela landet med sin omfattning blir en stark protest från medborgarna mot omänskliga och vildsinta förföljelser; det visar att människorna är modiga och ser ner på och hånar dessa våldtäktsmän. Från en annan aspekt har det visat sig hur våld och brutalitet har nått sina gränser. Just denna regim annonserade för några år sedan sitt vildsinta uttalande "att inom tre månader helt och hållet avsluta Falun-Gong-frågan". Detta gäng kan aldrig förstå hur man använder huvudet och hur man ta hand om sitt folk. I denna fredliga och rationella protest mot våld genom hungerstrejk, har deras skamlösa förtryck än en gång visat dumheten och ondskan hos makthavarna.

Från kl 8 till 14:24 var jag mest sysselsatt med att samtala med vänner om några nya telefonkort till mobilerna. Alla mobiltelefoner har blivit varma på grund av att de används hela tiden, båda mina armar darrar av trötthet av att hålla telefonluren. Fram till kl 14:28 har folk från 18 provinser självmant anmält sig till hungerstrejk för att protestera mot nya förtryck mot hungerstrejkdeltagare och alla de förföljda.

Här kommer deras namn (den långa listan har inte blivit översatt)
1. Hebei provinsen:... 2?DLiaoning provinsen:… 3?DHenan provinsen:… 4?DShangxi provinsen:… 5?DInre Mongolia:… 6. Shangdon provins:.... 7. Gui zhou:… 8?DShan Xi:… 9 Hu bei:… 10 Si Chuan:… 11Xin Jiang:… 12 Taiwan:… 13 Beijing:… 14 Shanghai:… 15 Jiansu:… 16 Jilin:… 17 He Long jiang:… 18 Hunan provinsen:... 19 Gan su:...
Alla dessa människor kommer att hungerstrejka samtidigt som jag.

Kl 14 fick jag telefon från en gråtande äldre människa. Han sa att i Hunanprovinsen, Dongting staden, fick alla äldre som bor i äldreboende meddelande från den lokala myndigheten att de måste betala 3600 yuan varje år fär varje person för att kunna fortsätta bo där. Hur skulle de hitta på så mycket pengar. Dessa äldre var också oroliga för nya blodbad, eftersom lokala Markförvaltningen har sålt mark med höga priser till företag som skall etablera sig där; denna mark hade egentligen varit uthyrd till bönder. Bönder har blivit av med mark och är som eld och vatten med lokala myndigheten!
Kl 13:12 var jag hungrig och trött. När jag nästan höll på att somna fick jag telefon om att Gao Kunwu har förlorat sin frihet och sitter i husarrest nu.
KL 13:24 fick jag telefon från en bonde i Zhengzhou. Han sa att under tiden Kina har folkkongressen kommer han att leda 50 stycken bönder att komma till Himmelska Fridens Torg och hungerstrejka för att stödja mig. Han sa att de har förlorat allt, till och med rädsla. Jag svarade honom att jag stödjer protesten, men stödjer inte att ni kommer till Himmelska Fridens Torg.
Kl 15:33 började jag läsa lite, somnade i soffan i 5 minuter
kl 16:40 ringde dörrklocka, min dotter kom inspringande. Sedan 100 dagar tillbaka har hela min familj fått se den fula och löjliga ansiktet av kommunistiska regimen. Det pågår ett kontinuerligt och långvarigt krig mellan ett lands regim och min familj.


Under dessa 100 dagars löjliga krig har jag också fått överraskande gåva – omtanke från min dotter till mig har hastigt blivit från inget till enorm. Innan detta krig hade hon bara kärlek utan omtanke till mig. Jag har märkt detta fenomen att under detta omoraliska krig har det blivit så att min dotter sprang från skolan till telefonkiosken flera gånger om dagen och ringer till mig, och varje gång är hennes första mening "Pappa, är du OK?". Det är hennes oro, och jag kan få tårar när jag hör henne. På grund av att de avbryter telefon till mitt hem, brukar min dotter springa till mitt arbete för att kolla om allt är OK innan hon går hem. Denna process att hennes kärlek och omtanke växer, det är en gåva jag har fått av Gud.
I detta krig är det vinnande vapnet moral och vaket sinne, medan de som lever i mörka och giftiga sinnestillstånd garanterat kommer att förlora. Ju mörkare och giftigare sinnestillståndet är desto snabbare förlust kommer det att leda till.

De kommunistiska spionerna och poliskåren tror att det är mängd som bestämmer vem som vinner. Det de aldrig kan förstå är hur de till slut förlorar. Under dessa närmare 100 dagars krig har involverade människor ökat i mängd, och utrustningen har ökat på deras sida, medan det är tvärtom för mig. Jag har blivit av med till och med min assistent. Det visar verkligen hur galna och vildsinta de har blivit och de har tappat sitt självförtroende.
Fram till kl 19:09 har det varit 13 människor som ville hälsa på mig men blivit kidnappade utanför porten. Däribland finns de välkända människorättskämparna doktor Xu Zhiyong, Advokat Li Subin och Qin Bin.

Från och med idag har Sjumannastafettens hungerstrejkkår blivit klar:
Måndagar: Zhang Jiankang (välkänd Advokat i Shanxi, för oliktänkande)
Tisdagar: Ye Shuang
Onsdagar: Advokat He Junren (medlem i Hongkongs Juridiska myndighet)
Torsdagar: Fru Zheng Engchong och Madame Liang Meili
Fredagar: Advokaten Er Yulan
Lördagar: Gao Zhisheng
Söndagar: Guo Guoding

Från och med nu är det tillfälligt paus för stafettens hungerstrejk över hela landet, men det fortgår med denna Sjumannastafetts hungerstrejk.

Alla dessa 7 människor, oavsett tiden, oavsett plats, till och med i fängelse, kommer att genomföra hungerstrejk i enlighet med ovanstående schema, för att protestera mot våld och förtryck.

Kl 22: jag kommer att somna.

06-02-25
På arbetsplatsen i Beijing under dagarna omringad av spioner, säkerhetspoliser och maffia.

Fotnot
Se: The Nine Commentaries

DN Rubrik:
Kinesisk advokat vägrar tiga
Se artikel Dagens Nyheter (27/2-06)

* Läs mera om:
den 41-årige advokaten Gao Zhisheng.

* Följ utvecklingen via SHRIC.

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten verkar vara vara helt stum och-eller belagd med munkavle i fråga om våra trosfränder som lever underjordiskt i Kina.

Den information som ges via svenska kyrkor och samfund tycks obefintlig. Av kristna media ges information via Ljus i Öster och finländska/svenska Martyrkyrkans Vänner.

Nu kan inte längre tystnaden få gälla längre. Sedan årtionden har fr.a. Svenska kyrkan låtit Tre-Själv-kyrkan ange vad som får och inte får sägas om de kristna i Kina. Varje ny dags tystnad från kyrkor och samfund är ett svek mot alla lidande trossyskon. Advokaten Gao Zhisheng är tydlig i sitt omdöme om Västs tystnad. 

Nu är frågan: Vilken kyrka och vilket samfund bryter sin tystnad först?

Donald Jackson som är mannen bakom projektet berättar om bakgrunden:

Utdrag av det kommande projektet finns i Search INSIDE i boken
”The Saint John's Bible: Gospels and Acts”,  Amazon.com.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten ges med denna The Saint John´s Bible en inspiration
av historiskt värde med medeltida dimensioner i sin kalliografi och skönhet i
konstnärligt utförande, vilket allt förhärligar kreativitetens och skapelsens Herre och Gud.

NATHAN BARRETT - working with George Verwer as PA - writes in his blog Discipleship Without Walls about what happened in Nigeria during January.

N I G E R I A
Nathan says: - In our recent visit to Nigeria, we were able to minister to between 4000-5000 Nigerian Church leaders. And thunder and lightning, incredible winds and torrential rains immediatley errupted. It continued for at least 20 minutes. - Just go and read about the supernatural event in Supernatural vs. just natural? 

***

Denna definition av bönen formulerade John Bunyan, författaren till Kristens resa.

Nu kanske du säger: Nej, jag orkar inte med en ny ”känga” om bön som bara får mig att känna mig diskvalificerad som kristen. Hur ska jag klara av att ta tid för bön, när dagen blåser fram som en storm från morgon till kväll:

- mat på bordet, - ungarna till skolan, - iväg till jobbet, - snabblunch med arbetskolleger, - hämta den minste på dagis, - Konsum på vägen hem, - middagsmat för dem som är hemma, - iväg till sammanträdet i kyrkan, - direkt hem för att inte missa Sportnytt och debattprogrammet i TV, - så, äntligen den efterlängtade sängen!

Den här beskrivningen stämmer inte för alla, men du kanske ändå känner igen dig – hur din situation än ser ut? Och mitt i allt detta så ska man också bedja!! Hur kan jag klara av det?
- Låt mig dela några bibliska principer och erfarenheter om bön som hjälpt mig på livets resa.

BÖN ÄR GEMENSKAP
OCH SAMTAL MED GUD
Bön är inte en religiös eller andlig aktivitet som enbart hör hemma i kyrkan, på bönemötet eller under en personlig andaktsstund. Bön är gemenskap och samtal med Gud när som helst på dygnet. Kom ihåg att Jesus kallade sina lärjungar för att ”vara hos honom”, dvs. vara tillsammans med honom. ”Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom…” (Mark 3:14 Sv. Folkbibeln) Med andra ord, ”Så som jag lever vill jag att ni lever”. Detta är oslagbart.

Och när han sände ut dem, så sa han inte till dem: ”Kom ihåg att bedja minst en timme på morgonen och varje dag läsa Mose lag och fem kapitel i Psaltaren.” Nej, han gav dem en förebild genom sitt eget liv och praktiska instruktioner hur de skulle leva och möta människors andliga, fysiska och mentala behov.

Bön är alltså inte först en yttre form utan en fråga om min inre attityd och motivation, ”…när du vill bedja…” (Matt 6:6, 1917 års övers.) Drivkraften bakom denna vilja är: att (1) jag ser mitt behov (t.ex. avskildhet), (2) erkänner min hjälplöshet (”utan mig kan ni ingenting göra”, Joh 15:5) vilket leder till att (3) jag vänder mig till Jesus (”kom till mig”, Matt 11:28-30).

I vårt samhäller som är fyllt av så mycket ljud och oljud, krav och uppgifter, ser jag behovet av avskildhet och stillhet, tystnad och sinnesro. Kom ihåg att det är ingen annan som bevakar behovet i ditt och mitt liv för denna avskildhet. Jag har fått erkänna att det är en fråga om disciplin i frihet utan krav, en förmån. Praktiskt kan det fungera så här:

* Jag hittar en avskild plats, eller tar en promenad för en mer koncentrerad gemenskap m ed Gud. Det kan vara på morgonen eller kvällen, en lördag förmiddag eller söndag morgon. 

* Jag tar vara på ”småstunder” under dagen för samtal med Gud: på bussen, i bilen, i kassakön, vid diskbaljan etc. Då kan jag också ha med mig bönebrev som jag beder igenom när jag läser dem.

JESU BÖNELIV
Jag blir berörd och motiverad när jag ser vilken stor betydelse bönen har i Jesu liv och verksamhet. Särskilt Lukas (som jag hänvisar till nedan) lyfter fram detta i sitt evangelium.

1. Jesus drog sig undan för stillhet efter en lång dags arbete, 4:42 (arbetsdagen v.38-41), 5:12-16, Mark 1:35.

2. Han tog längre tid i bön inför viktiga beslut – då han bland all sina efterföljare skulle utse tolv apostlar, 6:12-16.

3. Han förberedde sig i bön före betydelsefull förkunnelse, 9:18-27. Här uppenbarade Jesus för första gången att han var Messias och skulle lida, bli dödad och uppstå. Och han relaterar det direkt till lärjungarnas liv, att förneka sig själv, ta sitt kors och följa honom.

Lägg märke till att det var Jesu böneliv som skapade en längtan i lärjungarnas liv att lära sig be, 11:1-4. Och då gav han dem bönen ”Fader vår”. Därefter lär han dem i ord och genom sitt liv att bönen också omfattar uthållighet, 11:5-13, 18:1-8, kamp, 22:31-32, 39-46, tro och förlåtelse, 22:32, 23:34, 41-43, tillbedjan och lovsång, 24:50-53.

BIBELN SOM BÖNEBOK
Jag har haft mycket hjälp och välsignelse av att använda Bibeln som Bönebok. Det finns många mönsterböner i Bibeln och konkreta råd hur vi ska bedja och vad vi ska bedja för. Läs och lär från Sju böneverktyg från Paulus. 

Källa: Den som beder, Hans Ström, i Omega 2003:2

Fotnot

UTAN GUD
BLIR GUDS ORD
BARA ORD 

Det är Pelle Poluhas kommentar på sin website Basun med anledning av att professor Sven-Olof Collin skrivit att 'Guds ord är döda' i en Brännpunktsartikel
i SvD (24/2-06).


REFLEKTION
Den svenska kristenheten har i denna SvD-artikel en utmärkt illustration till den syn på Bibeln som Svenska kyrkan officiellt företräder och som är identisk med den rådande världsbildens syn på livet, där människan är alltings mål, mått och mening.  

Fotnot
Bild: KyrkA

  fängslade och marterade kinesiska kristna och så få se frimodiga restaurangägare i dag använda sina lokaler för evangelisation mitt i Beijing – det är gripande.

Exemplet Deborah
Felriktat ljus
Är rubriken över Wilgot Fritzons ledare i Ljus i Östers senaste edition 2006:2. Vi får höra om Deborah och hennes möten i Sverige. Hennes vittnesbörd alltifrån hennes första år som ledare i Kina, bara 16 år gammal. Om hennes upplevelse av att stå i rampljuset av starka strålkastare i en svensk möteslokal och hur hon tappade tråden och viskade till sin tolk Wilgot Fritzon:

- Jag kan inte tala med den där hemska lampan i ögonen…jag är inte van att ha sådant ljus på mig och jag kan inte få ögonkontakt med publiken. Och det är väl inte bara mig de ska se? Jag tappar Andens ledning i vad jag ska säga.

- Jag fick mig i alla fall en tankeställare den kvällen, jag hoppas flera med mig. Ljus är bra, men det kan felriktas. Och en predikant blir inte mer lysande om han eller hon får en massa ljus på sig. Inte andligt i alla fall. Det kan faktiskt bli tvärtom.

- Är det kanske det som har hänt i västvärlden? Evangelisterna och pastorerna i Kina har inte lyfts upp på piedestal. Inte än i alla fall. Är det möjligen en av flera orsaker till att de har väckelse och inte vi?… Vi vill ha allt ljus på oss och blir så bländade att vi missar det centrala i livet – att vi ska förhärliga Gud. Och vi har totalt glömt att början till fruktbarhet är vetekornets död och att Han som är ljuset, Jesus Kristus, sa att vi ska vara världens ljus. Ljus från oss i stället för ljus på oss.

Gud i Kina
REFLEKTION
Den svenska kristenheten har mycken inspiration att hämta från den levande underjordiska kyrkan i Kina, liksom många förbönsämnen och otaliga tacksägelseämnen för trogna kinesiska trossyskon som med sina liv förhärligar himlens Gud.

Fotnot:
* Läs och lyssna till Wilgot Fritzon och Ljus i Öster och Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner
* Christian Today om The Cross - Jesus in China

For Download: for FREE with greetings signing “In His grace and grip” George Verwer. Blog/RSS: George Verwer

PETER MAIDEN, International Director of OM, is main speaker when OM Sweden has its Annual Conference 25th and 26th March ’06 in Nybblekyrkan, Vintrosa, outside Örebro. 

As followers of Jesus, we’re supposed to be different – but how? Peter Maiden believes that only true transformation, on God’s terms, will succeed.

Recent government elections have led us to understand that the work of pollsters is not 100% accurate!

However, if the pollsters referred to by Ronald Sider in his recent book The Scandal of the Evangelical Conscience are even half-right , it leaves us as evangelical Christians with some real issues. [About Pollsters, see: BBC News / comment by M’Xp/DS]

“The findings in numerous national polls conducted by highly respected pollsters, like Gallup organisation and the Barna Group are simply shocking. Gallup and Barna”, laments evangelical theologian Michael Horton, “hand us survey after survey demonstrating that evangelical Christians are as likely to embrace lifestyles every bit as hedonistic, materialistic, self-centred and sexually immoral as the world in general. Divorce is more common among born-again Christians than in the general American population. Only 6% of evangelicals tithe. White evangelicals are the most likely people to object to neighbours of another race. Josh McDowell has pointed out that the sexual promiscuity of evangelical youth is only a little less outrageous than that of their non-evangelical peers.”
Professor Lamin Sanneh, the well-known African missions scholar concludes, “The cultural  captivity of Christianity in the West is nearly complete, and with the religion tamed, it’s open season on the West’s Christian heritage.”  

Yet, one of the ‘in’ words among evangelicals today is ‘transformation’. We speak of the Gospel transforming communities and even nations. Statistically there is certainly some considerable transformation going on as we witness the unprecedented growth of the Church around the world.

Are there any lessons from history? Well, one period of time we might seriously consider is one that seemed to be a triumphant period for the Church. After Constantine defeated Maxentius in 312 to become the sole emperor in the West, he took the momentous decision to adopt Christianity as his favourite religion. The Edict of Milan in 313 guaranteed Christians freedom from persecution throughout the empire. This led to rapid expansion of the Church in the second half of the third century and even more impressive growth in the fourth century.

Looking back, however, on that period Stuart Murray asks the penetrating question: “Had Christianity conquered the empire or had the empire co-opted and domesticated Christianity?”

Right thinking
results in right living
If communities and nations are to be transformed, that can only be as individuals are truly transformed by the power of the Holy Spirit. Anything less will only be cosmetic, and though apparently in the short-time it may lead to gains, in the long-term the losses may well exceed those gains. In 1 Corinthians chapters 2 and 3 we see that a crucial part of this transformation is a transformation of the mind. “It was wrong thinking”, writes Paul in chapter 2 verse 8, “that led to the crucifixion of the Lord of Glory.” The rulers of the age just did not understand the ways of God. In verses 6 and 7 of chapter 2, Paul drives a sharp contrast between the wisdom of this age and the rulers of this age and divine wisdom.

It’s a contrast which is seen in many parts of Scripture. In Matthew 20 Jesus explains to the twelve that they are now on their way to Jerusalem and there he will be mocked, flogged, crucified and on the third day raised to life.

The mother of Zebedee’s sons seemed to get in on the act pretty quickly. “Grant that one of these two sons of mine may sit at your right hand and the other at your left in your Kingdom.”

We might think, “Well, there’s a good mum: only wanting the best for her boys!” But Jesus makes it clear that this is the thinking, the planning of this age. The thinking and planning required within his Kingdom is entirely different. For this lady, the transformation has not truly taken place. Jesus says, “This is how rulers of the gentiles think and plan.” And then those four crucial words, “NOT SO WITH YOU. Instead, whoever wants to become great among you must be your servant and whoever wants to be first must be your slave.” And the Son of Man giving his life a ransom for many – the Lord of Glory on a Roman cross – is the central image and illustration of this transformed thinking.

The more I see of the growth of the Church in my own nation and around the world, the more I’m convinced that we need to be careful to proclaim the full Biblical Gospel and to follow that with careful nurturing and discipling programmes in our churches. We must live out true transformation – which only the Holy Spirit can bring – in our own lives and look for it in the lives of those who come to faith through our ministry. This transformation will be seen so clearly in the mind, in the way that we think about situations which arise in our lives, in the way that we respond to opportunities and crisis. Have we been truly transformed? Are we proclaiming true transformation? Is there a danger that we are short-changing the Gospel and seeking a fast-track discipleship which is missing out on essentials?

Programme with Peter Maiden 25-26 March in Örebro.

Till/
Sveriges präster & pastorer


FRAMTIDENS FÖRSAMLING...
Denna artikel riktad till Den svenska kristenhetens präster och pastorer handlar om ”Framtidens församling…”

Alla torde känna till vad Taizé har kommit att betyda för många svenska församlingars ungdomar men också för medföljande äldre.

I artikeln nedan om 'Framtidens församling...' talas det om något som kallas TeenStreet. Det är en sommarkonferens för tonåringar, som Operation Mission arrangerar varje år. Efter att själv ha haft privilegiet att arbeta i OM under några år har jag lärt känna vad OM och TeenStreet är. Se mera dess historia nedan. Jag skulle varmt vilja rekommendera denna konferens för prästerliga kollegor och pastorer i Sverige. TeenStreet är en mycket stor tillgång och en välsignelse för alla som varit med. Den är inte ett komplement bara till Taizé, utan en oas och en välsignelse för alla 13-17-åringar i landets församlingar samt en investering i Framtidens kyrka...

I den svenska kristenheten är vi förenade med andra kristna i lokala församlingar från Skanör i söder till Riksgränsen i norr i alla Sveriges 290 kommuner från Ale till Övertorneå. Vi är katoliker, ortodoxa, protestanter, gamla eller nya församlingar, men samtliga funderar vi på framtidens församling. En resurs bland andra med erfarenheter som man gärna vill dela med sig som partner är den oberoende organisationen Operation Mission [OM] som har som sin vision och målsättning att verka med allt Guds folk.
   
FRAMTIDENS FÖRSAMLING vill vi vara med och bygga, säger Peter Magnusson som är missionsföreståndare för Operation Mission, och fortsätter, - Därför satsar vi vidare på TeenStreet. Under 1990-talets första år ifrågasatte en del om TeenStreet verkligen borde arrangeras av oss i OM. Nu ser många det som vårt viktigaste program.

Med TeenStreet fokuserar vi på att reflektera Jesus i vardagen – mission är ett sätt att leva mer än satsning för en viss tidsperiod. Om sen dessa tonåringar kallas att fortsätta reflektera Jesus genom ett vanligt jobb på hemorten, genom heltidsengagemang eller genom  missionsarbete utomlands är det lika betydelsefullt.

TeenStreets program handlar konkret fr.a. om en sommarkonferens. Sommarveckan år 2006 äger rum i Offenburg mellan den 5-12 augusti. Temat är ”METAMORPHOSIS: The Heart of Change”. Deltagande ungdomar är mellan 13-17 år och kommer från alla samfund och kyrkor i Sverige. Peter Magnusson säger: - Jag har haft förmånen att vara med i den internationella ledningen för TeenStreet sen 1997. Nu sprider sig TeenStreet till andra världsdelar, men det centrala som OM bär med sen ursprunget finns överallt:

* Radikal förkunnelse om att följa Jesus och kristen livsstil
* Betydelsen av församlingen
* Vikten av att vi möter hela människans behov

Det är oerhört inspirerande att få möta alla dessa tonåringar och se deras hängivenhet och överlåtelse. Många vuxna, även OM-ledare, blir utmanade och ödmjukade av att se t.ex. överlåtelsen till Guds ord. Vi möter också dessa tonåringar i församlingar och på kristna konferenser och ser hur de ofta utmanar likgiltighet, orenhet och materialism i sin omgivning.

Många är också vittnesbörden om hur dessa tonåringar som kommer hem från
TeenStreet blir till välsignelse och har ett påtagligt inflytande i sina familjer, skolor och församlingar. Allra bäst har det blivit för de församlingar som har satsat tillsammans så att även ledare och pastorer är med. Då har man också kunnat följa upp hängivenhet och engagemang på ett konstruktivt sätt.

När jag ibland frestas att bli modlös inför likgiltighet och brist på verklig hängivenhet bland Sveriges kristna, då påminner jag mig om alla tonåringar jag får träffa som verkligen vill känna Jesus själv och reflektera honom till andra. Då vill jag be profetiskt för vad de kan bli och komma att bli använda till.

Jag ser inte längre ”bara” en tonåring utan jag ser framtidens evangelister, ledare och missionärer och jag är väldigt tacksam att få vara med. Var med du också! Du kanske vill introducera TeenStreet i din församling? Du kan be och du kan stödja på många sätt. Förenad med dig för framtidens församling! avslutar Peter Magnusson artikeln saxad ur tidningen Omega 2002:5

Dag Selander

Fotnot
* TeenStreet TeenStreet-historia alltifrån pizzan  september 1992 i Holland…
* Mera om: TS Intl with a greeting from Dan & Suzie Potter 
* Läs om TeenStreet 2006 i: Offenburg Tyskland den 5-12 augusti 2006.
* För mera Info om  TeenStreet sommaren 2006. Tel OM 036-184491  Epost: Hanna Pellmyr.

G U D S
O R D
& 
S A N N I N G E N

Den teologiundervisning som de statliga universiteten erbjuder är en teologi som företräds i Den svenska kristenheten, framför allt representerad av Svenska kyrkan. Majoriteten av präster och biskopar tillsammans med somliga frikyrkliga pastorer har en tro och lära med yttersta grund i den världsbild som råder i samhället. Denna humanistiska världsbild där människan är alltings mått, mål och mening dominerar den allmänna opinionen i Sverige och i det s.k. världssamfundet vars högsta instans är FN.

?Sanningen? som den undervisas i Bibeln och gestaltas av kyrkans Herre Jesus Kristus med uttalanden såsom ?Jag är vägen, sanningen och livet?, den sanningen gäller inte bland majoriteten av företrädare i Den svenska kristenheten. Kyrkan är alltså så samhällstillvänd att kristen tro och lära överensstämmer med den rådande världsbilden som den ter sig i den allmänna opinionen. Denna opinion som uttrycker humanismens världsbild utgör det raster genom vilket denna kyrkas tro, lära och teologi ska ses och tolkas. De gamla begreppen och uttrycken som frälsning, rättfärdighet och tro är desamma men innehållet tömt på sitt autentiska innehåll och utbytt med den rådande världsbildens rådande religiöst korrekta dogmer och normer.               

Vad är sanningen om ?Sanningen?? Enligt kyrkans Herre finns svaret i det han säger om Sanningens Ande: - Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.

A. W. Tozer skriver under rubriken: ?Only Servants of Truth Can Know the Truth?
So is every one that is born of the Spirit. John 3:8

Only the servants of truth can ever know truth. You can fill your head full of knowledge but the day that you decide that you are going to obey God, it will get down into your heart. You shall know!
I once read a book about the inner life of a man who was a sharp intellectual. By his own admission, he stood outside and examined spiritual people from the outside but nothing ever reached him. And that?s possible!
 
You cannot argue around this. Read your Bible?any version you want?and if you are honest you will admit that it is either obedience or inward blindness. You can repeat the Book of Romans word for word and still be blind inwardly. You can know the doctrine of justification by faith and take your stand with Luther and the Reformation and still be blind inwardly. For it is not the body of truth that enlightens: it is by the Spirit of truth.
 
If you are willing to obey the Lord Jesus, He will illuminate your spirit, inwardly enlighten you; and the truth you have known will then be known spiritually, and power will begin to flow up and out and you will find yourself changed?marvelously changed.

It is rewarding to believe in a Christianity that really changes men and women. In that great day of Christ?s coming, all that will matter is whether we have been inwardly illuminated, inwardly regenerated, inwardly purified!

The question is:
- Do we really know Jesus in this way?
 
Källa: A Slingshot, A. W. Tozer 2006-02-22; linking up to Intercessors Network

Fotnot:
- Om Kristofobi, Se: RolandPM

- Bild längst upp från Amazon

Den svenska kristenheten har sin historia som har sin historia i historien.
Ett intressant grepp ges av Dave Armstrong i en uppdaterad artikel från 2004. Se Denominationalism and Sectarianism.
Det är också utmanande med hans artikel om de prote-stantiska 20.000-30.000 samfunden. 
Armstrong är särskilt intressant att lyssna till med den protestantiska bakgrund han har.


R E F L E K T I O N
Vad kan protestanter och katoliker ta till sig i Den svenska kristenheten av dessa Armstrongs artiklar? 

PETER MAIDEN är Operation Missions internationelle samordnare & huvudtalare vid OM:s årskonferens 25-26 mars i Nybblekyrkan i Vintrosa utanför Örebro.

Peter Maiden är bibellärare och missionsstrateg och kommer att dela med sig inte bara för OM:s vänner utan för allt Guds folk som har möjlighet att avsätta några eller många timmar denna weekend.

Tema
F Ö R Ä N D R A ... V Ä R L D E N ... & ... E V I G H E T E N

P R O G R A M
Lördag 25:e mars
09.30 Samlingar för alla som varit ute med OM
15.00 Vad händer i OM? Öppet informativt årsmöte
16.30 Möte med Peter Maiden
19.30 Kvällsmöte med Peter Maiden
21.30 Bön för världen

Söndag 26:e mars
10.00 Gudstjänst i Nybblekyrkan
18.00 Kvällsmöte i Brickebergskyrkan med Peter Maiden
  
      
Vem är Peter Maiden?
Se Director’s Corner med bl.a. Video Clip.

Info: OM Råslätt i Jönköping Tel 036-18 44 91 mailto:info@s.om.org


R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har ett fåtal organisationer som är samfundsmässigt och kyrkligt oberoende. Dit hör Operation Mission som i sin målbeskrivning har följande skrivning: "Målsättningar och strategi skall förverkligas i samarbete med samfund, församlingar och andra missionsorganisationer." 
OM vill erjuda sina tjänster för allt Guds folk och vara en partner i de behov som olika kyrkor och församlingar har i missionens utmaning hemma i Sverige och globalt. Därför är tillfället att möta OMs internationelle samordnare Peter Maiden också ett bra tillfälle att lära känna  OMs vision, mål och strategier. 

PÅ SAMMA SÄTT som Gud använder pengar för att glädja oss, så finns det områden i vilka han aldrig använder pengar för att influera våra liv.

* För att bygga jagiskhet
Ibland använder kristna pengar i ett försök att bygga upp sin självbild och sitt ego. Men, i Kristus är alla finansiellt jämställda därför att all rikedom en dag försvinner. Vad som återstår kommer att vara det som är investerat i himlen - den sanna rikedomen.

* För att tillfredsställa personliga infall och önskningar
Gud förser ett överflöd så att Hans verk kan grundläggas och de i nöd kan hjälpas. Om överskottet samlats på hög eller bortslösats i stället för användas för Hans plan och syfte, då flyttas möjligheten till överskott.

'F Ö R N Ö J S A M H E T'
[Eng. 'contentment'] Det gamla svenska ordet 'förnöjsamhet' användes i den gamla bibelöversättningen, se 1Tim 6:6: 'Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning'. Nu heter det: 'Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning'.

Förnöjsamhet betyder inte bara att man är nöjd med det man har. Det betyder att man känner Guds plan för ens liv, har övertygelsen att vilja leva det, och tror att Guds frid är större än denna världens ägodelar.

Olyckligtvis kan vi råka ut för fastna i ett liv av missnöjdhet genom att anta världsliga mål och värderingar.

Dessa målsättningar reduceras alltid till mera, större och bäst - och Skriften kallar detta för njutningslystnad, girighet och stolthet.

Skriften undervisar om farorna med materiella rikedomar, men Guds ord undervisar inte om att fattigdom är alternativet. Gud vill få oss att förstå att ett rätt användande av pengar är ett verktyg att användas för att fullborda Hans plan genom oss.

För att finna sann förnöjsamhet måste några enkla riktlinjer grundas:

* Grundlägger en skälig levnadsstandard
Det finns ingen generell plan som är användbar för alla och envar, så denna skäliga levnadsstandard måste grundläggas av man och hustru, och Gud. Enbart att ha överflöd är inte ett tecken på Guds välsignelser, därför att Satan kan enkelt duplicera vilken världslig rikedom som helst. Guds rikedomar är utan sorg och för att föra andra till frälsning.

* Grundlägger en vana att ge
Förutom tiondegivande vill Gud att kristna involverar sig för andras nöd. Varje kristen familj borde vara direkt involverad med någon annan familjs behov. Och även om vi inte kan vara personligt involverade så finns det kristna organisationer sådana som OM med vilken man kan vara partner och som kan tjäna som en trovärdig kanal för sådan finansiell förmedling.

* Grundlägger prioriteringar
Många kristna är missnöjda, men inte för att de inte har det bra; det är därför att andra har det bättre! Tillåt aldrig brådskande ärenden att ta över prioritering från de viktiga tingen (se Hebr. 13:5).

* Utveckla en tacksam attityd
Tacksamhet är ett sinnets tillstånd, inte resultat av samlade tillgångar. Inte förrän vi ärligt kan tacka Gud för vad vi har och är villiga att acceptera det som Guds omsorg om våra liv, inte förrän då kan förnöjsamhet bli möjlig.

* Avvisa rädslans ande
Överlåtna kristna kan fångas av samlande i ladorna, därför att de är rädda för vad som kan hända när pensionen kommer eller om sjukdom och arbetslöshet inträder eller ekonomisk kollaps skulle inträffa. Gud vill få oss att förstå att han tänkt på allt det och har planer även för detta. När fruktan och rädsla styr oss så att givandet till Guds verk hindras, då blir denna rädsla norm mera än undantag. En kristen avvisar denna fruktans attityd. 'Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.' (Fil. 4:13)

Förnöjsamhet är ett resultat av att känna till Guds plan för ens liv, så sök Guds vilja för ditt liv. Lita helt på Guds löften därför att 'Guds frid, som övergår allt förstånd, skall bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.' (Fil. 4:7)

Källa: Howard Dayton: 'Hur Gud vill att vi använder pengar'. Mera om artikelförfattaren Howard Dayton. Artikeln hämtad från Relay 2005:second edition, övers. Dag Selander

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten är i förhållande till kyrkorna i Kina, Afrika och Asien en västerländskt materiellt rik kyrka, där kinesiska trossyskon säger att vi som kristenhet har en större andlig fiende än kinesisk repressiva åtgärder, ty - säger de - välståndet är en vida värre fara för andligt liv... Frågan om finanser och pengar är i Guds ögon en av flera termostater på den andliga status vi har i världen.

Photos: Freefoto

eller slösat bort det Gud gett.

När vi en gång förstår hur Gud använder pengar i våra liv och varför han väljer att använda dem på ett särskilt sätt, då kan vi bättre förstå hans direktiv angående finanser.

Guds ord säger att om vi ber om något efter hans vilja och i tro, så kommer det att ges oss. Emellertid sammanfaller hans vilja och hans vägar inte alltid med våra. Om vi är villiga att lämna över våra finanser till Gud, då behöver vi också vara villiga att acceptera hans direktiv. Gud säger att han inte vill hindras i sitt verk i brist på pengar (se Luk. 22:35).

Så för att lära känna Guds direktiv och ledning är det nödvändigt att allra först förstå Guds syn på pengar och hur han använder dem för att fördjupa vår relation till honom.

GUD ANVÄNDER PENGAR
Pengar är inte något gott, inte heller något ont; pengar är helt enkelt ett valutamedel. Gud använder pengar att vara till nytta för oss på många olika sätt, och vi behöver lita på Honom och acceptera våra positioner som förvaltare och managers av Hans tillhörigheter (se Matt. 6:32-33).

Gud använder pengar i våra liv på följande vägar.

För att utveckla vår trovärdighet
Generellt sett roterar våra liv kring att göra, spendera, spara och använda pengar. Om Gud kan lita på oss när det gäller pengar, så kan Han anförtro oss med större ansvarsområden och Hans sanna rikedomar (se Luk. 16:11).

För att bevisa sin kärlek
Bibeln säger att Gud åtar sig ansvaret att förse var och en - som förtröstar på Honom ? i de grundläggande behoven (se Matt. 7:11), och att Han ofta använder pengar för att möta det nödvändiga i livet.

För att demonstrera sin trofasthet
Mose påminde Israel att Gud ville ge dem förmåga att förvärva välfärd (5 Mos. 8:18). Vår säkerhet och trygghet är i Gud, inte i bankkonton. Upptäcka Hans trofasthet trots finansiella behov uppmuntrar oss att lita på Honom.

För att förena kristna i välsignelser
Gud vill använda överflödet hos en kristen för att förse en annan i nöd (2 Kor. 8:14-15). Överskott på pengar i våra liv har getts av Gud i syfte att hjälpa dem som är i nöd.

För att tillhandahålla direktiv
Det finns förmodligen ingen annan väg som Gud leder våra liv mera tydligt med än genom pengar. Han kan göra det genom ett överflöd på pengar, eller Han kan leda oss in på sin angivna stig genom att hålla tillbaka pengar.

För att kultivera vår självbehärskning
En av Andens frukter är självbehärskning (Gal. 5:22-23), och den är en nyckelaspekt i att sköta pengar framgångsrikt.

För att klargöra andlig mognad
Många frestelser ropar på den kristnes uppmärksamhet, och mycket kan läras om vår personliga karaktär och andliga mognad genom att ge akt på hur vi handskas med pengar och fastställer finansiella prioriteringar.

För att stärka vår förtröstan på Honom
Det är ofta genom pengar som Gud klart och objektivt visar oss att Han har full kontroll.

Photos: FreeFoto

Bilder: Mount of
Beatitudes

hans lärjungar.

ETT PORTRÄTT AV EN JESU LÄRJUNGE
Text: Matt 5:1-12

- Jag har kommit dit, där jag vet att jag är accepterad och älskad av Gud, även när jag känner mig oaccepterad av mig själv. Jag inser mitt behov av Gud och vet att jag inte behöver förtjäna hans kärlek, varken genom rikedom, status eller ett speciellt from liv…

Inte alls  1  2  3  4  5  Stämmer helt

- Jag har kommit dit, där jag verkligen kan känna tomheten i mitt liv. Jag vågar låta andra förstå när jag känner mig sårad och jag kan dela andras smärta, sorg och bedrövelse utan att känna mig generad och besvärad…

Inte alls  1  2  3  4  5  Stämmer helt

- Jag har kommit dit, där jag inte behöver vara den starke hela tiden. Jag kan vara ömsint, varsam och mjuk med människor. Jag har överlåtit till Gud att ha kontrollen över mitt liv och jag behöver inte i varje läge vara den som ska vinna.

Inte alls  1  2  3  4  5  Stämmer helt

- Jag har kommit dit, där jag vill lära känna Gud och hans vilja för mitt liv mer än något annat. Jag är mer angelägen och ivrig att Guds vilja sker i världen, än att vara inriktad på egna ekonomiska vinster, framgång i mitt jobb, eller få människors gillande. Jag längtar efter att Guds perspektiv ska styra mina beslut och val.

Inte alls  1  2  3  4  5  Stämmer helt

- Jag har kommit dit, där jag kan leva mig in i en annan människas situation som är sårad, ensam eller nödställd och känna med dem i deras smärta. Gud har gett mig en förmåga till empati med dem som lider och har det svårt.

Inte alls  1  2  3  4  5  Stämmer helt

- Jag har kommit dit, där jag kan vara fullständigt öppen och ärlig mot Gud och andra, genomskinlig därför att jag inte har något att dölja. Jag har inget behov av att visa upp någon fasad eller visa upp något annat än den jag är.

Inte alls  1  2  3  4  5  Stämmer helt

- Jag har kommit dit, där jag verkligen jobbar på att hålla kommunikationen öppen mellan mig och dem runt omkring mig. Jag tar itu med ilska och meningsskiljaktigheter på en gång och låter dem inte få fäste i mig. Jag uppmuntrar och stöder dem som finns runt omkring mig att ta itu med sina tvister på ett sätt som inte skadar den andre.

Inte alls  1  2  3  4  5  Stämmer helt

- Jag har kommit dit, där jag vet vad jag lever för och för det är jag inte rädd att lida, inte ens om det skulle innebära att gå i döden för den jag tror på. Jag är villig att ”ta smällar” och stå ensam för det som är rätt. Jag kan ta kritik utan att känna självömkan

Inte alls  1  2  3  4  5  Stämmer helt

ATT FUNDERA ÖVER
På vilket område vill och har du behov av att växa? För ett öppet och ärligt samtal med Gud och be om hjälp och kraft att förändras.

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten är kallad att vara en enhet som Bibeln kallar ”Kristi kropp”. I den gemenskapen har vi alla kallelsen att vara lärjungar som följer Kristus Jesus och praktiserar ett lärjungaskap som bl.a. kan målas upp som porträttet man kan se i Saligprisningarna…

Att vara eller inte vara kristen är en sak. Att vara eller inte vara lärjunge - är det måhända en annan dimension av samma sak, eller?

The genuine Christian is a lonely soul
By A. W. Tozer
 
The Christian, the genuine Christian, realizes that he is indeed a lonely soul in the middle of a world which affords him no fellowship. I contend that if the Christian breaks down on occasion and lets himself go in tears, he ought not to feel that he is weak. It is a normal loneliness in the midst of a world that has disowned him. He has to be a lonely man!
 
Those to whom Peter wrote were strangers in many ways and first of all because they were Jews. They were Jews scattered among the Romans and they never could accept and bow to the Roman ways. They learned the Greek tongue in the world of their day, but they never could learn the Roman ways. They were Jews, a people apart, even as they are today.
Besides that, they had become Christian believers so they were no longer merely Jews. Their sense of alienation from the world around them had increased and doubled. They were not only Jews—unlike the Gentiles around them—but they were Christians, unlike the Jews as well as unlike the Gentiles!
 
This is the reason that it is easily possible for a Christian believer to be the loneliest person in the world under a set of certain circumstances. This sense of not belonging is a part of our Christian heritage. That sense of belonging in another world and not belonging to this one steals into the Christian bosom and marks him off as being different from the people around him. Many of our hymns have been born out of that very loneliness, that sense of another and higher citizenship!
 
Citizenship is in heaven
That is exactly the thing that keeps a Christian separated—knowing that his citizenship is not on earth at all but in heaven above, and that he looks for the Savior to come. Who is there that can look more earnestly for the coming of the Lord Jesus than the one who feels that he is a lonely person in the middle of a lonely world?
Peter loved the Lord Jesus Christ and his letters to suffering believers clearly reveal that great and sweeping changes had come into his life. He had become stable, he had become solid, he had become the steady and dependable servant of Christ. Now he was able to see that suffering for Christ is one of the privileges of Christian life and he prepared his brothers and sisters for the future with his counsel: “Dear friends, do not be surprised at the painful trial you are suffering’85. but rejoice that you participate in the sufferings of Christ” (1 Peter 4:12–13).
 
Fellow believers, it is the same kind of world in which we live in this 20th century. We do well to let the Apostle Peter speak to us!
No matter who you are, no matter what your education, you can read Peter’s First Epistle and understand it reasonably well and you can say to yourself, “The Holy Spirit is saying this to me!”
There isn’t anything dated in the Book of God. When I go to my Bible, I find dates but no dating. I mean that I find the sense and the feeling that everything here belongs to me. There is nothing here that is obviously for another age, another time, another people.
 
Many other volumes and many other books of history contain the passionate outpourings of the minds of men on local situations but we soon find ourselves bored with them. Unless we are actually doing research we do not care that much about something dated, something belonging only to another age.
But when the Holy Spirit wrote the epistles, through Peter and Paul and the rest, He wrote them and addressed them to certain people and then made them so universally applicable that every Christian who reads them today in any part of the world, in any language or dialect, forgets that they were written to someone else and says, ”This was addressed to me. The Holy Spirit had me in mind. This is not antiquated and dated. This is the living Truth for me—now! It is just as though God had just heard of my trouble and is speaking to me to help me and encourage me in the time of my distress!”
 
Brethren, this is why the Bible stays young always. This is why the Word of the Lord God is as fresh as every new sunrise, as sweet and graciously fresh as the dew on the grass the morning after the clear night—because it is God’s Word to man!
This is the wonder of divine inspiration and the wonder of the Book of God!
 
From: I call it Heresy
By A. W. Tozer
 
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

Lars Widerberg
Intercessors Network
Storskiftesgatan 87
S-58334 Linkoping, Sweden
Contact: Intercessors Network

Foot-note
Picture: The Old Time Gospel

Om Narnia: Under rubriken "The Lion, The Witch, and The Wardrobe articles and Movie Reviews" återfinns Disney page for the movie

REFLEKTION
Den svenska kristenheten har en förbild och ett gott exempel i C. S. Lewis vad gäller att skilja på samfund - tradition - fokus bara på egen kyrka i förhållande till allt det som är
gemensamt utifrån devisen "Mere Christianity"...

Fotnot
Bilder: Dave Armstrongs Länklista

Generation X och Generation Millenniels... Men hur pass mycket känner man till Global Generation?

Under hösten 2005 har ett antal personer engagerade i tonårsliv varit samlade kring tonårsfrågor.

Sexton personer från Tyskland, Pakistan, Nederländerna, Frankrike, Albanien, Costa Rica, Uruguay, Polen, USA och Nordirland var under sex veckor samlade i Marlette, en liten stad i Michigan.

Man ville vara en gemenskap förenade för att finna hoppets visioner för tonåringar internationellt.

FUNDERINGAR
”Vad fungerar och vad fungerar inte för tonåringar i ditt land och runt om i världen? Vad är likheterna och skillnaderna bland Globala Tonåringar?” Man lyssnar och undrar om den Globala Generationen och tiden vi lever. Vad tänker de om den Globala Generationen?

RUBRIKER
- Känslor av hopplöshet - Behov av kärlek – Behov av att accepteras – Vänskap är allt – Intresse av få råd – Leva för ögonblicket – Önskan att få känna att de är värda något – Måste höra till en grupp – Erfarenhet är mer viktigt än kunskap – En känslig [’high-touch’] generation – De lever och älskar förändring – De önskar vuxna vänner - 

  

Unga lever alltid i grupper, både i sport och vardagslivet. En del har dåliga relationer med sina föräldrar och får inte känna nån kärlek. De är alltid ute med sin nya familj (Frankrike)

Tonåringar i allmänhet håller ihop och följer massan. Grupper formas huvudsakligen från sammanhangen i skolan (Nordirland)

Ungdomscentra och träningslokaler attraherar tonåringar, men även där håller man samman med sin grupp. Man finner identitet i musik, kläder och sport. Lagsporter ersätts av de nya grupp-sporterna som
t.ex. snowboard och skating. När tonåringarna en gång finner en grupp som de hör hemma med, väljer de att helt leva i den gruppen (Nederländerna)  

Familjen är fortfarande mycket viktig. Mitt land är 40 år efter er i västliga länder och tonårsflickor behöver fortfarande tillåtelse för att kunna få gå ut. Gemenskapen bland vänner är mycket viktig (Albanien)

Tonåringar lever fortfarande kontrollerade och påverkade av sina familjer, men mycket mindre i de större städerna (Pakistan)

Unga litar inte på vuxna. De känner vrede mot regeringen och arbetssituationen, i synnerhet de mellan 16 och 18 år, som hänger ute i grupper mesta delen av sin tid. De flesta vill lämna landet. Nyckeln för att forma en grupp är musiken – alltid nyckeln (Polen)

Ungdomar är utan hopp, i synnerhet gentemot regeringen (Frankrike)

Ingen av de unga är intresserade av vad regeringen är eller gör; det är inte så intressant (Costa Rica) 

Statistik säger att 99 % av vår befolkning är kristen/katolsk, men de flesta tonåringar skäms för att gå till en kyrka. Man saknar tilltro till kyrkan eller dess ledare (Polen)

Kyrkan har blivit ett system där tillbedjan och gudstjänst är gammaldags. Ledare skapar inte nya ting och kyrkan har blivit fört seriös; ingen roligt är tillåtet (Pakistan)

Kristna tonåringar har ingen kontakt med icke-kristna unga, i eller utanför kyrkan (Nordirland)

Många kyrkor har 60 % unga som är mycket aktiva. Det finns särskilda mötestillfällen och gudstjänster för att möta de ungas behov (Costa Rica)

Behoven för de unga och de äldre generationerna är olika. Man når antingen de unga eller de äldre i kyrkan, inte båda (Tyskland)

Vi har två slags kyrkor: traditionella (där alla tonåringar lämnat) och moderna. Moderna kyrkor gör en hel del bra med de unga, men mest handlar det om programbaserade insatser, inte om relationsbaserade. Unga behöver tid och gemenskap tillsammans. Unga letar efter Gud men finner honom inte i kyrkan. Så därför uppstår det unga kyrkor (Nederländerna)

Många av de unga kyrkorna antingen varar bara för en kort tid därför att de är studentledda eller för att de är programbaserade och tillgodoser bara en enda grupp (USA)

Kyrkan tycks ha en en hel del för barn och vuxna, men lite för tonåringarna. Det håller på att bli bättre med mera av medvetenhet om detta, men bara sakteliga (Nordirland)

Tonåringar vill inte ha traditioner; de vill realitet (Polen)

Tonåringar har behov av att känna kärlek. De har sagt: ”Vi kan se er älska oss och vi är inte bara ert jobb!” det är mycket viktigt (Frankrike)

Vi som vuxna behöver tro på dem (Costa Rica)

Ledare och pastorer i kyrkan byter strategier gentemot unga människor utan att inberäkna dem (Pakistan)

Unga behöver upptäcka att de är Guds folk. Gud har ansvarsuppgifter för dem i kyrkan. Vi måste skapa ordentligt utrymme för dem att växa (Uruguay)

Kyrkan behöver veta om att de inte behöver slåss för sina gamla vägar att vara kyrka. Tonåringar är inte mot det gamla; de vill bara få frihet att också själva utöva äganderätt (Tyskland)

Vi måste tänka på de unga, inte bara tänka för dem. De älskar att få vara inberäknade på färden (USA)

Många tonåringar är talangfulla, men behöver erfarenhet. Ett ställe att få vara med om hopp är i kyrkan. Vi behöver låta dem få veta att de kan göra det (Albanien)

Tonåringar behöver kärlek, omsorg och tilltro. Vi borde vara de bästa på att erbjuda en alternativ gemenskap för dem. De behöver inte gå nån annanstans för att hitta kärlek. MSN är stort, men de behöver personlig tid med varandra och med oss (Nederländerna)

Personlig tid är något vi alla borde kunna ge, men det betyder att vi behöver sluta upp med att göra så mycket för dem och i stället tillbringa mera tid med dem – tala mindre till unga människor och tala mera med dem (USA)

För oss betyder det att vi behöver bli mera involverade i mentorskap. Varje tonåring behöver kristna vänner och kristna vuxna. Dessa människor kan ge och visa dem en plats i världen, en känsla av tillhörighet och hopp att besegra starka känslor av att vara ensam (Uruguay)

Acceptans och kärlek är vad de behöver från oss. Vår investering i deras vardagsliv kan visa dem nya sätt att leva. Vi behöver gå den där extra milen och ge mer än bara uppmärksamhet – småsaker som telefonsamtal och delaktighet i tjänande (Nederländerna)

Källa: övers. av artikeln Is There A Global Teenager? av Dan & Suzie Potter, Young-Hope.net; i Relay 3rd edition 2005.

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har en gemensam och stor utmaning i det som artikeln Global Generation ovan berör. Må vi utbedja oss Andens kreativitet att finna vägar av kärlek och överlåtelse till alla tonåringar och unga som kanske lever i den svåraste tidsperioden någonsin hittills.

Fotnot Bilderna ovan är hämtade från OM's TeenStreet-Gallerier

Gloucester Cathedral FreeFoto Photographer Ian Britton

To/
Youth leaders

*** 

B  U  I  L  D  I  N  G
by Brian Mann

Ever wonder if you’re being effective in the ministry you do? I do all the time – and I think other youth workers wonder the same thing. How do we know if we’re truly making a difference in the lives of our teenagers? How do we measure effectiveness or “success” in our ministry?
Is it about the number of teenagers who come to youth group or go out on mission trips? Is it about how awesome our program is or how teen leaders we have? Really - how do we know we’re doing the right things?

I read books and visit websites about youth ministry – because I’m sure are cool people out there with better ideas than mine – and I’m always looking for new ways to share an old truth. Some books tell me how to be a good leader. Other books tell me how to be a good speaker or presenter. There are books about mentoring, about group games, about video ideas and mission outreaches, you name it – every one of them trying to show me how to be relevant and effective as a youth leader. All good stuff for sure.

But every youth leader wants to be relevant and effective. No one I know tries to bore teenagers with long talks or lame youth groups. We all strive to be as good and relevant and cool and fun as possible. Sometimes we ‘succeed’ and really impress our teenagers. We connect with them – a truth about God, a conversation, a personal story – and they get it. Other times, not so much. 

Success is fun to talk about. Failure isn’t. In the group that I help lead here in Sweden, we had ended last year with a big Christmas party. Everyone was there – we had a blast – it rocked. Then last week, we had our first youth group of the new year. Almost no teenagers came. People had good reasons – colds, flu, out of town, birthday parties, etc. But the night our leaders planned never happened. It’s usually at those points where the question sneaks back at me - how do I really know if I’m effective in my ministry?

I was reading something a few days ago that made a lot of sense. An architect was explaining how, in ancient times, buildings were actually built in process, not from a pre-determined set of plans like they are today. In other words, the builder in charge had plenty of creative freedom even while the building was being built. In the end, success was determined by how well and beautifully the building was built, not by how closely it resembled the plans. That got me thinking.

Youth work is a kind of building process. The books we read can give us a blueprint in our mind of what ministry should look like. But God never really called you or me to build groups – he called us to make disciples. Disciples are Jesus-followers, people who strive to look like Jesus more everyday – basically little Jesus-es. This changes everything – because then it’s not about following a preset plan. Instead, it’s about the creativity God gives us as leaders in the building process of our teenagers’ lives. This actually gives you and me creative influence in a teenager’s life as they grow into who God wants them to be.

If every teenager is on his or her own journey of faith, then some are on the ground level of the building - wrestling, probably struggling with basic concepts of God and His ways. While others are several floors up, pursuing a daily walk with God, learning how to worship. (And a few seem stuck in the lift, constantly going up and down without much direction.) But God is the master builder, and youth workers are His hands and feet in the lives of teenagers. Youth evangelism, mentoring, friendship discipleship – it’s all a building process. This was starting to remind me of a verse in the Psalms - "Unless the Lord builds the house, its builders labour in vain." (Ps. 127:1) Ouch.

I don’t know about you, but that verse always wakes me up. It’s like God’s little kick in the butt. “Hey Brian, these are my teenagers and unless I’m calling the shots in your ministry, you’re wasting your time.” That’s usually when I realize (again) that I’ve been trying to accomplish spiritual goals by human effort (again) – doing my best to be a good leader with a cool youth group in the process – and all the time wondering how well everyone thinks I’m doing.

I guess the point is – we can’t know. We can’t really know if we’re being effective. But it’s ok. We can trust in the God who made us, made teenagers, and decided to put us together for a season of ministry. We can trust that our interactions with teenagers will bear fruit one day. Back to the building analogy, it’s like the people in the Middle Ages who spent their entire lives building the great cathedrals of Europe. Because they often took centuries to build, most of the builders would never live long enough to see the beauty and splendour of the finished work. They had to trust that their work wasn’t in vain. And that’s pretty much what you and I have to do. But that’s good news.

“He who began a good work in you will carry it on to completion until the day of Christ Jesus.” (Phil 1:6) Keep trusting God’s plan for your teenagers’ lives. And keep striving for passionate, relevant, fun, life-changing youth ministry. It’s so important and so needed. But don’t get caught up in creating the perfect youth group according to someone’s idea – even your own. God has to build the house. Be with your teenagers, live life with them, show them Jesus. And don’t miss the building process – even if it’s one brick at a time.

Source: yo-ho.net

VAD VET VI OM MAGADAN?
Den som är allmänbildad vet säkert en hel del. Själv hade jag just fyllt 48 innan jag för första gången hörde talas om staden Magadan. Den kunskapen gavs mig i samband med en resa 1988.

Då berättade en man vid namn Gustav Scheller om sina besök i Fjärran Östern och Magadan. Det intryck hans skildring gjorde på mig är outplånligt. Han berättade om de oräkneliga straffångar därborta som när de dött i slavarbete kördes bort för att bli utfyllnads-material i vägbyggena i Magadan. Gustav Scheller berättade om hur han i detta Gulagområde upplevt en andlig dödsatmosfär, som han aldrig varit med om i sina dar. Se talande teckningar.

MAGADAN-området kan beskrivas som Stalins straffkoloni byggd på blod, död och slavarbete, skriver Bengt Samuel Forsberg - i Ljus i Öster 2004:4. Han säger om Magadan och dess närregion att man inte talat så mycket om dess historia men rymmer dess mera av lidande. Hundratusentals fångar blev deporterade hit, de flesta helt oskyldiga, förutom att de var artister, författar, ingenjörer, tillhörde intelligentian eller var bekännande kristna. Området är känt för sina guldfyndigheter som under sovjettiden till stor del bearbetades av dessa fångar. En stor del av dagens invånare utgörs av fångarnas barn och barnbarn. 

OLGA RYBAKOVA är en av dem, en målmedveten späd kvinna med ett intressant vittnesbörd och vision. Olga berättar, enligt Ljus i Öster/B. S. Forsberg: - Min farfar var ingenjör och ansvarig för fiskeflottans varv i Astrachan, där Volgafloden mynnar ut i Kaspiska havet. För sin ärliga kom-mentar om en uppkommen arbets-situation blev han deporterad till Magadan och fick tillbringa 20 år i fångläger. Där växte min far upp till-sammans med familjen. Efter gymnasiet utbildade jag mig till lärare och blev med tiden docent i vetenskaplig marxism-leninism på universitetet. Vid den tiden visste jag ingenting om den kristna tron, berättar Olga och fortsätter:

När systemet började rasa, 1990, hände något märkligt. En dag när jag gick i en av universitetets korridorer upplevde jag en meningslöshet och tomhetskänsla som fick mig själv att ifrågasätta meningen med livet. Plötsligt klädde jag mina tankar i ord och ropade: ”Gud, det är omöjligt att leva utan dig i denna värld!” Det var första steget till ett sökande efter frid med Gud. Jag började läsa Bibeln och besöka olika kyrkor, både ortodoxa och evangeliskt kristna. Efter några månader av sökande tog jag emot Jesus och blev döpt i en trosförsamling. Jag var hungrig att få lära mig mer av Guds ord, och tillgodogjorde mig det på olika sätt. Jag upplevde också att många andra nykristna hade samma längtan att få en bättre grund att stå på. Den undervisning som fanns tillgänglig i Magadan var samfundsbunden, och jag som inte växt upp i den kristna miljön upplevde det väldigt snävt.
      

1994 efter fyra års vandring med Herren grundade Olga i all anspråkslöshet St. James’ College, en fristående Bibelskola som hon fortfarande är rektor för. Härifrån har många elever gått ut och grundat nya församlingar bland ryssar och minoritetsfolk i de arktiska områdena norr om Magadan. 

En av Olgas medarbetare i Magadan är ett annat exempel på pionjärskap. Irina Krisjanovskaja, som grundat en kvinnotidning och som besökt ett kvinnofängelse iVladiovostok, 2000 km söder om Magadan, ett avstånd som mellan Kiruna och Brüssel. Mera om henne går att läsa i Ljus i Östers tidning 2004:4 sid 10f.

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten får genom Ljus i Öster-artikeln ett flertal utmaningar. Var och en som längtar efter att få ge mer av tid och talang i tron och lärjungaskap får idéer och inspiration av pionjärer som Olga och Irina samt från Gulag i Magadan.

Mera om Magadan
* Om Gulag
* Bild Magadan seimchan
* Om Magadan history
* Läs mera om Gustav Scheller och Fjärran Östern
* Bild: Magadan Guldgruva
* karta region
* Om Ebenezers arbete.
* Aktuellt om Ljus i Öster

***

I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

Läsning; Joh 1:4, 2:3, 3:3, 4:13-14, 5:5-9, 6:33-35, 9:1-7, 11:1-6, 17, 21, 23, 25-26.

En nollpunkt
Alla de verser som vi har läst är egentligen en enda sekvens. De springer fram ur det första. ”I honom var liv, och livet var människornas ljus.” Du lägger märke till att de alla representerar en nollpunkt. Jesu mor sa till honom, ’De har inget vin’. Det finns inget att hämta fram.

Nästa kapitel är bara ett annat sätt att säga samma sak. Nikodemus kom till Jesus och la fram sin sak utifrån en utgångspunkt vilken han fann vara tillfredställande i förhandlingarna med Jesus, men det var en punkt långt från den som Jesus kunde acceptera. Han tog honom därför direkt tillbaka till nollpunkten och sa: ”Ni måste födas på nytt”. Vi kan inte börja vid någon annan punkt längre fram. Om du och jag ska kunna ha en levande relation måste vi gå tillbaka ända till denna punkt, vi måste backa till nollpunkten och börja från allra första början. ”Ni måste födas från ovan”. ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Det är ingen mening med att vi begynner vid en punkt där vi ändå inte har någon förmåga att se.

Kapitel fyra är endast ytterligare ett sätt att ställa fram samma sanning. Kvinnan är bankrutt, uttömd. Jesus för henne bit för bit ut i ljuset och den slutliga reaktionen från henne är denna: ’Jag känner inte till något om detta, jag har inget av det. Jag har kommit hit dag efter dag, men jag vet inget om det som du talar om.’ Hon befann sig vid nollpunkten. Och sedan säger han: ”Det är där vi börjar. Det vatten som jag ger är inte beroende av dina resurser, av din förmåga, det är inte något som hämtas ur din källa, inget som du kan producera och som jag kan förbättra och utveckla. Nej, det är något som kommer enbart från mig, det är något nytt som är skilt från dig, det är vatten som jag ger. Vi börjar om från början när det gäller detta.”

Sedan i kapitel fem är den Helige Ande noga med att göra det fullständigt klart att denne stackars man befann sig i ett hopplöst läge, att varje försök hade varit lönlöst, att allt hopp hade kommit på skam. Under trettioåtta år, en livstid, hade han haft det på detta sätt och hopplösheten är tydlig. Herren Jesus säger inte till honom, ’Du är en stackars krympling. Jag ska ta hand om dig och efter en tids behandling ska du vara på fötter. Jag ska se till att dina gamla lemmar fungerar igen, ditt tillstånd ska förbättras. Inte alls. På ett ögonblick, omedelbart, en helt ny begynnelse. Effekten av det han åstadkommer är den samma som om mannen hade fötts på nytt. Detta är inte att kurera den gamle mannen, det är att i grund göra en ny människa. Det är något som förs in i situationen som inte fanns där tidigare, som inte kunde produceras tidigare. Grunden för det fanns inte tidigare. Det berodde enbart och odelat på Kristi handlande. Det fanns inget att arbeta med, han begynte vid nollpunkten.

Kapitel sex – en stor folkskara. Var ska vi kunna köpa bröd som räcker till alla dessa. Situationen är ganska hopplös, men han hanterar den på sitt eget sätt och följer upp den med sin undervisning för att tolka det han gjorde genom att ge mat till den stora skaran. Han säger, ’Jag är det bröd som har kommit ner från himlen. Det finns inget här på jorden som kan fylla detta behov. Det måste komma från Himlen. Bröd från Himlen för att världen ska få liv, om inte, är världen död. Vi begynner på nollpunkten. (Bröden och fiskarna kan representera det mått av Kristus vi bär, vilket kan förmeras.)

Kapitel nio – den blindfödde mannen. Detta är inte en man som har förlorat sin syn och som får den tillbaka. Så är det inte alls. Guds härlighet visar sig inte i förbättring. Herrens härlighet visar sig genom uppståndelse. Det är det som görs tydligt här. Guds härlighet kommer inte genom att vi klarar av att producera något eller genom att vi lägger något i hans hand, något av vårt, något som han kan ta reda på och göra något av. Guds härlighet är helt och hållet något som kommer från Gud själv och vi kan inte lägga något därtill. Guds härlighet springer fram i nollägena. Mannen var född blind. Herren Jesus ger honom syn, något som han inte hade haft förut.

Kapitel elva summerar det hela. Om du sitter ner och betraktar Lasarus finner du att han förkroppsligar ’De har inget vin’. Han förkroppsligar ’Ni måste födas på nytt’. Han är ett ’Det vatten jag ger skall i honom bli en källa’. Han personifierar en bankrutt, han hade legat i graven i fyra dagar men Herren hanterar detta. Lasarus visar upp kapitel sex; ’Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen’. Lasarus är förkroppsligandet av kapitel nio, en man utan syn som får den av Herren Jesus. Lasarus sammanfattar allt detta.

Men om du lägger märke till det, när den Helige Ande summerar är han mycket noga med att stryka under och lyfta fram det faktum att Herren Jesus inte rör vid något om det inte ligger långt bortom mänsklig hjälp och räddning. Han går inte in, låter sig inte komma i kontakt med det förrän alla mänskliga tankar och försök nått en bankrutt, nått nollpunkten. Detta handlar inte om ett bristande intresse, en brist på sympati eller en brist på kärlek. Den Helige Ande lyfter fram och visar upp den kärlek som fanns där. Men kärleken är bunden till en lag.

Den styrande lagen – Herrens härlighet
Den gudomliga kärleken är bunden till en lag. Kärleken bärs av en regel så som Gud ser det. Guds kärlek är underställd en regel. Den är ställd under Guds härlighets lag. Han kan visa sin kärlek endast så långt den leder till hans förhärligande. Han låter sig styras av detta. I allt kärlekens utflöde är hans syfte detta att han ska bli förhärligad och förhärligandet är länkat till uppståndelsen. ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” ”Din bror skall uppstå.” Herrens härlighet finns i uppståndelsen och därför kräver kärleken att allt ska nå den position där endast uppståndelsen bär svaret; inget kurerande, inte ett läkande av den gamla människan.

Låt mig börja ända ifrån början om det nu är nödvändigt. Det finns fortfarande en mängd människor i denna värld som tror att det finns något som man kan bistå med till Guds ära och att kristendomen är något som människor kan forma och ta fram för Guds förhärligande. Detta är en gammal, väldigt gammal lögn, en villfarelse. Det är inte sant. Kalla det vad du vill. Det har olika namn, människans inneboende godhet, det inre ljuset, livsenergin. Hela Guds ord formulerar sig mycket skarpt mot detta. Jag börjar vid nollpunkten, och denna punkt betyder att jag inte kan bidra med något alls. Allt måste komma från Gud.
Själva det faktum att Guds gåva är evigt liv betyder att du inte har det förrän det har blivit dig givet. Du är blind tills Gud ger dig förmåga att se. Du är död tills Gud ger dig liv. Du är en krympling i all hopplöshet tills Gud gör något för dig och i dig som du inte kan göra själv. Om inte Gud gör detta, om inte han verkar, då ligger du där. Så har du det andligt sett. Du kan inte bidra med något.

Nikodemus, du har inget att komma med, du måste bli född på nytt. Jag kan inte göra något så som du nu kommer till mig. Du kvinna från Samaria, du äger inget och du vet det och erkänner det – där begynner jag. Du man vid Betesdas damm, du kan inget göra och du vet det – då beror allt på mig. Om det ska bli något alls, beror det på mig. Lasarus, vad kan du göra nu? Är det någon som kan göra något alls? Om inte jag kommer, som från himlen, kommer in och gör mitt verk finns inget där utom förgängelse.

Detta är en av de verkligt stora läxorna som du och jag måste lära i Kristi skola, detta att Gud begynner att verka vid nollpunkten för sitt förhärligandes skull. Och Gud kommer genom den Helige Ande att låta oss få veta och vara fullt medvetna om att det är ett intet, att föra oss till en faktisk nollpunkt och där låta oss förstå att allt är av honom. Du förstår, det är alltid slutmålet som styr Guds handlande och målet är hans förhärligande. Ta med dig detta ord genom Johannes evangelium igen – Guds härlighet i förhållande till Jesus. Vi nämnde tidigare att Guds storartade slutmål för oss i Kristus är härlighet, härlighetens fullhet. Men sedan har vi detta – inget kött kan berömma sig inför Gud, och vart för det oss?

”Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” 1 Kor 1:29-31. Vad är det sammankopplat med? – Honom ”som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” Det är en fråga om vad han har gjorts till för oss. Inget kött ska berömma sig inför Gud. ”Jag ger inte min ära åt någon annan.” Jes 42:8, 48:11. Därför hör allt detta till Herrens sak, han kommer att se till att allt förblir i hans händer. ’När Jesus nu hörde… stannade han två dagar där han befann sig’, Joh 11:6. I kärlek, styrd av kärlek för att Guds härlighet skulle uppenbaras höll han sig undan.

Har vi kommit till rätta med det här? Vi tar så lång tid på oss att lära oss dessa grundläggande lektioner. Vi håller fortfarande fast vid idéer om att vi kan göra och producera något och alla våra bedrövliga dagar är bara resultatet av en fortsatt förhoppning om att vi på något sätt kan förse Herren med något. När vi då inte hittar något, bryter vi samman gång efter annan blir olyckliga, djupt olyckliga. Det tar oss så lång tid att komma dit där vi fullständigt och slutgiltigt gör upp med detta. Om vi levde lika länge som människor levt på denna jord skulle vi inte kunna bidra med ens det minsta som Gud kunde acceptera och använda för vår frälsning, vår helgelse, vårt förhärligande; inte något alls.

Allt han kan använda är Sonen. Och måttet på vårt slutliga förhärligande kommer att vara lika med måttet av Kristus i oss och bara det. Det kommer att vara skillnader i härlighet liksom en sak är olik den andra. Solen äger en härlighet, månen en annan, stjärnorna en tredje. Det kommer att vara skillnader i graden av härlighet och denna skillnad kommer sist och slutligen att bero på måttet av Kristus som var och en av oss bär. Detta beror i sin tur på hur mycket du och jag genom tro gör Kristus till grund för våra liv, bas för vårt dagliga liv, för själva existensen och varandet, hur mycket den princip som ligger till grund för dessa välkända ord finner tillämpning i oss. ”Icke vad jag är, men vad du är.” Kristus är själva härligheten, ’Lammet är härlighetens fullhet i Emanuels land’.

Kära vänner, vadhelst ni far vidare med, ta med er detta: Från Guds synpunkt beror livets härlighet helt och hållet på vår tros omfattande, trons tillägnande och trons uppskattande av Kristus och det finns ingen härlighet till reds för oss varken nu eller i den tid som kommer utom på denna grund och på detta sätt. Jag är medveten om att detta är så enkelt, så elementärt men det är också det som anger riktning och som styr i fullaste mått.

Härlighet – att Herren ska förhärligas i oss. Vad skulle kunna vara större än att Herren blir förhärligad i oss? Guds härlighet hör ihop med uppståndelsen, och denna uppståndelse hör honom allena till, den är unik, den är hans. Om Gud ska förhärligas i oss måste du och jag hämta detta liv från honom och leva detta liv utifrån honom som uppståndelsen och livet, göra det dag för dag, och känna honom som detta under det att vi vandrar genom livet.

SLUT

----------

De artiklar som distribueras till Bönehus Norden och Bönehus Östergötland
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.

Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.

Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i mer än 100 nationer.

***********

Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4

Lars Widerberg
Intercessors Network
Mailto:IntercessorsNetwork@Telia.com

Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850

***

I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

forts. från 7a

Den första lektionen i Kristi skola
När du väl är inne börjar lektion ett här. Det är endast ett återupprepande av vad vi så kraftfullt har fört fram i tidigare stycken. Den första lektionen i Kristi skola som den Helige Ande ger oss handlar om vad vi har nämnt som olikheten mellan, den fullständiga skillnaden mellan oss och Kristus. Detta är kanske inte bara den första lektionen men en pågående lektion genom hela livet. Men detta är den sak som den Helige Ande börjar med, den fullständiga olikheten mellan vad Kristus är och vad vi är. Ta fram Johannes evangelium igen och läs det stilla och målmedvetet med denna utgångspunkt. Så olik Kristus är jämfört med andra människor, till och med jämfört med sina egna lärjungar. Du kan gå vidare från Johannes evangelium till de andra evangelierna med samma tanke i botten.

Det kommer att bli en ordentlig lektion om den Helige Ande är med dig vid den läsningen. Så i grunden annorlunda han är! Den skillnaden är åter och återigen fastslagen. ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån.” Joh 8:23. Häri ligger skillnaden, och den skillnaden blir till sammanstötning vid varje punkt, en sammandrabbning i synsätt och bedömning, sammanstötning mellan olika mentalitet och inställning, tänkesättens drabbning, idéernas kamp, värderingarnas strid, en tvekamp i allt mellan honom och de andra – också med lärjungarna som är med honom i skolan. Hans natur är annorlunda. Han bär en himmelsk natur, en gudomlig natur. Ingen annan har en sådan. Han har ett himmelskt sinne, ett himmelskt tänkesätt. De andra har en jordisk mentalitet och dessa två går inte ihop, inte på någon punkt. När sista ordet är sagt återstår ett gigantiskt gap mellan de båda. Han är helt och hållet annorlunda.

Om det nu är så, säger du, så befinner vi oss i ett väldigt ogynnsamt läge. Han är sådan han är och vi är något helt annat. Men detta är helt enkelt skolans natur och innebörd. Hur ska denna svårighet, detta problem få sin lösning? Hans lösning finns i de ord som han hela tiden upprepar, orden om en tid då han ska vara i dem och de i honom, och när den tiden är inne kommer de att i den innersta och djupaste delen av sin varelse vara så olik det de är i varje annan del. Med detta menar jag att det som är Kristus kommer att finnas i dem, och allt detta som Kristus är vilket är helt och fullständigt annorlunda. Vid något tillfälle tänker dessa att det vore kanske bäst att agera på ett sätt men detta som är helt annorlunda inombords tillåter dem inte att göra som de tänkt. Vid ett annat tillfälle kanske de tänker att det inte är särskilt klokt att fortsätta med en uppgift men det som är så olikt längst in säger med skärpa sitt ’Fortsätt’.

Den yttre människan säger ’Det är galenskap. Jag bjuder in en katastrof.’ Den inre människan bjuder dig att fortsätta. Dessa båda kan inte förenas. Han finns i det innersta och han är fullständigt annorlunda. Vår utbildning har som mål att lära oss att följa honom, att gå hans väg. ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv… och följa mig.” Förneka sig själv: Dina argument, dina bedömningar, ibland till och med ditt förnuft. Följ mig – och Kristus är den som får rätt vid varje tillfälle.

Människor har gjort de mest galna saker ur världens perspektiv men det visade sig ändå att de hade rätt till sist. Detta är inte en uppmaning till dig att sätta igång med galenskaper. Jag talar om Kristi auktoritet i det inre, skillnaden mellan Kristus och oss vilket är den första lektionen som den Helige Ande ger var och en som har begynt Kristi skola. Första lektionen visar denna oerhörda skillnad, denna väldiga klyfta som slår fast att han är ett och vi något helt annat och att vi inte kan vara säkra på att vi befinner oss på rätt spår om vi inte överlåter allt till honom.

Detta är anledningen till att bönen har en sådan central plats i Guds barns liv, och detta är orsaken till att bönen hade så stort utrymme i hans liv när han var här. Herren Jesu böneliv är, på ett sätt, det största problem som du stöter på. Han är Kristus, han är Guds son, han står under smörjelsen, han bär inte på någon synd, ändå, ändå måste han tillbringa en hel natt i bön efter en lång dags hårt arbete. Åter och åter finner du honom bedjande. Varför måste han be? Därför att det finns andra saker som trycker på och påverkar. Det finns andra företeelser som ropar på uppmärksamhet, som väntar gensvar och propsar på lydnad. Han är tvungen att befinna sig i linje med smörjelsen, i ständig harmoni med den Helige Ande under vars styre han har ställt sig, därför kan han inte besluta om något utifrån sig själv. Om han var tvungen att göra så, hur är det då med oss? Vi befinner oss inte ens på hans syndfria nivå. Vi bär allt det i vår natur som gör våldsamt motstånd mot Gud, hans sinne och hans vilja. Hur mycket mera nödvändigt blir det inte då för oss att skaffa ett böneliv genom vilket Anden ges tillfälle att föra oss rätt, hålla oss i linje med Guds syfte, leda oss på Herrens väg och rota oss i Herrens tid.

Mina kära, om det är något ett Guds barn kommer att lära under den Helige Andes välde så är det hur olik han är jämfört med oss, hur olika vi är i jämförelse med honom, så fullständigt annorlunda. Men, välsignad vare Gud, om vi verkligen är Guds barn är denna fullständiga olikhet inte bara något objektivt men också något invärtes mitt i denna tidsålder. Detta är den andra fasen i fråga om detta annorlundaskap.

Den första fasen handlar om skillnadens faktum. Skulle du vilja ta ställning och acceptera detta? Skulle du just nu, vid denna punkt, ordna upp denna sak? Herren Jesus är helt och hållet annorlunda jämfört med mig. Till och med då jag tycker att jag är som mest rätt är han alltfort helt annorlunda och jag kan aldrig, aldrig någonsin, lita på min egen känsla för det som är rätt tills jag har överlåtit mitt rättsmedvetande till honom. Detta är att gå väldigt långt, men det är helt nödvändigt.

Många av oss har lärt dessa lektioner. Vi talar inte utifrån något som vi har läst, vi talar utifrån vår erfarenhet. Vi har ibland varit övertygade om att vi har haft rätt och har gett oss iväg på basis av vår känsla av att vara rätt, och så har vi kommit på skam och hamnat i en förfärlig dimma av rådlöshet och förvirring. Vi var säkra på att vi var rätt, men se nu var vi har hamnat. Och när vi funderar över det och tar det inför Herren måste vi fråga oss själva om vi dröjde inför Herren och väntade på honom i tillräcklig grad i fråga om denna sak. Var vi inte en aning förhastade i vår känsla av att vara rätt? Det är som med David och arken.

Davids motiv var i ordning och hans förståelse av Guds syften var klar. Det var rätt att Gud ville ha arken i Jerusalem men David tog till sig detta i sitt sinne som en idé och den verkade fram stor entusiasm inom honom och så gjorde han en vagn. Hans motiv, hans goda motiv, en god idé, en hängiven ande, all detta förde med sig stora problem. Herren slog Ussa och denne dog inför Herren och arken ställdes undan i Obed-Edoms hus och där stod den kvar. Allt detta för att en man hade en bra idé men glömde att vara stilla inför Herren. Du känner till fortsättningen.

Senare talade David med leviternas huvudmän, ”Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt.”
Instruktionerna fanns till reds hela tiden men han hade inte varit stilla inför Herren. Om David hade tagit med sig sin gudfruktiga entusiasm i stillhet inför Herren, hade han kunnat dirigera honom till de instruktioner som han hade gett till Mose och han hade sagt sitt ja och hade också sagt ’Kom bara ihåg att det är så här man ska bära den.” Ingen skulle ha behövt bli dödad, ingen fördröjning, saker och ting hade förlöpt utan svårighet.

Vi får kanske tag på verkligt bra idéer som främjar Herrens sak, men vi måste ge dem till Herren för att vara säkra på att de inte är något vi använder för Herrens sak, istället måste de vara något av Herrens sinne som fötts i oss. Det är oerhört viktigt att vi lär oss Kristus; han är så annorlunda.

Du förstår att detta delar upp kristna i stort i två grupper. Kristna kan i det stora hela sorteras i två kategorier. Den ena gruppen består av kristna vilkas kristendom är något objektivt, något utvärtes. Den handlar om att ha tagit till sig en kristen livsstil. De gör en hel del saker som de annars inte skulle ha gjort. De går i kyrkan, de läser Bibeln, en rad saker som de inte gjorde förut och de låter bli att göra en hel del av vad de gjorde tidigare. Detta är ungefärligen vad som räknas i denna grupp. Allt handlar om att göra och inte göra, att gå eller inte gå, att vara en god kristen utvändigt. Detta är en stor grupp med sina olika skiftningar av ljus och mörker, verkligen en stor gruppering.

Sedan finns det andra som befinner sig i Kristi skola, för vilka det kristna livet är något inre, en vandring med Herren, en hjärtats gemenskap med Herren i dess varierande mått. Detta är dess natur, en verklig inre vandring med en levande Herre i hjärtat. Skillnaden mellan de båda grupperna är avsevärd.

Andens lag eller verktyg för inlärning
Jag måste försöka avrunda detta. Denna fullständiga olikhet. På vilket sätt gör Anden denna stora skillnad känd för oss? Anden talar ju inte till oss på ett språk och med ord som hörs. Vi hör inte en yttre stämma som säger, ’Här är vägen, vandra på den’. Hur kan vi då förstå och veta? Det handlar om vad Paulus kallar ’Livets Andes lag i Kristus Jesus’. ’I honom var liv och livet var ljus’. Hur kan vi veta, på vad sätt kan vi nå insikt i denna sak som gäller skillnaden mellan vår väg, våra tankar, våra känslor och Herrens? Hur får vi tag på ljuset? Livet var ljuset. ”Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Joh 8:12. Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Andens instrument, om jag får använda ett sådant uttryck, för vår skolning är liv i Kristus. Detta innebär att vi förstår Andens tanke och väg i en särskild sak genom livets inre beröring, genom att urskilja och känna igen liv, gudomligt liv. Eller, å andra sidan, om vi är känsliga i Herren vet vi när Anden inte är ens med något genom en känsla av död, död i den riktningen.

Detta är en sak som ingen kan lära oss med ordens hjälp, genom att föreläsa. Men det är något vi kan veta. Du kan veta genom reaktioner, ofta våldsamma reaktioner. Du väljer en väg, och du möter en häftig reaktion. Du kämpar i en särskild riktning för att se en sak förverkligas och om du bara stannade upp något lite för att se skulle du förstå att det är du som försöker driva igenom denna särskilda sak. Du ser att det inte finns någon spontanitet i det, den spontanitet som kännetecknar Herren. Du vet att Herren inte kommer till uttryck där. Du vet med dig att det saknas spontanitet och frid. Man måste skjuta på och tvinga för att något ska hända. Ni vet alla mer eller mindre, tror jag, alla ni som är sanna Guds barn vad jag talar om.

Men, kom ihåg, detta är Andens verktyg i den skola där man lär sig Kristus – liv. Kännetecknet på en andeledd, andesmord man eller kvinna är att de är levande, att de både tjänar i liv och förmedlar liv. De vet genom denna livets lag var Herren finns, vad han bekänner sig till, vad Herren söker, vad han vill ha. Detta är det sätt på vilket de skaffar sig kännedom. Ingen röst hörs, inga yttre bilder eller symboler, men på djupet i anden fäller livet avgörandet, livets Ande avger där sin dom.

Så utomordentligt viktigt det är för oss att leva inför Gud i Kristus Jesus. Det är nödvändigt för oss att hela tiden få tag på liv. Om bara fienden kan få grepp om oss med sin dödens ande och föra vår ande in under dödens täckelse kommer han genast att skära av ljuset och få oss att famla oss fram och fråga var vi är och vad vi borde göra. Han är alltid ute efter att åstadkomma detta och vi måste hela tiden kämpa för livet. Allt som har med förverkligandet av Guds syfte är sammanlänkat med detta Liv. Detta Liv är den faktiska summan av alla Guds syften.

På samma sätt som ett frö bär liv, inte bara sitt eget liv men det fullvuxna trädets liv, och detta liv om det ges utrymme leder till framväxten av ett stort träd, så finns också i det liv som vi mottar som andligen nyfödda all den styrka vilken härbärgerar Guds fulla, sammanfattade och slutgiltiga tanke. Fienden är ute efter att, inte bara skära av livet, men också för att hindra Guds slutliga intresse av och angelägenhet om att se detta liv som är givet till oss komma till fullt uttryck, detta eviga liv som är givet till oss nu.

Anden har alltid omsorg om detta liv och han säger till oss ’Skydda, försvara detta liv’. ’Tillåt inte att något kommer in för att störa detta liv.’ Närhelst något bedrövar Anden och hindrar det livets verksamhet, se då till att genast söka skydd i det dyrbara blodet som står som vittne mot all död, detta dyrbara Jesu blod, detta oförstörbara liv, det som vittnar i Himlen om seger över synd och död genom vilket du befrias från fiendens hindrande hand.

Det blodet är den grund på vilken vi måste stå för att kunna ta itu med allt som bedrövar Anden och som lägger hinder ivägen för att livet ska verka, det liv genom vilket vi lär känna Kristus, lär känna Kristus på ett levande sätt hän mot en ständigt växande fullhet.

Må Herren hjälpa oss.

Läsning: Matt 11:29, Joh 1:51, Matt 3:16, Joh, 1:4, Rom 8:2, 2 Kor 3:16-18.

Kristi skola; den skola där Kristus är själva lektionen och Anden är läraren, den skola där undervisningen inte är något yttre utan åstadkommer inre förvandling, där undervisningen inte förmedlar saker men handlar om ett inre verkande utifrån vilket Kristus blir en del av oss genom erfarenhet – detta är denna skolas natur.

Smörjelsens mening
”Ni ska få se Himlen öppen.” Han såg himlen öppnas och Guds Ande sänkte sig ner över honom.
Vad menas med den Helige Andes smörjelse? Det är inget annat än och inget mindre än att den Helige Ande intar sin plats som absolut Herre. Smörjelsen för med sig Herrens Andes fullständiga välde. Detta betyder att allt annat välde har satts åt sidan, vilket innefattar vårt styre i våra liv, våra sinnens välde, vår viljas herradöme, våra begärs makt och det inflytande andra utövar över våra liv. Alla dessa intressen och alla dessa influenser måste ge plats åt den Helige Andes välde utan reservation, annars kan man inte lära känna och leva under denna smörjelse.

Detta är anledningen till att Herren Jesus gick ned i Jordans flod, förebildligt ner i döden och graven, representerande människan och från den stunden lät han aldrig, inte på något sätt, sitt eget liv styra när han utförde Guds vilja utan ställde sig själv fullständigt under Guds Ande i varje detalj. Jordans grav lyfter fram åsidosättandet av allt välde som vägrar underordna sig, allt annat herravälde och varje slags inflytande. Om du läser om Kristi andliga liv i evangelierna kommer du att se att det var vid denna ståndpunkt han hela tiden höll fast.

De inflytanden och influenser som försökte påverka honom och styra hans vägar var många och starka. Ibland kunde det vara den fulla styrkan i satans angrepp för att få honom att agera för att stärka sin egen sak och till och med för att rädda sitt eget liv. Vid andra tillfällen klädde fienden sig i kära medarbetares argument och övertalning i deras försök att hindra honom att färdas dit han skulle eller för att få honom att förlänga sitt liv genom att bespara sig lidande.

Dessa inflytanden kom från alla håll, på många sätt och alla försökte få grepp om honom och en hel del av råden verkade till och med vara både visa och goda. Till exempel när det gällde att besöka lövhyddohögtiden; man närmast tvingade honom – Det är något som alla gör, om du inte går dit, kommer man att titta snett. Om du verkligen vill få ett godkännande, måste du falla in i ledet och göra det som är religiöst acceptabelt. Om du inte kommer med förlorar du i anseende, ditt inflytande snörs av, din möjlighet att hjälpa minskar. Vilken vädjan detta är om du nu har något särskilt på ditt hjärta, något av
Guds sak på ditt hjärta, något vars välgång är av största vikt.

Sådana var dessa inflytanden som ständigt nötte på honom. Men antingen det nu var satan som kom med all list och skicklighet, med insinuationer och i direkt attack eller det var genom kära lärjungar och nära medarbetare, hurudan argumenteringen än var kunde inte den mannen rubbas en hårsmån från sin princip. ’Jag befinner mig under smörjelsen, jag har givit mig till den Helige Andes absoluta suveränitet och välde och jag kan inte ändra på detta, vad det än må kosta. Om det kostar mig mitt liv, mitt rykte, mitt inflytande, om det så kostar allt som jag håller kärt, kan jag ändå inte agera om jag inte vet genom den Helige Ande att det är Faderns vilja och inte någon annans vilja, Faderns tanke och inte någon annans, att detta kommer från Fadern.’

Detta är smörjelsens innebörd. Ber du om den Helige Andes smörjelse? Varför ber du om denna smörjelse? Är smörjelsen något som du stävar efter? Av vilken anledning? För att du ska bli använd, för att du ska kunna ha makt och kraft, ha inflytande, för att kunna göra en mängd underbara saker? Det främsta och förnämligaste som smörjelsen innebär är att vi inte kan göra något alls utom det som smörjelsen leder oss att göra. Smörjelsen tar bort allt från våra händer. Smörjelsen tar ansvar för ditt rykte. Smörjelsen tar ansvar för förverkligandet av Guds syfte. Smörjelsen tar fullständig makt och kontroll över allt och allt kommer från den stunden att finnas i den Helige Andes händer. Och vi måste komma ihåg att om vi ska kunna lära oss Kristus så måste detta inlärande av Kristus ske genom den Helige Andes arbete med oss, vilket innebär att vi måste följa exakt samma väg som Kristus gick efter princip och regel.

Vi finner att vi inte har läst särskilt långt i Johannes evangelium, vilket i särskild grad är Kristi skolas evangelium, förrän vi får höra honom säga: ”Sonen kan inte göra något av sig själv.” ”De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv.” Mina gärningar är inte mina. ”Fadern har gett mig gärningar att fullborda.”
”Sonen kan inte göra något av sig själv.” Detta är den negativa sidan av smörjelsen, emedan den positiva kan summeras i ett enda ord – Fadern allena. Detta skiljer sig kanhända från den syn på smörjelsen som vi hittills har haft. Oh, att få vara smord av den Helige Ande! Vilka under vi kommer att få se, vilket underbart liv det ska bli. Det första, och något som inte går att ändra, som kan sägas om smörjelsen är att den binder oss till Guds Andes herravälde så att inget kan uträttas om inte han verkar fram det. Inget alls! Detta är ingen trevlig upplevelse om det naturliga livet är starkt och på väg att nå sina mål. Man måste ta vägen om Jordan innan det blir tal om smörjelse. Att lägga den naturliga styrkan och självlivet åt sidan är en absolut nödvändighet därför att i grund och botten bär smörjelsen med sig Andens fullständiga välde.

Du lägger märke till detta faktum i 2 Kor 3:16. ”Närhelst någon omvänder sig till Herren”, när Herren blivit det man ser på, då tas slöjan bort. Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” – eller, det sker genom Anden, som är Herre.

Du befinner dig i skolan där du ser Kristus och upplever det inre lärandet av Honom, och så förvandlas du till hans avbild under Andens välde. Så är det närhelst någon omvänder sig till Herren, när Herren är målet framför oss, den som vi väljer att se på! Ändå är det så med oss, med oss kristna, med oss som är så hängivna och uppriktiga kristna att det tar så otroligt lång tid att lära sig att se enbart på Jesus, att ha honom som enda mål. Säger jag för mycket nu?

Vi menar att vi älskar Jesus: ja, men vi är också väldigt förtjusta i att få vår egen vilja fram och vi tycker inte om att den störs. Är det någon av oss som har nått en sådan nivå andligen där vi inte har besvär alls med Herren? Nej, vi finner oss jämt och ständigt i situationer där vi tror att det ligger i Herrens intresse att vi ger oss av i en särskild riktning, men finner att Herren inte ger sin tillåtelse. Herren låter oss inte göra det och vi står avslöjade och mår dåligt. Vårt hjärta var verkligen brinnande för det där. Det var inte alls lätt, verkligen inte lätt att säga, nåväl Herre, jag är lika nöjd med detta som om jag hade fått göra det jag ville. Jag gläds alltid över att göra din vilja.

Vi blir besvikna över att Herren inte ger oss lov att göra det vi tänkt, eller när han fördröjer det. Så hemskt det känns. Om vi bara fick sätta igång. Sådana dröjsmål avslöjar oss. Är inte detta sant om de allra flesta av oss? Naturligtvis är det sant. Vi passar i denna beskrivning och det visar att vi trots allt inte har Herren för ögonen i den utsträckning som vi trodde. Vi har ett annat syfte vid sidan om och nära knutet till Herren och detta handlar om något som vi vill vara eller som vi vill åstadkomma, något som vi vill ha eller kanske en plats, ett ställe vi gärna vill vara på. Det finns där och den Helige Ande känner till det. I denna Kristi skola, där Guds syfte och mål är Kristus, bara Kristus, Kristus fullständigt, där har smörjelsen den betydelsen att Kristus måste vara Herre genom Anden. Smörjelsen har den rollen och den positionen. Nog nu om smörjelsens betydelse. Detta var sant om Honom och så måste bli om oss.

Herravälde och lydnad
Om vi ska kunna ta examen i denna skola och få del av härligheten, Kristi fullständiga härlighet och därmed vara dugliga instrument i hans rikes styre är ett underordnande den enda vägen till inlärandet av detta gudomliga, himmelska styre vilket är de heligas bestämmelse, ett underordnande under den Helige Ande. Detta begrepp, lydnad eller underordnande, har en intressant betydelse i Nya testamentet. Jag menar att det har hanterats ovarsamt och givits en felaktig och närmast otrevlig betydelse. Den föreställning man får av underordnandet är att någon trycks ner och hålls nere, kuvas. ”Ni hustrur, underordna er era män.” Det tolkas som ett ’ni måste ner under’, men ordet betyder inte detta. Hur ska vi kunna förklara vad det grekiska ordet för lydnad eller underordnande verkligen innehåller?

Skriv ner siffran 1. Skriv sedan ordet lydnad eller ordet underordnande. Hur gör du då? Du ska inte göra det genom att skriva ytterligare en etta nedanför. Ordet betyder ’att placera något jämsides eller just efter’. Nummer 1 är det primära, den främsta siffran. Den står främst, före allt som kommer efter, den styr och ger mening åt allt som följer. Underordnande innebär att han, Kristus, i allt är den främste. Vi följer efter och får vårt värde i relation till honom.

Detta är inte att vara nedtryckt, men att hämta allt från honom som den förste. Och det går inte att hämta ut något av det goda utan att först ha förts till lydnad under Kristus. Således, vi följer efter, tar en andra plats, tar den plats där det blir möjligt att få del av allt hans goda. Du får det som är värdefullt genom att ta din plats. Församlingen är inte underordnad Kristus på ett hämmande och kuvande sätt, inte nedtrampad eller med tumme i ögat. Hon följer efter eller vid hans sida; han har första plats, den förnämsta platsen, och hon som hans brud får ta emot allt gott just därför att han är den främste. Församlingen följer som tvåa. Men vem bryr sig om plats när man ändå har tillgång till allt det goda som förstaplatsen förtjänar – och detta just genom att inte skaffa sig plats. Detta är underordnande.

Herrens tanke för församlingen är att hon ska få tillgång till allt. Men hur är det tänkt att hon ska få det? Inte genom att ta första platsen men genom att vandra jämsides med honom och i allt ge honom främsta platsen. Detta är lydnad, detta är underordnande. Andens välde är inte något kärvt som skadar oss och tar allt från oss, håller oss nere hela tiden så att vi inte vågar röra oss. Andens herravälde går ut på att föra oss in i fullheten, det fulla resultatet av Herrens ställning som huvud. Men vi måste lära oss vad detta styre innehåller innan vi kan ta del av fullheten. Det är av hans fullhet vi får ta del.

Problemet har allt från Adams dagar varit detta att det inte är någon annans fullhet som människor vill ha utan bara sin egen, att kunna finna fullheten i sig själv och inte i och genom någon annan. Den Helige Ande rycker undan denna grund och säger; det är hans fullhet, det är i honom. Han måste inta sin plats i absolut herravälde innan vi kan ta del av hans fullhet.

Detta är nog för stunden om smörjelsens innebörd. Förstår du det? Må Herren ge oss nåd att kunna acceptera Jordans innebörd så att vi kan uppleva en öppen himmel och genom denna öppna himmel få stå under den smörjelse som för in all Himlens fullhet för oss. Men detta betyder Andens absoluta herravälde.

Lektion nummer ett i skolan – det är inte ens lektion nummer ett, det är själva grunden för att alls kunna komma in i skolan, det är intagningsprovet. Vi kommer aldrig in i skolan förrän vi accepterar den Helige Andes herravälde. Detta är anledningen till att så många inte kommer särskilt långt i kunskapen om Herren. Man har aldrig accepterat smörjelsens innebörd, aldrig egentligen gett sig ner i Jordan. Deras utveckling går långsamt och deras inlärning håller inte måttet. Leta reda på en person som verkligen förstår korset, förstår Jordan, och dess uppgift att rensa väg för Andens välde och du kommer att finna en snabb tillväxt, du kommer att finna en andlig mognad långt utöver andras. Detta är verkligen riktigt. Det här är begynnelsen, inträdesprovet.

IN I DEN SVENSKA KRISTENHETEN HAR vid de svenska högskolorna och universiteten kommit studenter för de egna studiernas skull, men inte bara för det... Själv tror jag de också är här för Sveriges skull. Inne i Sofiagården efter mässan i Slottskapellet delar man sin situation. Mer än en av studenterna får upp ögonen för att deras stund här i Sverige också fanns med i Herrens plan för deras liv; redan i deras moderliv var detta tänkt, reflekterar Erling. De är en rikedom och en välsignelse för infödda svenskar med sin närvaro. När vi tänker ’mission’, glömmer vi ibland att här i landet finns tiotusentals studenter från alla världsdelar som också på ett eller annat sätt är välsignelser, och många av de kristna studenterna också missionärer här i landet… Många kan känna sig som Sosthenes som vi egentligen inte alls känner vem han var i Paulus´ brev till Korint. Men han var en alldeles särdeles viktig medarbetare i Guds rike tillsammans med Paulus, inte minst för krisernas Korint. En missionär trots att han bara nämns i första versen i första Korintierbrevet. Men hans namn betyder ”med bevarad kraft”…    

-- -- -- --

Fotnot:
Slottskapellet, foto: Ulf Johansson
Internationella Högskolan Jönköping, foto: Patrik Svedberg

Den dominerande världsbilden som totalt styr opinionen är den ateistiska humanismen. Det är den världsbild som råder i Sverige och globalt, inte minst via FN som högsta instans i Världssamfundet. Dessutom är det den världsbild som styr den officiella Svenska kyrkan och hennes tro och liv. Gå till fråga efter fråga och denna kyrka har opinionens tro och mening. Världsbilden ligger som ett raster över Svenska kyrkans tro. Den tro hon är bärare av har kommit att bli en sekts, eftersom hennes officiella tro i stort avviker från den apostoliska, katolska och ortodoxa tron så som den traderats genom tiderna. Den världsbild som råder är humanismen, där människan är alltings mål mått och medel.

Den f.d. professorn i NT:s exegetik Bertil Gärtner skriver i artikeln ATT TOLKA BIBELN: ” Om kyrkan inte har något bestämt att säga blir det något annat som bestämmer vad kyrkan skall säga – och ofta blir det vad som är majoritetens tankar i samhället.”

Dag Selander

***

DE SENASTE ÅREN har man hört så mycket om principer för att tolka Bibelns texter att man inte längre tycks höra vad texterna säger.

I diskussionerna hör man att det inte finns någon säker kunskap om vad bibeltexterna menar. Det leder till den kaotiska regeln ”tro vad du vill” vilket gör att man i kyrkan inte kan säga att Guds ord talar om något bestämt. ”Du har din tolkning”, säger man, ”men jag har min”. Dessa slagord gör människor förvirrade. Allt flyter samman i en riktig röra och när folk frågar efter vad kristen tro säger, är svaren lika många som det finns kyrkoledare och teologer. Om kyrkan inte har något bestämt att säga blir det något annat som bestämmer vad kyrkan skall säga – och ofta blir det vad som är majoritetens tankar i samhället. För att kyrkans röst skall höras anpassas då den till vad som de flesta tycker. Att tolka Bibeln i det sammanhanget blir lätt att man ser på de bibliska texterna som människors tankar om Gud. I stället har den allmänneliga kyrkan i alla tider bekänt att den bibliska uppenbarelsen är Guds tankar om oss människor och hur vi skall leva.

Om det är Guds tankar kan man säga att de är Guds ord. Så som man säger efter en textläsning ”Så lyder Guds ord”. Därför har en kyrka en bekännelse som i vår tradition säger att den skall vara byggd på Guds ord och att allt skall bedömas utifrån den heliga Skrift. Detta kan vi med glädje hålla fast vid. Men varifrån får då evangeliernas och apostlarnas brev och gärningar sin auktoritet? Hur kan man säga att vad Gud uppenbarat i de bibliska traditionerna gäller århundrade efter århundrade, alltså ända in i vår tid? Svaret är att tolkningarna vi finner i vårt NT har sin början med Jesus.

De skriftlärde tolkade GT:s texter på många olika sätt. Bakom vissa tolkningar talade man om vilken rabbin som uttalat dem. Den byggde på denne skriftlärdes auktoritet. Med Jesus kom emellertid en skriftlärd som inte stödde sig på andra skriftlärdes tolkningar utan kunde säga: ”Ni har hört att det blev sagt till fäderna… men jag säger er…” (Matt 5:21 osv.). En sådan auktoritet hade man aldrig hört förut. Skulle han ha varit den slutgiltige ”tolkaren” av de heliga skrifterna? Profeternas löften om Messias menade att han gick i fullbordan med honom, något alldeles oerhört. Mose lag tolkades av Jesus på ett nytt sätt så att dess många bud fick upplysning genom Jesus och hans sätt att tala om Guds rike och vad som gäller för dem som ansluter sig till detta rike. Gudsdyrkan fick en ny inriktning ”i ande och sanning” och i det nya templet som är ”i Kristus”. Inte att undra på att denne Jesus fick ta konsekvenserna av sin ”tolkning” och blev ett försoningsoffer för hela mänskligheten.

Men kan en människa ha en sådan auktoritet? Jesu uppståndelse visade att han var inte bara en människa som de andra skriftlärde utan med vår trosbekännelses ord ”sann Gud och sann människa”. Därför har allt han sagt och gjort en gudomlig auktoritet. När vi alltså talar om tolkningar av bibeltexter måste man i en kyrka utgå från vem Jesus är och att den som lagt grunden till kyrkans tolkning är Jesus. Som så många andra skriftlärde på Jesu tid samlade också Jesus en utsedd skara lärjungar som skulle följa honom och lära av honom vad han uppenbarade i sin undervisning. Det är det som ligger i botten på apostlarnas undervisning i breven i NT. De har sin auktoritet helt från Jesus. Redan Stefanos (Apg. 7) använde Jesus sätt att tolka GT:s texter och visade hur Gud arbetade med sitt folk fram till Jesus.

Det är således viktigt att i evangelierna se hur Jesus använde GT:s profetior och Mose lag. Han uppenbarade hur Gud ser på oss människor och hur de som följer honom skall leva efter ”frihetens lag” efter de principer han lärt oss och som gäller för Guds rike. Efter Jesus uppståndelse blev därför de kristnas allra första trosbekännelse att Jesus är Herre. ”Så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allt är till och genom vilken vi är till”, 1 Kor 8:6. När Jesus kallas ”Herre” får han den beteckning som den första grekiska översättningen av GT gav Gud själv. Jesus är Herre och Gud och det är i hans namn och i hans auktoritet som man skall tolka Bibeln. Till hjälp för detta har Herren gett oss den helige Ande, ”sanningens Ande”, Joh 14:16. ”Han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er”, 14:26.

Visst är det svårt att i vår tid med alla nya situationer och frågor som vi får brottas med finna svar i den heliga texterna. Men grundprinciperna finns där och de gäller. Tolkningar behövs därför men för en kyrka och kristna måste utgångspunkten vara de principer och den grund Jesus Kristus har lagt. Med alla slagord som ”tro vad du vill”, ”följ din inre röst” lämnar vi människor hjälplösa och jag fruktar att många som förr gick med stadiga steg på Guds rikes väg nu går vilse och letar efter svar. Det är därför mångas ansvar att visa vägen mot målet.

Bertil E. Gärtner

REFLEKTION
Artikeln ovan är hämtad ur OAS-bladet 2005:4. Den svenska kristenheten står sedan lång tid inför ett vägval, att följa en opinionens tolkningar eller att följa Guds ord och den heliga Skrifts uppenbarelse i Kristus Jesus. Vill vi som kristenhetens företrädare bekänna oss till samhällets värderingar eller till Kristus Jesus. Det vägvalet är en utmaning inte bara för folket i Svenska kyrkan utan för alla svenska frikyrkor samt övriga kyrkor i Sverige idag. Det vägvalet har också betydelse för själars frälsning och skörden för evigheten…  

***


I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

Kapitel 6 (b)
En öppen himmel

En ny framtid för en ny människa
Detta ord, du kommer att få se himlen öppen, innebär en ny framtid för en ny människa. En ny människa, ny förväntan. I en av de engelska översättningarna, (The Authorized version) har man utelämnat ett ord som tagits med i en annan (The Revised version). Jag tar med det av den anledningen att det ligger underförstått i det grekiska originalet utan att ordet egentligen lyfts fram. I en version heter det ’Härefter ska ni få se himlen öppen’. I den andra har man inte tagit med det första ordet och det står ’ni ska få se’. Men ’ni ska’ är något med förhoppning, med framtidsutsikt, det är en tidsform som pekar framåt mot en kommande dag. Inte ’ni ser’, men ’ni ska få se’. Det är en ny framtid för en ny människa och i detta ligger ett nytt tidsavsnitt.

Det är den Helige Andes tid. Genom hans ankomst har den öppna himlen blivit en verklighet. Korset åstadkommer den öppna himlen för oss. Men det är den Helige Ande som gör den verklig i oss på samma sätt som vid Herren Jesu förebildliga död och uppståndelse i Jordan då himlen öppnades över honom. När han kom på uppståndelsegrund hade han en öppen himmel. Då sänkte sig Anden ner över honom och förblev där, och Anden blev, kan man säga, det kommunikationsmedel som lät Himlen vara allt det som den skulle vara i fråga om samtal, umgängelse och samvaro. Det är i Andens tid som allt värde i Kristus blir verkligt i oss. ’Ni ska få’; och, välsignad vare Gud, det som låg till reds för Natanael är närvarande med oss.

Den tidsåldern har kommit. Vi befinner oss i den Helige Andes tidsålder, i den öppna himlens tid.

Det utmärkande för ett liv smort av den Helige Ande

Vad är det som kännetecknar ett liv som är smort av den Helige Ande? Du minns att när Paulus reste till Efesus fann han somliga lärjungar och utan att ge oss någon förklaring till anledningen till hans fråga sa han omedelbart till dem, ’tog ni emot den Helige Ande när ni kom till tro?’ Deras svar var, ’nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten’. Nästa fråga som Paulus ställer är särskilt betydelsefull. Den tar oss tillbaka till Jordan. ”Vilket dop blev ni döpta med?” Dopet är uppknutet till denna livsviktiga verklighet. Om du inte känner den Helige Ande, vad betydde då ditt dop? Vi blev döpta med Johannes dop. Då förstår jag, ’Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus’. När de hörde det, lät de döpa sig till Kristus och den Helige Ande kom över dem. Så kom de in i Kristi skola. Och det som utmärker ett liv smort av Anden är att du lär känna Kristus på detta levande, ständigt växande sätt.

Lyssna till detta. Det är inte så elementärt och oviktigt som det tycks. En del av oss är inte speciellt duktiga som elever och vi tar lång tid på oss att lära. Det tog mig årtionden att nå en sann insikt i detta. Vi vet så mycket, och ändå upptäcker vi att vår personliga kännedom om Kristus är så liten. Vi kommer fram till detta om och om igen. Till sist kommer vi att nå en punkt då vi ropar ut ett, ’det är inte läror och sanningar, teman och ämnen och skriftord som jag behöver känna till’. Allt detta är nog så bra när du arbetar med det men låt en person hamna i elden, i stora svårigheter, under betryck och i rådlöshet. Vad händer då med alla dina läror, alla dina ämneskategorier, allt ditt bibelstuderande? Vari ligger dess värde? Det löser egentligen inte dina problem, inget av det kan föra dig igenom. Detta är en tragedi.

Sanningen om många av oss som har våra läror ordnade, som har gått igenom Bibelns lärosatser och arbetat med dem; pånyttfödelse, återlösning, försoning, rättfärdiggörelse genom tro, helgelse och så vidare, sanningen är den att när vi har gått igenom allt detta och fått allt på plats och sedan har hamnat i en hemsk andlig kris har allt vad vi lärt förlorat sitt värde. Vi når en plats där vi, om det inte vore för Herren själv, enkelt kunde vräka alltsammans åt sidan och säga att kristendomen inte fungerar.

Så är det för dem som har känt Herren i åratal utifrån samlandet av sanningar, så mycket värde har det när man hamnar i djupaste andligt betryck. Det enda som kan hjälpa i en sådan stund är inte dina fina anteckningar med alla lärosatser, utan vad du har lärt om honom personligen på ett levande sätt i ditt hjärta. Vad har den Helige Ande uppenbarat i mig och för mig och gjort mig delaktig i av Kristus? Detta är vad vi förr eller senare kommer att ställas inför. Vi kommer att föras tillbaka till den levande, andliga insikten om Kristus. Det är endast han personligen, uppenbarad i vårt innersta genom den Helige Ande, som kan frälsa i den mörkaste stunden.

Den dag kommer då vi kommer att avklädas allt utom det som hör till den inre, andliga insikten om Kristus, avklädda all den mentala och intellektuella kunskapen. Många av dessa som varit stora när det gäller undervisning och lära har gått igenom ett oerhört mörker vid livets slut, ett förfärligt mörker. Hur de har klarat sig igenom har berott på den inre kunskapen om Kristus ställd mot den yttre, intellektuella. Hur ska jag förklara vad jag menar med detta?

Om du, till exempel, upptäcker något som gäller din mat och ditt födointag vilket verkligen är dig till hjälp. Du har testat allt, alla tips, många sorters diet som man har erbjudit dig mitt i din sjukdom, men inget har hjälpt. Så, plötsligt hittar du något som verkligen hjälper, och vid nästa tillfälle av prövning följer du de nya råden och äter och upptäcker att det hjälper dig igenom. Det är något som verkar och samverkar i ditt inre, något som för dig igenom svårigheterna. Det är detta jag menar med anknytning till vad Kristus är för oss och hur Kristus verkar i oss. Han måste få vara i oss. Detta är det som vi kan finna vila i med tillit och förtröstan, och när vi gör det tar han oss igenom. Det är på detta sätt vi ska lära känna Kristus. Det är det enda sättet på vilket vi kan lära känna honom, och det handlar om erfarenhet.

”Du ska få se Himlen öppen”. Den Helige Ande har kommit för att inrätta en helt ny ordning för oss, så att Kristus uppenbaras i oss som vårt verkliga liv. Ni ska få se när den Helige Ande kommer; detta är tecknet på ett liv smort av Anden. Ni ska se! Och det är verkligen oerhörda tillfällen när man verkligen ser. Några av oss har gjort sådana upplevelser vid speciella tillfällen och somliga av oss har sett andra ha sina särskilda upplevelser. Och ändå visste vi att de hade vetat om allt detta, hade lärt sig det och hade fått det inpräntat under åratal. Ändå hade det inte förrän efter många år blivit en verklighet för dem och de kunde till sist säga: ’Nu äntligen börjar jag se och förstå vad man har sagt hela denna långa tid’.

Jag minns en man som hade växt upp i en verkligt from familj. Jag jämförde alltid fadern i huset med Charles G. Finney. Han var som Finney i ande och till själ och kropp. En av hans söner som växte upp i denna gudfruktiga familj var en mycket nära vän till mig under många år. Vi hade verklig gemenskap och talade alltid om Herrens sak. En dag – jag kan fortfarande se det, alldeles vid hörnet av Newington Green –skulle jag träffa honom och när jag närmade mig Newington Green kunde jag se honom på håll. Jag såg honom le, och så skakade vi hand. Han var som ett enda stort leende. Vet du, sa han, jag har gjort en upptäckt. Vad är det du har upptäckt, svarade jag. Jag har upptäckt att Kristus bor i mig! ”Kristus i oss, vårt härlighetshopp.” Detta hade blivit en verklighet för mig. Jag svarade att jag kunde berättat det för honom för många år sedan. Det är det som är skillnaden, svarade han, jag ser det nu, jag vet det nu.

Du märker vad jag är ute efter. Det är precis detta. Oh, att världen vore full av sådana kristna! Är inte detta det stora behovet? Men eftersom detta uttalades till Natanael måste det gälla oss alla. Det var inte till Petrus, Jakob och Johannes på förklaringsberget. Det var Natanael som fick höra det, en i den yttre gruppen av lärjungar. Orden är för alla och om det behöver styrkas och bevisas, se då på vad Jesus sa: ”Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” Vad är det som har hänt? En oerhörd omvälvning har ägt rum inom ramen för ett par enkla satser. Se, en verklig israelit. Det hör Israel till, det hör till Jakob, nationen Israels fader; det hör Jakobs söner till, det jordiska Israel. Nå, men det är skarpt avgränsat till det jordiska, det är snävt begränsat till ett folk bland alla nationer och hör hemma inom förebildernas ram.

Men, lägg nu märke till den stora övergången. Herren tog bort något som Natanael sa: ”Du är Israels konung”. Israels konung? Det betyder inget i detta sammanhang. Ni ska få se större ting än dessa. Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen. Detta är något mycket större än Israel. Människosonen. Det har med människosläktet at göra, något universellt. Detta är för varje människa som vill komma med, inte bara för Israel. Ni ska få se större ting! Himlen öppen – och för vem? Inte bara för Israel, men för varje människa i Kristus. Människosonen.

Denna titel Människosonen, representerar allt det som Gud har tänkt för människan. Vilken storartad tanke, vilken väldig plan Gud har för människan. Den öppna Himlen är till för människor när de förs in i Guds plan i Kristus. Den öppna Himlen är till för människor. Gud uppenbarar sig för människor i människan Kristus. Detta är till för oss alla. Låt ingen få dig att tro att denna öppna himmel, denna smörjelse endast är till för några få utvalda. Nej, detta är till för alla.

Guds önskan, Guds tanke är att du och jag, de mest enkla okunniga och svaga, de som är minst dugliga utifrån det naturliga, ska upptäcka att vi har fått den öppna himlen som gåva och rätt genom födelse. Sagt med andra ord, du och jag får i Kristus lära känna detta underbara Andens verk som består i en inre uppenbarelse av Kristus i en ständigt växande fullhet.

Detta är till för oss, var och en av oss. Må den mest mogna kristne få uppleva en ny dragning till Kristus i denna sak och må vi alla verkligen komma fram till denna kris då locket över oss bräcks sönder och vi får lära känna den öppna himlen där Anden uppenbarar Kristus i våra hjärtan för att han ska bli förhärligad.


---

Slut kapitel 6

***


I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

Vi har i dessa samlingar varit ledda att fundera över vad det innebär att vara i Kristi skola, i vilken all inlärning, all instruktion, all disciplin har som mål att lära känna Kristus, att lära in Kristus, inte att lära något om Kristus men att lära sig Kristus invärtes. Det här är den allra svåraste delen när det gäller att försöka lägga fram denna sak enkelt och klart. Vi kunde ta upp allt som finns rörande Kristus som lära, som undervisning, men det är inte detta vi är ute efter. Det är inte alls något sådant som Herren vill göra. Det är Kristus själv. Han ensam är det levande förkroppsligandet av sanningen, personifieringen av all sanning och allt liv.

Herrens syfte och önskan är inte att vi ska lära känna sanningen i dess många aspekter, men att lära känna personen, den levande Kristus på ett levande sätt. Genom att denna person blir given till oss och att vi blir förenade med honom blir sanningen levande i stället för att vara bara teoretisk eller mekanisk sanning.

Ett ord av repetition här, och jag kan inte beskriva för dig med vilken kraft detta har förts till mitt hjärta och hur tungt det vilar över mig med sin innebörd. Närhelst något är i fara att föras bort från hans fulla, hans fullständiga tanke verkar Gud alltid för att föra in en ny, fräsch, uppenbarelse av Kristus. Han arbetar inte för återtagandet av dessa sanningar som sanningar betraktat. Han återför allt som är nödvändigt för en förnyad uppenbarelse av sin Son, en presentation, en framställning av hans Son i sin fullhet.
Med koppling till detta har vi mer än en gång framhållit att det evangelium som Johannes skrev, hans brev och Uppenbarelseboken är de texter som avslutar Nya testamentets tid. De skrevs när den nytestamentliga församlingen var på väg bort från sin ursprungliga och ofördärvade härlighet, sanning, helighet, renhet och andlighet och höll på att bli ett inomvärldsligt kristet system. Herrens sätt att ta itu med den situationen var att ställa fram dessa skrifter vilka innehåller en ny presentation av hans Son i himmelsk, gudomlig, andlig fullhet. Det är fråga om en återgång till Kristus. Så gör den Helige Ande hela tiden. Han återför oss till personen, genom att visa oss vad denne person representerar i andliga, himmelska termer.

Vi måste vara försiktiga när vi går från evangelierna till breven så att vi inte hamnar i den position som menar att vi har lämnat det enkla, elementära bakom och gått vidare till något som inte är fullt så elementärt, det vill säga att breven skulle vara något som håller högre status än evangelierna. Kraftfullast markerat; de har inte någon sådan ställning. De förklarar och levandegör evangelierna för oss. Allt som finns i breven finns också i evangelierna, breven är endast tolkningen av Kristus och Herren kommer inte att låta oss vara upptagna med tolkningen på bekostnad av personen.

Allt i Kristus
Om jag nu talade till personer som vore ansvariga för församlingsbygge skulle detta vara ett berikande sammanhang att stanna inför en stund, men det innehåller följande för oss. Vi hanterar Apostlagärningarna och breven som om de ställer fram en metod för församlingens liv och vi använder denna som ett utkristalliserat system för dess ordning, dess form, dess bruk och dess lära, och svagheten i detta sätt att förhålla sig är just att detta skulle vara något i sig själv och därmed går man miste om och förlorar Herren Jesus. Jag undrar om du kan läsa av vad jag menar med det?
Du förstår, den Helige Andes sätt är att ta Kristus och förklara honom för hjärtat, för att visa att Kristus är en himmelsk ordning. Det är inte brevtexterna som utgör en beskrivning av en himmelsk ordning, det är Kristus som är denna ordning och allt som har med ordning att göra måste hållas omedelbart knutet till denne levande person. Om det förvandlas till en sak, en företeelse, omvandlas det genast till ett jordiskt system och du kan plocka fram hundra olika jordiska system ur breven som samtliga bygger på brevens innehåll. De kan fås att understödja rader av system och olika tolkningar som representeras av kristna grupperingar och anledningen är att de alla har skiljts från personen.

Det finns mängder av företeelser, rader av ämnen, teman och läror. Vi har ”Guds rike”, ”helgelse”, ”det eviga livet”, ”det segerrika livet”, ”övervinnandet” eller ”övervinnarliv”, ”Kristi andra tillkommelse”. Detta är bara några få ämnen och teman, sanningar som de kallas, vilka har tagits upp och utvecklats på Skriftens grund och som folk ivrigt har sysselsatt sig med och som de är väldigt intresserade av som enskilda företeelser. Somliga samlas runt helgelseförkunnelse och blir helgelsefolk – en avskild grupp. Andra låter sig avskärmas och avgränsas av funderingar kring Herrens andra återkomst och dessa särskilda profetior. Så formas grupp efter grupp.

Detta skulle vara helt omöjligt om Jesu Kristi person sattes i centrum av oss alla. Vad är Guds rike? Det är Kristus. Om du ger dig in i evangeliernas kärna finner du att Guds rike och Jesus Kristus är samma sak. Om du lever i Kristus, är du i riket och du vet vad riket är i detalj allteftersom den Helige Ande lär dig Kristus. Riket är inte i förstone ett ting eller en sak. Riket kommer, när det visar sig i sin universella form, att vara ett utryck för, en manifestation av Kristus. Det är det hela. Du kommer in i riket i och genom Kristus, och det samma är sant om allt det övriga.

Vad är helgelse? Det är inte en lära. Det är inte alls ett ”Det”. Det är Kristus. ”Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning.” 1 Kor 1:30. Om du är i Kristus och om den Helige Ande lär dig Kristus då vet du vad helgelse är, och gör han inte det har du kanhända en teori och en lära om helgelsen men den kommer att skärma av dig från andra kristna och den kommer att föra andra kristna i svårigheter. Det är kanske så att läran om helgelsen har fört fler kristna i svårigheter än någon annan enskild lära genom att förvandla den till en sak i stället för att låta Kristus vara vår helgelse.
Detta säger jag bara för att försöka förklara att vi ska se till att förbli i Kristi skola, där den Helige Ande inte lär ut saker, inte Kyrkans lära, helgelse, tillkommelse, inte färdigheter, inte ett antal ämnen men lär oss Kristus.

Vad handlar tillkommelsen om? Vad handlar Kristi tillkommelse om? Det handlar om hans återkomst. Och vad innebär hans återkomst? Följande ord ger oss nyckeln: ”Han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror.” 2 Tess 1:10. Detta är fullbordandet av något som har pågått i det inre. Hur vet jag då bäst att Herrens återkomst är nära? Inte huvudsakligen genom att förstå profetiska tecken men genom det som pågår i Herrens folks hjärtan. Detta är det bästa tidstecknet, det som Guds Ande gör i Guds folk. Men du kanske inte är intresserad av det.

Du kanske hellre vill veta vad som kommer att ske med Tyskland och Ryssland, om dessa två händelsevis kommer att forma en allians. Hur långt kommer vi med det? Vart har allt prat om ett återuppstående romarrike lett oss? Detta är tillkommelsen som en företeelse, en händelse.

Om vi endast håller oss nära honom som är summan av all sanning, och rör oss i takt med honom och lär in honom kommer vi att veta vad som är på väg att hända. Vi kommer att förstå vad som ligger om hörnet. Vi kommer att höra en viskande röst som manar till förberedelse i våra hjärtan. Den bästa förberedelsen för hans tillkommelse är att känna honom som kommer. Jag säger inte att det inte finns något där i profetiorna, missförstå mig inte. Men jag vet att det finns mängder med människor som är så helt upptagna med profetiorna som enskild företeelse, vilkas andliga liv är förtorkade och som saknar ett inre vandrande med Herren. Vi ser detta så ofta.

Jag kommer inte att glömma ett besök i ett land, i en av dess större städer där jag skulle tala under en vecka. Allt var så arrangerat att mitt första budskap skulle följa på det sista av en man som hade varit där hela den föregående veckan. Han hade talat om profetiorna på varje möte. Jag satt ner för att lyssna till hans sista samling om ändtidens tecken. Man hade sina anteckningsböcker och man skrev fascinerat ner allt. Allt tillhörde det yttre, allt hörde till det objektiva; romarriket återuppstått och Palestina återtaget.
Så slutade han och alla var redo för ytterligare något med sina anteckningsböcker färdiga. Och Herren sa till mitt hjärta att det första ordet måste vara, ”Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren”. 1 Joh 3:3. Detta ord för att kunna tala om det andliga resultatet av det andliga hoppet. De var inte intresserade av detta, Anteckningsböckerna slogs ihop, pennorna lades undan, det fanns inget intresse när jag i Herren försökte så troget som möjligt beskriva vad allt detta innebar för den inre vägen, i att formas efter Herren. De bara väntade på att mötet skulle ta slut. När jag till sist slutade – de kunde knappt vänta till dess – försvann de alla ut.

Nej, det handlar om Herren, och den Helige Ande för oss tillbaka till Herren. Men det handlar inte om att återgå till det som inte är väsentligt, att gå tillbaka till begynnelsestadier detta att återvända till Kristus. Det betyder att stå på den enda grunden utifrån vilken den Helige Ande verkligen kan förverkliga hela Guds syfte och vilja, att vara i Kristi skola där Anden lär oss Kristus – och Andens sätt att lära oss Kristus är genom erfarenheter.

Behovet av helt ny förmåga
Det är på denna punkt vi måste vara så enkla och röra oss i det elementära. Denna skolas väsen och natur kräver den mest drastiska förändring i oss. Det är helt omöjligt att sätta sig ner i Kristi skola där den Helige Ande är den store handledaren, förrän den största förändring har ägt rum i oss. Vi måste omskapas fullt ut om den skolan ska ha någon mening alls. Vi kan inte ge oss in här med något hopp om att kunna lära Kristus ens på enklaste nivå förrän vi har tagit emot en helt ny förmåga. Vi måste ha en duglighet, en mottaglighet, ett sätt att fungera som vi inte äger i det naturliga. ”Den som inte blir född ovanifrån kan inte se Guds rike.” Joh 3:3. Detta är Herrens sätt att slå fast detta oerhörda fakta.

Det riket är ett rike i vilket somliga företeelser finns med vilka jag inte har någon som helst samhörighet med, vilka jag i det naturliga inte kan samspela med. Ta en promenad i trädgården. Gå ner till potatisen och grönsakerna och börja tala om något, vad som helst. Vad tänker potatisen om dig? Vad skulle kålen säga om dig? De kan varken höra eller förstå vad du säger, vad det nu än är. Deras liv är inte likt ditt liv. De har inte någon möjlighet att vara och verka på din nivå. Det finns ingen möjlighet till samspel dig och dem emellan. De har inte kapacitet, begåvning eller kvalifikation för att uppfatta det mest elementära i dina resonemang. Du kanske talar om sådana alldagliga ting som kläder, de förstår ändå inte. Så är det.
Samma stora skillnad är det mellan oss och Guds rike. ” En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det…” 1 Kor 2:14. Skiljet är så totalt att om du och jag i det naturliga skulle föras rakt in till den plats där Guds Ande talade skulle det vara som i en helt annan värld om inte Guds Ande gjorde ett under med oss. Är det inte så? Ni troende, gå ut i denna värld och börja tala om det som är av Herren och se dem stå och gapa. Det är främmande för dem. Så är det. ”Den som inte blir född ovanifrån kan inte se Guds rike.” För att komma in i denna skola måste det hända något med oss vilket innebär att vi får ta emot en helt ny konstitution med helt andra kvalifikationer och annan duglighet, sådan som passar det som är av Gud. Sådan är denna skolas natur. Det är Guds Andes skola.

Jag vet att detta är väldigt grundläggande, men är inte detta det som vi möter hela tiden. Man klargör för oss att vi ofta lyssnar till ord utan att dessa har någon verklig mening. Vi är i behov av att vår kapacitet att förstå andligen utökas och tillväxer. Av naturen är vi handikappade när det gäller dessa ting.

Självlivets krossande
Det finns ett skriftställe som jag inte kommer undan. Detta har följt mig en lång tid. Det har också varit med som grund i vår utläggning. Ordet finns i Joh 1:51 och det tycks mig som om det är ord som introducerar oss till Kristi skola, dessa ord som Natanael får ta emot av Herren Jesus. Jag tror att det är till hjälp att läsa hela stycket från vers 47: ”När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Natanael frågade honom: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” Jesus svarade honom: ”Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” Sedan sade han till honom: ’Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.’”

Här närmar vi oss Kristi skola, och det finns en sak här som är nödvändig att se på innan vi ens kan passera tröskeln till skolan. Det innefattas av dessa ord: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Detta ställt vid sidan av den avslutande satsen, ”änglar stiger upp och stiger ner över Människosonen”, ger oss en fullständig bild av vad som ligger bakom andligt sett.

Vid den tid som Jakob med svek – du minns berättelsen om hans bedrägeri – stal förstfödslorätten och var tvungen att fly för sitt liv fick han se en stor sanning, dock som i töcken, som en förebild, han fick se den utan att kunna ta den till sig. Jakob skulle inte vid den tiden ha haft någon möjlighet att omfatta meningen med det han fick se, nämligen Betel, Guds hus. Betel, den plats där himmel och jord möts, där Gud och människa möts, där härligheten är länken som förenar himmel och jord, Gud och människa, där Gud talar och gör sig känd, där Guds syften uppenbaras.

Varför var det så med Jakob? Han vandrade i svek och bedrägeri. Han gav sig därifrån så som han var tvungen, för att vandra vidare och i tjugo år stå under disciplin. När dessa tjugo år hade gått skulle han åter stå inför en konfrontation med Himlen i fråga om sitt jordiska liv, sin jordiska natur. Anden gav sig åter i kast med hans köttslighet, med honom själv vid Jabbok för att detta köttsliga, naturliga liv skulle slås, krossas och smulas sönder. Därefter skulle han bära ett märke under resten av sitt liv som visade att detta hade kommit under Guds dom. Och därefter, med Jakob dömd, Jakob slagen, sårad, tillintetgjord kan han gå tillbaka till Betel för att tömma ut sitt drickoffer, och dröja kvar där. Sveket är borta. Han är inte längre Jakob, utan Israel i vilken det inte, för att tala bildvis, finns något svek. Verket var inte avslutat, men krisen hade genomlevts.

Herren Jesus säger här just detta; att komma till den plats där Himlen är öppen, där Gud kommer ner för att samtala, där härligheter förblir och där du kan ta emot det som Betel innebär detta är inget mindre än att komma och vara i mig, att vara och förbli i mig som Betel, som Guds hus och där få ta del av allt Guds och Himlens goda. Detta betyder att du har kommit till den plats där det naturliga livet har brutits ned, krossats och lagts i gruset. Du kan inte komma in i hans skola förrän detta har ägt rum och det är nödvändigt för Herren att i Kristus säga oss när vi närmar oss tröskeln; Se, det är verkligen en Israelit i vilken det inte finns någon Jakob, han ska få se Himlen öppen.

Att tala om jakobs-livet är bara ett annat sätt att tala om självlivet, därför att ”Själv” är den verkliga kärnan i det naturliga livet och då inte bara självlivet i dess verkligt ondskefulla former men självlivet i dess helhet. Jakob tillhörde den utvalda släktlinjen. Han hade en historisk kunskap om Gud, men övergången från det naturliga till det andliga måste göras via disciplin och kris.

Låt oss stanna här. Se på Herren Jesus. Ingen skulle våga säga att Herrens självliv var likt våra självliv, orena, fördärvade, syndfulla. Inte alls! Ändå hade han ett egenliv, ett självliv fritt från synd. För honom betydde egenlivet bara detta att han kunde tala, tänka, bedöma och handla utifrån sig själv. Det är allt. Inte med ondskefullt syfte, inte som motiverad och influerad av synden eller fördärvet men i oberoende. Han kunde ha sagt och gjort mycket gott utifrån detta oberoende. Men han intog denna hållning, denna attityd att fastän det inte fanns någon synd i honom varken ville eller kunde han vid något tillfälle agera eller tala skild från sin Fader. Det skulle vara oberoende, och det skulle ge fienden just den öppning som han arbetade för att få. Men vi kan lämna detta här.

Vad jag vill poängtera är att vi inte får tro att självlivet enbart uttrycker sig som något fördärvat. Det görs en hel del för Gud med de renaste motiv, men det görs utifrån oss själva. Det finns många tankar, idéer och bedömningar som är både vackra och sublima men de är våra och om vi bara visste sanningen skulle vi förstå att de alla är helt och hållet olika Guds.

Alldeles vid ingången till hans skola har Herren ställt upp något absolut och oundvikligt. Det är Jabbok. Jabbok var ett biflöde till Jordan och innebörden av Jordan finns med där just vid tröskeln till Kristi skola. Han accepterade Jordan för att kunna gå i den skolan under tre och ett halvt år. Du och jag kommer inte att kunna vara med i smörjelsens skola på något annat sätt. Det måste vara så. Om du och jag ska kunna lära Kristus, kommer det endast att ske under det att jakobs-naturen dräps. Jag förmedlar inte lära och teknik till er. Jag vet precis vad jag har att säga.

Jag vet om denna erfarenhet som den största verklighet i min personliga historia. Jag vet vad det är att ha arbetat med all min kraft för Gud och predikat evangelium utifrån mig själv i åratal. Jag vet, jag vet mycket väl vilket hårt arbete det är när det ligger som ett lock över ens huvud. Jag har stått så många gånger i talarstolen och sagt till mig själv, om jag bara kunde bräcka sönder detta lock och istället för att predika det som jag samlat ihop från alla böcker, gjort noteringar om i mina anteckningsböcker och studerat bara kunde lägga allt åt sidan och med en öppen himmel tala det som Gud lägger i mitt hjärta. Detta var min längtan under många år. Jag anade att det fanns något sådant men jag hade inte fått tag på det förrän den stora kris som beskrivs i Romarbrevet 6 kom och med den också den öppna himlen. Det har varit annorlunda sedan dess, helt annorlunda. ”Ni ska få se himlen öppen.”, och all kamp var borta, alla dessa bindningar har försvunnit, begränsningarna, det finns inget lock där. Detta är min härlighet nu. Förlåt mig för detta personliga inpass.

Jag är tvungen att nämna det eftersom vi inte är här för att hålla föredrag, vi befinner oss mitt uppe i den Helige Andes direkta och omedelbara arbete med att uppenbara Kristus för oss och detta i allt större omfattning. Men detta äger inte rum annat än vi har kommit till vårt Jabbok, tills jakobslivet har fått dödsstöten genom den krisen och då Herren kan säga ’en verklig israelit i vilken det inte finns något av Jakob. Du ska få se Himlen öppen.’. Det finns ett sådant lock, en stängd himmel över oss alla utifrån vår natur, men välsignad vare Gud, korset ser till att himlen rämnar, förlåten har rivits itu uppifrån och ner och Kristus uppenbaras tack vare denna sönderrivna förlåt som är hans kött. Man ser honom inte längre som mannen Jesus, han ses av våra hjärtan i all fullhet av Guds fullständiga tanke för människor. Det är en oerhörd sak att kunna se Kristus och se honom mer och mer. Det är här det börjar – ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek, ingen Jakob. Du kommer att få se himlen öppen.”

Se forts. i (6)b

--------------

Från Bed.nu hämtas nedanstående material. Det handlar om en man som heter Moses Hansen. Han är i Danmark en mycket originell gatu- och mässpredikant. Han har oftast setts bärande ett stort kors på sina axlar. En illustration till detta kan ses i bildtexten 'Moses Hansen och hans lärjungar demonstrerar emot sexmässa'.  Se: http://www.thomassoendergaard.dk/Danmark1.html

Vid ett par tillfällen under 80- och 90-talen hade jag privilegiet att möta denne märklige man. Det är en sån där människa man inte glömmer i första taget. Jag minns t.ex. hans speciella sätt att hälsa. "Be brave!" eller "Be strong and courageous!". Moses hade förstås hämtat orden från ingen mindre än Josua. 
"Be strong and courageous. Do not be terrified; do not be discouraged, for the LORD your God will be with you wherever you go." 

//Dag Selander 
 
***


 
Moses Hansen, förebedjare i Danmark, har under många år bevakat erotiska mässor i Danmark. Där mässan varit har också Moses Hansen varit. Han har suttit utanför mässa och bett till Gud om bl.a. människors frälsning.
Det har gett sådana resultat att de som arrangerar mässorna har gjort ekonomiska förluster. Moses Hansen hamnade inför domstol under 1990-talet av mässarrangörerna, på grund av deras ekonomiska förluster. Man menade att Moses Hansens förböner saboterade deras mässor.
Domaren frågade vem som står inför rätta, Moses Hansen, som ber, eller Gud Fader, som verkställer. Att bedja är inget brott och Gud Fader går väl knappast att sätta i fängelse vid en eventuell fällande dom, resonerade domaren.
Åtalet lades ner.

Läs porträttet:  Moses Hansen

Moses Hansen berättar nu följande på hemsidan Regnbågen, ett program på telefonsvarare, den 5 februari 2006:

Bed att vi vaknar upp från vår behagliga, danska lagom-vardag och vänder oss till evangeliet om Jesus Kristus, det är hälsningen undertecknad av Moses Hansen, Danmark.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten har här ett inspirerande exempel från Danmark i denne Moses Hansen vilken profetiskt rör sig med olika aktioner i det danska samhället. 

Satt i bilen med fyra ungdomar på väg till sportlovsläger häromkvällen. Frågade dem om de kände till en rapplåt som heter Happy Birthday. "Javisst, den känner vi till", svarade högstadietjejerna. "Vad handlar den om?" frågade jag. "Jo, den handlar om en pappa som förlorat sitt barn..." Texten är en låt av Flipsyde som ofta hörs i etern; "Happy birthday" heter den och handlar om en pappas sorg över ett aborterat barn. Det är en stark text.

Själva texten kände tjejerna inte till. Laddas ned som ringsignal på moblen. Det beror på att det korta avsnitt som oftast hörs är den korta jingeln i refrängen: Happy birthday, love you whoever you woulda been Happy birthday...  Den säljs också som mobil mp3 och är kanske en av de mest kända låtarna just nu.
 
Varje år har vi 30.000 aborter i Sverige. Ute i etern är föremålet för en känd rappjingle ett aborterat foster. Men tonårslyssnarna vet tydligen inte riktigt vad låten handlar om, annat än att det är en pappa som förlorat sitt barn... Man kan höra den på SvTs Trackslista 30 sek Videoklipp och jingle mp3

Reklamen för låten: Flipsyde blandar rap och rock på ett härligt sätt. Snabbtungad rap, rockgitarrer och hejarklacksrefränger, allt i en härlig mix. Piper, Steve, Dave och D-Sharp har gjort en superskiva med "We the People" och på den finns hitten "Happy Birthday".

Detta är texten:

 T  O  K  E  L  A  U
 Vote for world’s smallest  nation
Citizens of the tiny South Pacific territory of Tokelau, three coral atolls with a population of 1,500, begin voting February 11 in a referendum designed to give them self-government.
The microstate, seized by Britain in 1889 and handed to New Zealand to administer in 1926, is poised to become the world’s smallest self-governing island territory.
Three specks of land totaling 12 square kilometers (4.6 square miles) with populations of 400, 500 and 600 make up the island group.
 
Without an airport and linked to the outside world by telephone and cargo ship, Tokelau, which lies midway between New Zealand and Hawaii, has decided that a change in its status must be approved by two-thirds of voters.
About 600 of its citizens are eligible to vote in the referendum.
Voting in New Zealand’s last Pacific colony takes place over five days with results due February 16, New Zealand administrator for the territory, Neil Walter, said.
 
Tokelau is one of 16 non-self-governing territories left on the U.N. decolonization list, which also includes Gibraltar, Western Sahara and Guam.
Four U.N. observers are on the tiny islands to observe the voting process.
Independent nationhood “has never to my knowledge been suggested seriously” as an option for the three atolls, Walter said, “so what they are exploring ... is self government which is full control over their own affairs with continuing New Zealand support.”
 
“That’s pretty much what they have already, they’ve been running themselves ... for a number of years now with New Zealand in a strong support role,” he said.
“This act of self-determination would ... simply formalize that position,” he added.
Local leaders and New Zealand officials expect Tokelau, once independent, to sign a free association agreement with New Zealand—which will give it access to aid, foreign affairs, transport and other key supports.
 
The plan would restore the islands’ sovereignty lost 117 years ago when they were annexed by Britain and provide ongoing support from New Zealand. It also making the microstate eligible for aid from other nations and multinational agencies.
Walter said the islanders’ had developed a “homegrown (governing) product” based on three traditional village councils as well as a 21-member national parliament, or General Fono.
 
The islands have an income of some NZ$3 million ($2 million) a year mainly from fishing license fees for tuna and customs charges.
New Zealand aid tallies NZ$9 million ($6 million) a year and it has set up a NZ$25 million ($17 million) trust fund for the islanders.
“If New Zealand were to cease support, Tokelau would not remain a viable living culture and community,” he said.
Tokelau’s residents would retain New Zealand citizenship if the referendum was approved by voters over the next few days, Walter said.
 
TOKELAU - Culture
The people may be Christian, but Faka Tokelau - the Tokelauan way of life - is Polynesian culture at its most untouched, thanks to the atolls’ isolation and NZ’s hand’s-off approach to administration. The strength of village community and its system of sharing are the defining characteristics, along with the enormous respect afforded elders. Daily life is ordered in each village by a council of elders and family representatives (taupulega), with most men joining the fishing, harvesting and construction workforce, and women responsible for village cleanliness and health.

Each atoll has one village, squeezed onto its highest island (motu). The three villages are divided territorially into two faitu, which compete against each other in fishing, action songs, dancing, sports and kilikiti (village cricket with up to 50 players per side). Despite increasing incursions made by the outside world, all resources are shared between families according to need. The most obvious features of the three villages are their churches and village hall (fale fono).

The atolls are cramped beyond belief, so individualism and a need for privacy aren’t a real virtue in Tokelau. Visitors should dress conservatively, keeping those bikinis and skimpy outfits for another time and place. Resources are scarce, so don’t help yourself to fallen coconuts. If you’re invited into the home of a local, remember to remove your shoes on entering and to sit cross-legged, rather than with your legs stretched out.
 
Tokelau is staunchly Christian, and Sunday is devoted almost entirely to church-going. As many activities (including work) are forbidden on Sunday. The religious distribution amongst the atolls reflects the staggered arrival of Samoan missionaries in the 19th century: Atafu is almost completely Protestant; Nukunonu is largely Catholic; and Fakaofo is split between the two faiths, due to the simultaneous arrival of Catholic and Protestant missionaries. Interdenominational conflict is rare as it runs contrary to the overriding concept of village unity (maopoopo). Prior to the arrival of Christianity, Tokelauans worshipped a god called Tui Tokelau, along with the usual pantheon of Polynesian gods. The coral slab personifying Tui Tokelau still stands in the village of Fakaofo.
 
Tokelauans are Polynesian, closely related to Tuvaluans, Samoans and Cook Islanders. The sprinkling of European surnames is the legacy of the whalers and beachcombers who visited in the late 19th century; their subsequent intermarriage has led to today’s Tokelauans being described as ‘an improbably bizarre genetic mixture’. Today’s local population of around 1500 is far outstripped by the number of Tokelauans living away from home; New Zealand’s Tokelaun population is 5000 or so.
Tokelauan is a Polynesian language, closely related to Tuvaluan and Samoan. Most people speak some English, thanks to their frequent contact with NZ, and it’s taught as a second language in Tokelau’s schools.
 
Traditional foods such as fish, kumala (sweet potato), breadfuit, taro, pork and poultry are cooked on both kerosene stoves and the ubiquitous earth oven (umu). This traditional diet is increasingly being supplemented with imported processed foods, and the islanders’ general health is suffering as a consequence; obesity is on the rise. Fresh water is scarce and tank-collected rainwater tastes brackish. Kaleva, made from fermented coconut sap, is drunk in lieu of imported spirits. Its alternative name, sour toddy, gives you an idea of the taste.

History
Tokelau’s atolls have been populated for around 1000 years, with traditional tales linking the original Polynesian settlers with Samoa, the Cook Islands and Tuvalu. The three atolls were fiercely independent until the Tokelau wars of the 18th century, when Fakaofo conquered Atafu and Nukunonu to create the first united entity of Tokelau.

The first Europeans to visit the islands were Commodore John Byron in 1765 (Atafu) and the sailors of the US American whaler General Jackson in 1835 (Fakaofo). Missionaries soon followed, with Catholic Samoans converting the people of Nukunonu in the 1840s, Protestant Samoans converting Atafu in 1858 and the two groups later battling for the souls of Fakaofo.

The atolls’ already-minuscule populations were drastically reduced to a mere 200 in the 1850s and 60s when Peruvian slave traders seized around 250 people, 500 islanders were removed by missionaries, and diseases such as dysentery took hold.

Atafu 
Dubbed Duke of York Island by its first European visitor, British commodore John Byron, Atafu is the smallest and northernmost of Tokelau's three atolls. Its 42 islets measure a grand total of 3.5 sq km (1.3 sq mi), and the tiny lagoon is 17 sq km (6.5 sq mi); the population is around 500. 
Protestant Atafu is the more traditional of the three atolls, with rationed alcohol sales and a greater reliance on old-style dugout canoes.
The island also has more traditional houses, largely due to its prized supply of building wood, kanava; these houses are increasingly being replaced by cyclone-proof concrete and corrugated-roofed housing.

Fakaofo
Named Bowditch Island by an American expedition in 1841, Fakaofo's 62 islets measure 4 sq km (1.5 sq mi) and its lagoon is 50 sq km (20 sq mi). It's not the biggest of the three atolls, but it has the highest population, at around 580.
Fakaofo has three churches, to cater for its Protestant and Catholic inhabitants. Shady Fale Island is the major settlement, and some families have moved to adjacent Fenuafala to relieve some of the enormous population pressure.
There's so little land that Fakaofo's domestic pig population is forced to live on the reef. Fakaofo has a prime example of a traditional village hall, with the coral slab personifying Tui Tokelau still standing outside.
 

Nukunono
Nukunonu was named Duke of Clarence Island by Captain Edwards of HMS Pandora in 1791, while searching for HMS Bounty mutineers.
It's the largest of the three atolls, with 24 islets measuring 4.7 sq km (1.8 sq mi) all up and the largest lagoon at 98 sq km (38 sq mi).
Two motos are settled on Catholic Nukunonu, and the other feature of note is its extremely pragmatic village hall - a cargo shed. 

Lars Widerberg
Contact: Intercessors Network

-- -- -- -- --

More about Tokelau:
* About: Tokelau
* UN News

As the world watched a spectacular opening ceremony at the start of the Winter Olympics in Turin, Italy last week, local churches were gearing up for an outreach called "More than Gold".  OM Italy has played a leading role in bringing churches together to share the love of Christ at this major sporting event.  Chaplains will serve the athletes at every venue and in the Olympic village while teams of volunteers will reach out to visitors and local residents of Turin and the surrounding area. 

Fifteen people (from France, USA, Italy, Switzerland, Germany and Australia) will be working directly with OM Italy.  Teams will distribute food and drink, run sports clinics, hand out literature and take part in creative evangelism (including performing arts, face painting, balloon modelling and more).  Further events are also planned for the Paralympics in March.

"We hope that the interest generated by this event will get more Italians involved in sports ministry," said Martin Bateman from OM Sportslink. "There are great opportunities to reach out through sport and OM want to help Italian Christians to do this. Together with SportsLink, they hope to have a Global Action Sports training programme running in Italy in the near future.

NÄTET... FISKENÄTET.... Det är en fin symbol för Västkusten, Syd- & Ostkusten i Sverige. Det är en bra bild för Sverige. Liksom för Guds rike. Det är en bild som används av Sveriges Nationella Bönenätverk och bönevisionen och nätverket för Sverige. Se: SNB.

Läs om Hans Marklund i Falun och hans vision för Sverige

Theo Mayekiso berättar om de praktiska uttryck som bönerörelsen tar sig i Sydafrika. De kristna engageras både i att hjälpa de fattiga och i evangelisation och kyrkorna når in i samhället genom att samarbete med företag och myndigheter.
–  På det viset kommer kyrkan in i en profetisk roll som ger påtagliga resultat. samhället.  Det är viktigt att kyrkan inte blir ”sekteristisk” och tror att vi kan lösa alla frågor själva, säger Theo Mayekiso.


Se Världen idag om hur: Det började i Afrika
- Theo Mayekiso återfinns på webbsidan: Global Day of Prayer

Det finns ett flertal rörelser i Den svenska kristenheten som fokuserar på väckelse och bön.  Här listas ytterligare några av ett ganska stort antal svenska bönenätverk: 
* Bed.nu * 24-7prayer.com * Cross-Sweden * Sverigepredikan * Crossnet/Pray

Ytterligare länkar längst ned (hämtade från SNB).

I Norge levde Haakon sambo under en tid med en ? frånskild, minns inte ? kvinna, innan de gifte sig. Min bön är att det inte ska hända i den svenska kungafamiljen.
På något sätt sätter landets kungahus fortfarande en standard för Sverige, lite grann som Israels kungar gjorde. En bra kung i Israel utgjorde ingen garanti för folket, men skaffade en nådatid inför Herren.
 
Min bön är att kronprinsessan ska träffa och gifta sig med en man som räknar med Herren och har stadig ryggrad, och står upp för det som är rätt, milt, men fast och pålitligt. En som vet att sambolivet inte har Guds välsignelse och därför inte ens funderar på en sådan tid. En som känner värdet av bön, och andras böner för dem.
 
Alla människor är som vindfläktar. Somliga av dem minns vi därför att de bar på Guds glädje och ljus. Ett kungahus har större beständighet och än en regering. Regeringar byts ut, avsätts, posterna skiftar? Under Carl XVI:s tid har minst 6 stadsministrar passerat revy: Olof Palme, Ola Ullsten, Torbjörn Fälldin, Ingvar Carlsson, Carl Bildt, Göran Persson... och fler lär det bli. Carl Gustav har under över 30 år satt ett avtryck. Vilket blir tronföljarens avtryck?

Sign. D. T.
 
-- -- -- -- --

FAKTA om Kronprinsessan Victoria http://sv.wikipedia.org/wiki/Kronprinsessan_Victoria 
  

BÖN ÅTERSTÄLLER ORDNINGEN
Att börja bedja innebär att återvända till Guds sätt och sed. Den som söker sig in i tillbedjandets värld letar efter Guds tempo. Bedjandet är Faderns egen installation. Det hör till skapelsens grundtema. Det fullständiga beroendet är förnämligaste uttryck för tillbedjan. Just denna punkt och funktion i skapelseordningen gjordes till absolut mål och angreppspunkt i fiendestrategierna som syftade till att föra den tänkande, tillbedjande människan ur kurs och ut ur fadersgemenskapen.

Bön återvänder till skapelseordningen. Bedjandet återinför och återupprättar ordningen. Att bedja efter mönstret är att bedja om mönstrets återinstallation. ?Tillkomme ditt rike?: Bön söker efter ordningen. Den är på jakt efter Riket. Den placerar varje företeelse i sin rätta position och ser till att ge dem rätt proportion. Bön både är och blir förnuftig när den ger sig på jakt efter urbilden - ?Såsom i Himlen, så ock på jorden?. Guds sätt och sed gör inte våld på skapelsen. Hans väg är nedlagd i den sedan den första begynnelsen. Himlens mönster passar jordens förhållanden och återger den dess harmoni.
 
Ur: I Faderns närhet
Av Lars Widerberg
mailto:Intercessors.Network@Comhem.se Intercessors Network

Pluralism, tolerans, individualism, relativism, postmodernism, sekularism. Orden kan sägas beskriva Europa 2006. Tjugofyra (24) länder i Europa har mindre än 1 % evangeliskt kristna.

Materialismen styr i hög grad samtidigt som intresset för det ockulta är stort. Det finns människor i flera av Europas länder som försörjer sig på den ockulta marknaden. Antalet människor som försörjer sig på den ockulta verksamheten i Tyskland och Italien är fler än antalet präster och pastorer i dessa länder. För många av dagens européer verkar kristendom vara något passerat. Evangelisation uppskattas ofta inte. Många ser det som ren arrogans. Att komma och påstå att man har sanningen.

Att Jesus är Vägen, Sanningen & Livet i ett samhälle präglat av tolerans och pluralism är en utmaning, skriver Joop Strietman.
Även många kristna ogillar evangelisation. I Europa finns många människor med annan religiös bakgrund, framför allt muslimer. Islam är idag Europas nästa största religion.

Detta är en utmaning för Europa och världens kristna. Det är dags att mobilisera för att nå Europa. Vi behöver förebilder, något som vi också kan få från Afrika, Kina, Asien och Latinamerika, där Guds församling expanderar.

REFLEKTION
Den svenska kristenheten är en enhet i Sverige, men också i och för Europa. Guds Ande vill kalla många av dagens unga generation att inkarnera evangeliet hemma i Europas Sverige på hemmaplan, i stadsdelen eller socknen, men också ute i Europa utanför Sveriges gränser. Europa ropar! Europa kallar!

Källa: Elisabeth Lindgren, Omega 2003:4.

InternetVoting.com

GRUPPERING SVENSKA KYRKAN
Bibel & Bekännelse 6.6%-Högkyrklig 5.7%-Lutheran 4.7%-EFS 4.7%  21.7 %

TRADITIONELLA FRIKYKOR
Pingst 3.8%-Missionskyrkan 1.9%-Baptist 0.9%-EFK 7.5%-SAM 5.7% 19.8%

GRUPPERING FRIKYRKOR
Pentekostal/Karismatic 2.8%-Cellkyrkan 0.9%-Evangelikal 4.7%-Trosrörelsen 5,7%-Vineyard 0.9% 14.9%

DE GAMLA KYRKORNA
Romersk katolsk 6.6% - Ortodoxa kyrkan 2.8% 9.4 %

ÖVRIGT
Blandning 1.9% - New Test Church 0.9% - Brethren 0.9% - NT Church 0.9% - Messiansk  0.9% - Restkatolicism 2.8%  8.3 %

Av Den svenska kristenhetens olika besökare på Mission Xp [M’Xp] fördelas deras tillhörighet enligt följande:

* Till Svenska kyrkan hör 49 personer, varav 23 hör till kategorierna Bibel & Bekännelse, Högkyrklig, Lutheran, eller EFS

* Till Frikyrkan hör 37 personer, varav 16 hör till kategorierna som kan sägas vara ”unga” frikyrkor, vilka hör hemma i benämningarna Pentekostal-Karismatisk, Cellkyrkan, Evangelikal, Trosrörelsen eller Vineyard.

* Till Katolska kyrkan hör 7 personer.

* Till Ortodoxa kyrkan hör 3 personer.

* Till övriga hör 9 personer, vilka valt att själva benämna tillhörigheterna: Blandning, New Testament Church, Brethren, Messiansk och Restkatolicism.

* Antalet tillhörigheter av de besökande kan anses vara klart differentierat och relativt högt till antalet, nämligen 23.

* Här citeras en inspirerande och utmanande kommentar av Hans Ström i Smålandsstenar: ”Evangelikal trosgrund och bekännelse till Bibeln som Guds Ord och vägledning för mitt liv, mina beslut, målsättning och engagemang att vara ett enkelt redskap att nå människor med evangelium både i Sverige och i andra länder. Tradition och kyrklig bakgrund i SAM, livsuppgift för Herren genom OM.”

S U M M A
Den svenska kristenheten kan utifrån en mycket enkel undersökning påvisas ha dels en kanske större bredd än vi anar, dels trots en differentierad tillhörighet vara trogen sin traditionella hemvist. Åtminstone kan detta skönjas bland de Svenska kyrkan tillhöriga om 46.2 % av M’Xp-besökarna.

Tack för röstandet.
Det finns nu en ny ”Vote”/”Poll”-undersökning ut på webbsidan.

NY FRÅGA: - Vad vill du prioritera för Den svenska kristenheten idag?
Välkommen att avge din röst och mening. Längst upp till höger på Startsidan under loggan finns länken att klicka på för att komma till frågan.

10 februari 2006
Dag Selander

Status of Global Mission - Översiktssida årsstatistik.
Bland alla andra uppgifter finns en tabellrad med "6  megablocks": 

Namn ……………år 1900………år 1970…......år 2000….............år 2005….........år 2025 
Rom.Catholics 266,546,000.. 665,475,000..1,055,651,000.. 1,118,992,000.. 1,336,338,000
Independents........7,931,000 ....96,926,000 .....379,085,000 .....426,672,000 .....612,670,000
Protestants........103,024,000.. 211,052,000..... 347,762,000..... 375,814,000..... 491,084,000
Orthodox.............115,844,000.. 139,646,000..... 214,436,000......219,501,000..... 235,834,000
Anglicans............. 30,571,000.... 47,409,000........ 75,164,000....... 79,719,000......108,257,000
Marginal Christians. 928,000.... 11,100,000........ 29,501,000........34,150,000........ 49,768,000

Källa: http://www.gordonconwell.edu/ockenga/globalchristianity/resources.htm

Tabellen nedan visar de 10 största nationerna avseende kristna invånare;
årtal - nation - miljoner: 

År 2005....................................år 2025............................. år 2050

USA 252..................................USA 295............................ USA 329

Brazil 167..............................Brazil 193.............................China 218

China 111.............................China 173............................Brazil 202

Mexico 102...........................Mexico 123.......................DR Congo 145

Russia 85.............................India 107.............................India 137

Philippines 74.................Philippines 97.......................Mexico 131

India 68..................................Nigeria 95..........................Nigeria 130

Germany 62.......................DR Congo 91...................Philippines 112

Nigeria 61............................Russia 85..........................Ethiopia 104

DR Congo 53.....................Ethiopia 67..........................Uganda 95

State of Christianity in 2005 - http://www.jesus.org.uk/dawn/2005/dawn12.html -The Friday Fax 2005 #12

Hemsida: GCTS - Global Christianity - Center for the Study of Global Christianity
>> http://www.gordonconwell.edu/ockenga/globalchristianity/index.php

An AD 2001 reality check: 50 new facts and figures about trends and issues concerning empirical global Christianity today
Per hour of ministry,the 5 megapeoples least responsive to Christianity,Christ,and the gospel are: Swedish,Russian,Lithuanian,Polish,Georgian .
Från:  World Evangelization Research Center 
>> http://www.globalchristianity.org/gd/findings.htm

Lista Trossamfund
>> http://worldchristiandatabase.org/wcd/about/denominations.asp

I världen finns det enligt beräkningar 37.000 kristna samfund.
Över 9,000 kristna samfund är representerade i World Christian Database

Antal samfund Sverige 59, jfr USA: 635, India: 263, Britain: 253, Norge: 39,  Iran:27, Irak: 24, Saudiarabien: 12, Christmas Islands: 3, Cocos (Keeling) Is: 2, SValbard & Jan Mayen: 2, Holy See: 1, Pitcaim Islands: 1.
>> http://worldchristiandatabase.org/wcd/about/denominationlist.asp

13.000 etniska folkgrupper representerade per land
>> http://worldchristiandatabase.org/wcd/about/peoplelist.asp

REFLEKTION
Den svenska kristenheten kan enbart ur GCTS-länkarna ovan hämta en myckenhet av inspiration och förbönsämnen i missionens kallelse oich utmaning.

 CLAIMING OUR RIGHTS
 - or POINTING TO THE FATHER

 Tomas Dixon skrev under den rubriken (060201) på sin weblog om Muhammedkarikatyrerna. Tomas är till professionen journalist. Det gör hans artikel extra intressant.

Han skriver att de flesta kristna, tycks det, fördömer de muslimska protestanterna och står upp för yttrandefriheten. Det är en bra hållning – men är det den bästa?

 ”Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt.” Det är vad Paulus skriver i 1 Kor 6:12. Javisst, pressens yttrandefrihet är värd att försvara, men är det den enda aspekten att överväga?

 Jesus krävde inte sina rättigheter med den oskuld han gick i döden för. Han led korsets död – för att öppna en väg för andra. Jag skulle vilja säga, säger Tomas Dixon, att detta med att öppna en dörr för miljontals muslimer, en väg till Fadern, är högsta prioritet i våra dagar. 

Och vi öppnar inte den vägen genom att förolämpa deras känslor. Satir eller hån låser inte upp hjärtan. Jag vet mycket väl att somliga muslimska media oavlåtligt hånar judar och kristna, men våra normer är, eller borde vara satta av Jesus, och inte av deras media.   

Vår rätt att tala och trycka utan censur kan inte ifrågasättas, och vi skulle inte finna oss i att den rätten fråntogs oss.  Men ingen behöver alltid hävda sin eller henens rätt. Om Jesus hade begärt och hävdat sin rätt, skulle Himlens dörr fortfarande vara stängd.

Källa: Voices of Europe - Tomas & Herti Dixon.

YTTRANDEFRIHET OCH
YTTRANDEANSVAR?

Stefan Gustavsson skriver under den rubriken i Svenska Evangeliska Alliansens Nyhetsbrev, 060209:
- Nordiska beskickningar brinner i Damaskus, Beirut och Teheran. Djupt kränkta människor demonstrerar på gatorna: "Döda dem som hädade profeten!" Villrådigheten bland de nordiska ländernas sekulariserade politiker är slående. Hur kan vi förstå människor som håller något heligt? Inte enkelt för en kultur som vår, där vi inte längre lever för något det är värt att dö  för…

[Det] är viktigt att lyfta fram den moraliska aspekten av vad vi bör och inte bör säga och inte enbart den juridiska aspekten av vad vi får säga. Allt som är tillåtet att yttra, måste inte alltid sägas… Vi har yttrandefrihet, men med den friheten följer också yttrandeansvar - vi måste ta ett personligt ansvar för det vi väljer att säga….

Göran Greider skriver i en krönika om hur han, i kampen för yttrandefriheten i samband med Salman Rushdie-affären kände det som att han "avfyrat yttrandefrihetens principer som missiler mot en annan kulturkrets"…

Den generella principen inom media om konsekvensneutralitet, det vill säga att journalister ska rapportera om vad som skett oavsett vad som blir följderna av en sådan rapportering, kan inte tillämpas helt blint. På liknande sätt har demonstranterna, i yttrandefrihetens namn, rätt att uttrycka sin uppfattning om allvaret i att häda profeten, men måste också ta ansvar för skadegörelse och död som följt i demonstrationernas spår.

Det finns en [annan] fråga: Vad är relationen mellan islam och våld? Varför är våld och terror på många platser motiverade utifrån muslimsk tro? Det är en fråga som vi återkommer till…

Läs mera om: SEA

REFLEKTION
Den svenska kristenhetens ansvar är bön. Det gäller det kortsiktiga perspektivet kring Mellanösternsituationen eller hoten kring OS i Turin, men framför allt den långsiktiga visionen om att inkarnera evangelium gentemot arabvärlden. Kyrkans mission är långsiktig och given att förverkligas, och inte styrd av mediala fokus en eller två veckor på en karikatyr där eller ett terrordåd här. Öppnade dörrar och ansvar från ovannämnda artiklar inspirerar oss vidare i missionen och bönen.

***

 

I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

forts.
Kapitel 5:b
Livets ljus

Det sätt på vilket vi kan få Livets Ljus

A. Krisen
Detta för oss till följande fråga. Vilken väg leder oss in i Kristus, eller hur får vi del av livets ljus? Svaret i dess enklaste form är, naturligtvis, att för att ha ljus måste vi ha liv. Detta ljus är livets ljus. Det är en produkt av livet. Allt gudomligt ljus, sant ljus som strömmar från Gud, är levande ljus. Det är aldrig ett teoriernas ljus, ett lärornas ljus, det är ett levande ljus. Och hur får vi tag på detta levande ljus?
Följande två ting visas fram för oss i Johannes evangelium – Kristus i oss och vi i Kristus. Herren har gett oss en vacker illustration av vad det innebär. Vi finner den i kapitel tolv. Vad innebär det att vara i Kristus? Vad innefattar det att ha Kristus i oss? Vad innehåller detta att vara i livet och att vistas i ljuset? Vad vill det säga att ha livet och ljuset boende i oss?

Här är det. Det finns liv i det där ena vetekornet, men det är bara ett enda litet korn. Jag vill att det liv som finns i detta ena vetekorn ska överföras till alla dessa mängder av korn som behövs för att täcka jordens yta. Hur ska det ske?

Herren säger: ”Lägg det i jorden. Låt det falla ner i myllan för att dö. Låt det falla ner i den mörka jorden och låt den täcka det.” Vad kommer att hända? Det begynner genast att upplösas och falla sönder, att ge upp sitt eget i förhållande till det som är dess individuella, personliga liv.
Strax börjar ett skott att skjuta upp genom jorden och en stjälk att formas, sedan ett ax, ett tungt ax med vetekorn. Om jag verkligen kunde se livet och se in i dessa vetekorn så skulle jag se att livet som fanns i det första nu finns i vart och ett av dem. Sedan skulle jag kunna så dessa nya sädeskorn, om jag sådde etthundra skulle jag få tiotusen nya. Jag kunde så alla dessa och de skulle föröka sig hundrafalt till dess att jorden är full. Om jag sedan tog fram ett förstoringsglas för att titta in i vartenda ett av alla dessa miljoner korn och om livet vore något som jag kunde se med blotta ögat skulle jag finna att livet som fanns i det första kornet nu är allas liv. Detta är svaret.

Hur kan detta liv ges utrymme i oss, detta livets ljus? Herren Jesus säger att ett döende måste äga rum, en död i förhållande till vad vi är i oss själva, ett döende med avseende på vår eget liv, en död bort från det liv som levs skilt från honom. Vi måste följa honom ned i döden, och där, genom Guds Andes handlande i förening med Kristus begravna, äger en förvandling rum, ett överförande av hans liv till oss. Och när han träder ut är han inte längre ett ensamt vetekorn, men träder fram som mångfaldigad i var och en av oss. Detta är det mirakel som pågår år efter år i naturen, och det är just precis den princip som används för att Herren ska få utrymme i oss. Du förstår, det är nödvändigt att vi upphör att leva ett liv skilt från honom, det är nödvändigt att ge upp det livet fullständigt. Detta är en kris vid begynnelsen, en verklig kris. Förr eller senare måste den komma.

Några av er säger att ni inte har gått igenom en sådan kris. För mig, säger du, var detta att bli kristen en väldigt enkel och okomplicerad sak. Jag blev lärd som barn, eller, vid ett bestämt tillfälle bestämde jag mig och bekände min personliga tro på Herren Jesus och sedan dess hör jag Herren till; jag är kristen! Rör du dig i en växande fullhet, en klarare uppenbarelse av Herren Jesus? Gör du det? Är din himmel en öppen himmel? Uppenbarar sig Gud genom Kristus i allt rikare härlighet? Gör han det?
Jag säger inte att du inte hör Herren till, men jag säger att den oföränderliga basen för upplevelsen av en öppen himmel är en grav och en kris i vilken du kommer till slutet på ditt egenliv. Det är den kris som innebär verklig, erfarenhetsmässig identifikation med Kristus i hans död, inte denna gång för dina synder men som den du är. Din öppna himmel beror helt och fullt på detta. Detta innebär en kris. Så har det tett sig inte bara för en eller annan, men för många som fått gå den vägen.

Det är sant att de var Guds barn; de kände Kristus; de var frälsta; de tvivlade inte på detta. Men den tid kom då Herren, Livets Ljus, visade dem att han inte endast dog för att bära deras synder i sin kropp på korset men att han också representerade dem fullt ut i deras naturliga tillstånd och liv och detta för att kunna ställa det helt åt sidan. Det var individen, människan själv, inte bara hennes synder som korsfästes. Du är den människan, jag är den människan.

Många har, efter åratal som kristna, kommit fram till den oerhörda identifierandets kris, identifikationen med Kristus som män, som kvinnor, som delar av mänskligheten, inte bara som syndare men som del av den mänskliga rasen; naturliga människor, inte som opånyttfödda, men som naturliga människor med allt detta som vi är och har i vårt naturliga liv. Många har upplevt den krisen och från den punkten har allt hållit en helt annan, mycket större skala än någonsin tidigare i det kristna livet. Himlen har öppnats, fördjupad vision, livets ljus har flödat så mycket klarare.

Hur går det till? Det utgestaltas på krisens basis, och den krisen är kris för oss alla. Om du inte har gått igenom en sådan, får du tala med Herren om det. Märk väl, om du vill gå igenom ett sådant byte med Herren ber du verkligen om något drastiskt, du ber om svårigheter. Den naturliga människan ger sig inte till döden så lätt, denna människa klamrar sig hårdnackat fast, denna människa vill inte alls låta sig ställas åt sidan.

Se på vetekornet. Se vad som händer med det när det just fallit ner i myllan. Är det bekvämt? Vad händer? Det förlorar sin egen identitet. Man kan inte känna igen det. Plocka upp det och se på det. Är detta det fina lilla korn som vi släppte ner? Så fult det har blivit. Det har förlorat sin identitet, sin förmåga att hålla samman, det faller sönder. Så förfärligt. Detta är vad döden åstadkommer. Denna Kristi död, sådan den verkar i oss, bryter ner vårt naturliga liv. Den skingrar det, slår det i spillror, berövar det dess skönhet. Vi begynner upptäcka att vårt liv inte består av annat än fördärv, när allt kommer omkring. Sådan är sanningen.

När vi går igenom detta sönderfall, förlorar vi allt det vackra och dugliga som finns där, så som det ses utifrån det naturligas perspektiv, så som människor ser det. Det är inte alls behagligt att falla i jorden för att dö. Men det är detta som händer.

”Om det dör…” ”Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom.” Rom 6:8. Vi kommer att dela hans liv, få ett annat liv, och då kommer en ny form att uppstå, ett nytt liv – inte vårt, men hans. Detta är brytning och kris. Jag ber och manar er att allvarligt ta itu med dessa ting tillsammans med Herren. Om du gör det, var då beredd på det jag sagt. Var beredd på sönderfallet, var beredd på att allt det som såg bra och gott ut kommer att räknas som förlust, var beredd på att få se att du är långt mera fördärvad än du kunde föreställa dig, förvänta dig att Herren kommer att leda dig till att ropa – ve mig, jag är oduglig.

Men sedan kommer välsignelsen, och den kommer att se ut så här – Herre, det bästa som kan hända mig är att jag dör. Och Herren kommer att svara; det är just detta som jag har haft i sikte. Jag kan inte låta det som är förgängligt och korrupt klädas i härlighet. ”Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.” 1 Kor 15:53. Den oförgängligheten är den kärna av gudomligt liv i kornet som ger upp sitt eget liv, det gudomliga liv som förs över från honom. Gud kommer inte att förhärliga denna mänsklighet. Han kommer att forma oss efter Herrens härlighet. Här möter vi sådant som är alltför djupt och som ligger långt framom, men vi hävdar att det måste till en kris, en brytpunkt, om vi ska nå härligheten, Guds mål.

B. Processen
Sedan följer en process. Herren Jesus sa: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” Han gjorde inte våld på den princip vi just visat på genom dessa ord. Att korset är något som man tar upp och tar till sig en gång för alla är fullständigt riktigt och det i relation till den kris under vilken vi säger ”Herre, jag accepterar nu fullständigt vad korset innebär”. Men vi kommer att finna att efter krisen, denna genomgripande kris, måste vi dagligen hålla fast vid och överlåta oss till korset. Korset utför sitt verk i oss mitt i de svårigheter och lidanden som Herren tillåter att komma över sitt folk.

Han har i sin suveränitet försatt dig i en besvärlig situation, ett hem som är under press, i ditt arbete, sjukdom och svaghet, svårigheter i någon relation. Mina kära, detta är korsets för er på erfarenhetens plan för att Herren ska få ett större utrymme. Sådant skapar väg för hans tålamod, för hans uthållighet och för hans kärlek. Detta är till för att göra väg för honom. Du kan inte gå ner på knä varje morgon för att be, ”Herre, ta mig bort från detta hem, gör mig fri från min arbetsplats, befria mig från dessa svårigheter”. Du måste lära dig säga: ”Herre, om detta är korsets uttryck för mig denna dag, då tar jag upp det och bär det”.

Om du möter situationen på detta sätt kommer du att finna att det finns styrka tillreds, det finns seger där, det finns ett samspel med Herren som bär frukt. Torftigheten och fruktlösheten försvinner. Det är i dessa former som Herren låter korsets princip komma till sant uttryck i den dagliga erfarenheten. ”Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.” – en lärjunge lär av mig, han lär in mig! Att ta sig an svårigheterna, vadhelst de består i, dag för dag är den väg, är det sätt på vilket vi lär oss Kristus. Och detta är Ljusets process, livets ljus, att lära känna, att få se, att föras till fullhet. Du och jag kan aldrig se eller förstå utan korset. Korset måste röja undan det naturliga livet. Herren vet vad vi skulle ställa till med om han ställde undan korset. Jag undrar vad vi skulle göra.

Det tillhör inte bara den senare nytestamentliga fraseologin eller uttryckssättet att tala om vårt dagliga korsbärande. Principen är nog snarare denna att det är det kors som ges till honom som blir det kors jag ska bära dagligen. Detta ligger nog sanningen närmast, och det får detta uttryck. Om Herren lyfte undan det som är korsets uttryck i vårt dagliga liv, lyfte bort det från våra skuldror, skulle det inte vara särskilt bra för oss. Detta skulle genast bereda väg för ett nytt framväxande av det naturliga livet. Du ser det när människor upplever lättnader i svårigheter. Man börjar visa upp sig, man sätter sig på höga hästar och ser ner på dig, du har fel, de har rätt. Stolthet och självtillräcklighet, allt detta dyker upp.

Hur var det med Paulus? Jag ser upp till honom som en andlig gigant. Vid sidan av honom är vi som marionetter i andligt avseende. Ändå var det så att Paulus, gigant som han var, ödmjukt erkände att Herren hade sänt honom en satans budbärare för att tränga honom, en törntagg i köttet, så att han inte skulle höja sig själv till skyarna. Andliga giganter kan verkligen upphöja sig själva om inte Herren lägger hinder ivägen. För att hålla denna väg för uppenbarelse öppen och ren och för att den skulle kunna vidgas och utvecklas, sa Herren: ”Jag måste låta dig göras liten, väldigt liten, jag måste sätta snäva gränser för dig. Det är enda möjligheten. Så snart du kommer fram, Paulus, kommer du att begränsa ljuset och fördärva uppenbarelsen.”

Här har vi principen. Livets ljus. Det är hans liv, därför säger aposteln: ”Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp.” 2 Kor 4:10. Det är hans liv vi måste ha, och med det livet kommer ljuset. Det är ljus genom liv. Det finns inget annat gudomligt ljus, bara det som kommer ur hans liv inom oss och det är hans död verkande i oss som banar väg och ger utrymme för hans liv.
Jag måste avsluta här. Se återigen på Guds mål: Ljus, härlighet, fullheten på väg in. Detta finns i Kristus. Mängden ljus, härlighetens mått, kommer att vara densamma som måttet av Kristus och detta mått kommer att vara helt och hållet beroende av det utrymme han finner för sig själv i oss. Och för att det ska kunna finnas utrymme för honom måste vi komma till den punkt där vi når ett fullständigt åsidosättande av vårt självliv – något som tar en hel livstid.

Men, välsignad vare Gud, det finns en härlighetens klimax, då när han kommer för att bli förhärligad i sina heliga, för att beskådas i alla dem som tror. Att beskådas, att väcka förundran. Att äga, att bära på Guds härlighet. Måtte något av härlighetens ljus falla över våra hjärtan nu för att trösta och uppmuntra oss under vägen, för att styrka våra hjärtan för fortsatt vandring i kunskapen om hans Son, för hans namns skull.

***

I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

Läsestycken: Hes 43:2, 4 – 5, 44:4, 47:1, Joh 1:4, 8:12, 3:3, 9:5, 12:20-24, 12:46, 2 Kor 4:4, Ef 1:17-19.

Livets ljus! Innan vi tittar närmare på detta ämne, Livets ljus, låt mig få ställa en enkel men mycket direkt fråga. Kan vi alla säga fullt sanningsenligt att vi verkligen är intresserade av att vara delaktiga i Guds syften, att känna till vad detta syfte är och bli funna mitt i det?

Allt är beroende av om vi bär på en sådan längtan. Det här är något som hör till det praktiska. Det skulle genast styra oss bort från att endast vara intresserade av sanningar och från att öka på informationsmängden och vår kunskap om andliga ting. När vi ser in i våra egna hjärtan ett ögonblick, och låt oss alla göra det, kan vi då verkligen säga att det finns ett genuint och stort intresse av att finnas mitt i detta syfte, detta storartade, eviga Guds syfte? Är vi beredda att överlåta oss till Herren i förhållande till detta med en förbindelse vilken präglas av fullständighet och slutgiltighet och utifrån vilken vi bär med oss en insikt om att han kommer att lägga allt tillrätta i fråga om oss för att till varje pris säkra sina syften. Är vi, som Guds folk, redo att stanna upp och låta oss ställas inför detta och se till att vi befinner oss i linje med Guds mål?

Jag vet att några av er redan befinner er där och för er finns det inte något att lägga till, men det finns alldeles säkert några som ser saker som självklara och tar mycket för givet. Vad jag menar är att de är kristna, de är troende, tillhör Herren, frälsta, man sätter tilltro till Herren och har förbindelse med kristna institutioner och har stått i detta länge, kanske från barnsben. Det är till sådana som jag talar och vädjar. Detta uttryckssätt används gång på gång i Guds ord: ”I enlighet med det syfte och den ordning som var fastlagt i Kristus Jesus förrän världens grund var lagd.” Är detta den sak som har främsta platsen i vårt synfält eller befinner det sig i bakgrunden som något dimmigt och diffust?

Jag lägger tonvikt vid detta för att se till att vi har något att arbeta med. Gud måste ges utrymme att arbeta, han måste ha något att arbeta utifrån, och där detta finns kan man fortsätta och det kommer att skapas ett rum för uppenbarelse av hans syfte och av dess väg. Men om vi inte befinner oss i en uttalat positiv position och attityd till detta kommer vi att höra en hel del sägas, men det kommer endast att vara ord som far förbi utan egentligt värde för oss.

Guds syfte
Nå, vi förutsätter att det finns ett sådant intresse, åtminstone i ett sådant mått vilket gör det möjligt att fortsätta och vi frågar: ”Vad innebär och innehåller Guds syfte?”, ”Vilket är Guds mål?”. Och jag menar att det kan beskrivas på följande sätt. Man kan slå fast att Guds syfte är att det ska komma ett tillfälle, en tid då han har ett kärl i och genom vilket hans härlighet sprider sitt ljus i detta universum. Vi ser hur detta speglas i bilderna av det nya Jerusalem som kommer ner från Gud ut ur Himlen, full av Guds härlighet. Den lyser som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. ”Ägande, bärande, Guds härlighet!”. Detta är det mål som Gud har i sikte för ett folk; att vara, andligt menat, för hans universum fyllt av andliga väsen som solen är i detta universum så att nationer och riken kan vandra i dess ljus – inget behov av sol, inget behov av måne därför att det inte finns någon natt. Detta säger oss att Gud önskar äga ett folk fyllt av ljus, det ljus som följer med kunskapen om Guds härlighet. Detta är slutmålet, och Gud begynner arbetet hän mot detta mål redan då något av hans barn föds ovanifrån. Denna födelse, den nya födelsen ovanifrån, skingrar mörkret och är en inbrytning av ljuset.

Hela vägen genom denna Kristi skola, är den Helige Ande sysselsatt med detta ena, att leda oss längre och längre in i ljuset. ”Han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.” Ef 4:6. Och det ska vara sant i fråga om oss: ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.” Ords 4:18.

Många har trott, och genom att tänka så har man blivit besviken, att allt ska bli allt enklare och smidigare, allt blir bara ljusare och klarare, allt blir bara glättigare och mera fröjdefullt allteftersom vi fortsätter. Men så fungerar det inte. Jag kan inte finna täckning för detta i de heligas omständigheter och yttre förhållanden någonstans i någon tid. För dessa blir inte stig och vandring ljusare och ljusare i det yttre. Men om vi verkligen rör oss under den Helige Andes ledning och styre kan vi med kraftigaste eftertryck säga att i det inre växer ljuset allt mer. Stigen badar i allt klarare ljus, vi ser mer, ser klarare, ser allt i ett ständigt växande ljus.

Detta är Guds syfte, till dess den tid är inne då det inte finns något mörker alls, inga skuggor, ingen dimma, men då allt är ljus, allra bästa ljus, då när vi inte ser saker som i en spegel men ser ansikte mot ansikte och vi känner och vet på det sätt som vi själva är kända. Detta är Guds syfte beskrivet i enkla termer. Intresserar det dig? Bryr du dig om detta?

Detta innefattar krisen och för med sig en process i det andliga livet med en härlighetens klimax i ett uppryckande. Det jag särskilt har i sikte nu är denna process.

Vi läser i Hesekiels bok om Guds härlighet som kommer för att uppfylla templet, och vi har sett i de föregående studierna att Jesus Kristus är det templet. Han är det väldiga Guds Betel över vilket änglarna far upp och ner, i vilket Gud låter sig finnas, i vilket Gud talar (uppenbarelsens plats), i vilket Guds välde och auktoritet bor, det slutgiltiga ordet. Han är huset, templet, och Guds härlighet bor i honom, Guds ljus bor där.

Guds härlighets rum
Om vi ser tillbaka på det tabernakel eller det tempel där Guds härlighet, Guds shekinah, fanns lägger vi märke till att det ljus, den härlighet som sammanlänkade Himlen med jorden fäste sitt särskilda uttryck i det allra heligaste. Du vet att i det allra heligaste var allt omgärdat med draperier och förhängen för att utestänga allt naturligt ljus så att om man gick in dit skulle man hamna i fullständigt mörker om inte detta härlighetsljus hade funnits. Men när man gav sig in dit då härligheten vilade över det, badade allt i ljus, det var gudomligt ljus, himmelskt ljus, Guds ljus. Och detta det allra heligaste är en förebild till och visar upp Herren Jesu inre liv, hans ande där Gud återfinns, ljuset från Himlen, det ljus som återger vad Gud är i honom. Hans ande är det allra heligaste i Guds hus, och det var där i det allra heligaste som härlighetens ljus fanns. Där ville Gud vara samman med sitt folk och tala till dem genom sina representanter.
”Där skall jag göra mig känd för dig. Från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig” 2 Mos 25:22. Samvarons utrymme, där vill jag vistas samman med er och göra mig känd. Samvaro – vilket underbart ord. I det finns inget av hårdhet, inget som väcker förskräckelse, inget som skapar fruktan. ”Jag vill vistas samman med er.” Det är den plats där Gud talar, där han gör sig känd. Det är samtalets plats. Den kallas uppenbarelsens plats, talandets plats. Det är nådastolen, försoningens utrymme och allt detta är Herren Jesus. Han har ställts fram som ett försoningsoffer, Rom 3:25, och i honom har Gud sin umgängelse med sitt folk. I honom talar Gud med sitt folk.

Men det är dessa ord ”I Honom” som måste lyftas fram och understrykas, därför att det inte finns någon umgängelse med Gud, ingen gudsnärvaro, inga ord från honom, ingen möjlighet till samtal utom i Kristus. Ett sådant möte skulle innebära förödelse och död för den naturliga människan. Därför finns dessa förfärande varningar utställda för att hindra oss att försöka ta oss in till den platsen utan att vara rätt utrustade och klädda, den utrustning som i symboler talade om den naturliga människans fullständiga skylande och om Himlens Man som klär oss i himmelska kläder, med rättfärdighetens mantel. Endast klädd på detta sätt kan man våga gå in där. Utan detta heter det: ”På det att han må dö…”

Om du vill veta exakt hur detta tar sig uttryck, gå då till Nya testamentet och ta dig an berättelsen om färden till Damaskus som Saulus av Tarsus företog. Han säger: ”Jag fick under resan, konung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen, klarare än solen, stråla omkring mig och mina följeslagare. Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul, Saul, varför förföljer du mig?”
Sedan minns du hur man reste upp honom, stödde honom och förde honom in i staden – han hade ju blivit blind. Hans blindhet varade bara tre dagar och tre nätter. Genom Guds barmhärtighet sändes Ananias ut för att besöka den förblindade mannen och för att säga: ”Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.” Om inte detta hade skett hade Saulus förblivit blind i resten av sitt liv.

Detta är resultatet av den naturliga människans möte med Guds härlighet som lyser i Jesu Kristi ansikte. Det är förödelse. Det finns ingen plats för den naturliga människan i det ljuset – det blir dess död. I Johannes 8 finner vi dessa ord, ”Livets ljus”, ställda mot dödens mörker. I Jesus Kristus ses den naturliga människan som helt ställd åt sidan. Det finns ingen plats för honom där.

Inget utrymme för den naturliga människan
Detta innebär att den naturliga människan inte kan nalkas det ljuset. Inte heller kan denna människa finna plats i Guds syfte och finnas med i det hus som fylls av Guds härlighet, detta kärl genom vilket han ska manifestera sin härlighet i sitt universum. Den naturliga människan kan inte nå in dit; och när vi talar om den naturliga människan refererar vi inte bara till den ofrälsta individen, den människa som inte har mött Herren Jesus. Vi talar om den människa som Gud helt och hållet ser som ställd åt sidan.
Aposteln Paulus var tvungen att tala till de troende i Korint om dessa ting. De hade låtit omvända sig, de var födda på nytt men de hade låtit sig fängslas av världens visdom och denna världs makt, vilket betyder naturlig visdom och kunskap och den makt som följer därmed. Och deras disposition och böjelse ledde dem att söka gripa tag om det som hörde till det gudomliga för att utforska och analysera det. De gjorde detta utifrån den naturliga människans visdom och förståelse, utifrån filosofi, utifrån denna världens filosofi och vishet.

De utnyttjade den naturliga människan som redskap till förståelse av det som hörde det gudomliga till och aposteln skrev till dem och talade med dem på deras eget språk och sa: ”En oandlig, en själisk människa – att vara själisk syftar inte på den icke-pånyttfödda människan, inte en sådan som aldrig har haft att göra med Jesus Kristus utifrån hans försoningsverk – tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.” 1 Kor 2:14.
En själisk människa, en människa som vandrar efter själslivets intryck och förmåga, detta är det vi kallar en naturlig människa. Den senaste av våra vetenskaper är psykologin, själslivets vetenskap, och vad innehåller denna vetenskap? Den sysslar med människans sinne, och här har vi vår text igen – jag ger dig en parafrasering, därför att det är just detta det hela handlar om – själslivets vetenskap kan inte ta emot det som hör Guds Ande till, inte heller kan denna vetenskap lära känna sådant. Denna människa är mycket smart, mycket intelligent, högt skolad, med alla sina naturliga sinnen förda till högsta nivå i utveckling och skärpa, ändå är denna människa utestängd när det gäller att förstå det som hör Gud till, han har ingen möjlighet, han befinner sig utanför.

För att kunna ta emot den första lilla glimt av kunskapen om Gud måste det till ett mirakel genom vilket blinda ögon som aldrig sett ljus ges förmåga att se. Och detta ljus kommer som en uppenbarelsens flamma, på det att det ska kunna sägas, ”Välsignad vare du… för kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, men min Fader som är i Himlen.”

Detta slår fast ett oerhört faktum. Varje liten del av det verkliga ljuset har detta som mål; uppenbarelsen av Guds härlighet i oss och genom oss, varje liten del av det återfinns i Kristus Jesus och vi kan endast bli delaktiga av det i honom utifrån det faktum att den naturliga människan har ställts fullständigt åt sidan, eliminerats, och en ny människa har skapats med helt ny, andlig, förmåga och duglighet. Nikodemus, den bästa produkten av den tidens religiösa skolning, fick veta att ”Den som inte blir född på nytt kan inte se…” Han kan inte se. Innebörden är denna; för att kunna lära känna de första bokstäverna i det gudomliga alfabetet måste man vara i Kristus, och varje liten del som sedan följer innebär att lära Kristus, att få tag på vad det innefattar att vara i Kristus.

Kyrkan vår Moder Foto: IAM, Kiruna

K Y R K A N - VÅR MODER
Den svenska kristenheten har många namn. Hon har en mängd namn. Beroende på tradition och historia. Bibliskt kan hon i nationen Sverige också kallas 'Kristi kropp', vilket också kan vara hennes namn globalt ut över världen där hon är eller lokalt i socknen eller på hemorten. Sedan Fornkyrkan och under århundraden är hennes namn Kyrkan - vår moder. 

I vårt land råder vintertid kyla och snö. Mången internationell besökare kan ibland också i sanningens namn påminna oss om att det kan vara kallt ochg vintrigt socialt sett i relationerna mellan olika människor och folkslag. Inte alltid men ibland, tyvärr. Andligt sett kan det också kännas som vore det om inte istid, så vinter. Varför inte åka upp till Lappland...

Några nytagna kalla vackra bilder från Norr kan få åskådliggöra den vinter som vi så gärna skulle vilja få utbytt mot vår och väckelsetid med än mera av porlande vårbäckar...

REFLEKTION
Den svenska kristenheten lever i Gudsrikestid, dvs. i vårens, sommarens och framtidens Härlighetstid... Så länge gläds vi för målet och åt varandras medvandring. Och i vilken position eller situation vi än må befinna oss geografiskt i Sverige, så vill vi fortsätta bedja för vårt land.
- Be gärna med i bönen av Simon Ådahl, text: Bed för Sverige.

***


BÖNEHUS NORDEN
 
 

Bästa sort - svårast att nå
A. W. Tozer
 
I denna vrånga och förvända värld är de ting som betyder mest oftast de ting som är svårast att lära. Motstående utsaga är lika sann; de ting som lättast går att fånga är mestadels och på sikt av ringa värde för oss.

Detta ser vi tydligt i det kristna livet, i vilket det ofta är så att de saker vi lär med den minsta ansträngning är sådant som är ytligt och betydelselöst och dessa läxor och övningar vilka skulle förmedla förnämligast insikt undviks därför att de kostar besvär och möda.

Det blir ännu tydligare i det kristna tjänandets många uttryck, särskilt i predikandets tjänst. Där är det så att de besvärligaste uppgifterna också är de som bär rikast frukt och de företag och plikter som kräver liten insats också ger liten avkastning. Detta förhållande formar sig till en fälla i vilken den insiktsfulle predikanten inte låter sig fångas. Skulle han redan ha fastnat däri, attackerar han både himmel och jord i sin beslutsamma kamp för att undkomma.
 
Att bedja dugligt är den främsta läxa vilken en predikant måste lära om hans predikande ska bära frukt. Bedjandet är den svåraste delen i hans uppgift och kallelse och det är den del som han upprepat kommer att vara frestad att låta bli att ta sig an, frestad hårdare här än i någon annan del av sin dagliga uppgift. Han måste rikta in sitt hjärta på att övervinna i bön, under bön och med bön och detta innebär att han måste övervinna sitt kött, därför att det är köttsligheten som alltid står hindrande ivägen för bedjandet.
 
Nästan allt som hör till predikandet kan läras in med ett ordinärt mått av intelligens och praktiskt förnuft. Det är inte alltför svårt att predika eller sköta församlingens ekonomi eller att göra besök i hemmen; att viga eller att officiera vid en begravning klarar man med hjälp av handboken och andra små hjälpmedel. Att sätta samman en predikan är som allt annat hantverk. Så förhåller det sig med allt som tillhör uppgiften att leda en ordinär församling.
 
Men med bedjandet är det en helt annan sak. I denna uppgift hjälper inga handböcker, i detta uppdrag finns ingen assistans att få. Här måste den ensamme gudsmannen ta sig an kampen utan något bistånd utifrån, ibland under fasta och ofta med obeskrivlig vånda. Här görs var man till original, därför att verkligt bedjande inte kan imiteras eller läras ut av någon annan. Var och en måste bedja som om endast han kunde bedja och hans tillvägagångssätt måste vara hans eget, utan att stödjas eller bero av någon annan, oberoende av allt och alla utom den Helige Ande.
 
Thomas A Kempis säger att en gudsman måste vara mera hemma i sin bönekammare än bland människor. Man går inte alls för långt genom att säga att den predikant som njuter av att stå i talarstolen inför ett auditorium knappast är beredd andligen att träda upp inför människor.
Ett rikt bedjande låter en man känna tvekan och försiktighet i företaget att stå inför åhörare. Den människa som verkligen har gjort sig hemmastadd i Guds närvaro kommer att finna sig själv med en inre motsägelse. Han är så intensivt medveten om sitt ansvar att han skulle vilja göra vad som helst för att slippa stå upp för att tala, men samtidigt är trycket så överväldigande över hans ande att vilda hästar inte skulle kunna släpa bort honom från talarstolen.
 
Den som inte först har stått inför Gud ska inte träda upp inför människor för att tala för hans räkning. Många timmars bön måste föregå en enda timme i en talarstol. Predikanten måste vara långt mera hemmastadd i bönekammaren än på en plattform. Bedjandet hör till det eviga, predikandet till det tillfälliga. Bedjandet hör till det kontinuerliga, predikandet är blott ett inpass.
Det är betecknande att skolor och seminarier lär ut allt om predikandet utom den viktiga delen – bedjandet. Man kan inte i verklig mening belasta dessa läroanstalter med denna svaghet just därför att man inte kan lära ut bedjandet, dess hantverk kan endast mödosamt nötas fram i en bönekammare. Man kan inte komma längre i en skola, eller med en bok, en artikel än till att rekommendera bedjandet och uppmuntra till praktiserande. Själva bedjandet måste formas av den enskilde. Att detta är det arbete som utförs med minst entusiasm måste vara en av de största tragedierna i vår tid.
 
Hämtat ur: ”God tells the man who cares.”
A. W. Tozer
 
--  --  --
 

Att bedja för den hungrige predikanten
 
Första ordningens bedjande, det bedjande som har främsta plats och första prioritet har gudfruktigheten och gudaktigheten som mål. Men om inte gudfruktighet rotfästs och etablerats bland dem som ber finns det ingen verklig bas för bönhörelse i denna sak. Gudsfruktan föder bönen om gudfruktighetens tillväxande. Hungern efter rättfärdighet skapar utrymme för rätt och rättfärdighet.
Första ordningens bedjande ringar också in, omgärdar och omsluter ledarskap på varje nivå och i varje segment av samhället. Bed för Konungen och landshövdingen, för partiledaren och predikanten. Bed för dem, för att dessa ska kunna hålla sin roll öppen i fråga om hunger och mättnad, ifråga om rätt och rättfärdighet, i fråga om gudsfruktans ingång i varje del av deras ansvarsområde.
 
Gudsfruktan är något man längtar efter, gudfruktighet är något man hungrar efter. Denna hunger bärs kanske tyngst av predikanten. Den hungrige predikanten är den bäste predikanten; Herren mättar honom i bönen. Den hungrige predikanten är den mest utsatte, den mest frestade; bedjaren är hans hjälp i nöden.
Vi har att söka oss in i gudfruktighetens områden för att ge assistans till hungrigt ledarskap, och först till den hungrige predikanten. Han är den som har den främsta rollen bland dem som ger sig åt målsättningar av första ordningen och åt det bedjande som hör till första prioritet.
 
Det stöd vi kan ge till den hungrige predikanten ger rikaste utdelning, Den omsorg vi kan visa den hungrige predikanten ger verkligt rum för Herren att forma tjänst och tjänande. De böner som uttrycker verklig nöd i denna sak ger plats åt Guds Ande till upprättelse och vittnesbörd.
Låt oss be för predikanten. Låt oss ägna oss åt predikanten i hans hunger efter Gud. Låt oss skaffa honom andrum och utrymme till att stilla sin hunger. Låt oss be om Guds saks mättnad i dessa mäns liv.
 
Lars Widerberg
 
----------
 
 
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
 
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
 
Postgiro: 922937-8

DEN SVENSKA KRISTENHETEN har en känd och mycket ung medlem i sin kyrkogemenskap som närmast motsvaras av något som kunde kallas syster Generation X. Hennes namn är Trosrörelsen. Mission Xp [M'Xp] vill nedan presentera den tonåring som nu lämnat tonåren bakom sig och faktiskt är vuxen, men tyvärr inte alltid riktigt erkänd. Men, å andra sidan, är det ett vanligt fenomen hos vuxna och deras sätt att betrakta sina ungdomar, som ibland aldrig erkänns vuxna. Som en del av Den svenska kristenheten vill vi tillsammans med en mycket stor skara kristtrogna säga: Vi är glada och stolta över dig, älskade lillasyster som nu snart fyller 23 och faktiskt är vuxen. Gud välsigne och bevare dig och give dig nåd och frid i all din nitälskan, din framåtanda och din betydelse för oss andra i pionjärskap och inspiration.  

Dag Selander
M'Xp editor

***



TROSSAMFUND SEDAN ÅR 2000

Uppgifter från Open Directory ger en del info, men antalet församlingar är inte uppdaterat.

Sture Lundqvist  - styrelseledamot i Trosrörelsens Predikantorganisation och i det registrerade trossamfundet Trosrörelsen - uppger att man i det registrerade trossamfundet Trosrörelsen sedan år 2000 nu består av 35 församlingar.

Livets Ord har tillsammans med andra nystartade församlingar fått samma lagliga ställning som övriga svenska trossamfund, genom att församlingens pastorer är medlemmar i trosrörelsens predikantorganisation i Norden. Organisationen startades för att förena predikanter i trosrörelsen och fick år 1995 vigselrätt av de svenska myndigheterna. Källa: LO hemsida.
 

TROSRÖRELSEN - EN BROBYGGARE
Egna erfarenheter av Trosrörelsen säger att rörelsen också har en brobyggande funktion. Under ett antal år i Bohuslän kunde jag glädjas åt Fristadens i Uddevalla brobyggande kallelse och funktion. Representanter från ett stort antal kyrkor och församlingar, inklusive Svenska kyrkan och Pingst, kom samman till samtal, överläggningar och bön. Att denna pionjärinsats, där Fristaden var drivande i kontakterna utåt mot övriga samfund och kyrkor, haft en avgörande betydelse kan år 2006 ses i den andliga miljö som råder kyrkorna emellan i Uddevalla. 

Den egna erfarenheten ger också vid handen att Trosrörelsen av någon anledning har en brobyggande funktion och roll särskilt i förhållande till Svenska kyrkan och de ledare som där finns i olika förnyelsesammanhang. Det är kanske inte helt oviktigt att i detta sammanhang konstatera att ett flertal ledare i Trosrörelsen har en bakgrund som präster i Svenska kyrkan. Ledare som Ulf Ekman, Sture Lundqvist, Robert Ekh, Svante Rumar och Anders Gerdmar är alla medarbetare i kristenheten som börjat sitt tjänande i Guds rike med att prästvigas i respektive stifts Domkyrka.

KÄRLEKEN TILL TROSRÖRELSEN
Först: Herren själv älskar Trosrörelsens alla 35 församlingar. Och... ”Kärleken… har sin glädje i sanningen” står det i Folkbibelns översättning. Den svenska kristenheten har kärlek till Trosrörelsen. Det är Guds Ords ordning. De ord som gäller är: Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. Dessa Jesusord är juridiskt bindande för kristenheten. Något annat kan inte komma i fråga.

”Kärleken… har sin glädje i sanningen”. Nu är det en och annan som tänker: ”Ja, men undervisningen på Livet Ord som inte delas av oss andra med tro/typ ’klassisk kristendom’, då?!” Låt oss inte sticka under stol med att ett och annat kanske överbetonades av den nya rörelsen. Sanningen kommer sig av ’Sanningens Ande’ och den kan vi aldrig tumma på. Vi har också i kristenheten skyldighet att pröva allt. Den kritik som bedrivits mot somlig undervisning i Livets Ord - vare sig den är sann eller falsk – kan inte gälla för evigt. Den får inte skilja kristna syskon åt som vore de skilda religioner som varit fallet under de första femton åren av Trosrörelsens historia.

FEM ARGUMENT FÖR KÄRLEK TILL TROSRÖRELSEN
Den svenska kristenheten behöver vara nyktert och självkritiskt i vår hållning till Trosrörelsen. Om folk utanför Den svenska kristenheten framhärdar i sin ständiga kritik och smutskastning av rörelsen, må väl så vara, det är inte mycket att göra åt. Allt Guds folk som vill följa Herrens vilja och Ord får dela detta privilegium. 

Nr 1: Kärleken har sin glädje i sanningen… Men Sanningen får aldrig separeras från Nåden. Ty Nåden & Sanningen hör samman. Om bara Sanningen får regera i kritik, då återstår bara dom och förkastelse, och nådens gemenskap får ingen plats!. 

Nr 2: Trosrörelsen har korrigerat det som inte var bra. Lär känna vännerna och deras trosgrunder av idag!

Nr 3: Hur är det med den sunda läran i det egna samfundet, i den egna kyrkan? Hur är det med den sunda läran?! Vi har måhända en hel del gemensamt över samfundsgränserna. Dessutom, den s.k. sektstämpeln hör inte samman med sund gemenskap kristna emellan. 

Nr 4: Organisationer och enskilda som har svåra erfarenheter bakom sig och därför fortfar med exkluderande kritik kunde kanske också upptäcka att människor och sammanhang förändras och förädlas; se på Pingströrelsens historia. Vem vill Den Dagen inför Tronen stå och säga: ”Men, jag kan inte acceptera dessa ’Livetsordare’.”? Vem kan stå kvar i denna attityd, om det är så att den i Härlighet återkomne Kristus Jesus uppenbarligen kommer att ha godkänt dem?  

Nr 5: Vilken rörelse vill vi välja om vi hade två alternativ? Den ena kunde vi kalla Otrosrörelsen, som har sin grund i den världsbild som är opinionens och världssamfundets högheliga religion, humanismen, d.v.s. den värdegrund som säger att Människan är alltings
mål, medel och mått, och som t.o.m. delas i inte ringa grad av en hel del företrädare i Den svenska kristenheten. Vilken rörelse skulle du välja om du hade följande val: Trosrörelsen eller Otrosrörelsen?
 
EN EGEN RÖST OM KÄRLEKEN TILL TROSRÖRELSEN

Krister Renard skriver i samband med kritik :- Skall man leta efter en perfekt församling med en perfekt pastor, ja då lär man nog aldrig hitta någon församling. Det går alltid att hitta fel om man vill. Det är ju bara att ärligt titta sig själv i spegeln, så förstår man varför ingen församling någonsin kommer att vara perfekt, åtminstone inte någon församling som har mig (eller dig eller alla andra människor) som medlemmar…

De kristna (och andra) som är emot Livets Ord talar mycket om kärlek, ungefär som att de har patent på detta begrepp. Men den kärlek de talar om tycks vara en fullständigt kravlös kärlek, som inte manar människor till att förändra sina liv, utan som snarare konserverar människor i synd och problem. Det är inte den kärlek som Jesus visade. Han skiljde aldrig kärlek från sanning…

Låt mig avsluta med ett citat om kärlek skrivet av Magnus Malm i "Ars Medicina":

Nu kunde man kanske vänta sig att den kristna kyrkan skulle företräda en mer märgfull syn på kärleken, eftersom detta ord förekommer så flitigt i den kristna förkunnelsen. Det finns dock illavarslande tecken till att sekulariseringen blöder igenom de ytliga ordplåstren i kyrkan. Om
inte kärlekens sexualisering slagit igenom i kyrkan, så är åtminstone dess sentimentalisering på bred frammarsch även där. Man kan urskilja två drag i den processen. Dels att skilja kärleken från sanningen, från frågan om sant eller falskt. Resultatet blir lögn i kärlekens namn. Dels att skilja kärleken från rättfärdigheten, från frågan om rätt eller fel. Resultatet blir orättfärdighet i kärlekens namn....

... Kärleken börjar inte med hur det borde vara, den börjar med hur det faktiskt är. När kärleken är blind för sanningen dör den.

Sak samma med den falska tröstens förkunnelse och själavård, som i kärlekens namn alltid talar bekräftelse och uppmuntran till människor utan att någonsin sätta gränser för orättfärdigheten, avslöja våra lögner och försvar, kalla till omvändelse och efterföljelse. Det är som i barnuppfostran: att alltid tolka kärlek som att ge efter för barnets önskningar och aldrig ställa några krav, skapar inte trygga barn utan osäkra och konturlösa, och visar sig till slut vara ett kärlekslöst svek mot dem.

... Kristendomen är inte kärlek som princip, den är kärleken förkroppsligad. Lösryckt från Jesus själv blir den ett förtryckande normsystem, ett utopiskt ideal, ett religiöst överjag att släpa på bland alla andra bördor och krav i livet. Endast i honom själv flyter den heta källa i dagen som kan tina upp våra liv, och förena oss med hans liv i världen. Källa: Krister Renard

R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har i sin gemenskap en ung 23-årig rörelse, typ/Generation X, som är en frisk utmaning för den övriga kristenhetsgemenskapen; hennes namn är Trosrörelsen.
Bön: Far i Himlen, vi tackar Dig för Ditt rike och för Din kyrka och församling. Vi tackar dig för ’Kristi kropp’ i Den svenska kristenheten med all dess mångfaldiga rikedom. Vi ber om förlåtelse för att många av oss syndat i vår hållning till Trosrörelsen. Vi ber Dig om välsignelse och nåd över denna unga rörelse. Låt oss som hennes trossyskon vara en uppmuntran för dem – ge möjlighet och tillfällen. Ge oss kärlekens fantasi i den helige Ande att fortsatt kunna relatera till dem med nåd och godhet. Ge oss frimodighet att leva i en sund acceptans och attityd till Livets Ord och Trosrörelsen. Far i Himlen, vi ber om nåd och sanning över hela Din kyrka och församling i Sverige. Genom Din Son Kristus Jesus, vår Herre. +Amen.

Fotnot
Mera om Livets ord

Plats: Frälsningsarméns Kår 393 på Södermalm i Stockholm.

Huvudtalare vid Pionjärkonfrensen är Helge Standahl, präst i Lundehaugens församling, Norska kyrkan, i Sandnes nära Stavanger. En banbrytare inom nyplantering i Norska kyrkan.
Helge har de senaste 11 åren planterat två nya församlingar, varav den ena är Lundehaugen. Församlingen har på 5 år vuxit från ca 100 gudstjänstbesökare den första tiden till ca 300 i nuläget.
Han brinner för plantering av nya församlingar som når nya grupper/subkulturer med evangeliet och för utrustandet av ledare som leder församlingarna in i en postkristen tid i Norden.

2. Mentoring och erfarenhetsutbyte för dig som aktiv församlingsgrundare
Seminarieansvariga: Charles Kridiotis, Jim Mumper 

3. Extreme Church Makeover – hur startar man om i en gammal församling?
Seminarieansvariga: Gunnel Noreliusson, Anders Sjöstedt, Ewa Marie Kihlagård, Tomas Arvidsson, Kenneth Nordenberg

4. Erfarenheter från Lundehaugen
Seminarieansvarig: Helge Standahl

5. Att bygga internationell församling
Seminarieansvarig: Lars Mörling

6. Att bygga diakonal församling
Seminarieansvarig: Carl Erik Sahlberg

SAM-ARRANGÖRER:
Sv Missionskyrkan, Sv Alliansmissionen, Vineyard Norden, Metodistkyrkan, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Pingströrelsen, Adventistsamfundet, Frälsningsarmén, Baptistsamfundet och Evangeliska Frikyrkan.

LÄS MERA om Pionjär 06

Se bilder från Colombia Motilone Bari Indians.

REFLEKTION

Fotnot:
Presentation av Ljus i Öster.

Picture: sifry.com
The Patron Saint of Tagging
Who is that? Do you know?

Andrew Jones knows. Read his "Blogging and Tagging" and his exhortation to read the State of the Blogosphere, recently released, about following Highlights:
 
- Blogosphere is over 60 times larger than it was 3 years ago.
- a new blog is created every second.
- 1.2 million blog posts a day, 400,000 of those are TAGGED.
- "Sping" (spam and fake pings) are creating a lot of NOISE

Read the article in TallSkinnyKiwi by Andrew Jones.
And see this copy and extract from Technorati:
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
298 English posts contain:
-- -- --

R E F L E C T I O N
Adam the Patron of Tagging inspires us and our Blogging to be seen and heard.
Perhaps, The Swedish (and global) Christianity could do a better blog job for the Kingdom of Heaven. Adam started the relay well - in tagging...  

***



I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

Läsestycke: Hesekiel 40:2-4, 43:10-11

Du minns att vid den tid då allt som tidigare hade tillhört Guds sätt att beskriva sina tankar mitt bland sitt folk hade brutit samman och gått förlorat och då folket befann sig fjärran från dessa ting både andligt och bokstavligt, (templet och Jerusalem), då fattade Herren tag i sin tjänare Hesekiel och förde honom i en vision åter till landet och från ett högt berg fick han se staden och den stora, nya, andliga, himmelska byggnaden.

Denna syn, detta bringande i dagen, var allomfattande. Den var oerhört innehållsrik och mycket detaljerad. Profeten fördes för att se varje vinkel och vrå, steg för steg, genom hela detta andliga tempel. Upp och runt, ner igen, fram och åter med ängeln i följe, som hela tiden gav mått och dimensioner på allt med mätstång i hand. Så gavs en uttömmande definition av hela denna andliga byggnad.
Sedan, när han hade blivit visad dess mått och form och förordningar, prästtjänsten och offren och all det övriga fick han befallning att visa denna byggnad, detta hus för Israels hus och förmedla alla dessa detaljer i den gudomliga tanken.

I vårt förra samtal pekade vi på det faktum att när ett fjärmande från Guds tanke äger rum, närhelst den ursprungliga uppenbarelsen av Gud tappas bort, när det himmelska, det andliga faller bort och den gudomliga kraften i det som hör Herren till upphör att verka mitt bland hans folk och närhelst Guds härlighet har försvunnit, möter Herren detta med att Sonen på nytt förs in i blickfånget. Vi visade hur Johannes brukades av den Helige Ande i just ett sådant sammanhang i församlingens historia under den första tiden till att skriva sitt evangelium, sina brev och Uppenbarelseboken för att på nytt föra fram Herren Jesus på ett fullständigt, himmelskt och andligt sätt mitt under det att den ursprungliga härligheten höll på att gå förlorad. Vi påminde om att johannesevangeliet praktiskt taget är den sista boken som skrevs bland Nya testamentets böcker. På så sätt bildar den avslutning och innehåller andlig betydelse och andliga värden vilka sträcker sig bortom de andra böckerna. Den representerar Guds inbrytning med en förnyad presentation av hans Son med avseende på andlighet och Himlens väsen i en tid då man har gått vilse.

Jag dröjer kvar vid detta något lite - emedan jag känner mig tvungen – nu när vi har johannesevangeliets första kapitel framför oss. Minns nu att det är Gud som tar fram detta i förhållande till fullheten av sitt syfte med sitt folk. Och målet är detta: Kristus är fullheten av det som Gud håller tillreds för oss, och den Helige Ande (representerad av ängeln i Hesekiels bok) har kommit med den uttryckliga avsikten att ge oss och leda oss in i detaljinsikt i Kristus, så att vi kan famna ett mångsidigt och detaljerat uttryck för den gudomliga tanken i Kristus och leva däri.

Du märker att vi får en förnyad, evig presentation i kapitel ett i Johannes evangelium. ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” Detta är den bakgrund evigheten ger till den gudomliga tanken. Vi läser vidare, ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss”. Detta är den gudomliga tanken sådan den kommer till oss ur evigheten för att planteras i vår mitt på ett fullständigt och allomfattande sätt; hela Guds tanke sammanfattad i hans Son, den eviga tanken nedlagd i människors mitt i och genom Kristi person.

Sedan finner du (jag rör inte vid något av det som ligger däremellan) i slutet av kapitlet något som genom sin tillämpning är väldigt vackert om du får tag på dess verkliga innebörd. Det är orden till Natanael, och det är intressant att dessa ord riktades just till honom. Hade de varit för Petrus, Jakob eller Johannes kunde vi mycket väl ha dragit slutsatsen att de talats till en inre cirkel. Men Natanael hörde inte till den allra närmaste kretsen runt Jesus och därför hör de ord som riktades till honom också till oss alla. ”Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

Betel – Guds hus
Vi ska nu se på dessa ords tillämpning. Vi förs av dessa ord instinktivt tillbaka till Gamla testamentet, till Första Moseboken. Jakob hamnar genast inom synhåll och vi minns Jakob på väg mellan två punkter, någonstans på en mitt-emellan-plats, mellan Himlen och jorden. Varken fullt ut på jorden eller helt och hållet i det himmelska – men någonstans där emellan. Den där natten, på det där stället mittemellan, där ute i det öppna lade han sig för att sova. Så får han se en stege med ena änden på jord och den andra i Himlen med änglar som tar sig upp och ner längs den. Och där ovanför stegen står Herren som begynner tala till honom. Jakob vaknade och sa: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlens port.” Och han kallade platsen Betel, Guds hus.

Herren Jesus gjorde bilden tillämplig på sig själv genom sina ord till Natanael och lät förstå att man skulle se på honom som Betel, Guds hus. Han antydde att han inte fullt ut hörde jorden till även om han för tillfället vistades där men han hörde inte heller helt och hållet till Himlen i den mänskliga gestalt han för tillfället hade trots verklig och verksam relation dit. Han uttryckte att han nu befann sig mellan Himmel och jord som mötesplatsen mellan Gud och människa, Guds hus, i vilket Gud talar, i vilket Gud uppenbarar sig – Gud talar i sitt hus, han uppenbarar sig där. Han skulle kunna ha sagt: ”Jag är Guds hus, allt det som Gud vill ha sagt till världen finns i mig, enbart i mig – ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Han skulle kunna ha sagt – det finns inga anteckningar om att han verkligen gjorde det – ”Fadern kommer inte till någon utom genom mig”.

Det är just detta Guds hus representerat i Kristus som är vår tankegång, vilken leder oss fram till ett praktiskt vittnesbörd i dopet: Jesus – Guds hus. Vi vet ju att varje annat hus i bibeln endast är illustrationer av honom. Antingen det rör sig om tabernaklet i öknen eller Salomos tempel eller varje därpå följande tempel som var ämnat att uppfylla samma funktion eller något som i mera andliga termer i Nya testamentet kallas församlingen. Inget av detta är något annat än Kristus, men det är verkligen Kristus. I Guds tanke finns bara Kristus och det finns inget annat än Kristus, inget vid sidan eller utöver Kristus som skulle kunna kallas församlingen eller Guds hus.

Det faktum som vi förstår att Herren vill slå fast i dessa samtal är att han på ett slutgiltigt, sammanfattande och exklusivt sätt har låtit knyta upp allt till sin Son. Det finns inget av Gud tillgängligt för oss förutom i Kristus och det genom den Helige Andes uppenbarelse, så som han uppenbarar Kristus i våra hjärtan. Herren Jesus är Guds hus och uppfyller varje funktion som framställts i förebilder i dessa andra hus här på jord.

Du kan börja med det Allra Heligaste. I honom existerar det Allra Heligaste, där Gud i sanning bor, där han har sin vistelseort. Gud är i Kristus, och i ingen annan har han sin boning i samma mening. Det är förvisso sant att Gud kommer för att bo i oss, men, kära ni, det finns en skillnad. Genom Faderns inneboende i oss formas inte en mängd nya kristusgestalter. Gud bor inte i oss på samma sätt som i Sonen Vi är inte och kommer inte att vara boställen åt Gud på samma sätt som Sonen var. Vi ska se på skillnaden strax. Guds boning i Kristus var unik, och det Allra Heligaste finns endast i honom.

I honom bor Guds utsaga, i honom finns rösten, den röst som talar med auktoritet, med slutgiltig auktoritet. Guds ords slutgiltiga och avgörande auktoritet vilar hos Kristus och hos Kristus allena. De tre lärjungarna befann sig i en väldigt speciell och upphöjd situation till kropp och själ på Förklaringsberget. Det var en underbar, mycket underbar upplevelse, en oerhörd andlig händelse. Men ändå, även när du befinner dig i ett upphöjt och hänfört andligt tillstånd, mättat av andligt uttryck och andlig strävan kan du göra de grövsta misstag.

Så gjorde Petrus när han med de renaste motiv och i den bästa avsikt sade: ”Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.”

Medan han fortfarande talade – det var som om Gud bröt in utan att ge honom en chans att avsluta och sa ”Nog med det där” – medan han ännu talade sänkte sig ett moln ner över dem och en röst hördes från Himlen med orden: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!”. ”Försök inte att ge uttryck för dina tankar och idéer i detta sammanhang. Det slutgiltiga auktoritetsordet är hans. Var tyst inför honom. Er andliga extas har inget utrymme här. Ni får inte ens låta era mest andligt upprymda och sublima känslor påverka er.”

Guds röst i Kristus, Guds ord i Sonen är den slutliga auktoriteten. Utsagorna finns i honom, så som de fanns i helgedomen i gammal tid. På detta sätt kan vi gå igenom allt i tabernaklet eller i templet punkt för punkt, och vi ser honom som uppfyllelsen av allt som tillhör Guds hus, där Gud låter sig finnas och där Gud talar.

Guds hus – ett gemensamt liv
Vad är nu Guds hus i dess fullaste mening, i dess samfällda och kollektiva roll? Det är, för att plocka fram den underbara sats som förekommer närmare tvåhundra gånger i Nya testamentet, allt detta som uttrycket ”i Kristus” betyder. Om vi är i Guds hus, är vi där bara för att vi är i Kristus. Att vara i Kristus är att vara i Guds hus och att inte vara i Kristus är att befinna sig utanför Guds hus. Han är Guds hus. Vi blir förda in i honom. Men att vara i Kristus innebär ett fullständigt utestängande av allt som inte är Kristus. I ett föregående samtal strävade vi efter att göra en sak tydlig, nämligen den absoluta och fullständiga olikhet mellan Kristus och oss – också när vi är som bäst.

Så helt olik han är i jämförelse med varje annan människa, även när hon är på sin religiösa toppnivå; olik i sitt tänkande, olik i hjärtats hållning, olik i fråga om vilja, helt och hållet olik till sin konstitution. Det tar en hel livstid under den Helige Andes ledning att upptäcka hur annorlunda han är och hur olika vi är jämfört med honom. Gud tar inte så lång tid på sig för att märka den skillnaden. Han känner den redan och därför har han lagt fast sin position utifrån sitt sätt att se från första början. Han har gjort klart att skillnaden mellan oss och Kristus är så fullständig och slutgiltig att dess vidd och djup har samma mått som en grav.

Skillnaden är inte mindre än dödens ofrånkomlighet. Det finns ingen möjlighet att passera förbi. Döden och graven är slutet. På den ena sidan finner du slutet på allt som du är. Om det ska kunna finnas något därefter måste döden träda emellan och det som följer kommer endast att finnas i kraft av uppståndelse. Du lämnar dig och ditt eget bakom och förs in i honom som genom död och uppståndelse. Genom den döden betraktas du som en som kommit ut ur vad du är i dig själv, också när du är som bäst, och in i det som han är. Gravens djup ligger där emellan dig och honom och det finns inget sätt att ta sig förbi. Detta är vad det innebär att komma in i Guds hus.

Altaret
Du märker, när vi nu går tillbaka till Johannes 1, att sanningen framställs på ett representativt sätt. Den är mera fullständigt och klart utvecklad längre fram i Nya testamentet när den Helige Ande är kommen för detta syfte – han är här för att ta upp det Kristus har sagt och föra fram dess fulla innehåll och mening. Men i Johannes 1, långt innan du når fram till Guds hus finner du följande ord: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” Du måste alltid stanna vid altaret innan du kan gå in i Guds hus. Så är det både i tabernaklet och i templet. Du kan aldrig gå in i helgedomen utan att ha varit vid altaret. Lammet, Guds lamm, och altaret står spärrande din väg in i helgedomen.

Lammet talar om denna död i vårt ställe, om detta döende från oss själva. Vi är först sammanlänkade med Kristus i hans död, hans död gällande som vår död. Sedan i kraft av hans dyrbara blod som stänkes från altaret ända in i det allra heligaste, tack vare blodets värde och förtjänst är livets väg öppen. Det är hans blod, inte vårt; inte vårt ihoplappade liv, inte vårt förbättrade liv, inte vårt liv ur någon aspekt, men hans. Det är Kristus och endast Kristus genom vilkens liv vi kan komma in i Guds närhet. Ingen överstepräst har mod att gå in i Guds närhet utom genom blodet, utom genom lammets blod, blodet från altaret. Se Guds lamm.

Detta står mitt i vägen till Guds hus, denna dom och död i relation till vad vi är. Detta är fingervisningar utifrån vilka du ser en hel del mera, tror jag, än vad jag klarar av att säga. Men det som särskilt står i blickfånget nu är detta att vara i Kristus, och därigenom vara i Guds hus. Guds hus är Kristus, och om vi talar om Guds hus som ett gemensamt liv, en kropp i vilken vi befinner oss, är det så endast därför att vi är i Kristus. De som är i Kristus befinner sig i Guds hus och är Guds hus genom sin förening med honom. De har kommit in där Gud är och där Gud talar; där Gud är känd och där Guds auktoritet i Kristus är absolut. Vi förs genast till Kolosserbrevet, till Paulus ord – ”Han som är huvudet för församlingen”. Vi ser kroppen och dess huvud. Kristi herravälde innebär att Guds auktoritet är nedlagd i honom för att han ska härska.

Dopet
Nu ser du två saker. Det första steget fram mot huset är altaret, döden, och det är detta som dopet är ämnat att lyfta fram. Det innebär att vi tar vår plats i Kristus som representant för oss som slutet på allt det vi är i oss själva. Det är inte bara våra synder som röjs undan, men också vi själva, vi som är så fullständigt olika Kristus. Utifrån Guds ståndpunkt innebär detta slutet på oss, och detta måste vi försöka förstå. Sådan är Guds ståndpunkt.

I Kristi död gjorde Gud en ände på oss och vårt naturliga liv. Genom Kristi uppståndelse och vår förening med honom är det inte längre vi som existerar, så som Gud ser det. Det är endast Kristus som är och existerar och det är den Helige Andes uppgift att i Guds barn göra det verkligt vilket redan är etablerat i sin slutgiltighet. Vi behöver inte försöka dö, vi är redan döda. På oss ankommer att acceptera vår död.

Om vi inte lyckas få syn på detta kommer vi att om och om igen försöka föra oss själva in i denna död. Den är en position, en ställning vilken är Guds fastställda, fastlagda och slutliga ståndpunkt vad gäller oss. Här finner du innebörden av att hålla före, av att betrakta och se på dig som död, Rom 6:11. Det är att ta den plats som Gud har bestämt för oss, sätta fötterna på den och säga ”Jag accepterar den position som Gud har bestämt för mig. Det är den Helige Andes uppgift att ta itu med resten och jag accepterar resultatet.”

Om du eller jag någonsin skulle komma i en situation där vi vänder oss bort från den Helige Andes verk i oss, då är det något mer än att bara vägra att gå vidare. Det är att vägra att acceptera begynnelsepositionen och det är långt mera allvarligt. Det är att backa från den ställning vi en gång intog inför honom.

Dopet är det altare där Gud ser på oss som döda i Kristus och vi har möjlighet att gå in där och säga, ”Den ställning som Gud har fastställt med avseende på mig och mitt är den vilken jag nu accepterar. Och jag lämnar här, på detta sätt, vittnesbörd om det faktum att jag har sagt ja till Guds position för mig, vilken är att korset gör en ände på mig.”

Herren Jesus tog denna väg och placerade dopet alldeles i begynnelsen av sitt offentliga liv. Från det ögonblicket vägrade han, under Andens smörjelse, helt och hållet att ta hänsyn till sitt eget sinne och förstånd, vägrade att på något sätt influeras av sådant som hade sitt upphov i hans mänskliga drift och maningar, syndfria som de var. Han vägrade att låta sig påverkas av något vid sidan av Gud. Hela vägen lät han sig styras av smörjelsen, i det han sa, i det han gjorde, i det han vägrade göra, vart han gick och när han gick. Han avvisade varje annan influens, antingen den kom från lärjungarna, från djävulen eller något annat håll. Hans attityd var omutligt denna: Fader, tycker du om detta, vad vill du, är detta din tid? I själva verket upprepade han oupphörligen ett ”Icke min vilja, utan din. Inte mina bedömningar, men dina. Inte mina känslor, men det du känner!” Han hade allaredan dött, förstår du. Han hade allaredan blivit begraven. Hans dop hade betytt detta för honom. Här står också vi.

Handpåläggning
Men det finns ytterligare en sak. När denna dödens position har accepterats, följer uppståndelse. Men, som jag har sagt, det är en uppståndelse i Kristus. Från Guds ståndpunkt är det uppståndelse inte bara i Kristus, men till att stå under Kristi herravälde. Eller med andra ord, under den fullständiga och slutgiltiga auktoritet som Gud lagt ner i Kristus som visar sig i att Kristus är vårt sinne, Kristus är vårt styre, herraväldet är hans.

Då de troende i nytestamentlig tid hade tagit det första steget i dopet, deklarerat sin död i Kristus och kommit upp ur vattnet, lade representanter – inte alltid apostlarna – händerna på deras huvuden och bad för dem och den Helige Ande underströk att de nu var i huset. Den smörjelse som vilade över Kristus som huvud kom nu även över dem i Kristus – inte en särskild smörjelse, men den som är i Kristus. 2 Kor 1:21, 12:13.

Men, vad är smörjelsen? Vad innebar smörjelsen för Kristus när han accepterade ett representerande liv och till en tid avsade sig möjligheten att leva och verka utifrån gudomens position för att arbeta fram människors frälsning som människa? Vad betydde begreppet smörjelse? I hans fall är det helt klart. Smörjelsen innebar att han stod under Guds direkta välde i allt och var därför tvungen neka hänsyn till och inflytande från sina egna känslor och bedömningar i någon fråga. Genom smörjelsen hade Fadern välde och ledde honom i allt och han var, utom i detta ena val, ställd åt sidan.

När han sa ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig”, eller ”Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.” – Luk 9:23, 14:27 – sa han med andra ord: ”Du kan aldrig lära dig mig om inte korset tillåts att verka kontinuerligt för att skaffa undan dig och ge rum för mig så att du accepterar mina tankar. Korset innebär att du måste låta dig korsfästas i förhållande till ditt eget sinne och ditt sätt att se på saker. Ditt sinne måste komma under korset, din vilja måste komma under korset, dina känslor och ditt sätt måste dagligen komma under korset. Så går det till att röja väg för att lära in mig, mitt sinnelag, mitt styre, mina bedömningsgrunder, allt som är mitt.” Detta är lärjungaskapets skola, Kristi skola.

Jag sa att på uppståndelsesidan blir Kristi herravälde, under smörjelsen, den dominerande faktorn i den troendes liv och handpåläggningen är återigen endast en deklaration att denne befinner sig under Kristi herravälde, detta huvud under ett annat, detta huvud underställt ett annat större huvud. Så här långt har detta huvud skött sitt eget liv, men ska hädanefter inte stå i styrande ställning. Det är ställt under ett annat herravälde. Denne är förd in under huvudet Kristus, in under dennes smörjelse. Anden bekräftade detta i de första dagarna; Anden föll över dem och deklarerade att dessa nu är i det hus där smörjelsen är, för att ledas och styras av huvudet för huset.

Anden i detta kommer till uttryck i detta ord i brevet till Hebréerna: ”Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi.” Hebr 3:6. Jag tycker inte att det är nödvändigt att säga mycket mera. Vi vandrar på den väg där den himmelska uppenbarelsen av Kristus finns och i dopet accepterar vi Guds position i fråga om oss själva vilken är att det nu är slut med oss. Om det vi är i oss själva i kommande dagar framhäver sig ska vi gå tillbaka till detta och säga: ”Vi har slagit fast en gång för alla – en ände på oss själva”. Bevara och behåll din hållning i förhållande till Guds ståndpunkt.

Därefter är denna samling med representanter för kroppen och deras handpåläggning en enkel bekräftelse på det faktum att de som i Kristus bär fram ett vittnesbörd hör hemma i Guds hus och befinner sig under Kristi välde genom smörjelsen och att detta välde konstituerar oss som ett i honom.
Må Herren låta detta vara sant om oss alla, en levande verklighet, så att vi verkligen har kommit till Betel och kan säga mitt i vår glädje i Kristus: ”Herren är sannerligen på denna plats!” Det är stort när vi har kommit till en andlig position utifrån vilken vi kan säga: ”Herren är i sanning här. Jag befinner mig där Herren är – detta är Guds hus!” Detta innebär inte annat än en enkel, levande insikt om vad det innebär att vara i Kristus under hans välde och smörjelse.

Församlingen i Sverige står inför ett vägskäl mellan att antingen gå mot Rom eller mot Jerusalem. Jesus kommer tillbaka till Jerusalem. Det var där det började och det är dit vi är på väg, inte till Rom. Det är omöjligt att gå åt båda hållen på en gång. Det är bara två församlingar som får godkänt av Jesus i Uppenbarelseboken. Det är dels den förföljda församlingen, som representeras av Smyrna och den bibeltrogna, som representeras av Filadelfia. Det visar hur viktigt det är att vi inte kompromissar vårt budskap, säger Lars Enarson i en intervju med Världen idag. 
 
REFLEKTION
Den svenska kristenheten står inför vägvalet att vara Laodicea eller Filadelfia, att låta världssamfundets världsbild eller uppenbarelsen genom Guds ord vara vägledande. 
- Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv.

  Bild: ace-clipart.com

SÅ SKULLE DET KUNNA VARA I KYRKAN

Göran Skytte har skrivit en målande beskrivning av situationen i kyrkan av idag.
Pelle Poluha kommenterar Göran Skytte och ledarskapet i kyrkan.
- När t.ex. biskop emeritus Bengt Wadensjö erkänner Muhammed som en Guds profet, då är lågvattenmärket underskridit med ljusår...  

REFLEKTION
När kyrkans ledare - typ/biskopar m.fl - har krackelerat, då har sedan årtionden kyrkans Herre använt sig av nya profetiska språkrör, såsom journalister och andra yrkeskategorier, för att tala ut om det andliga tillståndet i landet. Den svenska kristenheten har många sådana språkrör och behöver flera som kan vara Guds redskap att tala till nationens ledarskap i kyrka, samhälle och parlament...

Sunset over Mount Dundret...  -- Photo: Birre Nili, 2006-feb-04 @ 11:11:14.

REFLEKTION
But for you who revere my name, the sun of righteousness will rise with healing in its wings. And you will go out and leap like calves released from the stall. (Mal 4:2)
- In the North Sunset but in The Kingdom of God Sunrise with amazing events. What are to be seen concrete in these consequences...

 Bild: FreeFoto.com

- Finns det ett nät utlagt över Europa?
- Är Europa ett strategiskt utvaltr byte?
- Är det möjligt att två svenska biskopar säger sig tro Muhammed om att vara Guds profet?
- Är där en kallelse från Himlens Fader att på nytt söka honom inför skeendena i Europa?

Läs och pröva en synnerligen aktuell text - den 4 februari 2006 Ansgars dag  - i artikel från Bed.nu
 
REFLEKTION

 Picture: spurgeon.org

?I think that I am an evangelical catholic?, is a special statement by Nigel McCullough, former Bishop of Wakefield, today Bishop of Manchester.
 
Martin Luther as a Lutheran struggled with the Catholic Church, but f. Martin was like Bishop Nigel nothing else than "an evangelical catholic". We know the Martin Luther?s 95 Theses.

Brian Mann is also struggling, not like f. Martin, but with the Question concerning the Teens ?Why don´t Teens come?? And ? he is not alone with this struggling, he?s sharing this with almost all churches in the West. Brian Mann is concerned for the teens and their absence in the church. So why are there so few teenagers at your church on Sundays? See Brian?s reflections.

Brian has rediscovered the 95 theses in a text from 1997 with the head line 95 Postmodern Theses, from John O´Keefe. - To this article came a lot of Comments; see A Response to the 95 Postmodern Theses by Luke Sneeringer. About the "95 Postmodern Theses? said Len Hjalmarson: ?Check them out. I'm not sure if I agree with them all, and there is a lot of overlap, but they are thought provoking.?

R E F L E C T I O N
The Swedish - and Global - Christianity needs resources like Martin Luther, John O´Keefe, Nigel McCullough, and Brian Mann to Incarnate the Gospel for Generations together.

And the more Evangelical Catholics we are, the more could the Church´s togetherness include all Generations in Community together. 
 
Personally is the undersigned editor an Orthodox, Pro-catholic, Sweden-Churchly, Pentecostal, Lutheran, Small-Charismatical, Evangelical in all Confessing Christian, who believes that we could find answers from three (3) directions: from Above, from History and from the Common present Christianity in the Togetherness... and not only from the Postmodernism, but we have to listen to the Questions that come from Emerging Conversation. And EC knows the 3 directions, I know.

Dag Selander 
M'Xp editor

Gud, Fadern, skaffar oss det vi behöver efter sitt förstånd och sin omsorg. Han har gjort i ordning bönekammaren åt oss till att vara ett mångsidigt och heltäckande sätt att leda hjärtan fram till och in i ett ogrumlat seende. Hans gåva heter syn, heter ljus, heter klarseende vilket allt leder till förmåga att vandra i gemenskap med den som står nära. Mörker råder, råder styvt och strängt, när den ene inte vill, eller vågar, vandra med den andre för att se och upptäcka, leva och mogna.
 
Den bedjande kristnes liv formas och formuleras till ett sökande efter Gud sådan han själv finner för gott att uppenbara sig och visa något av sin natur och sina syften. Hans väsens genomträngande, oavvisliga äkthet given som gåva till ett enkelt hjärta är bönhörelse bortom allt man kan tänka eller hoppas på.
Bönesvar bär något av hans egen karaktär, bönhörelse skänker oss hans sinne, besvarad bön planterar ett stycke av hans väg i den vånda vilken den innevarande dagen bjuder oss.
 
Ett bedjande som begär och kräver finner ingen öppning in till ljuset och till seendet. Bön och förväntan visar respekt för hans namn. Bön och väntan låter hans namn stå i första rummet. Kraven gör hans namn till en förbrukningsartikel. Bedjaren söker efter den ära som hör till hans namn. Den som använder hans namn till att säkra mänsklig planläggning och framgång missbrukar och vanhelgar. Bönhörelsen begynner på insidan av hans namn, i hans rådsluts kamrar.
 
David, konungen, mannen som hade givits en mun lik en snabb skrivares penna, bad med många ord, med målande ord, med precisa ord. Han radade upp behoven, målade sin fruktan, bad Gud jaga bort fienden, definierade sitt hopp. Denne bönens furste samlade alla dessa ting i ett enda allomfattande universalbehov: ”Låt mig få gå upp till templet för att tillbe och se”. ”Var min klippa. Var min sköld. Gud, sjung din befrielses sånger. Omge mig med din nåd. Sänd hjälp från helgedomen. Stå upp, låt oss få se dina händer satta i rörelse.”
 
Bön, gudfruktigt och vördnadsfullt ihärdig. Bön, specificerad och definierad, lösgjord från människors ambition och agenda. Penetrerande bön, bön som når fram, därför att bedjaren litar på och överlämnar sig till Guds förmåga att ordna allt till samverkan för att hans bästa, hans fullhet ska få rum. Genomträngande bön, bönhörd bön därför att bedjaren låtit Herren väga och mäta, sära och skilja, avgöra och besluta för att sedan ange väg hän mot avsedda mål.
 
’O, att han ville uppenbara sig.’ ’O, att han ville låta sig ses.’ Smärta är oundviklig i de skeenden och i den process som leder till ett säkrande av verkligt seende. I det hjärta som föresatt sig att söka efter Himlens sätt att se råder en ständig otillfredsställelse inför det ändliga. Det hjärta som bestämt sig för att forska och fråga efter sådant som hör ljuset och frälsningen till tvingas att härbärgera en återkommande vånda sprungen ur insikten om att inte kunna räcka till inför det oändliga.
Två motsatser möter bedjaren i bönekammaren. Seendet, den verkliga uppenbarelsen tycks stå i konflikt med avlastandet och lättnaden. Bönhörelse i form av Himlens synsätt verkar motsäga bönen om befrielse från svårigheter och vånda. Den ena fordrar vånda, den andra söker närmast desperat efter frihet från smärta. Men, det verkliga bedjandet, det verkliga seendet värderar annorlunda.
 
Den moderna människan gör allt för att undvika smärta, hon är ständigt på jakt efter positiv stimulans. Därmed berövar hon sig själv möjligheten att i bön skaffa sig ett verkligt seende. Herren befinner sig strax inom synhåll för var och en individ vilken är redo för andelivets ansträngning, för andligt arbete utan vilket ingen kan se eller ens leva. Man måste odla ett verksamt och ljudligt ”O” i sitt inre för att sedan kunna bedja sig fram till det andliga seendet. Att försöka minska anspänningen; att gå så långt att man försöker be bort våndan är att stänga ute livet från bönekammaren.
 
Men, seendet är lättnad. Seendet är själva befrielsen. Att få se honom som han verkligen är lyfter undan all smärta. Seendet är ljus mitt i mörkret, ro mitt i smärtan. Uppenbarelsen är avlastning – seendet, påtalig härlighet mitt i möda och förtretlighet.
Seendet är lättnad – Sonen kommen för att uppenbara Fadern. Seendet är befrielse – han sjunger sin befrielses sånger, han omger oss med sin nåd.
Att se in i hans ansikte är frihet utan motsvarighet. Att glädjas över honom är att vara friad från fåfängans sätt att uppfatta härlighet. Att glädjas i honom verkar befrielse från alla själviskhetens försök att nå frid och framgång.
 
Seendet, den andliga människans seende, finner alltid en brinnande buske.
Guds seende blir till en kallelse att vistas i bönekammare, att sitta i Guds rådsförsamling.
Det sanna seendet formar liv, mognande liv.
Sant seende är liv, liv och frid.
Andligt seendet finner Gud. Andens seende vilar i Gud.
Verkligt seende säkras i villigheten att bära ett våndans ”O” i hjärtat.
Seendet, det inre livets seende blir ditt om du sänder det en inbjudan.

F  Ö  R  N  Y  E  L  S  E
Fastän full vinter med -30C i Gellivare och Kiruna, -10C i Sveriges Jerusalem och -5C i Skanör/Falsterbo, är det vår i kristenhetens Sverige. Det är fullt klart när man funderar över alla vårbäckar som strömmar på nytt och sedan många år i Den svenska kristenhetens alla kyrkor och samfund. Även om en och annan kan associera negativt till ordet "förnyelse", så låt oss tillsammans söka associera utifrån vad Guds Ord säger och inspirerar till i och genom ordet "förnyelse"...

ÖVERBLICK AV FÖRNYELSERÖRELSER
Här redovisas ett enkelt försök till inventering av förnyelserörelser i Den svenska kristenheten.   

Svenska kyrkan & Katolska kyrkan
- Arbetsgruppen för Karismatisk Förnyelse i Katolska kyrkan i Sverige AKKS
- Summering Karismatisk förnyelse  Herden.se
-  M'Xp om Oas-rörelsen

Ortodoxa kyrkan
- Om patriark Shenouda III
- SOKU Talmide och deras hemsida
- Yak´s sida King of Glory

Protestantiska kyrkor
- Mötena mellan Anders Arborelius och Sten-Gunnar Hedin, Peter Halldorf och Ulf Ekman m.fl.
- Mötena med Fornkyrka och patristik
- Mötena mellan trosrörelsen och Svenska kyrkan, t.ex. Keryx; Världen idag 060130 sid 4, Fredrik Sidenvall
- Livets ordförsamlingar och Trosrörelsen
- Naturlig Församlingsutveckling NFU
- Projektet mellan EFK, Svenska Missionskyrkan, EFS och FA Uppdrag Sverige

REFLEKTION
Om vi lämnar det nya Sverige av idag och återvänder till det gamla och tittar in I Åbo och Betlehemskyrkan blir man uppmuntrad av att bara läsa deras länksida [ http://www.abocom.net/metsku/sv/lankar.html ].  
Åbos alla församlingar är nämligen samlade på en enda länksida!
Det är en - säger en - sida av förnyelse idag. Men en annan och den grundläggande innebörden av förnyelse är helt enkelt församlingars & enskildas fördjupade relation till Herren själv. Det är förnyelsens A&O, det är där helgelsen sker och det är där väckelse i hjärta och församlingar har sin början. 

Rabbiner med blogg "for the sake of heaven" i Virtual Talmud... - - - För att få lite på fötterna kring ämnet Talmud är det gott att kunna gå och se sig omkring i ämnet Judaistik och få introduktion i ämnet vid Lunds universitet. Där ges insikt om pågående och publicerade avhandlingar.

Fotnot
Bild: Esters bok - Textförklaring: Megillat Esther, Esthers Bog i rulleform, benyttes ved Purim-festen, hvor historien om jødernes mirakuløse redning under Perserstyret læses op. Tilhører Det Kongelige Bibliotek, København.

***

 

I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks

Läsestycken:
Hes 40:2-4, Hes 43:10-11, Joh 1:1-4, Joh 1:14, Joh 1:51.

Guds gensvar till en nedåtgående trend
Vi har observerat och tagit fasta på att när Guds tanke representerad i templet och i Jerusalem övergavs och gick förlorad och när härligheten hade farit därifrån gavs Hesekiel att skriva ner en syn som visade ett nytt himmelskt hus, ett hus som i varje detalj definierades av Himlen och i allt höll Himlens mått. På samma sätt förhöll det sig när församlingen i den första tiden hade förlorat sin renhet, sannhet och kraftfullhet, sin himmelska karaktär och ordning.
När Nya Testamentets tidiga dagars första härlighet höll på att försvinna såg den Helige Ande till att Johannes kunde visa fram en ny, underbar, himmelsk, andlig presentation; Herren Jesus Kristus som person. Det är denna nya himmelska presentation av Kristus som vi har i hans evangelium, i hans brev och i Uppenbarelseboken. Och vi måste komma ihåg att det evangelium som Johannes skrev praktiskt taget är det sista som skrevs bland Nya testamentets skrifter.

Det är tänkbart att den verkliga innebörden av detta inte har drabbat oss med sin kraft och sitt eftertryck. Vi tar fram evangelierna så som vi har dem arrangerade i Nya testamentet och omedelbart förs vi tillbaka med deras hjälp till de dagar som var Herrens tid här på jord. När vi läser evangelierna är det detta tidsperspektiv som vanligen gäller. Allt övrigt material i Nya testamentet är något som i tid ligger längre fram när vi läser evangelierna, både själva skrivandet och historieförloppet – allt ligger i framtiden. Detta är närmast oundvikligt, men vi behöver försöka göra oss fria från detta synsätt.

Av vilken anledning skrevs johannesevangeliet? Skrevs det enbart som en redogörelse för Herren Jesu liv här på jord för att finnas där jämsides med två eller tre andra liknande vittnesbörd, för att finnas bevarat som historieskrivning. Är det detta texten är till för? Detta är, i det stora hela, allt som de flesta av oss ser. Evangelierna läses som ett studium i Jesu liv så som det såg ut. Det är nog så bra, men jag vill kraftigt understryka att detta inte alls är den Helige Andes huvudsakliga anledning till att inspirera till skrivandet av evangelierna. Detta är i särskild grad sant när det gäller den text som Johannes åstadkom så långt efter allt annat, alldeles vid slutet.

När Johannes arbetade med sina sista rader hade de andra apostlarna sedan länge flyttat till härligheten. Han skrev sitt evangelium när den nytestamentliga församlingen, som vi nämnde, hade förlorat sin ursprungliga form, kraft och sitt andliga liv, sin himmelska karaktär och sin gudomliga ordning. Det skrevs mitt under de omständigheter som tecknas i budskapen till församlingarna i Mindre Asien i öppningsavsnittet i Uppenbarelseboken och som så tydligt kommer till uttryck i hans brev.

Vilket syfte fanns i blickfånget? Det finns här, så som Johannes skriver; tingen är inte längre sådana som de var, inte så som Gud hade tänkt sig. De representerar inte längre Guds tanke i och för hans folk. Ordningen, den himmelska ordningen hade brutit samman och höll på att falla sönder än mer. Den himmelska naturen hade gått förlorad och hade bytts ut mot något jordiskt, vilket nu begynte ta form i församlingen. Det sanna livet var på väg att försvinna och härligheten höll på att ge sig av.
Gud reagerar på denna situation med att på nytt presentera sin Son efter ett andligt och himmelskt sätt. Det är just detta som är Johannes särdrag, det himmelska och det andliga. Är inte detta sant? Så är det verkligen; här har vi ett förnyat framhävande av Sonen. Se på detta nya sätt att lyfta fram Sonen. Här är det inte bara fråga om Jesus från Nasaret. Här har vi Människosonen, Guds Son, Gud uppenbarad och manifesterad i en människa, kommen ur evigheten och bärande på sammanfattningen av all den gudomliga fullheten för att hans folk skulle kunna se.

Sålunda måste vi ta oss fram till Den Helige Andes utgångspunkt sådan den finns i Johannes evangelium och i hans andra skrifter, för att kunna fånga detta att Guds väg till ett återställande - då hans ursprungliga och fullständiga tanke har gått förlorad och när den himmelska uppenbarelsen har försvunnit, när den himmelska härligheten har dragits tillbaka – är att återigen föra in Sonen i blickfånget. Det innebär inte att bli förd tillbaka till församlingen som metod eller till evangeliets och lärans innehåll men att få se Sonen. Guds sätt är att återigen föra Kristus i hans himmelska fullhet inom synhåll för hans folks hjärteögon.

Detta är det svar som vi finner hos Johannes på det tillstånd som möter oss i Nya testamentet, vilket så tydligt visar att församlingen höll på att förlora sin himmelska ställning, att varjehanda företeelser släpptes in, att alltsammans höll på att bli jordiskt. Vad kommer Gud att göra? På vad sätt kommer han att rädda sina syften vilka ser ut att vara så förfärande nära att gå förlorade? Han för in Sonen i synfältet igen. Kom ihåg att Guds svar på varje avvikande rörelse alltid finns i Sonen. Om avvikelsen kommer till uttryck i världen när den nu rör sig hän mot Antikrist (Guds svar på Antikrist kommer att vara Kristus i den gudomliga härlighetens fulla glans), eller denna rörelse finns i församlingen i form av nedgång och avfall – Guds svar finns alltid och endast i hans Son.

Detta är innebörden av öppningsorden i Uppenbarelseboken. Församlingen har förlorat sin plats, härligheten har försvunnit men Gud bryter in med en presentation av sin Son. ”Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.”

Så presenteras Kristus. Sedan mäts och bedöms allt i ljuset av denna Himlens människa med hjälp av den måttstock som han håller i sin hand. Detta är egentligen tillräckligt, om vi kunde få syn på det och ta det till oss. Allt av Gud, som rör oss, förmedlas genom en hjärtats uppenbarelse av Herren Jesus. Guds väg till ett återställande av hans ursprungliga och fullständiga tanke är inte, som jag sagt, att vi försöker att hitta någon metod eller teknik fördold i Nya testamentet. Det duger inte med ett återskapande av nytestamentlig ordning. Det kommer inte genom bekännelse till Nya testamentets sanning och lära. Detta är endast företeelser som kan användas som ett yttre ramverk, men de kan aldrig i sig själva garantera liv, kraft eller härlighet.

Det finns mycket här i världen som bär Nya testamentets lära, dess metod och ordning, men som inte är något annat än ett kallt och dödande ramverk. Livet och härligheten finns inte med. Hänryckningen saknas. Nej, Guds härlighetsväg finns i Sonen. Guds livsväg återfinns i Sonen. Guds väg till kraftfullhet finns i Sonen. Guds väg för att lägga ner av den himmelska naturen finns i Sonen. Och detta är Johannes evangelium i några få ord, det som Gud säger där. Allt finns i Sonen. Det som måste ske, som verkligen måste ske är att vi ser Sonen. Och om du ser Sonen utifrån Guds öppnande av dina ögon kommer allt övrigt att följa på det. Detta är, återigen, Johannes evangelium.

”Hur öppnade han dina ögon?” Vem gjorde det? Hur gjorde han det? Mannens gensvar till och reaktion på utfrågningen var denna: Ni frågar mig om teknik och metod. Jag kan inte ge er något sådant, jag kan inte förklara. Men jag bär på verkligheten, själva erfarenheten, och det är det enda som betyder något. ”Ett vet jag, att jag som var blind nu ser.” Ljus kom genom liv. ”I honom var liv, och livet var människornas ljus.”
Vi vill inte endast kunna beskriva sanningen i dess tekniska mening, att definiera, utlägga och utveckla allt som hör till. Detta kommer inte i första rummet. Allt har sin början i liv som ger ljus och detta finns i uppenbarelsen av Sonen. Om jag måste summera och sammanfatta så ska det göras så här: Gud har för det första låtit allt som hör till hans väsen inneslutas i Sonen och det är därför inte möjligt att känna Gud eller äga något av Guds vid sidan av Herren Jesus, Guds Son. Gud har fastställt detta, det är slutgiltigt, här har Gud satt punkt.

Kristus känd endast genom uppenbarelse
Det andra är att det inte är möjligt att äga något av eller känna till något om den fullhet som Gud har inneslutit i sin Son vid sidan av den Helige Andes uppenbarelse av detta i en människas inre. Det måste ske som ett mirakel utfört av den Helige Ande i var och en, man eller kvinna, om de ska kunna lära förstå något av det som Gud har lagt i förvar i Kristus. Detta, återigen, summerar Johannes evangelium. En av dess centrala bilder är ju den blindfödde mannen. Han hade aldrig kunnat se. Här är det inte fråga om ett återställande av något som en gång var. Här är det fråga om ett nyskapande – att ge syn. Det är något helt nytt.

Det kommer att vara som en helt ny värld för denne man. Hur han än har gissat, fantiserat, försökt föreställa sig eller fått beskrivet för sig kommer själva seendet att utgöra en helt ny begynnelse. Det kommer att vara ett absolut mirakel, vilket producerar en helt ny värld och alla hans gissningar om hurudan den världen kunde se ut och vad den innehöll skulle visa sig vara särdeles otillräckliga när han nu verkligen ser. Inget kan ses och iakttas utan detta inre mirakel.

1. Gud har låtit allt vad han är inneslutas i Sonen.
2. Ingen kan lära känna något av detta på något annat sätt än genom uppenbarelse.

”Ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” Matt 11:27. Denna uppenbarelse ges endast därför att Sonen valt att uppenbara.

Uppenbarelse sammanlänkad med vardagssituationer
Detta är den tredje punkten. Gud låter alltid uppenbarelsen av honom själv vara sammankopplad till sammanhang och situationer av praktisk karaktär. Jag vill att du griper tag i detta. Gud ser till att uppenbarelsen i och genom Sonen har en direkt länk till en verklig livssituation. Du och jag får aldrig uppenbarelser annat än sådana som är kopplade till vardagens nödvändigheter. De kommer inte som ett enkelt stycke information. Det är just bara upplysningar, inte uppenbarelse. Vi får inte tag på det genom studier.

När Herren gav mannat i öknen – en bild av Kristus som brödet från Himlen – satte han upp som strikt regel att inget utöver det absoluta dagsbehovet skulle samlas in. Om man överskred det omedelbara behovets gräns skulle man drabbas av sjukdom och död. Mannats princip, mannats lag är att Gud låter uppenbarelsen av sig själv i Kristus vara länkad till de praktiska nödvändigheternas situationer. Detta innebär att verklig uppenbarelse inte egentligen kan förmedlas som lärosatser, som teorier eller tolkningar, som ting och företeelser. Detta betyder att Gud kommer att placera dig och mig i situationer där endast en uppenbarelse av Kristus kan hjälpa och rädda oss.

Du lägger märke till att apostlarna tog emot sina uppenbarelser för församlingen i praktiska situationer. De träffades aldrig i runda-bords-konferenser för att lägga fast lärosatser och församlingsordning. De gav sig i kast med uppgiften och försattes snart nog i pressande, prekära situationer och mitt i dessa sammanhang som skapade press intill desperation var de tvungna att söka Gud för uppenbarelse.
Nya testamentet är en synnerligen praktisk skrift därför att den är född mitt i pressande situationer i vilka Herren gav ljus. Kristi uppenbarelse i svårigheterna håller Kristus levande, skulle man kunna säga. Det är det enda sättet på vilket Kristus verkligen är levande inför sina egna. Du förstår nog vad jag menar.

Detta är anledningen till att Herren ser till att vi befinner oss i akutsituationer som har omedelbar verklighetsförankring. Herren är emot att vi gör sanningen till teori eller använder den som en metod. Låt oss överge allt vad tekniker heter som varande något i sig själv och ta till oss detta att fastän Nya testamentet innehåller tekniker och sätt kan vi inte bara plocka ut dem och försöka tillämpa dem. Vi måste föras in i nytestamentliga situationer och omständigheter för att kunna ta emot en uppenbarelse av Kristus som svarar upp mot dessa situationer.

Sålunda är den Helige Andes sätt detta att föra oss in i levande, faktiska omständigheter och behov i vilka endast en färsk insikt om Herren Jesus kommer att fungera som instrument till vår befrielse, vår frälsning, vårt liv och sedan ge oss – inte en uppenbarelse om sanningen som ett knippe fakta – men en uppenbarelse av honom som person, ny insikt om personen så att vi börjar se Kristus på det sätt som verkligen betjänar våra behov. Vi hämtar inte kraft ur ett ”det” men hos Honom.

Han är Ordet. ”I begynnelsen var Ordet.” Innebörden i denna benämning är att Gud har gjort sig själv förståelig för oss i en person, inte genom en bok. Gud har inte främst skrivit bok, fastän vi har Bibeln. Gud har skrivit en Person. I en av sina små skrifter har A. B. Simpson tagit med följande illustration. Han säger att han vid ett tillfälle fick se Förenta Staternas konstitution vilken hade skrivits på pergament. Han kunde stå böjd över den och läsa varje detalj i den. Men när han drog sig bakåt ett stycke för att betrakta den kunde han endast se George Washingtons ansikte avteckna sig på pergamentstycket. När han böjde sig fram igen förstod han att texten hade formats så att ett växelspel mellan ljus och svärta formade Washingtons ansikte.

Det är så det är. Gud har skrivit ner uppenbarelsen av sig själv. Men den finns i hans Sons person, han som är huvudet för allt. Himlens konstitution utgestaltas inte på något annat sätt än i en person, Guds Son. Du kan inte bära med dig Himlens konstitution utom genom att ge rum för Kristus. Himlens konstitution är Personen formad i Guds Son.

Detta är endast ett vittnesbörd, en enkel bekännelse till dessa ting. Jag har en förhoppning om att du tar fatt i dessa fakta och går till Herren med dem. Be inte om ljus som om det vore något i sig, be om en växande insikt om Herren Jesus. Detta är vad som fordras. Detta är den enda levande vägen att lära känna honom. Och kom ihåg att Gud alltid låser upp denna insikt om sig själv i Kristus till en praktisk vardagssituation. Detta har egg åt två håll. Vi måste befinna oss i dessa faktiska omständigheter. Den Helige Ande kommer, om vi nu vilar i hans händer, att föra oss in i ett sådant sammanhang vilket kommer att göra det nödvändigt för oss att skaffa ny insikt om Herren. Detta är det ena. Det andra är att om vi befinner oss i omständigheter som är väldigt pressande och besvärliga, då befinner vi oss just i ett sådant läge där vi verkligen kan be om en uppenbarelse av Herren.

Bild:  Folk & Språk

***

Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."

FOLK & SPRÅK
................................................................... - Antal personer .- Antal språk - Wycliffe-medverkan
Hela Bibeln.................................................. - 5 200 000 000. - 414...............- minst 21
NT, men inte hel bibel............................... - 300 000 000.... - 1068 611
Bibeldelar, men inte helt NT.................... - 520 000 000..... - 873............. - ca 600
Arbete påbörjat, men inget publicerat. - 233 000 000..... - ca 750....... - ca 430
Behov, men inte påbörjat än................... - 147 000 000......- 2 644......... - 0
TOTALT:....................................................... - 6 400 000 000.. - 6 913......... - ca 1 600

Källa: Folk & Språk.

HUR MÅNGA SPRÅK FINNS DET I VÄRLDEN?
Antalet språk i världen kan sägas variera från 3.000 till 8.000 beroende på hur man har räknat. Det är inte möjligt att ange en exakt siffra eftersom gränserna mellan vad som är ett eget språk och vad som är en dialekt av ett språk är ganska oklara. Man drar inte språkgränserna enbart efter om språken har liknande ordförråd eller liknande grammatik. Dessa gränsdragningar har även geografiska, politiska och religiösa orsaker.

Talade språk: 6,912 av 5,723,861,210 talare (år 1999) enligt Ethnologue.

VÄRLDENS 20 MEST TALADE SPRÅK
Dessa tjugo språk representerar ungefär 3/5 av Världens innevånare. Svenska språket kommer först på delad 88e plats.

1 Kinesiska, Mandarin-dialekten - 885 miljoner talare
2 Spanska 332 - miljoner talare
3 Engelska - 322 miljoner talare
4 Arabiska - 210 miljoner talare *
4 Bengali, Bangladesh Indien - 189 miljoner talare
5 Hindi, Indien - 182 miljoner talare
6 Portugisiska - 170 miljoner talare
7 Ryska - 170 miljoner talare
8 Japanska - 125 miljoner
9 Tyska - 98 miljoner
10 Wu-dialekten Kina - 77 miljoner
11 Javanesiska (alltså inte indonesiska!) Indonesien – 75 miljoner
12 Koreanska Sydkorea - 75 miljoner
13 Franska Frankrike – 72 miljoner
14 Vietnamesiska Vietnam – 68 miljoner
15 Telugu Indien – 66 miljoner
16 Kinesiska, yue-dialekten ("kantonesiska") Kina – 66 miljoner
17 Marathi Indien – 65 miuljoner
18 Tamil Indien – 63 miljoner
19 Turkiska Turkiet – 59 miljoner
20 Urdu Pakistan – 58 miljoner

* Om alla arabiska språk (ett tiotal, inkl ett 30-tal dialekter) räknades som ett språk skulle det vara världens fjärde största språk med 210 talare

REFLEKTION
Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."

Detta är målet för den globala och Den Svenska kristenheten och hennes mission här i tiden. Den globala utvecklingen i Kina, Indien och Afrika utmanar oss. Vi kanske inte längre ska vara tillfreds med kunskaper i engelska och svenska i svensk kristenheten. Folk & Språk är en påminnelse om att mer än just nu kanske har kallelsen att lära kinesiska, arabiska och ett eller annat afrikanskt språk.

Tänker på Levi Mårtensson som från Sameland kom till Fjellstedtska skolan. Minns hur han på 60-talet  valde att bli bibelöversättare. Jag minns hur själva hans yrkesval gjorde ett mycket starkt intryck. Han har översatt Nya testamentet till adygeiska och kabardinska, tvåspråk i Kaukasien.

När världen kommit så nära inpå oss och människor möts och delar livet på ett helt nytt sätt vill Herren få kalla ut mer än lärjunge att just vara ordets medhjälpare i lingvistikens spännande värld. Mera information finns bl.a. att få via Folk & Språk.  

 

Källor: 
- Ethnologue, Languages of the World -- (ethnologue.com)
- Världens språk (www.zein.se/patrick/loglosvp.html#INTRO)

Att läsa: 
*  SIL International (sil.org)
* Länkar Lingvistik (ethnologue.com/ethno_docs/links.asp)
* Länksida Folk & Språk (folk.se/lankar.php)