MXp

... forts.
Vila för er själ
del 2

***

Forntidens stigar
"Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna (Fotnot 6). Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar." (Jeremia 6:16)

Forntidens stigar - det är den goda vägen - ska vi fråga och spana efter. Där finns ro. Där finns det tid och liv för reflektion, eftertanke och vederkvickelse! Det är stigar som Herren är mäktig att låta oss finna också i vår tid av Höghastighetstempo och Highways.

Forntidens stigar är den goda vägen, ett det viktigaste botemedlet - tillsammans med andra viktiga medel som nämnts ovan, typ/långtidssjukskrivning, samtal, gemenskap och nya funktioner.

Forntidens stigar är något helt underbart jämfört med det Höghastighetsliv som vår tidsålder slavbinder alltför många i - oavsett om vi använder Internet eller inte.

...Höghastighetsgenerationen - kallad "Fast Generation" - kan se ut så här. Här är Kalle Karlsson. Han kommer körande i sin bil, ett rätt snabbgående fordon. In på snabbfilen för snabbmat på McDonalds. Betalar, greppar påsen, sätter den mellan knäna och kör. Börjar äta sin "fast food". Samtidigt som han i andra handen talar i sin mobiltelefon. Med den andra kör han ut på E6 mot Göteborg. I en annan mobiltelefon tar han - medan han dricker sin kalla Coca Cola - emot ett SMS-meddelande från sin fru. Det ska handlas räkor. Han svarar sin fru Anna med ett SMS. En tredje mobil ringer sedan hans mini-call påmint om ytterligare ett samtal. Tur nog har Kalle också två Handsfree-mobiler. Så lätt och snabbt och effektivt allt går. Effektivt och snabbt.

Kalle kör, äter, kommunicerar, mini-PC-skriver och sammanträder, medan han äter sina sista kalla Pommes frites, i en hastighet av 120 km/tim.

- Men, hur mår Kalle, egentligen? Och hans fru Anna? Hans familj? Barnen? Han kör så det ryker om galoscherna. Men när - rasar pappa Kalle ihop? Av utmattning och utbrändhet?        

...Stå i kö... Det är välsignade stunder av nödvändiga Stopp. En morfars barnbarn tränar med energiska s.k. Sit-ups och armhävningar. Morfar däremot är lycklig över att få stå i långa bank- och varuhusköer. Varför? Jo, det är som en oas och "proaktivitet" (Fotnot 7) gentemot tidens alla stressfaktorer. Varför inte lagstiftning om flera och längre köer! För att få stanna upp?
 
Ett föräldrapar skulle en junihelg ta sig till Luleå Domkyrka från Vätterbygden. Deras son skulle prästvigas. Resavståndet är 1200 km. Med flyg tar det ca 3 timmar och kostar 4.600 kronor för båda. Eftersom de är sparsamma så valde de Tågkompaniet och sovvagn. Åkte fredag kl 18 och var framme 18 timmar senare på lördag kl 11.32, alltså sex gånger långsammare än flyget. Men kostade bara 3.200:- för båda.

De tjänade 1.200 kronor, men "förlorade" i tid. Förlorade de? Nej, inte alls. Kanske är det dags att det låghastighetslagstiftas så att vi lägger in återkommande och lugnande tidsavsnitt varje dag, varje vecka.

Det där med "Tänk på vilodagen" hade nog Herren tänkt ut med eftertanke och i omsorg om själens välbefinnande också!

För att hinna ikapp oss själva i den höghastighetsvärld som råder. Föräldrarna upplevde det så skönt att sitta och samtala på tåget; i lugn och ro. Promenera tillsammans i vagnarna. Vara tillsammans under en weekend - utanför - den ordinarie stressande samhällstiden. Och få göra det under hela 36 timmar av resans totala tid från fredag kväll till tisdag morgon! Vilken tids- och själsvinst. För att inte tala om den andliga dimensionen. Detta är ett dyrt men illustrativt exempel på att ta till vara forntidens stigar. Låt oss hjälpas åt och uppmuntra varandra "brinnande i Anden" att finna den goda vägens välsignande tidsavsnitt mitt i vår vardag. Med tid och liv för reflektion, eftertanke och vederkvickelse.

Brinnande - och utmattad. Brinnande - och "utbränd". Brinnande -  och kraftlös. I svagheten fullkomnas styrkan... Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han icke släcka (Jes 42:3)

... Nyckelord som ger ingång och öppnande möjligheter är självklarheterna om Olikheten, Församlingen och Nåden vi all korthet berört ovan.  - "Det lilla ljus jag har" -  Det ljuset har vi ju faktiskt. Vad än känslorna säger. Även om lågan i mitt liv kan upplevas tynande eller släckt. "Det lilla ljus jag har" -  Det finns där i mitt liv, oavsett mina känslor. Det finns där även som bara en flämtande låga. Därför att Jesus som utgav sitt liv totalt har sagt och säger - särskilt - till den av smärta plågade: Ni är världens ljus - Inte av egen kraft eller egen låga, utan brinnande därför att Jesus säger det, och också ger min livslåga nytt hopp och ny kraft att lysa - av Nåd.

Jag skall skänka er vila - ta på er mitt ok
så skall ni finna vila för er själ
Matt 11:28-30

... Appendix
UTBRÄND                                                    
av Sven Reicmann

När Herren uppenbarade sig i den brinnande busken häpnade Mose över att busken kunde brinna utan att bli bränd. Vilken sinnebild av livet ihop med Gud fick inte både han och vi av denna händelse! Och ändå är det många kristna hos oss i dag som inte bara känner sig utbrända utan som också är det.

I 3 Mos 10 berättas det om hur Arons två söner bar fram något som kallas "främmande eld" på Guds altare. Då föll Guds eld från himmelen över de båda prästerna. Och de klarade sig inte lika bra som busken. Tvärtom, de dog. Bildlikt talat tycks man alltså kunna bli utbränd genom att bära fram främmande eld på Guds altare. Jag menar inte att den som eventuellt brottas med utbrändhet skall känna sig fördömd av denna tanke. Däremot vill jag att vi skall begrunda frågan om den kollektiva utbrändhet som man ser på många håll har med främmande eld att göra. Vad vill det säga att bära fram främmande eld?

... Kärlekens symbol

Elden står som symbol för kärleken. Paulus manar oss att alltid vara brinnande i Anden. Och Johannes säger att vi älskar eftersom han först har älskat oss. Den äkta elden, den som gör att busken kan brinna utan att bli bränd, uppstår därför genom Guds blotta närvaro. Vad är då främmande eld? Det kanske är de uttryck för kärlek som inte är frukten av Guds närvaro utan som är vår prestation.

Det går att göra ditt hjärta brinnande på två sätt. Det ena kallar Bibeln att "predika Kristus". Ju mer man gör det, desto mer får alla åhörare ett gott och rent samvete. Det finns ju ingen fördömelse i honom och inte heller för den som är i honom. Ur det frigjorda samvetet flyter en tacksamhet fram som brinner utan att bränna sönder.

Men man kan också göra på ett annat sätt. Man uppehåller sig då mera vid behoven i denna världen och man målar med lätta eller skarpa penseldrag bilden av en Guds besvikelse över att vi aldrig gitter engagera oss för Jesu minsta bröder. Man skapar då ett anklagat samvete och pekar sedan på dessa Jesu minsta bröder. Den som vill få samvetets renhet tillbaka måste då göra något för dem - mission, evangelisation eller diakoni, säger vi. Åtminstone borde man skicka pengar. Allt detta enligt metod nummer två.

Vilken av dessa metoder ger då mest utdelning? Dessvärre är det så att den senare metoden oftast är klart överlägsen - på kort sikt. Den slår i regel till direkt och med stor kraft.

Frestelsen att använda den blir därför ofta övermäktig för oss förkunnare.

Det måste dock betonas att effekten är snabbt övergående. Och det beror på att vi alla halkar tillbaka i det gamla förbundet när vi börjar driva oss själva och varandra med dåligt samvete. Det engagemang som flyter fram ur ett dåligt samvete leder till gärningar som vi inte bara gör för Jesu minsta bröder. Vi gör dem minst lika mycket för att vi själva skall kunna räkna oss som rättfärdiga och därmed få ett rent samvete. Vi bär fram en främmande eld ty vi har fått ett egenintresse i det vi gör. Vi vill nu på nytt bli rättfärdiga genom våra egna offer och inte genom Jesu offer på korset. Och det fungerar inte, för det har det aldrig gjort. Gud vill helt enkelt inte ha det så.

... Den önskade effekten blir alltså snabbt övergående eftersom elden skapar en växande brännskada hos den som brinner. Ihop med det dåliga samvetet kommer därför tröttheten och man kan riktigt känna hur bromsarna slår till i ens inre. Detta betyder att det mesta tenderar att stanna av efter ett tag. Vad gör vi då? Vi börjar anklaga oss själva och varandra för att inte vilja tjäna Gud. Och den anklagelsen hittar alltid sitt mål. För brännskadan känns som ett inre motstånd mot Guds vilja. Den är inte ett motstånd mot Gud, för det är inte Guds vilja att vi skall göra oss själva rättfärdiga. Men många tolkar smärtan i sitt inre på det sättet.
Det botemedel man då tar till blir en självbestraffning som leder till nya tag. Dessa ger i sin tur ännu sämre samvetsfrid och en växande trötthet. Allt tal om Guds nåd känns därför med tiden allt mer ihåligt och främmande. Vi bekänner med vår mun att vi blir rättfärdiga av nåd genom tro. Men vi lever ett helt annat slags liv - som om vi bara kunde bli rättfärdiga av gärningar.

Den som tillhör Gud har blivit innesluten i en gränslös kärlek. Men hur sant detta än må vara rent objektivt, så kan det ändå inte förändra den kristnes liv förrän han upptäckt hur sant det är. Och den upptäckten tar ofta tid. Den kan ta stora delar av livet i anspråk. Och den tiden verkar det som om Gud hade hur mycket som helst - långt mer än vi. Vi människor kan hjälpa varandra till en fördjupad insikt om Guds nåd. Men något går ohjälpligt sönder om vi pressar den upptäckten på varandra.

Jesus rör vid denna fråga när han säger till fariséen Simon att den som fått lite förlåtet också älskar lite. Det var ju därför som den prostituerade kvinnan hade så mycket lättare för att se både kärleken och Guds rike än vad den skötsamme Simon hade. Och detta betyder i sin tur att ju mer vi är noga med att leva rätt, desto längre tid kan det faktiskt ta innan vi upptäcker vilken kärlek Gud har bevisat oss. Och Gud är stor nog att ge den skötsamme den tid han behöver för att upptäcka djupen i Guds nåd. Det är på intet vis nödvändigt att man prostituerar sig för att kunna bli en hängiven kristen.

... De som inhämtat en god och fostrande kristen tro från livets första andetag hör därför till dem som kan behöva mest tid för att upptäcka de verkliga djupen i Guds nåd. De är Guds barn och behöver inte bekymra sig på den punkten. Men om de försöker att forcera fram den stora elden i förtid kan de visserligen tända på brasan. Men ofta blir det bara ett kort fyrverkeri som lämnar förkolnade rester kvar när elden snart nog har brunnit ut (Fotnot 8).

Några web-tips:
* Går man till sökmotorn Google med sökorden stressrelaterad utmattning ger det  161 träffar;  eller "utbränd" och utbrändhet ger 38.000 träffar.
* Bl.a. följande Previa.se - bl.a. om filmen Utbränd som enkelt förklarar fenomenet,
och Utbrändhetshjälpen - där man kan diskutera problemet och få information om hur det känns; samt Näckrosen - om fenomenet i människovårdande yrken.                                                                                                                         

Jönköping våren 2006
MXp editor
Dag Selander

Fotnoter
1) Uttrycket "gentlekvinna" är motsvarigheten till "gentleman" [= hederlig, respektabel och taktfull kvinna]; konstruktionen artikelförfattarens
2) Rom 12:2 talar om "denna tidsålders väsende" (1917 års översättning)
3) Ur NYBYGGET DIREKT maj 2001. Ingemar från Donsö tvingades lämna sitt arbete som pastor. Arbetade som matros på en oljetanker några år.
4) Nya DAGEN, 8 juni 2001, "Ut ur utbrändheten".
5) Se: Sven Reichmann´s artikel UTBRÄND nedan och på webben
6) SKB 1917: "forntidens stigar"
7) "proaktion" är att agera i förväg och förebyggande, att jämföras med "reaktion" som alltid är aktion som följd av en annan aktion. Låt oss utveckla allt mera av proaktioner som församlingen är kallad att också profetiskt vara.
(8) Artikeln av Sven Reichmann finns på Uttrycket