A Prayer towards Revival...
ETT BEDJANDE SOM STRÄCKER SIG EFTER VÄCKELSE
Ett gott liv, ett alltigenom gott liv levs i takt med skapelsens ändamål.
Ett gott liv, ett alltigenom gott liv står mättat av Kristi närhet och fullhet.
Att väcka, att be om uppvaknande och väckelse innebär ett ihållande arbete för att föra hjärtan i harmoni med livet och dess inre vittnesbörd.
Att väcka är att vandra livets egen väg. Att leva väckt är att söka den renhet, öppenhet och ärlighet som livet själv erbjuder.
Livets egen rytm strävar efter harmoni, efter Kristus. Skapelsen riktar sin längtan mot detta. Att väcka är att föra det levande i harmoni med livet.
Det väckta bedjandet, det bedjande som förmår att öppna för Faderns närhet, för hans omsorg och värme, är ett bedjande som lär sig tjäna enligt skapelsens inriktning. Ett sådant bedjande låter sig vänjas vid Herrens väg. Ett sådant bedjande sträcker sig efter allt detta goda som borde kunna få rum bland människor, dessa evigt bestående värden som gör Himlens boningar till himmel och som skulle kunna häva det jordiskas bittersmak. Det bedjande sinnet lär sig tjänandets, biståndets och omsorgens väg. Dess väg är den beredvillighet som fridens evangelium ger. Dess utgångspunkt är korsets, vilket eliminerar det mänskligas eviga och sorgliga tendens att hävda sak och skaffa fördel. Väckelsens bedjande är ett avskalat bedjande, vilket låter Gud vara Gud. Det tjänar skapelsens inriktning.
Mänsklig frihet och fullhet nås innanför de ramar som Skaparen fastlagt. Tankens klarhet och renhet, livets enhet, dess integritet formas i det utrymme som Faderns välbehag utgör. Frukten från kunskapens träd - den skenbara rätten att leva och besluta oberoende av Gud, som om man vore kompetent att hantera tillvaron som Gud - håller det obalanserade livets rot.
I Faderns ansikte ser vi ljus, inget annat än ljus, inget annat har utrymme, inte ens en skugga. Hans väsen är oföränderligt, av evighet, evigt bestående. Hans sed är evig sed, hans sätt och sinne omvandlas inte. Han förblir.
Av detta följer att hans väsen också är orubbligt, heligt. Denna helighet, denna okränkbarhet, detta omutbara hör samman med hans existens. Därför kan han älska, älska fullt ut och hett. Han besitter de kvalitéer i vilka faderskapet tar gestalt. Allt han gör är rätt och sant, han har kraft nog att värna sin skapelse, han är den som tar sig an det som är litet och värnlöst, och han saknar inte kapacitet att stå emot den högmodige. De som hungrar efter hans rättfärdighet, efter att hans rättsinne ska komma till uttryck, dessa ska bli mättade.
Mänskligt, andligt uppvaknade leder till färd in i insikten om Herrens herravälde, till ett närmade till hans tron, till att förstå hans konungsliga position, till att sättas i funktionell relation till den livets lag som Anden verkar och styr efter. Den väckta människan har sett och tagit till sig att Herren Jesus har svärd i mun, Upp 1:16.
Mänskligt, andligt väckande låter Herren hävda sin sak. Korset uttrycker och talar slutgiltigt om det skilje som råder mellan det som kan höra till Gud och det som lämnats åt förgängelse.
Gud tolkar man inte. Gud formar man inte efter egen fason. Hans ljus kan inte fångas. Faderns ljus förmedlar liv, vad därutöver är är död. Faderns ljus definierar skapelsens ram och dess mening. Faderns ljus bär Himlens härlighet, alla står i avsaknad av denna tills omvändelsen begynner vara ett spirande faktum. Utan detta uppvaknande, inget liv; utan detta väckande, ingen godhet; utan denna livets regel, ingen fullhet. Vem räcker till i detta. . .
Väckelse innebär att söka vara i takt med skapelsens ändamål. Väckelse innebär att sträcka sig efter Faderns erbjudande om fullheten i Kristus. Väckelse innebär att tacka ja till Faderns fostran. Väckelse innebär att göras medveten om Faderns ram för skapelsens intention och innehåll. Väckelsens kärna och oundgängliga "måste" är därför ett återvändande, ett helhjärtat omvändande. Väckelsen söker efter en Guds begynnelse, söker oupphörligen nya sådana begynnelser.
Den uppvaknande människan ställs inför Guds skandalösa krav på ett uppbrott från det som är, från det som är omhuldat, från det som ter sig passande och som accepteras av de många, från sådant som heter trend och från samtidens kulturella grupptryck. Abraham är de väcktas fader, trons fader, uppbrottets djärve förelöpare.
Väckelse är en maning om uppbrott. Uppvaknandet ger kraft till att skilja sig från odugligheterna. Väckelse innebär dristighet att söka det som är gott när de många fröjdar sig över det som saknar denna kvalité. Väckelse är att bestämma sig för ett återvändande när hopen rusar allt längre bort från det värdefulla livet.
Att våga börja bära på dessa eviga värden, sammanfattade i Kristus, tillhör väckandets inre väsen. Att bära dessa, av Gud bestämda och förmedlade värden ligger i gudstjänstens och gudstjänandets sanna natur. Omvändandet och Andens nedläggande i våra inre av dessa eviga värden förmedlar möjlighet till en mognad, en innerlighet och en värme utan vilka tjänandet bland de små och sargade i alla avseenden är verkningslöst. Var och en som låter sig föras framåt i detta växande blir till ett verkligt andligt vittnesbörd. Mognandet säger sitt utan de många orden och åthävorna. Den andliga mognaden utgör Guds eget tilltal, Guds egen utsaga, till allt och alla. Ingen undgår ett sådant ord.
Väckelse är en produkt av det inre livets stillhet och harmoni. Väckelse är en produkt av den andligt mognande människans tjänareställning. Väckelse är en produkt av att dessa som kallas "de stilla i landet" förblir formbara, lyhörda och låter sig föras samman av Guds Ande till gudstjänst, ett tjänande inför Gud där han som Skapelsens Herre och frälsare förkunnas, upphöjs och hyllas. Väckelse låter det inre livets helgd och stillsamma styrka stå som vittnesbörd mot det yttre livets självhävdelse. Ett sådant tystlåtet, gemensamt, vittnande blir också till kraftigaste ord i andefurstars värld, Ef 3:10. Bedjandet på dessa områden behöver inget annat än vår obändiga obenägenhet att sitta bland bespottare eller att ens träda in på syndares väg, Ps 1.
Uppvaknandet, vakenheten och viljan till uppbrott utgör för oss alla de förnämsta redskap till att freda och fria varandra när ogudaktigheten söker erövra vårt och våra. Om kränkningarna av Guds eviga värden kommer genom ett brukande av sådant som specifikt hör samman med dessa värden följer upprättelse och helande genom ett rättsinnigt användande av dessa ting. Väckelse som Guds väg skändar man, vårt svar är att söka dess verkliga innehåll och låta Gud få sin väg för livets skull.
Väckelse är att komma till insikt om att Gud älskar nog mycket för att fortsätta att ta sig an sin skapelse, för att återföra den till ursprungsintention. Väckelsens mirakel är att ingen lämnas oberörd i sin synd, den skapar alltid väg för upprättelse. Den kärlek som låter skapelsen lämnas vind för våg efter alla köttets nycker vet inget, alls inget om honom som har svärd i mun. Gud orkar bära de storas trots, och han förmår släcka det. Gud bor också hos dem som är förkrossade och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan; Jes 57:15. De stilla i landet är Herrens maktbas, så länge dessa förblir små.
- - -
Detta är skrivet till tröst och kraft åt dessa stilla och små i en liten väckelsebygd på västgötaslätten inför ett besök av en gruvligt modern förkunnare vid namn Gardell.
Kära vänner, låt det stilla prästsinnet vara vittne mellan er och denne. Ta er an Guds sak, den verkliga väckelsen. Denna sak hanteras endast med djupaste hunger efter rättfärdighet. Den alltillräckliga bönen är en gemensam väntan inför Skaparen, Herren, han som ger liv åt dem som öppnar för honom.
Saliga är de saktmodiga, de som låter Andens frukt mogna. Detta sinnelag, prästsinnet, vittnar i de mäktigaste boningar.
Väckelse - att återvända när hopen rusar bort.
Väckelsens natur - att återvända till skapelsens ursprung, till dess grund, till dess ram.
Herren ger sig inte med mindre än att finna ett litet sammanhang där han får frihet att uppenbara Kristus, och sålunda sammanfatta alla dessa evighetens värden.
Låt oss be om sådana sammanhang och sådan uppenbarelse.
Lars Widerberg
Mera att läsa:
ETT VÄCKELSENS MANIFEST
HAB 3:1
Vår utgångspunkt och vägen framöver
Av Lars Widerberg
Åtta sidor gedigen text - sänds på begäran som ordinär e-post-text eller som MS WORD-fil via e-post. Intercessors.Network@comhem.se
----------
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor.
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i 120 nationer.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
Postgiro: 922937-8
Ett gott liv, ett alltigenom gott liv levs i takt med skapelsens ändamål.
Ett gott liv, ett alltigenom gott liv står mättat av Kristi närhet och fullhet.
Att väcka, att be om uppvaknande och väckelse innebär ett ihållande arbete för att föra hjärtan i harmoni med livet och dess inre vittnesbörd.
Att väcka är att vandra livets egen väg. Att leva väckt är att söka den renhet, öppenhet och ärlighet som livet själv erbjuder.
Livets egen rytm strävar efter harmoni, efter Kristus. Skapelsen riktar sin längtan mot detta. Att väcka är att föra det levande i harmoni med livet.
Det väckta bedjandet, det bedjande som förmår att öppna för Faderns närhet, för hans omsorg och värme, är ett bedjande som lär sig tjäna enligt skapelsens inriktning. Ett sådant bedjande låter sig vänjas vid Herrens väg. Ett sådant bedjande sträcker sig efter allt detta goda som borde kunna få rum bland människor, dessa evigt bestående värden som gör Himlens boningar till himmel och som skulle kunna häva det jordiskas bittersmak. Det bedjande sinnet lär sig tjänandets, biståndets och omsorgens väg. Dess väg är den beredvillighet som fridens evangelium ger. Dess utgångspunkt är korsets, vilket eliminerar det mänskligas eviga och sorgliga tendens att hävda sak och skaffa fördel. Väckelsens bedjande är ett avskalat bedjande, vilket låter Gud vara Gud. Det tjänar skapelsens inriktning.
Mänsklig frihet och fullhet nås innanför de ramar som Skaparen fastlagt. Tankens klarhet och renhet, livets enhet, dess integritet formas i det utrymme som Faderns välbehag utgör. Frukten från kunskapens träd - den skenbara rätten att leva och besluta oberoende av Gud, som om man vore kompetent att hantera tillvaron som Gud - håller det obalanserade livets rot.
I Faderns ansikte ser vi ljus, inget annat än ljus, inget annat har utrymme, inte ens en skugga. Hans väsen är oföränderligt, av evighet, evigt bestående. Hans sed är evig sed, hans sätt och sinne omvandlas inte. Han förblir.
Av detta följer att hans väsen också är orubbligt, heligt. Denna helighet, denna okränkbarhet, detta omutbara hör samman med hans existens. Därför kan han älska, älska fullt ut och hett. Han besitter de kvalitéer i vilka faderskapet tar gestalt. Allt han gör är rätt och sant, han har kraft nog att värna sin skapelse, han är den som tar sig an det som är litet och värnlöst, och han saknar inte kapacitet att stå emot den högmodige. De som hungrar efter hans rättfärdighet, efter att hans rättsinne ska komma till uttryck, dessa ska bli mättade.
Mänskligt, andligt uppvaknade leder till färd in i insikten om Herrens herravälde, till ett närmade till hans tron, till att förstå hans konungsliga position, till att sättas i funktionell relation till den livets lag som Anden verkar och styr efter. Den väckta människan har sett och tagit till sig att Herren Jesus har svärd i mun, Upp 1:16.
Mänskligt, andligt väckande låter Herren hävda sin sak. Korset uttrycker och talar slutgiltigt om det skilje som råder mellan det som kan höra till Gud och det som lämnats åt förgängelse.
Gud tolkar man inte. Gud formar man inte efter egen fason. Hans ljus kan inte fångas. Faderns ljus förmedlar liv, vad därutöver är är död. Faderns ljus definierar skapelsens ram och dess mening. Faderns ljus bär Himlens härlighet, alla står i avsaknad av denna tills omvändelsen begynner vara ett spirande faktum. Utan detta uppvaknande, inget liv; utan detta väckande, ingen godhet; utan denna livets regel, ingen fullhet. Vem räcker till i detta. . .
Väckelse innebär att söka vara i takt med skapelsens ändamål. Väckelse innebär att sträcka sig efter Faderns erbjudande om fullheten i Kristus. Väckelse innebär att tacka ja till Faderns fostran. Väckelse innebär att göras medveten om Faderns ram för skapelsens intention och innehåll. Väckelsens kärna och oundgängliga "måste" är därför ett återvändande, ett helhjärtat omvändande. Väckelsen söker efter en Guds begynnelse, söker oupphörligen nya sådana begynnelser.
Den uppvaknande människan ställs inför Guds skandalösa krav på ett uppbrott från det som är, från det som är omhuldat, från det som ter sig passande och som accepteras av de många, från sådant som heter trend och från samtidens kulturella grupptryck. Abraham är de väcktas fader, trons fader, uppbrottets djärve förelöpare.
Väckelse är en maning om uppbrott. Uppvaknandet ger kraft till att skilja sig från odugligheterna. Väckelse innebär dristighet att söka det som är gott när de många fröjdar sig över det som saknar denna kvalité. Väckelse är att bestämma sig för ett återvändande när hopen rusar allt längre bort från det värdefulla livet.
Att våga börja bära på dessa eviga värden, sammanfattade i Kristus, tillhör väckandets inre väsen. Att bära dessa, av Gud bestämda och förmedlade värden ligger i gudstjänstens och gudstjänandets sanna natur. Omvändandet och Andens nedläggande i våra inre av dessa eviga värden förmedlar möjlighet till en mognad, en innerlighet och en värme utan vilka tjänandet bland de små och sargade i alla avseenden är verkningslöst. Var och en som låter sig föras framåt i detta växande blir till ett verkligt andligt vittnesbörd. Mognandet säger sitt utan de många orden och åthävorna. Den andliga mognaden utgör Guds eget tilltal, Guds egen utsaga, till allt och alla. Ingen undgår ett sådant ord.
Väckelse är en produkt av det inre livets stillhet och harmoni. Väckelse är en produkt av den andligt mognande människans tjänareställning. Väckelse är en produkt av att dessa som kallas "de stilla i landet" förblir formbara, lyhörda och låter sig föras samman av Guds Ande till gudstjänst, ett tjänande inför Gud där han som Skapelsens Herre och frälsare förkunnas, upphöjs och hyllas. Väckelse låter det inre livets helgd och stillsamma styrka stå som vittnesbörd mot det yttre livets självhävdelse. Ett sådant tystlåtet, gemensamt, vittnande blir också till kraftigaste ord i andefurstars värld, Ef 3:10. Bedjandet på dessa områden behöver inget annat än vår obändiga obenägenhet att sitta bland bespottare eller att ens träda in på syndares väg, Ps 1.
Uppvaknandet, vakenheten och viljan till uppbrott utgör för oss alla de förnämsta redskap till att freda och fria varandra när ogudaktigheten söker erövra vårt och våra. Om kränkningarna av Guds eviga värden kommer genom ett brukande av sådant som specifikt hör samman med dessa värden följer upprättelse och helande genom ett rättsinnigt användande av dessa ting. Väckelse som Guds väg skändar man, vårt svar är att söka dess verkliga innehåll och låta Gud få sin väg för livets skull.
Väckelse är att komma till insikt om att Gud älskar nog mycket för att fortsätta att ta sig an sin skapelse, för att återföra den till ursprungsintention. Väckelsens mirakel är att ingen lämnas oberörd i sin synd, den skapar alltid väg för upprättelse. Den kärlek som låter skapelsen lämnas vind för våg efter alla köttets nycker vet inget, alls inget om honom som har svärd i mun. Gud orkar bära de storas trots, och han förmår släcka det. Gud bor också hos dem som är förkrossade och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan; Jes 57:15. De stilla i landet är Herrens maktbas, så länge dessa förblir små.
- - -
Detta är skrivet till tröst och kraft åt dessa stilla och små i en liten väckelsebygd på västgötaslätten inför ett besök av en gruvligt modern förkunnare vid namn Gardell.
Kära vänner, låt det stilla prästsinnet vara vittne mellan er och denne. Ta er an Guds sak, den verkliga väckelsen. Denna sak hanteras endast med djupaste hunger efter rättfärdighet. Den alltillräckliga bönen är en gemensam väntan inför Skaparen, Herren, han som ger liv åt dem som öppnar för honom.
Saliga är de saktmodiga, de som låter Andens frukt mogna. Detta sinnelag, prästsinnet, vittnar i de mäktigaste boningar.
Väckelse - att återvända när hopen rusar bort.
Väckelsens natur - att återvända till skapelsens ursprung, till dess grund, till dess ram.
Herren ger sig inte med mindre än att finna ett litet sammanhang där han får frihet att uppenbara Kristus, och sålunda sammanfatta alla dessa evighetens värden.
Låt oss be om sådana sammanhang och sådan uppenbarelse.
Lars Widerberg
Mera att läsa:
ETT VÄCKELSENS MANIFEST
HAB 3:1
Vår utgångspunkt och vägen framöver
Av Lars Widerberg
Åtta sidor gedigen text - sänds på begäran som ordinär e-post-text eller som MS WORD-fil via e-post. Intercessors.Network@comhem.se
----------
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor.
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i 120 nationer.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
Postgiro: 922937-8
Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
