(98) Cross over - Orosmoln på Afrikas himmel
Ernst och Hulda sitter denna kväll och samtalar om året som snart går till ända. 1934 har varit ännu ett givande år trots alla svårigheter och trots detta med svälten och den ekonomiska depressionen.
- Herren är verkligen den som förser och ger, säger Hulda.
- Våra flickor växer och om ett kvartal fyller Anna och Linnéa 6 respektive 4 år. De har verkligen en underbar mor i dig, Hulda. Du har ett sådant tålamod och du är enastående att ge dem lärdomar allt efter de nya faserna i deras utveckling.
- Och du min Ernst, du är en god far som tar dig tid för dem, när du väl är hemmavid. Du märker väl själv med vilken glädje de vill sitta intill dig och i ditt knä och höra dig berätta om alla äventyr du varit med om efter varje resa. De gillar att höra dina berättelser om elefant, buffel, noshörning, leopard och lejon.
- Apor och krokodiler är också deras favoriter. De gillar särskilt att höra den där gången jag kom till en kraal och man kastade sten på mig. Och sedan lät de apor jaga mig. De lyser med sina barnaansikten när jag berättar för dem om att 'pappa Ernst vågade ändå gå in i kraalen fast de kastade sten och skickade apor på mig, för pappa ville berätta om Jesus för dem'. Det är som en saga som jag får berätta om och om igen för dem. För sina färgade lekkamrater framställer de mig som en första klassens hjälte som vågade gå in i kraalen fast de nästan höll på att döda mig först…
- Har du läst om vad som håller på att hända i landet med de svarta?
- Nej, jag har inte hunnit läsa senaste tidningarna som kommit. Vad håller på att hända, Hulda?
- Jo, jag ska läsa vad K.A.Hjelm för fältkommittén i Afrika skrivit hem till Sverige. De vita i Piet Retief har stiftat en lag varigenom våra svarta bröder och systrar i tron måste lämna sina hem inom stadens område och bege sig till en annan ort. Så här står det: "Att en samlingslokal snarast möjligt måste byggas beror på den nyutkomna lagen i Piet Retief, som tvingar alla svarta där att bosätta sig i de svartas stadsdel. Många familjer, som tillhör församlingen, har förut haft sina små inom de vitas område, men genom den nya lagen nödgas de nu lämna sina hem. De svartas stadsdel är belägen omkring 3 eng. mil från missionsstationen. Det blir därför omöjligt, särskilt för mödrarna och de små barnen, att komma till veckans bönemöten på kvällarna å missionsstationen." Till detta skriver missionssekreterare Emil Johnson: "Låt oss bedja för våra ifrågavarande syskon i tron, att de genom Guds nåd måtte kunna uthärda den svåra prövningen att bli utvisade från sina egna hem, och att det må bli möjligt för dem att få till stånd nya sådana. Därtill behöves medel till en ny samlingslokal i den förut nämnda svartas stadsdel."
- Detta är ju alldeles förskräckligt. Segregationen kommer att vålla mycken vånda och hota de vitas trygghet på alla nivåer. Det är ett allvarligt orosmoln vi ser på Afrikas himmel, Hulda. Har du läst om dr Zwemer och hans tal han höll häromåret. Jag kom att få se talet i tryckt form hemma hos evangelisten på Belfast utstation.
- Nej, det talet har gått mig förbi. Men namnet känner jag ju till.
- Den man som mest ingående har kännedom om muhammedanernas religion i vår tid är som du, Hulda, vet dr Zwemer. Han har en intressant översikt av muhammedanismen i Afrika. Det här är en del av talet som jag läste hemma hos evangelisten:
Enligt de senast gjorda undersökningarna skulle antalet muhammedaner i Afrika uppgå till ett antal av 49 miljoner, eller en tredjedel av befolkningen.
Marocko, Tunis, Rio de Oro, Egypten, Tripolis, Barqa, Mauritanien, Zanzibar och Somalieland kan betraktas som muhammedanska, ty över 90% av befolkningen bekänner sig här till Muhammed. I Algeriet, Senegal, Guinea, Niger och det nordliga Nigeria Tsad-distriktet och Eritrea utgörs hälften av befolkningen av muhammedaner, medan i Sudan, Kenya och Abessinien 33% är islams anhängare. De olika kristna kyrkornas medlemmar utgör inte fullt 9,5 miljoner.
Deras verksamhet är intensiv. I Dahomé på västkusten har den inte mindre än 154 koranskolor. Den utbreder sig mer och mer och vinner samtidigt i inre styrka. Bland gallafolket i Abessinien ansluter sig särskilt de lägre folkklasserna som en följd av de många missionärer som sänds dit. I Zanzibar bedriver de en stark propaganda för att stimulera intresset hos dem av sina anhängare som börjat bli likgiltiga.
Från Liberia meddelas att de muhammedanska negrerna tränga in i landet, hugga ner skogarna och utrota urinnevånarna. I Sudan som står under såväl fransk som brittisk överhöghet är frågan om islam brännande.
Islam utgör ett universellt brödraskap. - Överallt i den muhammedanska världen brukas det arabiska språket såväl i kyrkorna som skolorna. Muhammedansk civilisation medför överallt arabiskt språk, arabisk skrift. Islam öppnar för afrikanerna tillträde till ett kosmopolitiskt broderskap. Medan det religiösa självmedvetandet är islams styrka, är det nationella självmedvetandet kristendomens svaghet i Afrika. Detta förklarar mycket de senaste årens religiösa utveckling i de svartas världsdel.
Därför att muhammedanmissionärerna mestadels är infödda och känner till folkets språk och seder, äger de ofta mycket större förutsättningar att lyckas i arbetet än de kristna missionärerna. Enn annan orsak till att islam har så lätt att vinna de infödda för sina idéer är, menar en ämbetsman i Niger, dess sociala inställning.
Polygamin har alltid utgjort ett stort hinder för kristendomen bland de infödda i Afrika. Hedningarna är polygamister, muhammedanerna likaså, alla godkänner och praktiserar den. Alla - med undantag av de kristna.
I många stycken betyder islam ett framsteg från animalism, ett framsteg från avgudadyrkan till tron på en Gud. Islam har rest sig mot kannibalismen och avskaffat de råaste formerna av häxeriet. Därjämte förbjuder dess lära förtärandet av spritdrycker och hasardspel och söker inpränta hos sina anhängare att regelbundet hålla sina andaktsövningar och ge allmosor.
Men islam framkallar överallt där den drar fram ett fruktansvärt religiöst högmod och en arrogans utan like. Den både tolererar och bedriver slavhandel, och dessutom förtrycker den kvinnan.
Men evangeliets dörr som hittills varit stängd är nu öppnad. Aldrig någonsin har det mottagits med en sådan tacksamhet som för närvarande. Uppe i det angloegyptiska Sudan, där missionärer i 20 års tid sått evangelii utsäde i en hård otillgänglig jord har skördens tid nu grytt. - Söndagsskolorna har 1.900 elever och av dessa är flera hundra döpta. I Omdurma, inte långt från Mahdiens grav, har den amerikanska missionen kväll efter kväll samlat 3-400 muhammedaner till friluftsmöten..
Om de kristna kyrkorna i Afrika verkligen finge upp ögonen för de möjligheter som står till buds, när det gäller Afrikas evangelisation, skulle de i stället för att splittra sig, som nu är i hög grad är fallet, göra gemensam sak för att vinna Afrikas folk.
Söder om Sudan förestås 90% av skolorna av kristna missioner. Det är de kristna missionerna i Afrika och inte dervischerna som sörjer för negrernas utbildning. I de protestantiska missionsskolorna i Afrika finns c:a 1 miljon elever.
De inföddas kyrka i Afrika har förutsättningar, som gör den bättre skickad i arbetet än många andra. Vi har en aldrig sinande källa av Guds nåd att ösa ur för att ge åt människohjärtan som törstar efter levande Gud. Och vi har Guds ords säde som aldrig kan dö. Nu har tillfället kommit att verka. Låt oss begagna det!
Enligt de senast gjorda undersökningarna skulle antalet muhammedaner i Afrika uppgå till ett antal av 49 miljoner, eller en tredjedel av befolkningen.
Marocko, Tunis, Rio de Oro, Egypten, Tripolis, Barqa, Mauritanien, Zanzibar och Somalieland kan betraktas som muhammedanska, ty över 90% av befolkningen bekänner sig här till Muhammed. I Algeriet, Senegal, Guinea, Niger och det nordliga Nigeria Tsad-distriktet och Eritrea utgörs hälften av befolkningen av muhammedaner, medan i Sudan, Kenya och Abessinien 33% är islams anhängare. De olika kristna kyrkornas medlemmar utgör inte fullt 9,5 miljoner.
Deras verksamhet är intensiv. I Dahomé på västkusten har den inte mindre än 154 koranskolor. Den utbreder sig mer och mer och vinner samtidigt i inre styrka. Bland gallafolket i Abessinien ansluter sig särskilt de lägre folkklasserna som en följd av de många missionärer som sänds dit. I Zanzibar bedriver de en stark propaganda för att stimulera intresset hos dem av sina anhängare som börjat bli likgiltiga.
Från Liberia meddelas att de muhammedanska negrerna tränga in i landet, hugga ner skogarna och utrota urinnevånarna. I Sudan som står under såväl fransk som brittisk överhöghet är frågan om islam brännande.
Islam utgör ett universellt brödraskap. - Överallt i den muhammedanska världen brukas det arabiska språket såväl i kyrkorna som skolorna. Muhammedansk civilisation medför överallt arabiskt språk, arabisk skrift. Islam öppnar för afrikanerna tillträde till ett kosmopolitiskt broderskap. Medan det religiösa självmedvetandet är islams styrka, är det nationella självmedvetandet kristendomens svaghet i Afrika. Detta förklarar mycket de senaste årens religiösa utveckling i de svartas världsdel.
Därför att muhammedanmissionärerna mestadels är infödda och känner till folkets språk och seder, äger de ofta mycket större förutsättningar att lyckas i arbetet än de kristna missionärerna. Enn annan orsak till att islam har så lätt att vinna de infödda för sina idéer är, menar en ämbetsman i Niger, dess sociala inställning.
Polygamin har alltid utgjort ett stort hinder för kristendomen bland de infödda i Afrika. Hedningarna är polygamister, muhammedanerna likaså, alla godkänner och praktiserar den. Alla - med undantag av de kristna.
I många stycken betyder islam ett framsteg från animalism, ett framsteg från avgudadyrkan till tron på en Gud. Islam har rest sig mot kannibalismen och avskaffat de råaste formerna av häxeriet. Därjämte förbjuder dess lära förtärandet av spritdrycker och hasardspel och söker inpränta hos sina anhängare att regelbundet hålla sina andaktsövningar och ge allmosor.
Men islam framkallar överallt där den drar fram ett fruktansvärt religiöst högmod och en arrogans utan like. Den både tolererar och bedriver slavhandel, och dessutom förtrycker den kvinnan.
Men evangeliets dörr som hittills varit stängd är nu öppnad. Aldrig någonsin har det mottagits med en sådan tacksamhet som för närvarande. Uppe i det angloegyptiska Sudan, där missionärer i 20 års tid sått evangelii utsäde i en hård otillgänglig jord har skördens tid nu grytt. - Söndagsskolorna har 1.900 elever och av dessa är flera hundra döpta. I Omdurma, inte långt från Mahdiens grav, har den amerikanska missionen kväll efter kväll samlat 3-400 muhammedaner till friluftsmöten..
Om de kristna kyrkorna i Afrika verkligen finge upp ögonen för de möjligheter som står till buds, när det gäller Afrikas evangelisation, skulle de i stället för att splittra sig, som nu är i hög grad är fallet, göra gemensam sak för att vinna Afrikas folk.
Söder om Sudan förestås 90% av skolorna av kristna missioner. Det är de kristna missionerna i Afrika och inte dervischerna som sörjer för negrernas utbildning. I de protestantiska missionsskolorna i Afrika finns c:a 1 miljon elever.
De inföddas kyrka i Afrika har förutsättningar, som gör den bättre skickad i arbetet än många andra. Vi har en aldrig sinande källa av Guds nåd att ösa ur för att ge åt människohjärtan som törstar efter levande Gud. Och vi har Guds ords säde som aldrig kan dö. Nu har tillfället kommit att verka. Låt oss begagna det!
- Det finns allt orosmoln på den afrikanska himlen, Hulda. Men, Guds nåds sol genomstrålar dessa och alla andra orosmoln vi möter. Orosmolnen vi ser, de enbart eggar och inspirerar oss inför den nya dagen av nåd vi möter efter nattens vila, eller hur...
Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
