MXp

Ernst är nöjd och glad över året som snart är till ända. Sedan återkomsten har man fått be med ett 50-tal. Första helgen i november hade man årets sista kvartalsmöte på stationen med fullt hus. Efter söndagsmötet lagades mat åt över hundra personer. Alla åt och blev mätta.

Ernst och Hulda gläds åt att den afrikanska sommaren är här - när sista veckan i november i dagarna övergår i december och den första sommarmånaden. Flickorna springer och leker omkring planteringarna. Den lilla trädgården blommar. Det ser ut att växa bra bland grönsakerna och rotfrukterna. Det bidrar till att underlätta de svårigheter som uppstått med en starkt försämrad växelkurs. Det betyder en förlust om 25-30 procent på valutan. Det som började i ekonomisk oro kulminerar under julhelgen. En domare som varit i regeringens tjänst och också en framstående politiker avgick från sin post och framträdde på den politiska arenan med ett nytt program som inger hopp om en stabilisering av växelkursen.

Under påföljande år, 1933, går verksamheten framåt. Ernst kan i juni rapportera hem till Jönköping att på en hel del nya platser har många avgjort sig för Herren. Man har också fått börja kvartalsmöten på några nya platser. Dörrarna är öppna överallt. Hade man medel, skriver Ernst, så kunde man anställa flera evangelister och lärare på de nya platserna och man kunde resa mera om man hade fortskaffningsmedel.
Missionssekreterare Emil Johnson konstaterar att den ofördelaktiga växelkursen hindrar Ernst i arbetet på så sätt att han tvingas gå 8-10 svenska mil till fots utefter järnvägen till ett annonserat möte därför att han inte hade pengar till biljett.

Ett kvartal senare meddelar Ernst hem att några stora segrar inte vunnits för Herren, men enskilda själar har vunnits. Han skriver också att "vi har även fått börja verksamhet på en del nya platser. Fyra utstationer har vi anlagt detta år. När arbetet växer är det svårt att behöva avskeda arbetare. Vi har sex evangelister men underhåll för endast fem. Nu vet vi inte vem av dem vi ska avskeda, ty de är alla så snälla och präktiga. Den siste evangelisten kom upp till vårt fält i maj månad i år. Han arbetar för ett pund (kr 19:40) i månaden. Vi tänkte att vi själva skulle vara i stånd att underhålla honom, men det gick inte, så nu får vi låta honom gå. Han är en av de bästa männen i hela vår mission. Hans två systrar är gifta med evangelister i vår mission, två av hans bröder är också medarbetare, hans mor tror jag är den präktigaste moder i Sydafrika. Fadern är död. Han var även en medarbetare i SAM."

Ernst berättar vidare: "Vi hade gemensamt bönemöte uppe i de svartas stadsdel i dag. Vi bad om regn. Det är så torrt. Det har inte varit sådan torka i mannaminne. Ingen kommer ihåg sådan torka. - Vi har inte haft en droppe vatten i vattenledningen på en månads tid. Träden som vi planterade runt omkring vår tomt håller på att dö av brist på vatten, åtminstone hälften av dem." Emil Johnson skriver: "Vårt dagliga böneämne under hela oktober månad har varit bland annat: 'O, Gud, kom våra missionärer till hjälp i deras ekonomiska svårigheter! O Gud, fyll genom din nåd bristen i missionskassan. O Gud låt din välsignelse vila över SAM:s böne- och offervecka 29 oktober - 5 november."