MXp

Grannbarnen Foto: SAM:s arkiv / Jfa

Hemifrån missionsstationen till centrum av Machadodorp, österut, tar det 15-20 minuter att gå. Där finns Järnvägsstationen, Posten, ett antal affärer, Polisstationen och Boerkyrkan. På en liten dragkärra får de små - Anna och Linnéa - åka när de inte orkar gå. Det är alltid spännande att få följa med mor Hulda, när hon har sina ärenden till centrum. Då hon gjort sin affärsrunda i Snoek's, inne hos Kay's och Blum's, är vägen tröttsam tillbaka för flickorna som bara är två och fyra år. Anna och Linnéa upplever då vägen så lång att vandra. Vad som underlättar vandringen hem är tågets ångvissla som ljuder kraftigt nere från dalen. Det ljudet känner de igen hemifrån. Hemma på gården och också inomhus hör dygnet om tågen som passerar bara 300 meter nedanför stationen i söder längs floden.

När man kommer nära stationen på väg från centrum påminner Hulda flickorna om att nu är man snart hemma: "Flickor, vad är det ni ser där uppe som blåser för vinden?" Och så känner de sig hemma och de avslutande stegen hem blir lättare och de små barnafötterna börjar småspringa. De känner igen mammas tvätt som hänger på tork och som det ofta blåser om. Nu är de hemma och kan vila ut efter den - för de små - långa handelsbodsvandringen. De vill nu bara en sak, att få dricka sig otörstiga ur vattnet som finns i tunnorna. Det är ont om vatten på gården. För att kunna tvätta och få kläderna rena och på tork måste någon alltid se till att hämta vatten från staden och se till att vattentunnorna på gården är fyllda. Där dricker Anna och Linnéa av det friska vattnet ur några mindre öskar. 

Som denna förmiddag gestaltade sig en halv dag ungefär en gång i veckan för mor Hulda och hennes småttingar. Tvätta hörde till de dagliga rutinerna; att koka vatten, värma upp det och ösa upp i tvättbaljorna på gården, och torken på tvättlinorna som Ernst satt upp.

Morgnarna började med att Ernst eller Hulda kokade kaffet. Varannan vecka hade de sin kaffekokningsvecka, då det blev kaffe på sängen för den som hade sovmorgon. Frukosten hade Hulda om hand. Flera dagar i veckan var Hulda ensam hemma, eftersom Ernst var borta några dagar varje vecka, ibland upp till tre veckor i taget. Det var då Ernst tog sig ut till utstationerna i Machadodorpsdistriktet. Transportmedlet var cykel, häst eller Harley Davidson - med växelspaken till höger om tanken. När Ernst körde motorcykeln, använde han nu efter läkarens inrådan hemma i Jönköping ett njurbälte och körde dessutom i lugnare takt. Och… han kan aldrig glömma den där gången, då han "tappade" Hulda som satt baktill på motorcykeln. Inte förrän efter en bra bits körning kom han på att Hulda inte var med, och han vände om och till sin lättnad fann han sin Hulda, oskadd med bara mindre blessyrer.

Hemma var dock Hulda aldrig ensam numera. De två små flickorna höll han verkligen sällskap. Och såg till att det alltid fanns mera att göra. Ensam var hon aldrig trots att Ernst var ute på fältet i så stor utsträckning. Hulda hade ju också den infödda lärarinnan boende på stationen som skötte skolundervisningen. Den allra första tiden på stationen ansvarade Hulda för skolan, men när allt flera barn kom till kyrkskolan såg man till att skaffa en lärarinna till stationen. Hon var en fast punkt och en väninna på gården varje dag efter skolans slut. Det var skönt för Hulda att ha en vuxen att samtala med emellanåt. Under dagarna kom ju de svarta som behövde hjälp med et ena och det andra. Att få råd eller få äta sig mätt var några av skälen för dem som kom på besök. De gick aldrig utan att ha fått en tallrik mat. Andra gånger upplät hon säng och rum åt dem som behövde sjukvård över mera än en dag. Vid något tillfälle fick hon också besök - i mörkaste Afrika - av en svensktalande "luffare".

Till veckans rutiner hörde också söndagsgudstjänsterna i kyrkan. De varade som regel fyra timmar. Inget ljus fanns ju, men 6-7 stormlampor (fotogenlampor) hade man att tillgå. De små var med och fick också dagligen om kvällen mor Huldas böneskola.

Gud som haver barnen kär… och avslutningsbön inledd med orden "Välsigna Gud:…" pappa Ernst långt hemifrån och alla själar han träffat i dag, evangelisten, lärarinnan, vännerna nere i staden, boerna som upplåtit sitt hem för pappas sömn denna natt, Hober's, Karlsson's, Ulfstorps- och Vassnödensyskonen, mor- och farföräldrarna, tant Clara, Britta och K.A. Hjelm… ja, så kunde de fortsätta en liten stund till varje kväll. Det var så många, så många, de hade som sina nära och kära vänner nära och fjärran.       

Så kunde en alldeles vanlig dag på missionsstationen i Machadodorp te sig…