MXp

Korteboskolan Foto: korteboskolan.edu

Ernst är förtrogen med Kortebo Bibelinstitut eftersom skolans historia sträcker sig från år 1919 och hans egen förberedelsetid skedde under åren 1918-1921. Ernst hade varit på Kortebo. Hulda däremot hade bara helt kort varit över en helg på Korteboskolan, när hon kom hem från Bethel Seminary, St Paul. Därför var det med stor glädje och förväntan de under nästan en vecka var med på något som i programmet kallades "Stilla veckan" från 30 juni till 5 juli 1931.

- Tisdagkvällen var en alldeles extra kväll, tycker jag, säger Hulda och fortsätter, för det var så givande att få möta alla vänner som kommit samman från så många orter. Det var verkligen värdefullt att kunna få vara med vid samkvämet efter inledningen med stadsfogde K.A. Rundbäck och missionsföreståndaren, V. Johansson. Sedan måste jag, Ernst, också få tillstå att det var en välsignelse att som småbarnsmor till Anna och Linnéa få möta så mycken omtanke och kärleksfulla uttryck från så många vänner som jag inte ens visste om. Det var så hugnesamt för mig.  
 
- Föredraget med d:r Enock H. Skooglund var inspirerande. Han är så kunnig och jag lär mig alltid något nytt av denne man, säger Ernst och tillägger, och han hade verkligen en viktig analys i sitt föredrag "Nutida missionsproblem". Föredraget som hölls på kvällen av G. Westmo om missionen bland muhammedanerna i Indien, det var likaså en höjdpunkt.

- Den holländske gästtalaren Joh. de Heer hade ett både gediget bibelstudium och ett medryckande föredrag i sin första del av serien "Kristi tillkommelse" på torsdagen, eller vad tycker du, Ernst?

- Ja, Hulda, det är en man med en kraftfull förkunnargåva. Om jag har evangelistens sinne och förkunnargåva, så må man ju säga att han har den i dubbelt mått. Han är ju känd i många länder för sitt författarskap och sin förkunnelse. de Heer hade inga studiemeriter som t.ex. d:r Skooglund, utan han började som smedlärling hos sin far vid elva års ålder. Själv känner jag nästan som en själsfrände också i det avseendet. En docent Winckel i Holland skrev - jag har artikeln här framför mig - i samband med hans 65-årsdag tidigare i år: De Heer är en 'selfmade' man som kommit långt med sin järnhårda energi och nått en höjd av intellektuell och andlig utbildning dit få komma. Såsom affärsman har han presterat stora ting, och firman Johannes de Heer i Rotterdam är väl känd och högt aktad såsom en av de finaste i musikbranschen… Längre ned står det i artikeln: Förklaringen till att så mycket åstadkommits genom honom är i första rummet att han så helt överlämnat sig åt Gud och Hans tjänst. Och vidare har hans orubbliga tro på Bibelns inspiration och auktoritet givit tyngd och kraft åt det budskap han framburit till vårt folk. Denna hans tro har gjort att han har rannsakat Skriften grundligare än de flesta. Han är en sannskyldig John Bunyan för vår tid. En stor talare är han allra minst." Vet du att två av hans böcker finns översatta till svenska?

- Det är väl "Tabernaklet i öknen eller Det fulla evangeliet", och ja, Ernst, vad heter den andra boken?

- Det är "Folkvärldens slutkris".

- En mäktig upplevelse för mig, Ernst, det var att under fredagen få vara med om utflykten till Visingsö. Som du vet hade jag aldrig haft möjlighet att komma dit ut tidigare under Sandsjöbygdsåren. Vilken underbar ö. Det är som vore det ett hela Sverige i miniatyr. Åh, vilken dag det var med Brahekyrkan och sedan Andrémuséet i Gränna. Och förstås, Johannes de Heer och hans fortsatta serie i ämnet "Kristi tillkommelse", som sedan fortsatte hela lördagen. En höjdpunkt var också att få möta broder Gideon Wikström som höll sitt föredrag lördagskvällen med alla bilder och minnen från Barberton. Du vet ju, Ernst, att Barberton blev lite av mitt första hem på fältet under åren också i arbete tillsammans med familjen förutom missionsverksamheten.

- Hulda, jag tycker vi har gjort en riktigt bra summering av dagarna på Kortebo. Högtidligt var det också att få avsluta med mötena på Kortebo och Stora Missionshuset på söndagen. Ska vi värma på kaffepetter för en påtår, för jag tänkte låta dig höra rapporten hemifrån Machadodorp från Höyland som jag fick igår av Emil Johnson. Vad säger du?

- Vi tar en paus och ser till barnen hur de har det i sina sängar och jag måste nog amma Linnéa hör jag.

Ernst hämtar in ved från vedboden och fyller på i vedlåren, tänder upp i spisen. Häller på nytt vatten och värmer upp kaffet som stått i pannan under kvällen. När Hulda ammat färdigt kommer hon och sitter ned med Linnéa i famnen och Ernst läser inte bara goda nyheter från Machadodorp utan också om problem:

Söndagen den 11 oktober öppnades en ny möteslokal i Waterval Boven. Vi hade länge haft behov av en predikolokal, där vi kunde samlas. Innan broder Andersson reste till Sverige inköpte han ett halvfärdigt hus, som en annan församling av en eller annan anledning lämnat, och med de inföddas hjälp är detta nu färdigbyggt.

Waterval Boven är ett järnvägscentrum, där många infödda arbetar. Bland dessa råder tyvärr mycken synd och ogudaktighet. - Vår bön är att denna vår lokal skall få bli till välsignelse för dessa och folket i övrigt. Till invigningen hade många troende från Machadodorp och de kringliggande platserna mött upp. Goda vittnesbörd avlades, och en kvinna lämnade sig åt Gud på detta möte. Flera av de närvarande nedbad Guds välsignelse över arbetet som ska bedrivas på denna plats.

Efter mötet samlades Zionsförsamlingen med sina kors och stavar utanför lokalen, där den utförde sina danser. Jag har sett hedningar dansa så, men det är sorgligt att se en församling som kallar sig Christian Catholic Apostolic Holy Spirit Church of Zion ta efter hedningarnas seder.

Här råder stor torka. För några veckor sedan föll litet regn på denna plats, men på grund av den svåra värmen blir det snart torrt igen. I tidningarna kan man läsa om den stora hungersnöd som råder i Zululand och även i vissa delar av Natal. Kreaturen där dö i tusental på grund av brist på bete och vatten. Må vi bedja Herren sända vederkvickande regn över vårt land. Med hjärtlig hälsning från min hustru och mig.
Machadodorp den 17 oktober 1931
A. Höyland

- Hulda, det känns som detta brev verkligen bekräftar att våra tankar om återresan är helt riktiga. Nu är det verkligendags att återvända. Våra planer ligger fast. Och allt är förberett och klart för oss att lämna Sverige den 12 mars efter denna vederkvickande tid vi fått ha här hemma.