MXp

Bild: Peter Fjellstedt, missionsforskaren och pionjären som tillsammans med CO Rosenius och Wieselgren var inbjudna till missionsmöten på Herrestad av Emilie Petersen, "Mormor på Herrestad".
Foto: SAM:s arkiv / Jfa

Hemma i Missionshuset uppe på övervåningen lever Ernst & Hulda en blommande familjevår som de nog aldrig ens vågat drömma om för tio år sedan omkring 1918-1920. Då var de var och en i sin egen livsfas, med sina respektive omständigheter inför ett oprövat liv i missionens tjänst. Då var deras tankar på att kunna få bilda familj enbart tankar som tedde sig långt borta. Då var det något de var och en hade önskat och drömt. Men då tycktes den verkligheten långt borta.

Nu är året A.D. 1931. Nu lever de i äktenskapets och gemenskapens gåva. Nu har de varandra som stöd och livsgemenskap. Nu har de fått smaka på den livsform i äktenskap som är designat av Skaparen för att människan icke skulle vara allena. Nu har de fått två underbara små gåvor, Anna och Linnéa. Nu lever de i en blommande familjevår - med förhoppningar, med glädje och drömmar och dagliga utmaningar i deras gemensamma kallelse att med Guds församling bära evangelium till onådda själar vare sig de lever i Afrika eller som just dessa månader i Småland.

När barnen en kväll somnat och framför allt Hulda får vila sig efter en lång dags mångahanda i hus och hem, kommer Ernst genom dörren efter samtal med några vänner i Månsarp, Taberg och Norrahammar. De sitter ned över en kopp kaffe och äter en bit bröd och delar gemenskapen efter en lång dags färd mot nattens vila.

- Det har varit en givande dag, Hulda. Jag har fått uträttat vad jag planerat i samtalen med missionsvännerna och predikanterna. Det har varit en välsignad dag. Herrens välsignelse har följt mig så påtagligt och givande. Hur har du haft.

- Vi har också haft det gott.

Hulda berättar om lilla Linnéa och hennes utveckling under dagen och Anna och hennes små äventyr under dagen. Och om hur Britta varit uppe en timme efter skolarbetet och gått några ärenden åt henne borta i affären. Sedan fortsätter Hulda,
 
- Clara och jag har samtalat om en del saker som jag behövt få råd om. Hon har ju lite mera av erfarenhet av barn och olika situationer. Clara är så vis och du skulle bara veta vilka minnesresurser hon har. Hon kan berätta om släkt och händelser från gamla tider som är helt enastående. Hon har ett minne från uppgifter och händelser som är så spännande att lyssna till. Det är så lärorikt för mig att få höra om bygden, trakten och inte minst om ditt Strömsberg och alla gårdar och torp.   

- Har hon berättat mera om sin kunskaper om ystning och löpe och olika ostar? Hon är en så skicklig mejerska, så kunde inte du undersöka om vi kunde få med oss lite kunskaper om ystandets konst. Det vore väl underbart att kunna göra svensk smålandsost av afrikansk komjölk. Kan inte du, Hulda, höra med henne om de kunskaperna?

- Ja, varför inte. Hon har allt berättat en hel del om detta med att vara mejerska.
 
- Du, Hulda, jag har fått med mig en intressant artikel om Herrestad. Den är rätt så kort. Jag har inte läst den, och skulle vilja läsa den ikväll. Får jag läsa den högt för dig, så delar vi på innehållet. Det är redaktör Efraim Palmqvist som skrivit.

- Ja, gör det. Det vore skönt att få sitta en stund och bara få lyssna till din läsning.

- Så här lyder rubriken över redaktör Palmqvists text:

Några missionsvänner har i dagarna köpt det natursköna Herrestad, beläget vid den vackra Herrestadssjön en mil från Värnamo. I köpet ingår herresätets huvudbyggnad och en mindre flygelbyggning samt 20 tunnland park, åker, skog och äng. Köpet kommer sedermera att övertas av en förening som har för avsikt att här upprätta ett vilo- och rekreationshem under kristlig ledning. Tillträdet sker den 1 nästkommande augusti. De nya ägarna ska under loppet av hösten och vintern börja en omfattande restaurering och fram på våren hoppas man att hemmet ska vara färdigt för sin nya och betydelsefulla uppgift.

Herrestad är ett av Smålands mera bemärkta gamla herresäten. Man kan följa dess historia ända bort till mitten av 1300-talet. Ett av gårdens köpebrev är undertecknat av Erik XIV. Under 1500-talet brändes Herrestad ned två gånger av danskarna. För att säkerställa sig för fientliga härars brand och skövling byggde man en solid borg ute på en ö, belägen ett par hundra meter från sjöstranden vid parksidan. Ruinerna efter denna borg finns ännu kvar.

Herrestad har en lysande historia. Flera framstående män har varit ägare till gården. Riksråd, amiraler, landshövdingar och generaler har under tidernas lopp styrt och ställt på det stora godset, vilket numera är avstyckat mellan ett stort antal åboar.

Gårdens betydelsefullaste skede inträffade 1813, då den inköptes av grosshandlaren Johan Philip Petersen från Hamburg, som med sin unga maka, den ädla fru Emilia Petersen, här sökte en fristad undan de napoleonska krigens vedermödor. Vid denna tid hemsöktes trakten av en fruktansvärd hungersnöd. För en utlänning var det något oerhört att se människor blanda sitt bröd med mossa, halm och bark. De båda varmhjärtade makarna uppbjöd alla krafter att lätta befolkningens nöd. Fru Petersen åkte från hus till hus för att se efter vad som först behövde göras. Vad hon under dessa färder fick se av lidande, fattigdom och andligt mörker var fruktansvärt. Med varm och säker hand grep hon in för att lindra nöden. Hon skrev till sina många vänner och begärde hjälp. En understödsförening bildades för nödens avhjälpande.

Mest känd blev dock fru Emilia Petersen, allmänt kallad "Mormor på Herrestad", för sin religiösa verksamhet. Hon byggde skola och barnhem, i vilka föräldralösa och fattiga barn uppfostrades till gudfruktiga människor.

Innan något missionssällskap hade bildats i vårt land, hölls i Herrestad missionsmöten den första måndagen i varje månad. Ett varmt andligt liv spred sig vida omkring i trakterna. Vid dessa möten medverkade bl.a. med predikningar och föredrag P. Wieselgren, P. Fjellstedt, C.O. Rosenius, Oskar Ahnfeldt och lektor Elmblad. Efter att ha besökt ett av dessa möten yttrade Wieselgren: "På Herrestad höras preludierna till det eviga livets lov i himmelen".

Några anser att Jönköpings Missionsförening som bildades 1853 har sin egentliga upprinnelse från verksamheten i Herrestad. Tre av sina första kolportörer, nämligen Hultman, Mattson och Jonsson, fick Missionsföreningen därifrån. Häradshövding Th. Odencrants var ofta i Herrestad vid dessa missionsmöten och samtalade då med Wieselgren, Fjellstedt och Rosenius om det som hör Guds rike till. Helt visst hade dessa samtal sin stora betydelse för Jönköpings Missionsförenings organisation och utveckling.

År 1859 avsomnade fru Emilia Petersen. Tjugofem år dessförinnan, eller 1834, hade hennes man avlidit. Nu skall åter Herrens lov ljuda på Herrestad. Det är i detta syfte som det nu inköpts. /E.P.

---

- Visst är väl mormor på Herrestad ett gott exempel på kallelsen vi fått att gå 'Den vägen', att både tala och handla i missionen om Guds rike. Emilia Petersen har ju både du, Hulda, och jag fått höra om i undervisningen får våra första år. Vad har inte mormor på Herrestad betytt för dig, Hulda, som exempel?

- Förutom bilden jag såg som liten och som jag berättat om för dig, Ernst, så har mormor på Herrestad tillsammans med Elsa Borg på Vita Bergen och Olivia Johnson på Bethel, St Paul, varit inspirerande förebilder för mig.

- För mig, också, för tack vare hennes kontakter med Wieselgren, Fjellstedt och Rosenius fick jag också förebilder förutom vad Fredrik Franson och självfallet K.A.Hjelm betytt.

Förebilder är viktiga. Förebilder är viktiga att bli. Förebilder är så viktiga att få se och höra när man i unga år söker sig framåt i Guds plan för en…

- - -

FOTNOT
Om Mormor på Herrestad finns mycken litteratur att läsa. En bok som kanske är den hittills viktigaste om henne - och som rekommenderas Den svenska kristenheten att ta del av - är den som utkom hösten 2005. Författare och titel: Göran Åberg "Emilie Petersen, 'Mormor på Herrestad', och hennes nätverk".
Mer info samt ett utdrag ur boken finns på förlagets hemsida: Arcus Förlag.