MXp

Bild: Linnéa Foto: Linnéa Karlsson

Många barn och ungdomar strömmar till Missionshuset den här dagen. Juniormöte i Missionshuset betydde att kyrksalen fylldes. Klockan 11 börjar mötet med juniorerna. Ernst hade varit med att förbereda mötet med alla frivilliga och unga medarbetare.

Ernst hade innan han gick ned till kyrksalenställt in långvågssändaren på radioapparaten så att Hulda skulle kunna lyssna på radions högmässa. Eftersom Radiotjänst hade börjat sända morgonandakter under förra året, hade Ernst lånat hem en radioapparat för att också lyssna till nyheterna. Den här morgonen säger Hulda att det känns lite som det kan bli förlossning av. Därför vrider hon på knappen strax före klockan 11 och radiohallåan Margareta de Geer gör sin påannons om att högmässan denna söndag sänds från… just då avbryts Huldas lyssnande.

Fostervattnet går. Högmässans preludium spelas… Anna pockar på uppmärksamhet. Hulda ringer och ber Anna, Ernsts syster, att komma över. Liten Anna, 2 år igår (!), får en kram och det hon behöver. Får hjälp med nallen upp i korgstolen. Nerifrån kyrksalen hörs ungdomskören sjunga.

Hulda är nu upptagen av att göra i ordning vatten, ta fram handdukar och allt som behövs för det som kanske komma skall under de närmaste timmarna under dagen.

Anna och hennes Ingrid, 6 år, kommer. Anna säger till Ingrid: "Gå till Anna och passa henne, snälla, Ingrid. Ni kan hålla till ute vid kökssoffan. Håll gärna dörren stängd där ute för snart kanske du får en liten kusin. Nu ska jag söka hjälpa faster Hulda, förstå, när det lilla barnet ska födas…"

Anna stänger av radioapparaten och den vackra psalmsången "Den kärlek du till världen bar Ett evigt kors dig gav. Din kärleks smärta bar du än Ut ur din öppna grav. Men korset, där ditt liv…", när Hulda halvt ropar: "Nu har jag starka värkar, Anna. Det är nog alls ingen mening att kalla på barnmorska. Du och jag klarar detta." Anna har allt redo vid sängen med varmt vatten, balja, rena handdukar. I nästa ögonblick är båda i förenad koncentration när Hulda har värkar så tätt och så intensivt att Anna förstår att nu är förlossningen verkligen i full gång. Hulda är enastående med tanke på hennes funderingar under morgonen som hon kort delar med sig till Anna de korta stunder hon kan säga några ord. Så gör hon det för att koppla bort intensiteten av värkarna och smärtan.

Så delar hon tankarna hon haft under morgonen. Alla begravningarna som varit. Efter Hede och gamle baronen och vänner och släktingar under året som hon bott här. Och så Annas lillebror som inte fick leva mer än några timmar. Som ligger begravd på gravgården i Machadodorp. Anna som ju faktiskt inte vägde mer än 1½ kilo. Hur hon fick matas med pipett eftersom hon klarade av att suga mjölken. Att hon alls överlevde denna sina första veckor och månader.

Ute i andra rummet där Anna och kusinen Ingrid håller till, hör Ingrid plötsligt ett barnskrik, och förstår…

Att faster Hulda fött en liten flicka, berättar Anna, för henne när hon tittar in i sovrummet och frågar vad som hänt. Hulda frågar Anna om hon inte vill be Ingrid om att springa ned till farbror Ernst och berätta att en liten kusin kommit till världen. "Javisst, det gör jag gärna", och så springer hon ned. Faster Anna tar lilla Anna vid handen och leder henne fram till mamma Hulda som håller den lilla flickan, och mamma och Anna tittar på varann som de kan i den förundran som uppfyller bådas hjärtan. En mors hjärta inför kunskapen om att allt har gått väl, att den lilla nyfödda är välskapt och väger säkert gott och väl över 3 kilo, att allt bara är frid och moderslycka. Hulda som haft så mycken tanke kring "Sorgen och glädjen" under senare tid. Nu är Glädjen helt allena och rådande…

Ernst har satt sig. Sitter nu hållandes Huldas och den lilla flickans händer och tårarna trillar nedför nyblivna föräldrars anleten. De tackar Skaparen för nåden och välsignelsen.

Juniorledarna står i dörren och frågar: "Vad blev det?" Ernst tittar på Hulda och frågar: "Gäller namnen vi talat om?" Hulda svarar stilla: "Javisst, Ernst, visst blir väl det fint!" Ernst säger till ungdomarna: "Hälsa dem alla att när de druckit saften och bullarna färdigt kan de stanna kvar en stund ute på gården, så ska jag komma ut på farstubron och visa dem den nyfödda. Hennes namn är Ingrid Margareta Linnéa."

Den söndagens juniormöte glömmer aldrig juniorerna. Det var dagen då Linnéa föddes på andra våningen medan vi hade juniormötet den 8 mars 1931.       

Nu har den lilla familjen fått tillökning och är nu fyra: Ernst, Hulda och Anna och Linnéa.

Saliga visshet, Jesus är min!
Himmelens glädje fyller mitt sinn.
Född av hans Ande, ren i hans blod, får jag förtröstan, styrka och mod.
Han är min glädje, han är min sång, honom jag prisar livsdagen lång.